5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/1

Val av avdelningsordförande

(2005/C 31/01)

Domarna i Europeiska gemenskapernas domstol har vid sammanträde den 6 oktober 2004, enligt artikel 10.1 andra stycket i rättegångsreglerna, valt K. Lenaerts till ordförande på fjärde avdelningen, R. Silva de Lapuerta till ordförande på femte avdelningen och A. Borg Barthet till ordförande på sjätte avdelningen för en period på ett år, fram till den 6 oktober 2005.

Den fjärde, den femte och den sjätte avdelningen har följande sammansättning:

Fjärde avdelningen

K. Lenaerts, ordförande,

N. Colneric, J.N. Cunha Rodrigues, K. Schiemann, E. Juhász, M. Ilešič och E. Levits, domare.

Femte avdelningen

R. Silva de Lapuerta, ordförande,

C. Gulmann, R. Schintgen, J. Makarczyk, P. Kūris, G. Arestis och J. Klučka, domare.

Sjätte avdelningen

A. Borg Barthet, ordförande,

A. La Pergola, J.-P. Puissochet, F. Macken, S. von Bahr, J. Malenovský och U. Lõhmus, domare.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/1

Listor som används för att fastställa den fjärde, den femte och den sjätte avdelningens sammansättning från den 12 oktober 2004

(2005/C 31/02)

Domstolen har vid sitt sammanträde den 12 oktober 2004 upprättat de listor som avses i artikel 11.c.2 andra stycket i rättegångsreglerna för att sätta samman avdelningarna med tre domare enligt följande:

Fjärde avdelningen

N. Colneric

J.N. Cunha Rodrigues

K. Schiemann

E. Juhász

M. Ilešič

E. Levits

Femte avdelningen

C. Gulmann

R. Schintgen

J. Makarczyk

P. Kūris

G. Arestis

J. Klučka

Sjätte avdelningen

A. La Pergola

J.-P. Puissochet

F. Macken

S. von Bahr

J. Malenovský

U. Lõhmus

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/2

Listor som används för att fastställa den stora, den tredje och den sjätte avdelningens sammansättning från den 19 oktober 2004

(2005/C 31/05)

Domstolen har vid sitt sammanträde den 19 oktober 2004 upprättat den lista som avses i artikel 11b.2 i rättegångsreglerna för att fastställa den stora avdelningens sammansättning enligt följande:

C. Gulmann

A.Ó Caoimh

A. La Pergola

E. Levits

J.-P. Puissochet

U. Lõhmus

R. Schintgen

J. Klučka

N. Colneric

J. Malenovský

S. von Bahr

M. Ilešič

J.N. Cunha Rodrigues

A. Borg Barthet

R. Silva de Lapuerta

G. Arestis

K. Lenaerts

E. Juhász

K. Schiemann

P. Kūris

J. Makarczyk

Domstolen har vid sitt sammanträde den 19 oktober 2004 upprättat den lista som avses i artikel 11c.2 första stycket i rättegångsreglerna för att fastställa den tredje avdelningens sammansättning enligt följande:

A. La Pergola

A.Ó Caoimh

J.-P. Puissochet

U. Lõhmus

S. von Bahr

J. Malenovský

A. Borg Barthet

Domstolen har vid sitt sammanträde den 19 oktober 2004 upprättat den lista som avses i artikel 11c.2 andra stycket i rättegångsreglerna för att fastställa den sjätte avdelningens sammansättning enligt följande:

A. La Pergola

J.-P. Puissochet

S. von Bahr

J. Malenovský

U. Lõhmus

A.Ó Caoimh

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/3

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

av den 12 oktober 2004

i mål C-87/00 (begäran om förhandsavgörande från Giudice di pace di Genova): Roberto Nicoli mot Eridania SpA (1)

(Socker - Prisreglering - Regionalisering - Underskottsområden - Klassificering av Italien - Regleringsåret 1998/1999 - Förordningarna (EEG) nr 1785/81 och (EG) nr 1361/98 - Giltighet av förordning nr 1361/98)

(2005/C 31/06)

Rättegångsspråk: italienska

I mål C-87/00, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG som framställts av Giudice di pace di Genova (Italien), genom beslut av den 28 februari 2000 som inkom till domstolen den 7 mars 2000, i målet mellan Roberto Nicoli och Eridania SpA, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna C. Gulmann, R. Schintgen, F. Macken och N. Colneric (referent), generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 12 oktober 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Vid prövningen av de frågor som ställts har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av rådets förordning (EG) nr 1361/98 av den 26 juni 1998 om fastställande för regleringsåret 1998/1999 av härledda interventionspriser på vitsocker, interventionspriset på råsocker, minimipriser för A- och B-betor samt kompensationsbelopp för lagringskostnader.

(1) EGT C 149, 27.5.2000.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/3

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 9 december 2004

i mål C-219/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (1)

(Fördragsbrott - Beskattning av kapitalvinsterna)

(2005/C 31/07)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-219/03, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, väckt den 19 maj 2003, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Diaz-Llanos La Roche och L. Escobar Guerrero) mot Konungariket Spanien (ombud: L. Fraguas Gadea), har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Borg Barthet samt domarna J.-P. Puissochet (referent) och S. von Bahr; generaladvokat: J. Kokott; justitiesekreterare: R. Grass, den 9 december 2004 avkunnat en dom i vilken domslutet har följande lydelse:

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 49 EG och 56 EG samt de motsvarande artiklarna 36 och 40 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992, genom att för beskattning av kapitalvinster som erhållits från och med den 1 januari 1997 till följd av överlåtelser av aktier som förvärvats före den 31 december 1994, bibehålla ett skattesystem som är mindre förmånligt för aktier noterade på marknader skilda från de spanska reglerade marknaderna än för aktier som är noterade på de sistnämnda.

2)	Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 184, 2.8.2003.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/3

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 9 december 2004

i mål C-56/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2001/29/EG - Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

(2005/C 31/08)

Rättegångsspråk: finska

I mål C-56/04, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Banks och M. Huttunen) mot Republiken Finland (ombud: A. Guimaraes-Purokoski), angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, som inkom den 10 februari 2004, har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Borg Barthet samt domarna J.-P. Puissochet och J. Malenovský (referent), generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: R. Grass, den 9 december 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv.

2)	Republiken Finland skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 85, 3.4.2004.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/4

DOMSTOLENS DOM

(sjätte avdelningen)

den 9 december 2004

i mål C-333/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 1999/92/EG - Skydd för arbetstagare - Utsättande för fara orsakad av explosiv atmosfär - Underlåtenhet att införliva)

(2005/C 31/09)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-333/04, angående en talan om fördragsbrott enligt artikel 226 EG, väckt den 2 augusti 2004, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Martin och H. Kreppel) mot Storhertigdömet Luxemburg (ombud: S. Schreiner), har domstolen (sjätte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Borg Barthet (referent) samt domarna J. Malenovský och U. Lõhmus; generaladvokat: L. A. Geelhoed; justitiesekreterare: R. Grass, den 9 december 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/92/EG av den 16 december 1999 om minimikrav för förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär (femtonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

2)	Storhertigdömet Luxemburg skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 228, 11.9.2004.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/4

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Corte Suprema di Cassazione av den 11 juni 2004 i målet mellan Honyvem Informazioni Commerciali srl och Mariella De Zotti

(Mål C-465/04)

(2005/C 31/10)

Rättegångsspråk: italienska

Corte Suprema di Cassazione begär genom beslut av den 11 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 3 november 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Honyvem Informazioni Commerciali srl och Mariella De Zotti beträffande följande frågor:

Kan artikel 19 i direktiv nr 86/653 (1) av den 18 december 1986, mot bakgrund av innehållet i och syftet med artikel 17 i direktivet och, eventuellt, de kriterier som artikeln innehåller för att fastställa storleken på den ersättning som föreskrivs däri, tolkas på så sätt att den nationella lagstiftning varigenom direktivet har införlivats får tillåta att det i ett kollektivavtal (som är bindande för parterna i vissa avtalsförhållanden) inte föreskrivs en ersättning som agenten har rätt till om de villkor som föreskrivs i artikel 17.2 är uppfyllda och som kan beräknas enligt de kriterier som framgår av denna artikel, utan en ersättning som agenten har rätt till oberoende av om de förutsättningar som föreskrivs i de två strecksatserna i artikel 17.2 a är uppfyllda (och som, vad gäller en del av ersättningen, utgår i samtliga fall då agenturförhållandet har upphört) och vars storlek inte skall fastställas enligt de kriterier som framgår av direktivet (och i förekommande fall till det högsta belopp som anges däri), utan enligt de kriterier som fastställts i det ekonomiska kollektivavtalet, det vill säga en ersättning som fastställs (utan någon särskild hänvisning till att agenten har ökat affärsvolymen) på grundval av bestämda procentandelar av de provisioner som agenten har erhållit under agenturförhållandet, vilket medför att, även för det fall samtliga, eller flera, av de förutsättningar som uppställs i direktivet för att rätt till ersättning skall anses föreligga är uppfyllda, den ersättning som skall utbetalas i många fall är lägre (eller till och med mycket lägre) än den högsta ersättning som föreskrivs i direktivet, och i vart fall lägre än den ersättning som skulle ha kunnat fastställas av domstol, om den inte var skyldig att följa de beräkningsparametrar som föreskrivs i det ekonomiska kollektivavtalet i stället för de principer och de kriterier som föreskrivs i direktivet?

Skall ersättningen beräknas analytiskt, genom att göra en uppskattning av de ytterligare provisioner som agenten antagligen skulle ha kunnat erhålla under de kommande åren efter det att agenturförhållandet upphört, med hänsyn till de nya kunder som agenten har skaffat eller att agenten i betydande omfattning har ökat affärsvolymen med befintliga kunder, och endast i efterhand göra eventuella justeringar av beloppet med beaktande av det skälighetskriterium och den högsta gräns som föreskrivs i direktivet, eller är andra beräkningsmetoder tillåtna, i synnerhet mer koncisa metoder, där det i större utsträckning tas hänsyn till skälighetskriteriet, och den högsta gräns som anges i direktivet utgör utgångspunkten för beräkningarna?

Sammanfattningsvis skall de ovan angivna frågorna rörande tolkningen av artiklarna 17 och 19 i rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter hänskjutas till EG-domstolen.

(1) EGT L 382, 31.12.1986, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 150.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/5

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Gerechtshof Arnhem (Nederländerna) av den 27 oktober 2004 i målet mellan N och Inspecteur van de Belastingdienst Oost/kantoor Almelo/Almelokontoret)

(Mål C-470/04)

(2005/C 31/11)

Rättegångsspråk: nederländska

Gerechtshof Arnhem (Nederländerna) begär genom beslut av den 27 oktober 2004, som inkom till domstolens kansli den 2 november 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan N och Belastingdienst Oost/kantoor Almelo beträffande följande frågor:

1.1.1.

Kan en invånare i en medlemsstat som utflyttar från denna för att bosätta sig i en annan medlemsstat åberopa artikel 18 EG i ett rättsligt förfarande mot den stat han lämnar, enbart på den grunden att ett taxeringsbeslut som hänger samman med hans utflyttning innebär eller kan innebära ett hinder för denna utflyttning?

1.1.2.

Om fråga 1.1.1 skall besvaras nekande: Kan en invånare i en medlemsstat som utflyttar från denna för att bosätta sig i en annan medlemsstat åberopa artikel 43 EG i ett rättsligt förfarande mot den stat han lämnar, om det inte omedelbart står klart eller är sannolikt att han i den andra medlemsstaten kommer att bedriva ekonomisk verksamhet i den mening som avses i nämnda artikel? Är det av betydelse för besvarandet av föregående fråga att verksamheten kommer att inledas inom överskådlig tid? Om så är fallet, hur lång är då den perioden?

1.1.3.

Om fråga 1.1.1 eller fråga 1.1.2 besvaras jakande: Utgör någon av artiklarna 18 EG eller 43 EG ett hinder för den förevarande nederländska bestämmelsen enligt vilken fiktiva vinster från betydande aktieinnehav beskattas i kategorin inkomstskatt/sociala avgifter enbart på den grunden att en invånare i Nederländerna som upphör att vara skattskyldig inom landet för att han flyttar till en annan medlemsstat anses ha avyttrat sina aktier som ingår i betydande innehav?

1.1.4.

Om fråga 1.1.3 besvaras jakande på grund av att säkerhet måste ställas för att anstånd med betalning av en påförd skatt skall beviljas: Kan då det föreliggande hindret upphävas retroaktivt genom att den säkerhet som ställts släpps fri? Är det av betydelse för besvarandet av denna fråga om frisläppandet av säkerheten sker på grundval av en lagbestämmelse eller en riktlinje, även om den inte avser det exekutiva området? Är det av betydelse för besvarandet av denna fråga huruvida det erbjuds ersättning för den eventuella skada som uppstått genom ställandet av säkerheten?

1.1.5.

Om fråga 1.1.3 besvaras jakande och fråga 1.1.4 besvaras nekande: Är det då föreliggande hindret befogat?

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/5

Talan mot Republiken Italien väckt den 16 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-477/04)

(2005/C 31/12)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 16 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av Chiara Cattabriga och Barry Doherty, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3 i rådets direktiv 2002/11/EG (1) av den 14 februari 2002 om ändring av direktiv 68/193/EEG (2) om saluföring av vegetativt förökningsmaterial av vinstockar och om upphävande av direktiv 74/649/EEG genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller, under alla omständigheter, genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för införlivande av direktivet löpte ut den 3 februari 2003.

(1) EGT L 53, s. 20.

(2) EGT L 93, s. 15; svensk specialutgåva, område 3, volym 2, s. 32.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/6

Talan mot Republiken Italien väckt den 16 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-478/04)

(2005/C 31/13)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 16 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av Minas Konstantinidis och Giuseppe Bambara, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 8 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (1), i dess lydelse enligt direktiv 91/156/EEG (2), och artikel 2.1 och 2.2 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall, genom att

a)	inte vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att farligt avfall som deponeras på avfallsupplaget Cà di Capri (Verona) återvinns eller bortskaffas utan fara för människors hälsa och utan att processer eller metoder används som kan skada miljön,

inte vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att innehavaren av farligt avfall som deponeras på ovannämnda avfallsupplag antingen överlåter det till en privat eller offentlig insamlare eller till ett företag som tillämpar de förfaranden som avses i bilaga 2 A eller 2 B, eller själv återvinner eller bortskaffar avfallet i enlighet med gemenskapsrätten,

inte vidta de åtgärder som är nödvändiga med avseende på detta avfallsupplag så att det farliga avfallet registreras och identifieras på den plats där sådant avfall deponeras (bortskaffas) och så att inte olika kategorier av farligt avfall eller blandar farligt avfall med icke farligt avfall blandas,

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att Republiken Italien, med avseende på avfallsupplaget Cà di Capri (Verona), enligt de grunder som anges i kommissionens yrkanden, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 75/442/EEG, i dess lydelse enligt direktiv 91/156/EG, och enligt direktiv 91/689/EEG.

(1) EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238.

(2) EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/6

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Østre Landsret av den 16 november 2004 i målet mellan Laserdisken ApS och Kulturministeriet

(Mål C-479/04)

(2005/C 31/14)

Rättegångsspråk: danska

Østre Landsret begär genom beslut av den 16 november 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 19 november 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Laserdisken ApS och Kulturministeriet beträffande följande frågor:

1.	Är artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG (1) av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ogiltig?

2.	Utgör artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället hinder för att en medlemsstat bibehåller internationell konsumtion i sin lagstiftning?

Den andra frågan ställs för att få klarhet i huruvida en medlemsstat, som anser att yttrandefriheten och medborgarnas tillgång till kulturprodukter väger tyngre än önskemålet om att skydda de nationella rättsinnehavarna mot konkurrens, får underlåta att tillämpa artikel 4.2.

(1) EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/7

Talan mot Förenade kungariket väckt den 23 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-484/04)

(2005/C 31/16)

Rättegångsspråk: engelska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 23 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förenade kungariket. Kommissionen företräds av Gérard Rozet och Nicola Yerrell, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

fastställa att Förenade kungariket har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 17.1 i rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, (1) och enligt artikel 249 EG genom att tillämpa undantaget på arbetstagare för vilka arbetstidens längd delvis inte mäts eller bestäms i förväg eller kan bestämmas av arbetstagarna själva, och genom att underlåta att vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra rätten till dygns- och veckovila,

2.	förplikta Förenade kungariket att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tillämpning av undantaget i artikel 17.1

I artikel 17.1 föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att göra avvikelser från vissa artiklar i direktivet när – med hänsyn till det aktuella arbetets särskilda art – arbetstidens längd inte mäts eller bestäms i förväg eller kan bestämmas av arbetstagarna själva.

Förenade kungariket införlivade direktivet med nationell rätt genom Working Time Regulations 1998 (SI 1998/1833) (1998 års föreskrifter). Dessa föreskrifter innehöll inledningsvis i regulation 20a ett undantag från bestämmelserna om begränsning av veckoarbetstiden, nattarbetets längd, dygns- och veckovila, vilopauser som i stora drag återgav ordalydelsen av artikel 17.1 i direktivet.

I regulation 4 i Working Time Regulations 1999 (SI 1999/3372) infördes emellertid senare ett nytt stycke i regulation 20 i 1998 års föreskrifter, med följande lydelse:

”2.

När en del av arbetstidens längd mäts eller bestäms i förväg eller inte kan bestämmas av arbetstagarna själva men arbetets särskilda art är sådant att arbetstagaren, utan att det krävs av arbetsgivaren, även kan arbeta under tider som inte mäts eller bestäms i förväg eller kan bestämmas av arbetstagaren själv, skall regulations 4.1, 4.2, 6.1, 6.2 och 6.7 endast vara tillämpliga med avseende på den arbetstid vars längd mäts eller bestäms i förväg eller inte kan bestämmas av arbetstagarna själva.”

(Regulations 4 och 6 reglerar den maximala veckoarbetstiden respektive nattarbetstiden.)

Genom denna ändring tillfördes ytterligare ett undantag i de fall då en arbetstagares arbetstid delvis mäts eller bestäms i förväg eller kan bestämmas av arbetstagarna själva och delvis inte. I sådana fall är bestämmelserna om veckoarbetstid och nattarbete endast tillämpliga med avseende på den del av arbetstagarens arbetstid som mäts eller bestäms i förväg eller inte kan bestämmas av arbetstagaren själv.

Enligt kommissionen går förordning 20.2 utöver de tillåtna gränserna för undantaget i artikel 17.1, som endast gäller för de arbetstagare vars arbetstid i sin helhet inte mäts eller bestäms i förväg eller kan bestämmas av arbetstagarna själva.

Införlivande av bestämmelserna avseende arbetstagares viloperioder

I artiklarna 3 och 5 i direktivet föreskrivs minimiperioder för dygnsvila och veckovila för alla arbetstagare. Motsvarande bestämmelser i den nationella lagstiftningen i Förenade kungariket finns i regulations 10 och 11 i 1998 års föreskrifter. I de officiella riktlinjer som tagits fram av Department of Trade and Industry angående införlivandet av 1998 års föreskrifter föreskrivs emellertid följande:

”Arbetsgivare måste säkerställa att arbetstagare kan ta sin rast, men det krävs inte av dem att de ser till att de verkligen tar sin rast.”

Arbetsgivare instrueras med andra ord om att det inte krävs att de skall säkerställa att arbetstagare rent faktiskt gör gällande sin rätt till vila och utnyttjar de viloperioder de har rätt till, utan endast att det inte uppställs några hinder för den arbetstagare som beslutar att han vill utnyttja sina viloperioder.

Enligt kommissionen godkänner och uppmanar riktlinjerna således klart till en praxis som strider mot kraven i direktivet.

(1) EGT L 307, 13.12.1993, s. 18.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/8

Talan mot Republiken Italien väckt den 25 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-485/04)

(2005/C 31/17)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 25 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av G. Valero Jordana och D. Recchia.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/17/EG (1) av den 3 mars 2003 om ändring av direktiv 98/70/EG (2) om kvaliteten på bensin och dieselbränslen, genom att inte sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv och under alla omständigheter genom att ha underlåtit att underrätta kommissionen om detta,

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Införlivandefristen för direktivet löpte ut den 30 juni 2003.

(1) EUT L 76, 22.03.2003, s. 10.

(2) EGT L 350, 28.12.1998, s. 58.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/9

Talan mot Republiken Italien väckt den 25 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-486/04)

(2005/C 31/18)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 25 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av M. Van Beek, F. Louis och A. Capobianco, samtliga i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser enligt artikel 2.1 och artikel 4.1, 4.2 och 4.3 i rådets direktiv 85/337/EEG (1) i dess lydelse enligt direktiv 97/11/EEG (2) genom att

inte låta projekt avseende anläggning för bortskaffande genom förbränning av bränsle från avfall och biomassa i Massafra, vilken anläggning omfattas av bilaga I till direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 97/11, vara föremål för miljökonsekvensbedömning i den mening som avses i artiklarna 5–10 i direktiv 85/337,

inte anta bestämmelser (artikel 3.1 i och l i DPCM av den 3 september 1999 om ändring av bilaga A till DPR av den 12 april 1996) enligt vilka vissa projekt som omfattas av bilaga I till direktiv 85/337 i dess ändrade lydelse (projekt avseende anläggningar för återvinning av farligt och icke-farligt avfall med en kapacitet på mer än 100 ton per dag) undantas från miljökonsekvensbedömning under förutsättning att de är föremål för ett förenklat tillståndsförfarande enligt artikel 11 i direktiv 74/442/EEG,

anta bestämmelser (artikel 3.1 i och l i DPCM av den 3 september 1999 om ändring av bilaga A till DPR av den 12 april 1996) i vilka det fastslagits ett inkorrekt kriterium för att bedöma huruvida ett projekt som omfattas av bilaga II till direktiv 85/337 i ändrad lydelse skall vara föremål för miljökonsekvensbedömning, eftersom det kan leda till att vissa projekt med avsevärd miljöpåverkan undantas från bedömning,

—	och förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att Republiken Italien, på grund av vad som anförts i ansökan, har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser enligt direktiv 85/337 i dess lydelse enligt direktiv 97/11.

(1) EGT L 175, 05/07/1985, s. 40 (svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226)

(2) EGT L 73, 14/03/1997, s. 5

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/9

Talan mot Republiken Italien väckt den 25 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-487/04)

(2005/C 31/19)

Rättegångsspråk: italienska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 25 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av C. Cattabriga och A. Bordes, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning (EG) nr 1255/1999 av 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (1) och kommissionens förordning (EG) nr 2799/1999 av den 17 december 1999 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1255/1999 beträffande beviljande av stöd för skummjölk och skummjölkspulver avsedda att användas till foder samt försäljning av sådant skummjölkspulver (2), genom att ensidigt införa ett system som innebär att mjölkpulver avsett för visst ändamål skall kunna urskiljas, när något sådant system inte har föreskrivits i den fullt ut harmoniserade gemenskapsrätten på området, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

För att förhindra missbruk vad gäller stöd till skummjölkspulver avsett som djurfoder har det genom förordningarna (EG) nr 1255/199 och (EG) nr 2799/1999 införts ett särskilt system för kontroll av de verksamheter som använder sådana produkter. Enligt detta system har medlemsstaterna rätt att vidtaga ytterligare kontrollåtgärder för att säkerställa att stödbestämmelserna följs, men de har inte rätt att ålägga aktörerna i sektorn ytterligare förpliktelser som avviker från dem som de stödmottagande företagen åläggs genom förordning nr 2799/1999.

2)	Enligt kommissionens uppfattning kan medlemsstaterna inte ensidigt införa krav som påverkar sammansättningen på sådan skummjölk som omfattas av förordning nr 2799/1999, såsom att färgämnen skall tillsättas för att visa att varan är avsedd som djurfoder.

Ett sådant krav hindrar handeln med skummjölksprodukter mellan medlemsstaterna. Eftersom det vid framställningstidpunkten vanligtvis inte är känt vad produkten skall användas till innebär kravet på färgämnen i den italienska lagstiftningen att företag som exporterar skummjölkspulver till den italienska marknaden tvingas vidtaga komplicerade åtgärder beträffande de partier som är avsedda för den marknaden. Såsom upprepade gånger har fastslagits i rättspraxis grundas den gemensamma organisationen av marknaden, vad gäller handel inom gemenskapen, på fri handel och alla nationella bestämmelser som, såsom i förevarande fall, hindrar handeln mellan medlemsstater, är förbjudna.

Den omtvistade italienska lagstiftningen har dessutom negativ inverkan på funktionen av den gemensamma marknadsordningen för mjölk. Den marknadsordningen är, vad gäller de stödordningar som införts med stöd därav, grundad på enhetliga bestämmelser som är tillämpliga erga omnes. Om alla medlemsstater skulle anses sig behöriga, såsom Italien, att ensidigt införa ad hoc-bestämmelser om att skummjölkspulver avsett som djurfoder skall kunna urskiljas, skulle det medföra oöverstigliga svårigheter för aktörerna i sektorn, vilka skulle ha att följa olika bestämmelser och tvingas ändra sina produkter efter de bestämmelser som är tillämpliga på de 25 olika nationella marknaderna.

Den italienska regeringen kan vidare inte åberopa den rättspraxis enligt vilken medlemsstaterna inte är förhindrade av att en gemensam marknad införs att tillämpa nationella bestämmelser genom vilka det eftersträvas ett annat mål av allmänintresse än de mål som eftersträvas genom den gemensamma organisationen av marknaden. Det framgår nämligen klart av förarbetena till lag nr 250/2000 att syftet med bestämmelserna däri är att förhindra att skummjölkspulver rättsstridigt används till något annat ändamål än det avsedda. Genom denna lag eftersträvas således samma mål som de mål som ligger till grund för artikel 9 och följande artiklar i förordning nr 2799/1999.

6)	Av förarbetena till lag nr 250/2000 framgår vidare att de italienska myndigheternas beslut att avvika från det kontrollsystem som föreskrivs i förordning nr 2799/1999 är motiverat av att kontrollmekanismerna enligt denna förordning var ineffektiva i Italien.

Den motiveringen strider mot fast rättspraxis enligt vilken det gäller dels att när gemenskapen har infört en gemensam marknadsordning inom en viss sektor skall medlemsstaterna avstå sig från alla ensidiga åtgärder, även om de är ägnade att stödja den gemensamma politiken, dels att de praktiska svårigheter som kan uppstå när en gemenskapsrättsakt skall genomföras inte ger medlemsstaterna rätt att ensidigt underlåta att fullgöra sina förpliktelser.

Slutligen kan de italienska myndigheterna inte åberopa det förhållandet att lag nr 250/2000 aldrig tillämpats i praktiken på grund av att det ministerdekret genom vilket färgämnena skulle bestämmas och genomförandebestämmelser skulle införas inte har antagits. Såsom domstolen flera gånger har slagit fast räcker det inte att den lagstiftning som strider mot gemenskapsrätten inte tillämpas eller tillämpas i mycket ringa omfattning för att något fördragsbrott inte skall anses begånget.

(1) EGT L 160, 26.06.1999, s. 48

(2) EGT L 340, 31.12.1999, s. 3

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/10

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour de cassation (Frankrike) chambre commerciale, financière et économique av den 16 november 2004 i målet Galeries de Lisieux SA mot Organic Recouvrement

(Mål C-488/04)

(2005/C 31/20)

Rättegångsspråk: franska

Cour de cassation (France) chambre commerciale, financière et économique, Frankrike, har, genom beslut av den 16 november 2004, som inkom till domstolens kansli den 29 november 2004, vänt sig till Europeiska gemenskapernas domstol med en begäran om förhandsavgörande i målet Galeries de Lisieux SA mot Organic Recouvrement beträffande följande fråga:

Skall gemenskapsrätten tolkas så att sådana avgifter som de avgifter för stöd till handel och hantverk som infördes genom lag av den 13 juli 1972, som tas ut på grundval av den affärsyta i detaljhandelsbutiker som överstiger 400 m2 och som tillförs särskilda konton hos åldersförsäkringssystemet för handlare och hantverkare för att finansiera det särskilda kompensationsstöd, som ersatts av ett avgångsvederlag i enlighet med lag nr 81-1160 av den 30 december 1981, skall definieras som statligt stöd, när det endast tillförs medel från företag som har en affärsyta som överstiger 400 m2 eller en omsättning som överstiger 460 000 euro och när den framtida mottagaren av ersättningen kommer i åtnjutande av en minskning av sina omkostnader som en följd av möjligheten att minska sin eventuella finansiering av ett kompletterande pensionssystem?

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/11

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht Baden-Württemberg av den 14 oktober 2004 i målet mellan Lasertec Gesellschaft für Stanzformen mbH (tidigare Riess Laser Bandstahlschnitte GmbH) och Finanzamt Emmendingen

(Mål C-492/04)

(2005/C 31/21)

Rättegångsspråk: tyska

Finanzgericht Baden-Württemberg begär genom beslut av den 14 oktober 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 1 december 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Lasertec Gesellschaft für Stanzformen mbH (tidigare Riess Laser Bandstahlschnitte GmbH) och Finanzamt Emmendingen beträffande följande frågor:

Skall artikel 57.1 EG tolkas så att, för att det skall vara fråga om restriktioner ”som är i kraft” den 31 december 1993 för kapitalrörelser till eller från tredjeland, skall det röra sig om restriktioner som redan har antagits av en medlemsstat vid detta datum varvid lagstiftningsförfarandet avslutats, eller skall det röra sig om restriktioner som enligt nationell rätt är tillämpliga på föreliggande sakförhållanden redan detta datum?

Skall artikel 56.1 EG jämförd med artikel 58 EG tolkas så, att de utgör hinder för att tillämpa nationella bestämmelser enligt vilka den ränta som en kapitalassociation med säte i en medlemsstat betalar till sin långivare med säte i ett tredjeland, vilken också är delägare i kapitalassociationen, delvis beskattas som vinstutdelning, eftersom dylika bestämmelser innebär godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital mellan en medlemsstat och ett tredjeland?

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/11

Begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof 's-Hertogenbosch av den 1 december 2004 i målet mellan L.H. Piatkowski och Belastingdienst Grote ondernemingen Eindhoven

(Mål C-493/04)

(2005/C 31/22)

Rättegångsspråk: nederländska

Gerechtshof 's-Hertogenbosch begär genom beslut av den 9 juni 2004, som inkom till domstolens kansli den 1 december 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan L.H. Piatkowski och Belastingdienst Grote ondernemingen Eindhoven beträffande följande fråga:

”Utgör gemenskapsrätten, och i synnerhet rätten till fri rörlighet och bestämmelsen i artikel 14c b i förordning 1408/71, (1) i dess lydelse år 1998, hinder för Nederländerna att ta ut sociala avgifter på ränteinkomster som ett bolag med säte i Nederländerna har betalat till en person bosatt i Belgien som enligt artikel 14c b jämte bilaga VII första punkten i förordning 1408/71 omfattas av såväl den nederländska som den belgiska socialförsäkringslagstiftningen?”

(1) Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s.2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57).

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/12

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Hoge Raad der Nederlanden av den 26 november 2004 i målet A.C. Smits-Koolhoven mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-495/04)

(2005/C 31/23)

Rättegångsspråk: nederländska

Hoge Raad der Nederlanden har, genom beslut av den 26 november 2004, som inkom till domstolens kansli den 1 december 2004, vänt sig till Europeiska gemenskapernas domstol med en begäran om förhandsavgörande i målet A.C. Smits-Koolhoven mot Staatssecretaris van Financiën beträffande följande fråga:

Skall sådana örtcigaretter som de ifrågavarande, som inte innehåller några ämnen med medicinsk verkan, men däremot med godkännande från Keuringsraad Openlijke Aanprijzing Geneesmiddelen/Keuringsraad Aanprijzing Gezondheidsproducten säljs under benämningen ”örtcigaretter för medicinskt bruk” som hjälpmedel för att sluta röka, anses omfattas av undantaget enligt artikel 7.2 i direktiv 95/59 (1) som avser varor som uteslutande har medicinska ändamål?

(1) EGT L 291, 6.12.1995, s. 40–45.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/12

Begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het Bedrijfsleven te 's-Gravenhage av den 26 november 2004 i målet mellan J. Slob och Productschap Zuivel

(Mål C-496/04)

(2005/C 31/24)

Rättegångsspråk: nederländska

College van Beroep voor het Bedrijfsleven te 's-Gravenhage begär genom beslut av den 26 november 2004, som inkom till domstolens kansli den 1 december 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan J. Slob och Productschap Zuivel beträffande följande frågor:

—

”Skall artikel 7.1 och 7.3 i förordning (EEG) nr 536/93 av den 9 mars 1993 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter (1) tolkas så, att denna bestämmelse ger en medlemsstat behörighet att anta lagstiftning enligt vilken mjölkproducenter som är etablerade inom medlemsstatens territorium åläggs en bokföringsskyldighet som går utöver de skyldigheter som framgår av bestämmelsen i artikel 7.1 f i nämnda förordning?

—	Om föregående fråga besvaras jakande, skall då en bestämmelse om att producenten är skyldig att i sin bokföring uppge hur stor mängd smör som produceras och dess avsedda användning, även om smöret förstörs eller används som foder, anses omfattas av medlemsstatens behörighet?”

(1) EGT L 57, s. 12 (svensk specialutgåva, område 3, volym 50, s. 202).

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/12

Talan mot Republiken Grekland väckt den 1 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-497/04)

(2005/C 31/25)

Rättegångsspråk: grekiska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 1 december 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Grekland. Sökanden företräds av Enrico Traversa och Georgios Zavvos vid rättstjänsten.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG (1) av den 5 mars 2002 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG när det gäller solvensmarginalkraven för skadeförsäkringsföretag, genom att inte sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv och under alla omständigheter genom att ha underlåtit att underrätta kommissionen om detta,

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Införlivandefristen för direktivet löpte ut den 20 september 2003.

(1) EUT L 77, 20.03.2002, s. 17.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/13

Talan mot Republiken Grekland väckt den 1 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-498/04)

(2005/C 31/26)

Rättegångsspråk: grekiska

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (1), vilket enligt dess artikel 72 upphäver och ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/12/EG av den 5 mars 2002 om ändring av rådets direktiv 79/267/EEG när det gäller solvensmarginalkraven för livförsäkringsföretag genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, och, under alla omständigheter, genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för införlivande av detta direktiv med den nationella rättsordningen löpte ut den 20 september 2003.

(1) EGT L 345, s. 1.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/13

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Landesarbeitsgericht Düsseldorf av den 8 oktober 2004 i målet Hans Werhof mot Freeway Traffic Systems GmbH & Co. KG

(Mål C-499/04)

(2005/C 31/27)

Rättegångsspråk: tyska

Landesarbeitsgericht Düsseldorf, Tyskland, har, genom beslut av den 8 oktober 2004, som inkom till domstolens kansli den 2 december 2004, vänt sig till Europeiska gemenskapernas domstol med en begäran om förhandsavgörande i målet Hans Werhof mot Freeway Traffic Systems GmbH & Co. KG beträffande följande frågor:

Är det förenligt med artikel 3.1 i rådets direktiv 98/50/EG (1) av den 29 juni 1998 om ändring av direktiv 77/187/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter att en förvärvare av ett företag, vilken inte är bunden av ett kollektivavtal, är bunden av en överenskommelse mellan en överlåtare av ett företag, vilken är bunden av ett kollektivavtal, och arbetstagaren, enligt vilken det kollektiva löneavtal som var tillämpligt vid företagsöverlåtelsen skall tillämpas i stället för kollektiva löneavtal som träder i kraft därefter?

2)	För det fall den första frågan skall besvaras nekande: Är det förenligt med artikel 3.1 i direktiv 98/50/EG att en förvärvare av ett företag, vilken inte är bunden av ett kollektivavtal, endast är bunden av ett kollektivt löneavtal så länge som överlåtaren av ett företag är bunden av detta avtal?

(1) EGT L 201, s. 88.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/14

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Bundesverwaltungsgericht av den 3 augusti 2004 i det förvaltningsrättsliga målet mellan Ergün Torun och staden Augsburg; berörda parter: 1. der Vertreter des Bundesinteresses beim Bundesverwaltngsgericht, 2. Landesanwaltschaft Bayern

(Mål C-502/04)

(2005/C 31/28)

Rättegångsspråk: tyska

Bundesverwaltungsgericht begär genom beslut av den 3 augusti 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 7 december 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i det förvaltningsrättsliga målet mellan Ergün Torun och staden Augsburg; berörda parter: 1. der Vertreter des Bundesinteresses beim Bundesverwaltngsgericht, 2. Landesanwaltschaft Bayern, beträffande följande frågor:

Förlorar ett myndigt barn, som har genomgått sin yrkesutbildning till industrimekaniker med ett gesällprov, till en i Förbundsrepubliken Tyskland sedan mer än tre år är reguljärt anställd turkisk arbetstagare, sin rätt att anta erbjudanden om anställning enligt artikel 7 andra stycket i beslut nr 1/80 av associeringsrådet EEG – Turkiet (nedan kallat beslut nr 1/80), och den därifrån härledda uppehållsrätten – utom i de fall som avses i artikel 14 i beslut nr 1/80 eller när barnet har lämnat värdmedlemsstaten för en avsevärd period utan legitima skäl – även när barnet

a)	på grund av grovt rån och narkotikabrott döms till fängelse i sammanlagt tre år utan att villkorlig frigivning medges och då straffet avtjänas med avräkning av den tid då han har suttit häktad?

har arbetat på den reguljära arbetsmarknaden i Förbundsrepubliken Tyskland och därigenom själv har förvärvat och sedan åter förlorat en uppehållsrätt som härleds från rätten att utöva avlönad verksamhet i artikel 6.1 andra eller tredje strecksatsen i beslut nr 1/80?

Har en sådan förlust uppkommit genom att barnet

aa.	inte antagit ett erbjudande om anställning efter i detta fall mer än ett års arbetslöshet?

bb.

på grund av grovt rån och narkotikabrott döms till fängelse i sammanlagt tre år utan att villkorlig frigivning medges och då straffet avtjänas med avräkning av den tid då han har suttit häktad och barnet under denna tid inte har stått till den reguljära arbetsmarknadens förfogande, men en månad efter frigivningen åter har fått arbete utan att ha ett nationellt uppehållstillstånd?

2.	För det fall den första frågan besvaras jakande ställs följande fråga: Förlorar en turkisk medborgare uppehållsrätten som härleds från rätten att utöva avlönad verksamhet i artikel 6.1 andra eller tredje strecksatsen i beslut nr 1/80 under de förutsättningar som anges i fråga 1 b ovan?

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/14

Talan mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland väckt den 8 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-505/04)

(2005/C 31/29)

Rättegångsspråk: engelska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 8 december 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förenade kungariket. Kommissionen företräds av Hans Støvlbæk i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/19/EG av den 14 maj 2001 om ändring av rådets direktiv 89/48/EEG och 92/51/EEG om den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer och av rådets direktiv 77/452/EEG, 77/453/EEG, 78/686/EEG, 78/687/EEG, 78/1026/EEG, 78/1027/EEG, 80/154/EEG, 80/155/EEG, 85/384/EEG, 85/432/EEG, 85/433/EEG och 93/16/EEG om yrkena sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, arkitekt, farmaceut och läkare (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv med avseende på Gibraltar, eller, under alla omständigheter, genom att inte underrätta kommissionen om dessa bestämmelser,

—	förplikta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den frist som fastställts för genomförande av direktivet löpte ut den 1 januari 2003.

(1) EGT L 206, 31.7.2001, s. 1.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/15

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour administrative (Storhertigdömet Luxemburg) av den 7 december 2004 i målet mellan Graham J. Wilson och Conseil de l'Ordre des Avocats du Barreau de Luxembourg

(Mål C-506/04)

(2005/C 31/30)

Rättegångsspråk: franska

Cour administrative (Storhertigdömet Luxemburg) begär genom beslut av den 7 december 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 9 december 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Graham J. Wilson och Conseil de l'Ordredes Avocats du Barreau de Luxembourg beträffande följande frågor:

Skall artikel 9 i direktiv 98/51 (1) om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls tolkas så, att den utgör hinder för ett sådant överklagandeförfarande som avses i lagen av den 10 augusti 1991, i dess lydelse enligt lagen av den 13 november 2002?

Innebär förekomsten av sådana prövningsorgan som Conseil disciplinaire et administratif och Conseil disciplinaire et administratif d'appel att det finns en sådan möjlighet till ”domstolsprövning enligt bestämmelser i nationell rätt” i den mening som avses i artikel 9 i direktiv 98/5, och skall artikel 9 tolkas på så sätt att den utgör hinder för ett överklagandeförfarande som innebär överklagande till en eller flera prövningsorgan av detta slag innan det är möjligt att få prövning av en rättsfråga av en domstol i den mening som avses i artikel 9?

Med förbehåll för vad som senare kommer att beslutas i fråga om huruvida förvaltningsdomstolen är behörig och huruvida talan kan upptas till sakprövning, och oaktat parternas grunder i formellt hänseende och i sak, skall vidare följande frågor ställas till Europeiska gemenskapernas domstol:

3.	Får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat för att en advokat i en medlemsstat permanent skall få utöva advokatyrket under hemlandets yrkestitel på de områden som anges i artikel 5 i direktiv 98/5/EG uppställa ett krav på kunskaper i språken i denna medlemsstat?

Får de behöriga myndigheterna för denna rätt att utöva yrket särskilt uppställa som villkor att advokaten genomgår ett muntligt prov på alla (eller flera) av de tre huvudsakliga språken i värdmedlemsstaten för att de behöriga myndigheterna skall kunna kontrollera om advokaten behärskar de tre språken och, om så är fallet, vilka processuella garantier – om det finns sådana – krävs?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (EGT L 77 av den 14.3.1998, s. 36).

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/15

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Hoge Raad der Nederlanden av den 10 december 2004 i målet mellan Magpar VI BV (Naarden) och Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-509/04)

(2005/C 31/31)

Rättegångsspråk: nederländska

Hoge Raad der Nederlanden begär genom beslut av den 10 december 2004., vilket inkom till domstolens kansli den 13 december 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Magpar VI BV (Naarden) och Staatssecretaris van Financiën beträffande följande frågor:

Skall artikel 7.1 bb i direktiv 69/335/EEG (1) i dess lydelse enligt direktiv 73/79/EEG (2) tolkas så att om ett bolag inom fem år från den tidpunkt då bolaget förvärvade andelar genom en fusion som är undantagen från kapitalbeskattning upphör att vara ägare till dessa andelar på grund av att det bolag i vilket andelarna innehas i sin tur fusionerats så skall den ovannämnda bestämmelsen i direktivet tillämpas på det förvärvande bolaget?

2	Är det för svaret på fråga 4.1 av betydelse att det företag som andelarna gällde avvecklades till följd av en förestående s.k. legal fusion (juridische fusie) med ett annat bolag (artikel 2:311.1 BW) och att man därför inte kan tala om avyttring av andelar i bokstavlig mening?

(1) Rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 (EGT L 249, s. 25). Den svenska versionen finns inte tillgänglig.

(2) Rådets direktiv 73/79/EEG av den 9 april 1973 (EGT L 103, s. 13). Den svenska versionen finns inte tillgänglig.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/16

Talan mot Konungariket Belgien väckt den 13 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-510/04)

(2005/C 31/32)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 13 december 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Belgien. Sökanden företräds av K. Simonsson och W. Wils, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/6/EG av den 18 februari 2002 om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som behövs för att införliva direktivet och, i vart fall, genom att inte anmäla sådana lagar och andra författningar till kommissionen,

2)	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med den interna rättsordningen löpte ut den 9 september 2003.

(1) EGT L 67, 9.3.2002, s. 31

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/16

Talan mot Republiken Belgien väckt den 15 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C- 515/04)

(2005/C 31/33)

Rättegångsspråk: franska

Europeiska gemenskapernas kommission har den 15 december 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Belgien. Sökanden företräds av C. O'Reilly och R. Troosters, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, och, i andra hand, genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

2.	förplikta Republiken Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med den interna rättsordningen löpte ut de 31 december 2002.

(1) EGT L 212, 07.08.2001, s. 12

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/17

Talan mot Republiken Belgien väckt den 15 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C- 516/04)

(2005/C 31/34)

Rättegångsspråk: franska

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 2001/51/EG av den 28 juni 2001 om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, och, i andra hand, genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder,

2.	förplikta Republiken Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med den interna rättsordningen löpte ut den 11 februari 2003.

(1) EGT L 187, 10.07.2001, s. 45

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/18

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 23 november 2004

i mål T- 166/98: Cantina sociale di Dolianova Soc. Coop. rl m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Den gemensamma organisationen av marknaden för vin - Förordning (EEG) nr 2499/82 - Gemenskapsstöd - Talan om ogiltigförklaring - Passivitetstalan - Skadeståndstalan)

(2005/C 31/35)

Rättegångsspråk: italienska

I mål T- 166/98, Cantina sociale di Dolianova Soc. coop. rl, Dolianova (Italien), Cantina Trexenta Soc. coop. rl, Senorbì (Italien), Cantina sociale Marmilla – Unione viticoltori associati Soc. coop. rl, Sanluri (Italien), Cantina sociale S. Maria La Palma Soc. coop. rl, Santa Maria La Palma (Italien), Cantina sociale del Vermentino Soc. coop. rl Monti-Sassari, Monti (Italien), företrädda av advokaterna C. Dore och G. Dore, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis företrädd av F. Ruggeri Laderchi och A. Alves Vieira, därefter av A. Alves Vieira och L. Visaggio, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,), angående en talan enligt artikel 173 respektive, och alternativt, artikel 175 i EG-fördraget (nu artiklarna 230 EG och 232 EG i förekommande fall i ändrad lydelse) om ogiltigförklaring av kommissionens skrivelse av den 31 juli 1998 innehållande avslag på sökandenas begäran om att stödet för den förebyggande destillationen för vinproduktionsåret 1982/1983 skulle betalas ut direkt till sökandena, och om fastställande av att kommissionen gjort sig skyldig till rättsstridig passivitet, eller i andra hand en talan enligt artikel 178 i EG-fördraget (nu artikel 235 EG) om skadestånd för den skada som sökandena påstår sig ha lidit till följd av kommissionens beteende, har förstainstansrätten (andra avdelningen), sammansatt av ordföranden J. Pirrung samt domarna A.W.H. Meij och N.J. Forwood; justitiesekreterare: avdelningsdirektören J. Palacio González, den 23 november 2004, avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Kommissionen är skyldig att ersätta den skada som sökandena lidit till följd av Distilleria Agricola Industriale di Terralbas konkurs, eftersom det enligt den ordning som införts genom artikel 9 i förordning (EEG) nr 2499/82 om bestämmelserna angående förebyggande destillation för vinproduktionsåret 1982/1983 inte inrättats en mekanism som var ägnad att garantera utbetalningen av det gemenskapsstöd som föreskrivs i denna förordning till de berörda producenterna.

2)	Parterna skall inom fyra månader från dagen för denna dom meddela förstainstansrätten vilka belopp som enligt överenskommelse skall erläggas.

3)	Om ingen överenskommelse kommer till stånd skall parterna inom samma tid till förstainstansrätten meddela vilka belopp som yrkas respektive medges i detta avseende.

(1) EGT C 378, 05.12.1998.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/18

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 1 december 2004

i mål T-27/02: Kronofrance SA mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Statligt stöd - Beslut av kommissionen att inte göra invändningar - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till sakprövning - Sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt)

(2005/C 31/36)

Rättegångsspråk: tyska

Förstainstansrätten, fjärde avdelningen i utökad sammansättning (ordföranden H. Legal samt domarna V. Tiili, M. Vilaras, I. Wiszniewska-Białecka och V. Vadapalas; justitiesekreterare: byrådirektören J. Plingers), har den 1 december 2004 avkunnat dom i mål T-27/02: Kronofrance SA, Sully-sur-Loire (Frankrike), (ombud: advokaten R. Nierer) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Kreuschitz och J. Flett, med delgivningsadress i Luxemburg), med stöd av Glunz AG och OSB Deutschland GmbH, Meppen (Tyskland), företrädda av advokaterna H.-J. Niemeyer och K. Ziegler, med delgivningsadress i Luxemburg, angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut SG (2001) D av den 25 juli 2001 att inte göra invändningar mot det stöd som de tyska myndigheterna beviljat Glunz AG. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)	Kommissionens beslut SG (2001) D av den 25 juli 2001 att inte göra invändningar mot det stöd som Glunz AB beviljats av de tyska myndigheterna ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad och ersätta sökandens rättegångskostnad.

3)	Glunz AG och OSB Deutschland GmbH skall bära sina rättegångskostnader hänförliga till deras intervention.

(1) EGT C 118, 18.5.2002

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/19

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 30 november 2004

i mål T-168/02: IFAW Internationaler Tierschutz-Fonds gGmbH mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Artikel 4.5 - En handling som härrör från en medlemsstat skall inte lämnas ut utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande)

(2005/C 31/37)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-168/02, IFAW Internationaler Tierschutz-Fonds gGmbH, tidigare Internationaler Tierschutz-Fonds (IFAW) GmbH, Hamburg (Tyskland) (ombud: S. Crosby, solicitor), med stöd av Kungariket Nederländerna (ombud: H. Sevenster, S. Terstal, N. Bel och C. Wissels, Luxemburg) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: C. Docksey och P. Aalto, Luxemburg), med stöd av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: R. Caudwell, i egenskap av ombud, och M. Hoskins, barrister, Luxemburg), Kungariket Sverige (ombud: A: Kruse och K. Wistrand, Luxemburg) och Kungariket Danmark (ombud: inledningsvis J. Bering Liisberg och därefter J. Molde, Luxemburg) angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 26 mars om avslag på sökandens begäran om tillgång till vissa handlingar avseende upphävande av ett områdes status som särskilt skyddsområde med tillämpning av artikel 4.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43), har förstainstansrätten (femte avdelningen i utökad sammansättning), sammansatt av ordföranden P. Lindh, samt domarna R. García-Valdecasas, J.D. Cooke, P. Mengozzi och M.E. Martins Ribeiro; justitiesekreterare: byrådirektören D. Christensen, den 30 november 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1.	Talan ogillas.

2.	Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

3.	Konungariket Nederländerna, Konungariket Sverige, Konungariket Danmark och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EGT C 202, 24.8.2002.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/19

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 24 november 2004

i mål T-393/02: Henkel KGaA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Tredimensionellt varumärke - Formen på en flaska som är vit och genomskinlig - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2005/C 31/38)

Rättegångsspråk: tyska

I mål T-393/02, Henkel KGaA, Düsseldorf (Tyskland), företrätt av C. Osterrieth, avocat, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av U. Pfleghar och G. Schneider, angående en talan mot det beslut som antagits av fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 3 oktober 2002 (ärende R 313/2001-4), avseende registrering av ett tredimensionellt kännetecken som består av formen på en flaska som är vit och genomskinlig, har förstainstansrätten (fjärde avdelningen), sammansatt av ordföranden H. Legal samt domarna V. Tiili och M.Vilaras, justitiesekreterare: byrådirektören J. Plingers, den 24 november 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Det beslut som antagits av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 3 oktober 2002 (ärende R 313/2001-4) ogiltigförklaras.

2)	Svaranden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 55, 8.3.2003.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/20

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 23 november 2004

i mål T-84/03: Maurizio Turco mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Insyn - Allmänhetens tillgång till rådets handlingar - Tillgång delvis vägrad - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Undantag)

(2005/C 31/39)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-84/03, Maurizio Turco, Pulsano (Italien), företrädd av advokaterna O.W. Brouwer, T. Janssens och C. Schillemans, med stöd av Republiken Finland, företrädd av T. Pynnä och A. Guimaraes-Purokoski, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg, Konungariket Danmark, inledningsvis företrätt av J. Liisberg och därefter av J. Molde, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg och av Konungariket Sverige, företrätt av A. Kruse och K. Wistrand, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas råd (ombud: J.-C. Piris och M. Bauer), med stöd av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, företrätt av C. Jackson, i egenskap av ombud, biträdd av P. Sales och J. Stratford, barristers, med delgivningsadress i Luxemburg, och av Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av M. Petite, C. Docksey och P. Aalto, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg, angående en talan om ogiltigförklaring av rådets beslut av den 19 december 2002 att delvis vägra sökanden tillgång till vissa handlingar som fanns upptagna på dagordningen till rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) av den 14 och den 15 oktober 2002, har förstainstansrätten (femte avdelningen), sammansatt av ordföranden P. Lindh samt domarna R. García-Valdecasas och J.D. Cooke, justitiesekreterare: byrådirektören I. Natsinas, den 23 november 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas i den del som avser vägran att ge tillgång till handlingen innehållande rådets juridiska rådgivning.

2)	Det saknas anledning att döma i saken i övrigt.

3)	Sökanden och rådet skall var och en ersätta hälften av rättegångskostnaderna.

4)	Intervenienterna skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EGT C. 112, 10.5.2003

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/20

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 30 november 2004

i mål T-173/03, Anne Geddes mot Byrån för harmonisering av den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ordmärket NURSERYROOM - Absoluta registreringshinder - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 40/94)

(2005/C 31/40)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-173/03, Anne Geddes, Auckland (Nya Zeeland) (ombud: G. Farrington, solicitor) mot Byrån för harmonisering av den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: E. Dijkema och A. Folliard-Monguiral), angående en talan mot det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 13 februari 2003 (ärende R 839/2001-4) angående en ansökan om registrering av gemenskapsordmärket NURSERYROOM, har förstainstansrätten (andra avdelningen), sammansatt av ordföranden PJ. Pirrung samt domarna N.J. Forwood och S. Papasavvas; justitiesekreterare: byrådirektören J. Plingers, den 30 november 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 171, 19.7.2003

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/21

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 23 november 2004

i mål T-360/03: Frischpack GmbH & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Tredimensionellt varumärke - Formen på en ask för ost - Absolut registreringshinder - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 - Särskiljningsförmåga)

(2005/C 31/41)

Rättegångsspråk: tyska

I mål T-360/03, Frischpack GmbH & Co. KG, Mailling bei Schönau (Tyskland) (ombud: advokaten P. Bornemann) mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: U. Pflegar och G. Schneider), angående en talan om det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 8 september 2003 (ärende R 236/2003-2) om ogiltigförklaring av registrering av ett tredimensionellt varumärke (ask för ost), har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av ordföranden P. Lindh samt domarna R. García-Valdecasas och D. Šváby, justitiesekreterare: byrådirektören I. Natsinas, den 23 november 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 304, 13.12.2003.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/21

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 6 september 2004

i mål T-213/02: SNF SA mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Direktiv 2002/34/EG - Begränsning av användningen av polyakrylamid)

(2005/C 31/42)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-213/02: SNF SA, Saint-Étienne (Frankrike), företrädd av advokaterna K. Van Maldegem och C. Mereu, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: X. Lewis, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens tjugosjätte direktiv 2002/34/EG av den 15 april 2002 om anpassning till den tekniska utvecklingen av bilagorna 2, 3 och 7 till rådets direktiv 76/768/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter i den utsträckning användningen av polyakrylamid begränsas i framställningen av kosmetika, har förstainstansrätten (femte avdelningen), sammansatt av ordföranden P. Lindh samt domarna R. García-Valdecasas och J.D. Cooke, justitiesekreterare: H. Jung, den 6 september 2004 meddelat följande beslut:

1.	Talan avvisas.

2.	Sökanden skall bära sin rättegångskostnad och ersätta svarandens rättegångskostnad.

(1) EGT C 233, 08.09.2002

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/21

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 9 november 2004

i mål T-252/03: Fédération nationale de l'industrie et des commerces en gros des viandes (FNICGV) mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Konkurrens - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Nötköttsmarknaden - Talan om ogiltigförklaring - Full prövningsrätt - Tidsfrist för väckande av talan - Talan väckt för sent - Avvisning)

(2005/C 31/43)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-252/03: Fédération nationale de l'industrie et des commerces en gros des viandes (FNICGV), Paris (Frankrike), företrädd av advokaterna P. Abegg och E. Prigent med delgivningsadress i Luxemburg, stödd av Republiken Frankrike (ombud: R. Abraham, G. de Bergues och F. Million, med delgivningsadress i Luxemburg), mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: P. oliver och F. Lelièvre, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ogiltigförklaring av de böter som sökanden ålagts att betala genom kommissionens beslut 2003/600/EG av den 2 april 2003 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärende COMP/C.38.279/F3 - Franskt nötkött) (EGT L 209, s. 12), och i andra hand en talan om nedsättning av dessa böter, har förstainstansrätten (femte avdelningen) sammansatt av ordföranden P. Lindh samt domarna R. García-Valdecasas och J.D. Cooke, justitiesekreterare: H. Jung, den 9 november 2004 meddelat följande beslut:

1.	Talan avvisas.

2.	Sökanden och kommissionen skall bära sina rättegångskostnader i målet i huvudsaken.

3.	Sökanden skall bära sin rättegångskostnad i det interimistiska förfarandet och skall ersätta kommissionens rättegångskostnad i det förfarandet.

4.	Republiken Frankrike skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 213, 06.09.2003

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/22

BESLUT MEDDELAT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

den 10 november 2004

i mål T-316/04 R: Wam SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Statligt stöd - Lån med nedsatt ränta i avsikt att möjliggöra för ett företag att etablera sig i vissa tredje länder - Skyldighet att återkräva - Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställighet - Krav på skyndsamhet - Föreligger inte)

(2005/C 31/44)

Rättegångsspråk: italienska

I mål T-316/04 R, Wam SpA, Cavezzo di Modena (Italien) (ombud: advokaten E. Giliani), mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: V. Di Bucci och E. Righini, med delgivningsadress i Luxemburg) angående en ansökan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 19 maj 2004 (K(2004) 1812 slutlig) avseende statligt stöd C 4/2003 (ex NN 102/2002) har förstainstansrättens ordförande den 10 november 2004 fattat följande beslut:

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/22

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 8 september 2004 av Hensotherm AB

(Mål T-366/04)

(2005/C 31/45)

Rättegångsspråk: svenska

Hensotherm AB, Trelleborg (Sverige), har den 8 september 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten Stefan Hallbäck.

Även Rudolf Hensel GmbH, Börnsen (Tyskland) var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	återförvisa ärendet till överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån för prövning i sak av sökandens besvär över annulleringsenhetens beslut av den 11 september 2003 på grund av åsidosättande av väsentliga formföreskrifter,

—	i andra hand, pröva överklagandet av annulleringsenhetens beslut av den 11 september 2003 och överklagningsnämndens beslut av den 12 juli 2004, och därvid avslå Rudolf Hensel GmbH:s ansökan om ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärke nr 357.863,

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för en ansökan om ogiltigförklaring:	Figurmärket ”HENSOTHERM”, för varor som ingår i klasserna 2 och 17 (målarfärger, tätning och isoleringsmaterial) – Gemenskapsvarumärke nr 357.863
Innehavare av gemenskapsvarumärket:	Sökanden
Part som ansökt om ogiltigförklaring:	Rudolf Hensel GmbH
Varumärkesrätt som den som ansökt om ogiltigförklaring innehar:	Det nationella ordmärket ”HENSOTHERM” (nr 213.672), för varor som ingår i klass 2
Annulleringsenhetens beslut:	Ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket ”HENSOTHERM” på grund av risk för förväxling med det äldre nationella varumärket ”HENSOTHERM” (nr 213.672)
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet
Grunder:	Åsidosättande av artiklarna 52.1 a och 78 i förordning (EG) nr 40/94

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/23

Talan mot Europeiska unionens råd, väckt den 18 oktober 2004 av Anna Kontouli

(Mål T-416/04)

(2005/C 31/46)

Rättegångsspråk: engelska

Anna Kontouli, London (Förenade kungariket), har den 18 oktober 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska unionens råd. Sökanden företräds av advokaten V. Arkitidis, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara rådets beslut av den 16 juli 2004 att avslå sökandens klagomål, som ingetts i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, beträffande fastställandet av lämplig korrigeringskoefficient för hennes pension,

—

förplikta rådet att betala sökanden ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de pensionsbelopp som hittills utbetalats till sökanden och de pensionsbelopp som skulle ha utbetalats till sökanden om korrigeringskoefficienten för sökandens pension hade fastställts med hänvisning till Förenade kungariket sedan sökandens rätt till pension fastställdes den 1 maj 2003. Till detta återstående belopp skall läggas dröjsmålsränta som är lika med den räntesats som fastställts av Europeiska centralbanken för dess återfinansieringstransaktioner, ökad med två procentenheter,

—	förplikta rådet att betala sökanden en ersättning på 100 000 euro för den betydande utomobligatoriska och ideella skada som sökanden lidit under det administrativa förfarande som föregick ansökan och under sökandens muntliga och skriftliga kontakter med rådets enheter, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden är en före detta tjänsteman vid rådet som erhåller invaliditetspension sedan den 1 maj 2003. Efter sin pensionering meddelade sökanden rådet att hon var varaktigt bosatt i Förenade kungariket, och mot bakgrund av denna information tillämpade rådet inledningsvis den korrigeringskoefficient som gäller för Förenade kungariket på hennes pension. Med anledning av att rådet ansåg att sökanden lämnat motstridiga uppgifter om sin bosättningsort, upphörde rådet att tillämpa korrigeringskoefficienten för Förenade kungariket och tillämpade först koefficienten för Belgien och senare koefficienten för Grekland, varifrån sökanden kom ursprungligen. Sökanden ingav ett klagomål, vilket avslogs genom det ifrågasatta beslutet av den 16 juli 2004.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att hon varaktigt och lagligt är bosatt i Förenade kungariket sedan den 1 maj 2003. Sökanden hävdar att rådet, genom att göra en annan bedömning, har åsidosatt artikel 82.1 i tjänsteföreskrifterna samt har gjort en uppenbart oriktig bedömning. Sökanden gör också gällande att rådet inte har motiverat sitt beslut tillräckligt och att det har åsidosatt den allmänna rättssäkerhetsprincipen genom att inte uppfylla sökandens berättigade förväntningar. Vidare hävdar hon att rådet har åsidosatt principen om god förvaltning samt sin omsorgsskyldighet gentemot sökanden. Sökanden hävdar slutligen att hon lidit en betydlig skada på grund av svarandens bemötande av henne samt på grund av att hennes dotter varit tvungen att avbryta sina medicinstudier i Grekland för att flytta till Förenade kungariket och arbeta där för att ekonomiskt stödja sökanden. Sökanden begär att domstolen beviljar henne ersättning för denna ideella skada.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/24

Talan mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 25 oktober 2004 av Trubowest Handel GmbH och Viktor Makarov

(Mål T-429/04)

(2005/C 31/47)

Rättegångsspråk: engelska

Trubowest Handel GmbH, Köln (Tyskland), och Viktor Makarov, Köln (Tyskland), har den 25 oktober 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna K. Adamantopoulos och E. Petritsi, delgivningsadress: Luxemburg.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	förplikta Europeiska gemenskaperna att, i enlighet med artikel 288 andra stycket i EG-fördraget, ersätta den skada som uppkommit genom antagandet av de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna som föreskrivs i antidumpningsförordningen, genom att utge följande summor:

—	118 058, 46 euro jämte dröjsmålsränta med 8 procent per år till Trubowest som ersättning för skada,

—	397 916, 91 (277 939, 37 + 63 448, 54 + 56 529, 00) euro jämte dröjsmålsränta med 8 procent per år till Viktor Makarov som ersättning för skada,

—

128 000, 00 euro jämte dröjsmålsränta med 8 procent per år till Trubowest som ersättning för utebliven vinst under perioden år 2000 – år 2004, alternativt det belopp som fastställs genom överenskommelse mellan parterna efter mellandom, som ersättning för skada till följd av utebliven vinst under perioden år 2000 – år 2004.

—	150 000.00 euro jämte dröjsmålsränta med 8 procent per år till Viktor Makarov som ersättning för ideell skada,

—	förplikta rådet och kommissionen att ersätta sökandenas samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Trubowest är importör av sömlösa rör inom Europeiska gemenskapen. Viktor Makarov är bolagets verkställande direktör. Sökandena har väckt talan om ersättning för den skada som de anser sig ha drabbats av till följd av antagandet av förordning nr 2320/97 (1) om införande av slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Ungern, Polen, Ryssland, Tjeckiska republiken, Rumänien och Slovakiska republiken.

Sökandena har hävdat att böter har ålagts flera gemenskapstillverkare av sömlösa rör inom ramen för förfaranden enligt artikel 81 i EG-fördraget (2). Enligt sökandena är det högst sannolikt, om än inte säkert, att nämnda tillverkares konkurrenshindrande agerande påverkade den analys som gjordes av skador och orsakssamband inom ramen för antidumpningsförfarandet, med hänsyn till överlappningen i fråga om produktomfånget, de berörda företagen och tidsperioderna för konkurrens- och antidumpningsförfarandena. Enligt sökandena underlät emellertid kommissionen helt att beakta det konkurrenshindrande agerandet vid fastställandet av den skada som den påstådda dumpade importen orsakade, vilket krävs i förordning nr 384/1996 (3).

På grundval av det ovan anförda har sökandena gjort gällande att förordning nr 384/1996 samt principen om god förvaltning, omsorgsprincipen och omsorgsplikten har åsidosatts. Sökandena har vidare anfört att rådet och kommissionen senare insåg att effekten av det konkurrenshindrande agerandet hade påverkat antidumpningsundersökningen och att institutionerna, vid antagandet av förordning nr 1322/2004 (4) inte längre ansåg att det var lämpligt att vidta de åtgärder som föreskrivs i förordning nr 2320/1997.

Sökandena har anfört att om rådet och kommissionen inte hade åsidosatt de ovannämnda reglerna och skyldigheterna, så hade förordning nr 2320/1997 kanske aldrig antagits och sökandena hade kanske aldrig lidit den skada som de har lidit till följd av förordningen. Sökandena har därför begärt ersättning för denna skada. För Trubowests räkning begärs ersättning i form av återbetalning av den tull som bolaget erlade till följd av förordning nr 2320/1997 och ersättning för utebliven vinst. Viktor Makarov har krävt ersättning för de summor som han erlade till följd av förordning nr 2320/1997, för utebliven vinst till följd av att hans lön som verkställande direktör inte betalades ut, för rättegångskostnader samt för ideell skada.

(1) Rådets förordning (EG) nr 2320/97 av den 17 november 1997, EGT L 322, 25/11/1997, s. 1.

(2) Kommissionens beslut 2003/382/EG av den 8 december 1999 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärende IV/E-1/35.860-B - Sömlösa stålrör) (delgivet med nr K(1999) 4154), EGT L 140, 06/06/2003, s. 1.

(3) Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, EGT L 56, 06/03/1996, s. 1.

(4) Rådets förordning (EG) nr 1322/2004 av den 16 juli 2004 om ändring av förordning (EG) nr 2320/97 om införande av slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i bl.a. Ryssland och Rumänien, EGT L 246, 20/07/2004, s. 10.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/25

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 25 oktober 2004 av Nomura Principal Investment plc och Nomura International plc

(Mål T-430/04)

(2005/C 31/48)

Rättegångsspråk: engelska

Nomura Principal Investment plc och Nomura International plc, London (Förende kungariket), har den 25 oktober 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av C.-D. Ehlermann, F. Louis, A. Vallery, G. A. Gutermuth och C. Duvernoy, lawyers.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 14 juli 2004 i ärende nr CZ 46/2003 om statligt stöd – Republiken Tjeckien (Investiÿní a poštovní banka, a.s.);

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen fattade det ifrågasatta beslutet enligt det förfarande som föreskriva i bilaga IV.3 till fördraget om anslutning till Europeiska unionen med avseende på kommissionens granskning av statliga stödåtgärder som de nya medlemsstaterna hade infört före deras anslutning och som deras myndigheter meddelade kommissionen före den 1 maj 2004. I det ifrågasatta beslutet fastställs att stödåtgärder före anslutningen som Republiken Tjeckien beviljat den tjeckiska banken Ceskoslovenska obchodni banka (CSOB) inte är ”vid anslutningen ännu tillämpliga åtgärder” i den mening som avses i bilaga IV.3 till anslutningsfördraget och därför inte föremål för kommissionens granskning beträffande faktisk överensstämmelse med EU:s regler om statligt stöd.

Sökanden hävdar att detta beslut skall ogiltigförklaras på den grunden att de tjeckiska stödåtgärderna i fråga är tillämpliga efter anslutningen. Enligt sökanden strider det ifrågasatta beslutet mot bilaga IV.3 till anslutningsfördraget, artikel 253 EG, artikel 88 EG och förordning nr 659/1999 (1) genom att tillämpa en felaktig definition av efter anslutningen ”ännu tillämpliga”.

Sökanden hävdar vidare att kommissionen, genom att anta det ifrågasatta beslutet, missbrukade kommissionen sin behörighet i strid med bilaga IV.3 till anslutningsfördraget och artikel 88 EG genom att omdefiniera ”ännu tillämpliga åtgärder” för att undvika granskning av en åtgärd som vidtagits av ett anslutande land och som skulle ha omfattats av kommissionens tidigare definition av detta juridiska begrepp.

Sökanden hävdar vidare att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i strid med bilaga IV.3 till anslutningsfördraget och artikel 88 EG genom att inte inleda en formell utredning trots de fortsatt outredda och olösta faktiska frågorna liksom de många tveksamheterna beträffande de meddelade åtgärdernas lagenlighet. Svaranden gjorde sig också skyldig till felaktig rättstillämpning genom att felaktigt tillämpa sin egen definition för tillämpligheten efter anslutningen av stödåtgärder som införts före anslutningen och som beviljats av Republiken Tjeckien för garantier vid eventuell tvist och andra fordringar som utfärdats av den tjeckiska riksbanken till CSOB. Slutligen gjorde svaranden sig skyldig till felaktig rättstillämpning samt grundade stödet på felaktiga sakuppgifter genom att inte korrekt undersöka sakuppgifterna rörande stödåtgärderna som beviljats CSOB av tjeckiska staten.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 i EG-fördraget, EGT L 83, 27.03.1999, s. 1

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/26

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 5 november 2004 av France Télécom

(Mål T-444/04)

(2005/C 31/49)

Rättegångsspråk: franska

France Télécom, Paris (Frankrike), har den 5 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Antoine Gosset-Grainville och Stéphane Hautbourg.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslut nr C(2004)3060 som fattats av kommissionen den 2 augusti 2004, rörande det statliga stöd som Frankrike har genomfört till förmån för France Télécom,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar samma grunder och huvudargument som sökanden i mål T-425/04.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/26

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 10 november 2004 av Energy Technologies ET S.A.

(Mål T-445/04)

(2005/C 31/50)

Rättegångsspråk: engelska

Energy Technologies ET S.A., Fribourg (Schweiz), har den 10 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av A. Boman, lawyer.

Aparallaje Elèctrico S.L., Hospitalet de Llobregat (Spanien), var också part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall:

—	ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån antog den 7 juli 2004 (ärende R 0366/2002-4), och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Energy Technologies ET S.A.
Sökt gemenskapsvarumärke:	Ordmärket ”UNEX” för varor som ingår i klasserna 7 och 11 (Värmeväxlare utgörande delar av maskiner, värmeväxlare samt delar och tillbehör därtill) - ansökan nr 974881
Innehavare av märke eller tecken som åberopas i invändningsförfarandet:	Aparellaje Eléctrico S.L.
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder i invändningsförfarandet:	Det spanska ordmärket ”UNEX” för varor som ingår i de gamla spanska klasserna 6, 17 och 61 (rör, skruvar och kabelslagning samt kabel- och rörläggning i elektroniska och elektriska tekniska system, …)
Invändningsenhetens beslut:	Avslag på ansökan om gemenskapsvarumärke
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet
Grunder:	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/27

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 november 2004 av Bouygues SA och Bouygues Télécom

(Mål T-450/04)

(2005/C 31/51)

Rättegångsspråk: franska

Bouygues SA och Bouygues Télécom, Paris respektive Boulogne Billancourt (Frankrike), har den 9 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Louis Vogel, Joseph Vogel, François Sureau, Didier Théophile, Bernard Amory och Alexandre Verheyden.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara artikel 1 i Europeiska gemenskapernas kommissions beslut K(2004) 3060 av den 2 augusti 2004,

—	ogiltigförklara artikel 2 i nämnda beslut,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan riktas mot beslut nr K(2004) 3060 av den 2 augusti 2004 i vilket Europeiska kommissionen ansåg att aktieägarförskottet som Frankrike beviljade Groupe France Télécom i december 2002, i form av en kredit på 9 miljarder euro, tillsammans med de uttalanden som gjorts sedan juli 2002, innebar ett statligt stöd som var oförenligt med gemenskapsmarknaden. Kommissionen beslutade dessutom att detta stöd inte skulle vara föremål för återkrav.

Angående fastställandet av stöd kritiserar sökandena dessutom kommissionen för att den i det ifrågavarande beslutet inte som statligt stöd kvalificerade de åtaganden som följde av den franska regeringens uttalanden, vilken öppet stödde France Télécoms kredit från juli till oktober 2002, trots att detta företag, som var tungt skuldsatt, markerades av enorma förluster.

Till stöd för sina yrkanden, gör sökandena gällande

—

att kommissionen felaktigt tillämpade artikel 87 i fördraget, genom att vägra att som statligt stöd kvalificera den franska regeringens uttalanden i juli, september och oktober 2002, tagna vart och ett för sig eller tillsammans. Svaranden borde härvid ha konstaterat att de nämnda uttalandena medförde en fördel för France Télécom som snedvred både konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna;

—

att det ifrågasatta beslutet grundas på motsägelsefulla och otillräckliga skäl. Det preciseras i detta avseende att svaranden efter att ha konstaterat att den franska regeringens uttalanden uppvisade alla kännetecken för statligt stöd, inte drog den logiska slutsatsen att dessa skulle kvalificeras som stöd;

—

att artikel 14.1 i förordning nr 659/1999, om tillämpning av artikel 88 i fördraget, liksom väsentliga formföreskrifter har åsidosatts på grund av bristande skäl. Sökanden anser härvid att kommissionen mycket väl hade kunnat fastställa stödbeloppet utan att åsidosätta Frankrikes rätt till försvar, och att ett återkrav av stödet i fråga inte i föreliggande fall skulle ha stridit mot principen om skydd för berättigade förväntningar.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/27

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 12 november 2004 av Association Française des Opérateurs de Réseaux et Services de Télécommunications - AFORS Télécom

(Mål T-456/04)

(2005/C 31/52)

Rättegångsspråk: franska

Association Française des Opérateurs de Réseaux et Services de Télécommunications - AFORS Télécom, med säte i Paris, har den 12 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Olivier Fréget.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara artikel 2 i beslut nr K(2004) 3060 av den 2 augusti 2004, angående statligt stöd som Frankrike har genomfört till förmån för France Télécom;

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Inom ramen för en plan som har som mål att återställa balansen i det franska telekommunikationsföretaget France Télécom, har Frankrike, som vid tidpunkten var majoritetsägare i detta företag, beviljat det ett aktieägarförskott för att stärka eget kapital i form av en kredit på 9 miljarder euro. Kommissionen har i det ifrågasatta beslutet konstaterat att förskottet i fråga innebär ett statligt stöd. Den har emellertid i artikel 2 i detta beslut bestämt att förskottet inte skall vara föremål för återkrav.

Sökanden påstår att den förenar en stor del av de alternativa telekommunikationsoperatörerna i Frankrike, som är direkta konkurrenter till France Télécom, och anser att den har rätt att begära ogiltigförklaring av den sistnämnda artikeln. Till stöd för sin talan gör sökanden först gällande att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att anse att den inte kan uppskatta förmånen som France Télécom har erhållit genom franska statens handlanden och uttalanden. Kommissionen har dessutom åsidosatt proportionalitetsprincipen, eftersom det hade varit mindre menligt för marknaden att godta ett belopp som är lägre än det verkliga värdet av förmånen och dess effekt på konkurrensen, än att utesluta allt återkrav. Sökanden menar vidare att kommissionen i varje fall inte är tvungen att på ett precist sätt utvärdera stödbeloppet.

Sökanden hävdar även att kommissionen har missbedömt den fasta rättspraxisen som inte tillåter avsteg från skyldigheten att återkräva olagligt stöd förutom i fall av exceptionella omständigheter när det föreligger absoluta hinder. Sökanden gör även gällande att kommissionen hade fel när den ansåg att återkrav av stödet skulle strida mot rätten till försvar liksom principen om skydd för berättigade förväntningar.

Sökanden anser dessutom att kommissionen har åsidosatt principen om öppenhet och insyn genom att underlåta att tillställa andra intresserade, inklusive sökanden själv, vissa expertrapporter som Frankrike överlämnade, som var avgörande för lösningen som kommissionen kom fram till.

Sökanden anser vidare att kommissionen har åsidosatt handläggningsreglerna genom att inte ta hänsyn till de krav som föreskrivs i dess egna riktlinjer för omstruktureringsstöd. Enbart det faktum att kommissionen förklarat ett stöd vara oförenligt för att sedan inte kräva att det skall återvinnas, utgör enligt sökanden dessutom maktmissbruk. Slutligen gör sökanden gällande att motiveringsskyldigheten har åsidosatts.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/28

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 22 november 2004 av CAMAR S.r.l.

(Mål T-457/04)

(2005/C 31/53)

Rättegångsspråk: italienska

CAMAR S.r.l. har den 22 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Wilma Viscardini, Simonetta Donà och Mariano Paolin.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens vägran som uttryckts av generaldirektören för jordbruk i skrivelse av den 10 september 2004 (prot. D(2004) 29695 A/25707), vilken mottogs den 20 september 2004,

—	förordna om verkställighet av punkt 1 i domen av den 8 juni 2000 i de förenade målen T-79/96, T-260/97 och T-117/98,

—

förplikta kommissionen att verkställa punkt 1 i domslutet i ovannämnda dom i form av ett penningbelopp som motsvarar värdet av de licenser som kommissionen skulle ha utfärdat på grund av den nämnda domen men som den inte har utfärdat, vilket värde uppgår till 5 065 600,00 euro, eller annat belopp som förstainstansrätten eventuellt fastställer, jämte tillägg på grund av förändrat penningvärde och ränta enligt den räntesats som förstainstansrätten bestämmer från den 8 juni 2000 till dess betalning sker,

—	förplikta kommissionen att ersätta den ideella skada – till det belopp som förstainstansrätten bestämmer – som sökanden lidit, genom dess aktieägare, på grund av att domen av den 8 juni 2000 inte verkställts, och

—	förplikta kommissionen att ersätta CAMAR:s rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att kommissionens underlåtenhet – som består i att kommissionen inte har vidtagit någon konkret åtgärd och inte heller har förslagit Camar några lämpliga åtgärder för att verkställa domen i mål T-79/96 (vilken underlåtenhet varar sedan den 8 juni 2000) – och den uttalade vägran att verkställa domen som uttryckts i skrivelsen av den 10 september 2004 utgör ett allvarligt åsidosättande av artikel 233 EG.

Det är inte längre möjligt att utfärda de licenser som kommissionen borde ha tilldelat sökanden till följd av domen, eftersom det inte kommer att gälla några tullkvoter för import av bananer från tredje land utan sådan import kommer att vara helt fri. Camar begär därför verkställighet på likvärdigt sätt i form av ekonomisk ersättning. Sådan ersättning är, enligt fast rättspraxis, tillåten när det inte längre är möjligt att verkställa en dom på visst sätt.

Sökanden begär vidare skälig ersättning för den ideella skada som orsakats av att domen av den 8 juni 2000 inte verkställts. Enligt fast rättspraxis är en sådan underlåtenhet i sig tillräcklig för att ge rätt till skadestånd eftersom skyddet för berättigade förväntningar åsidosätts. I förevarande fall är dessutom åsidosättandet av skyddet för berättigade förväntningar mer allvarligt på grund av att Camar förlitade sig på kommissionens avsikt att verkställa domen såsom uttryckts i en skrivelse av den 20 maj 2003, vilken avsikt nu har tagits tillbaka.

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/29

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 21 december 2004 av Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål T-490/04)

(2005/C 31/54)

Rättegångsspråk: tyska

Förbundsrepubliken Tyskland har den 21 december 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av W.-D. Plessing och advokaten T. Lübbig.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 oktober 2004 (K(2004)4001/3) angående de tyska bestämmelserna avseende tjänster för hantering av massbrev, särskilt tillgången till det offentliga postnätet och de särskilda taxor som hör hit, för företag som förbereder egen post och för sorteringsföretag (BdKEP – Inskränkningar på området hantering av massbrev).

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt det ifrågasatta beslutet åsidosätts artikel 86.1 EG jämförd med artikel 82 EG genom 51 § andra stycket andra meningen punkt 5 i den tyska postlagen, enligt vilken Deutsche Post AG under en övergångstid innehar ett rättsligt monopol beträffande brevbefordran (den så kallade exklusivlicensen). Denna bestämmelse utgör nämligen hinder för affärsdrivande företag som förbereder post, oberoende av huruvida de förbereder egen post för en enda avsändare, eller uppträder som sorteringsföretag för flera kunder, att erhålla kvantitetsrabatter för inlämning av postförsändelser till Deutsche Post AG:s brevcentraler.

Förbundsrepubliken Tyskland gör i den i enlighet med artikel 230.2 EG inlämnade ansökan gällande att såväl artikel 82 EG som posttjänstdirektivet 97/67/EG (1) åsidosätts genom det ifrågasatta beslutet då:

—

kommissionen felaktigt har utgått från att den marknadsdominerande ställning som företaget Deutsche Post AG – vilket tillhandahåller samhällsomfattande tjänster – innehar avseende det område som omfattas av monopolet, genom den tyska bestämmelsen utsträcks till den aktuella marknaden för förberedelse av post till nackdel för företag som förbereder post,

—	den olika behandling mellan dem som befordrar sin egen post och affärsdrivande företag som utför posttjänster inte utgör någon diskriminering i den mening som avses i artikel 82 EG respektive artikel 12 femte strecksatsen i posttjänstdirektivet,

—	och då den möjlighet som ges enligt artikel 7.1 i posttjänstdirektivet att låta Deutsche Post AG inneha ett monopol avseende det område som omfattas av exklusivlicensen åsidosätts genom beslutet.

Därutöver gör Förbundsrepubliken Tyskland gällande att det ifrågasatta beslutet med beaktande av artikel 253 EG inte är tillräckligt motiverat.

(1) Europaparlamentets och Rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, s. 14).

5.2.2005

Europeiska unionens officiella tidning

C 31/29

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 22 december 2004 av Deutsche Post AG

(Mål T-493/04)

(2005/C 31/55)

Rättegångsspråk: tyska

Deutsche Post AG, Bonn (Tyskland), har den 22 december 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av J. Sedemund, Rechtsanwalt.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut (K(2004)4001/3) av den 20 oktober 2004 om de tyska bestämmelserna avseende tjänster för hantering av massbrev, särskilt tillgången till det offentliga postnätet, och de särskilda taxor som hör hit, för mellanhänder som befordrar sin egen post och för sorteringsföretag (BdKEP – Inskränkningar på området hantering av massbrev),

2.	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunder och huvudargument i den ansökan som inkom i enlighet med artikel 230.4 EG är, i förhållande till artikel 82 EG och direktiv 97/67/EG (1), desamma som i mål T-490/04.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, s. 14).

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 31

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	48 årgången 5 februari 2005

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Domstolen
	DOMSTOLEN
2005/C 031/1	Val av avdelningsordförande	1

2005/C 031/2	Listor som används för att fastställa den fjärde, den femte och den sjätte avdelningens sammansättning från den 12 oktober 2004	1

2005/C 031/3	Avläggande av ed av ny domare vid domstolen	2

2005/C 031/4	Indelning av ny domare på avdelning	2

2005/C 031/5	Listor som används för att fastställa den stora, den tredje och den sjätte avdelningens sammansättning från den 19 oktober 2004	2

2005/C 031/6	Domstolens dom (andra avdelningen) av den 12 oktober 2004 i mål C-87/00 (begäran om förhandsavgörande från Giudice di pace di Genova): Roberto Nicoli mot Eridania SpA (Socker – Prisreglering – Regionalisering – Underskottsområden – Klassificering av Italien – Regleringsåret 1998/1999 – Förordningarna (EEG) nr 1785/81 och (EG) nr 1361/98 – Giltighet av förordning nr 1361/98)	3

2005/C 031/7	Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 9 december 2004 i mål C-219/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (Fördragsbrott – Beskattning av kapitalvinsterna)	3

2005/C 031/8	Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 9 december 2004 i mål C-56/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland (Fördragsbrott – Direktiv 2001/29/EG – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)	3

2005/C 031/9	Domstolens dom (sjätte avdelningen) den 9 december 2004 i mål C-333/04: Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg (Fördragsbrott – Direktiv 1999/92/EG – Skydd för arbetstagare – Utsättande för fara orsakad av explosiv atmosfär – Underlåtenhet att införliva)	4

2005/C 031/0	Mål C-465/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Corte Suprema di Cassazione av den 11 juni 2004 i målet mellan Honyvem Informazioni Commerciali srl och Mariella De Zotti	4

2005/C 031/1	Mål C-470/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Gerechtshof Arnhem (Nederländerna) av den 27 oktober 2004 i målet mellan N och Inspecteur van de Belastingdienst Oost/kantoor Almelo/Almelokontoret)	5

2005/C 031/2	Mål C-477/04: Talan mot Republiken Italien väckt den 16 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	5

2005/C 031/3	Mål C-478/04: Talan mot Republiken Italien väckt den 16 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	6

2005/C 031/4	Mål C-479/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Østre Landsret av den 16 november 2004 i målet mellan Laserdisken ApS och Kulturministeriet	6

2005/C 031/5	Mål C-480/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale di Viterbo av den 2 november 2004 i brottmålsförfarandet avseende Antonio Antonello	7

2005/C 031/6	Mål C-484/04: Talan mot Förenade kungariket väckt den 23 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	7

2005/C 031/7	Mål C-485/04: Talan mot Republiken Italien väckt den 25 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	8

2005/C 031/8	Mål C-486/04: Talan mot Republiken Italien väckt den 25 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	9

2005/C 031/9	Mål C-487/04: Talan mot Republiken Italien väckt den 25 november 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	9

2005/C 031/0	Mål C-488/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour de cassation (Frankrike) chambre commerciale, financière et économique av den 16 november 2004 i målet Galeries de Lisieux SA mot Organic Recouvrement	10

2005/C 031/1	Mål C-492/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Finanzgericht Baden-Württemberg av den 14 oktober 2004 i målet mellan Lasertec Gesellschaft für Stanzformen mbH (tidigare Riess Laser Bandstahlschnitte GmbH) och Finanzamt Emmendingen	11

2005/C 031/2	Mål C-493/04: Begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof 's-Hertogenbosch av den 1 december 2004 i målet mellan L.H. Piatkowski och Belastingdienst Grote ondernemingen Eindhoven	11

2005/C 031/3	Mål C-495/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Hoge Raad der Nederlanden av den 26 november 2004 i målet A.C. Smits-Koolhoven mot Staatssecretaris van Financiën	12

2005/C 031/4	Mål C-496/04: Begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het Bedrijfsleven te 's-Gravenhage av den 26 november 2004 i målet mellan J. Slob och Productschap Zuivel	12

2005/C 031/5	Mål C-497/04: Talan mot Republiken Grekland väckt den 1 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	12

2005/C 031/6	Mål C-498/04: Talan mot Republiken Grekland väckt den 1 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	13

2005/C 031/7	Mål C-499/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Landesarbeitsgericht Düsseldorf av den 8 oktober 2004 i målet Hans Werhof mot Freeway Traffic Systems GmbH & Co. KG	13

2005/C 031/8	Mål C-502/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Bundesverwaltungsgericht av den 3 augusti 2004 i det förvaltningsrättsliga målet mellan Ergün Torun och staden Augsburg; berörda parter: 1. der Vertreter des Bundesinteresses beim Bundesverwaltngsgericht, 2. Landesanwaltschaft Bayern	14

2005/C 031/9	Mål C-505/04: Talan mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland väckt den 8 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	14

2005/C 031/0	Mål C-506/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Cour administrative (Storhertigdömet Luxemburg) av den 7 december 2004 i målet mellan Graham J. Wilson och Conseil de l'Ordre des Avocats du Barreau de Luxembourg	15

2005/C 031/1	Mål C-509/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Hoge Raad der Nederlanden av den 10 december 2004 i målet mellan Magpar VI BV (Naarden) och Staatssecretaris van Financiën	15

2005/C 031/2	Mål C-510/04: Talan mot Konungariket Belgien väckt den 13 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	16

2005/C 031/3	Mål C- 515/04: Talan mot Republiken Belgien väckt den 15 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	16

2005/C 031/4	Mål C- 516/04: Talan mot Republiken Belgien väckt den 15 december 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	17

	FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
2005/C 031/5	Förstainstansrättens dom den 23 november 2004 i mål T- 166/98: Cantina sociale di Dolianova Soc. Coop. rl m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (Den gemensamma organisationen av marknaden för vin – Förordning (EEG) nr 2499/82 – Gemenskapsstöd – Talan om ogiltigförklaring – Passivitetstalan – Skadeståndstalan)	18

2005/C 031/6	Förstainstansrättens dom den 1 december 2004 i mål T-27/02: Kronofrance SA mot Europeiska gemenskapernas kommission (Statligt stöd – Beslut av kommissionen att inte göra invändningar – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Sektorsövergripande rambestämmelser för regionalstöd till stora investeringsprojekt)	18

2005/C 031/7	Förstainstansrättens dom den 30 november 2004 i mål T-168/02: IFAW Internationaler Tierschutz-Fonds gGmbH mot Europeiska gemenskapernas kommission (Talan om ogiltigförklaring – Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Artikel 4.5 – En handling som härrör från en medlemsstat skall inte lämnas ut utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande)	19

2005/C 031/8	Förstainstansrättens dom den 24 november 2004 i mål T-393/02: Henkel KGaA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (Gemenskapsvarumärke – Tredimensionellt varumärke – Formen på en flaska som är vit och genomskinlig – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga – Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94)	19

2005/C 031/9	Förstainstansrättens dom den 23 november 2004 i mål T-84/03: Maurizio Turco mot Europeiska gemenskapernas kommission (Insyn – Allmänhetens tillgång till rådets handlingar – Tillgång delvis vägrad – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Undantag)	20

2005/C 031/0	Förstainstansrättens dom den 30 november 2004 i mål T-173/03, Anne Geddes mot Byrån för harmonisering av den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (Gemenskapsvarumärke – Ordmärket NURSERYROOM – Absoluta registreringshinder – Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 40/94)	20

2005/C 031/1	Förstainstansrättens dom av den 23 november 2004 i mål T-360/03: Frischpack GmbH & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (Gemenskapsvarumärke – Tredimensionellt varumärke – Formen på en ask för ost – Absolut registreringshinder – Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 – Särskiljningsförmåga)	21

2005/C 031/2	Förstainstansrättens beslut den 6 september 2004 i mål T-213/02: SNF SA mot Europeiska gemenskapernas kommission (Talan om ogiltigförklaring – Direktiv 2002/34/EG – Begränsning av användningen av polyakrylamid)	21

2005/C 031/3	Förstainstansrättens beslut den 9 november 2004 i mål T-252/03: Fédération nationale de l'industrie et des commerces en gros des viandes (FNICGV) mot Europeiska gemenskapernas kommission (Konkurrens – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Nötköttsmarknaden – Talan om ogiltigförklaring – Full prövningsrätt – Tidsfrist för väckande av talan – Talan väckt för sent – Avvisning)	21

2005/C 031/4	Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 10 november 2004 i mål T-316/04 R: Wam SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission (Statligt stöd – Lån med nedsatt ränta i avsikt att möjliggöra för ett företag att etablera sig i vissa tredje länder – Skyldighet att återkräva – Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställighet – Krav på skyndsamhet – Föreligger inte)	22

2005/C 031/5	Mål T-366/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 8 september 2004 av Hensotherm AB	22

2005/C 031/6	Mål T-416/04: Talan mot Europeiska unionens råd, väckt den 18 oktober 2004 av Anna Kontouli	23

2005/C 031/7	Mål T-429/04: Talan mot Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 25 oktober 2004 av Trubowest Handel GmbH och Viktor Makarov	24

2005/C 031/8	Mål T-430/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 25 oktober 2004 av Nomura Principal Investment plc och Nomura International plc	25

2005/C 031/9	Mål T-444/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 5 november 2004 av France Télécom	26

2005/C 031/0	Mål T-445/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 10 november 2004 av Energy Technologies ET S.A.	26

2005/C 031/1	Mål T-450/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 november 2004 av Bouygues SA och Bouygues Télécom	27

2005/C 031/2	Mål T-456/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 12 november 2004 av Association Française des Opérateurs de Réseaux et Services de Télécommunications - AFORS Télécom	27

2005/C 031/3	Mål T-457/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 22 november 2004 av CAMAR S.r.l.	28

2005/C 031/4	Mål T-490/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 21 december 2004 av Förbundsrepubliken Tyskland	29

2005/C 031/5	Mål T-493/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 22 december 2004 av Deutsche Post AG	29

	III Upplysningar
2005/C 031/6	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 19, 22.1.2005	30