II Förberedande rättsakter i enlighet med avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen

18.11.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 281/5

Konungariket Sveriges initiativ inför antagandet av ett utkast till rambeslut om förenklat uppgifts- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater, särskilt i fråga om grova brott, inbegripet terroristdåd

(2004/C 281/04)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 30.1 a–b och artikel 34.2 b i detta,

med beaktande av initiativet från Konungariket Sverige,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

av följande skäl:

(1)	Ett av unionens centrala mål är att inom ett område med frihet, säkerhet och rättvisa ge medborgarna en hög skyddsnivå.

(2)

Detta mål skall uppnås genom förebyggande och bekämpande av brottslighet genom närmare samarbete mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, med iakttagande av de principer och regler som gäller i fråga om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt rättsstatsprincipen, på vilka unionen grundar sig och som är gemensamma för medlemsstaterna.

(3)	Uppgifts- och underrättelseutbyte om brott och brottslig verksamhet är grunden för samarbetet i fråga om brottsbekämpning inom unionen, vilket tjänar det övergripande syftet att förbättra säkerheten för unionens medborgare.

(4)

Att i god tid ha tillgång till korrekta och aktuella uppgifter och underrättelser är av avgörande betydelse för att de brottsbekämpande myndigheterna framgångsrikt skall kunna upptäcka, förebygga och utreda brott eller brottslig verksamhet, särskilt i områden där kontrollen av de inre gränserna slopats. Då terrorister och andra grova brottslingar bedriver sin verksamhet förtäckt krävs en övervakning, och uppgifter om misstänkta terrorister behöver utbytas synnerligen snabbt.

(5)

Det är av vikt att de brottsbekämpande myndigheternas möjligheter att från andra medlemsstater få tillgång till uppgifter och underrättelser om grova brott och terroristdåd betraktas på ett övergripande sätt och inte med avseende på skillnader i fråga om brottstyper eller uppdelning av befogenheter mellan brottsbekämpande och rättsliga myndigheter.

(6)

För närvarande hindras ett effektivt och snabbt uppgifts- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna allvarligt av formella förfaranden, administrativa strukturer och juridiska hinder i medlemsstaternas lagstiftning. Detta förhållande är oacceptabelt för medborgarna i Europeiska unionen, som begär större säkerhet och effektivare brottsbekämpning samtidigt som de mänskliga rättigheterna värnas.

(7)

De brottsbekämpande myndigheterna måste kunna begära och få uppgifter och underrättelser från andra medlemsstater i olika faser av en utredning, alltifrån inhämtandet av kriminalunderrättelser till en brottsutredning. Medlemsstaternas system skiljer sig åt i detta avseende och rambeslutet går inte ut på att ändra dessa system utan syftar till att i fråga om vissa slag av uppgifter och underrättelser säkerställa att vissa uppgifter av avgörande betydelse för de brottsbekämpande myndigheterna snabbt kan utbytas inom unionen så att utredningar av allvarliga brott och terroristdåd inte hindras.

(8)

Avsaknaden av en gemensam rättslig ram för effektivt och snabbt uppgifts- och underrättelseutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter är en brist som måste avhjälpas. Rådet finner det därför nödvändigt att anta ett rättsligt bindande instrument om förenklat uppgifts- och underrättelseutbyte.

(9)

När det gäller medlemsstaternas gemensamma intresse av att bekämpa gränsöverskridande brottslighet måste man finna en lämplig avvägning mellan ett snabbt och effektivt samarbete inom brottsbekämpningen och överenskomna principer och bestämmelser i fråga om uppgiftsskydd samt de grundläggande friheterna och de mänskliga fri- och rättigheterna. I den föreliggande texten uppnås denna balans.

(10)

I det uttalande om bekämpande av terrorism som Europeiska rådet antog vid sitt möte den 25 mars 2004 uppmanas rådet av Europeiska rådet att undersöka åtgärder för förenklat uppgifts- och underrättelseutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter. Genom detta rambeslut verkställs den uppmaningen.

(11)

När det gäller Island och Norge utgör rambeslutet en utveckling av Schengenregelverket inom det område som anges i artikel 1 i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (1). De förfaranden som föreskrivs i det avtalet har följts i fråga om rambeslutet.

(12)	De personuppgifter som behandlas i samband med genomförandet av rambeslutet kommer att skyddas i enlighet med principerna i Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter.

(13)	Detta rambeslut beaktar de grundläggande rättigheterna och följer de principer som erkänns i artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen och kommer till uttryck i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Detta rambeslut syftar till att fastställa bestämmelser enligt vilka medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter effektivt och snabbt kan utbyta befintliga uppgifter och underrättelser för genomförandet av brottsutredningar eller kriminalunderrättelseåtgärder, särskilt i fråga om grova brott, inbegripet terroristdåd. Det påverkar inte mer fördelaktiga bestämmelser i nationell lagstiftning, bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser mellan medlemsstaterna eller mellan medlemsstaterna och tredjeländer och påverkar inte heller tillämpningen av Europeiska unionens rättsakter om ömsesidig rättslig hjälp eller ömsesidigt erkännande av domar i brottmål.

2. Detta rambeslut ålägger inte medlemsstaterna att inhämta och lagra uppgifter och underrättelser i det enda syftet att dessa skall kunna tillhandahållas övriga medlemsstaters behöriga brottsbekämpande myndigheter

3. Rambeslutet ålägger inte medlemsstaterna att lämna uppgifter och underrättelser som skall användas som bevis inför en rättslig myndighet och ger inte heller rättighet till att använda sådana uppgifter eller underrättelser för detta ändamål. Om en medlemsstat har inhämtat uppgifter eller underrättelser i enlighet med detta rambeslut och önskar använda dessa som bevis i ett straffrättsligt förfarande måste den utverka samtycke från den medlemsstat som lämnat uppgifterna eller underrättelserna, vid behov genom att använda gällande instrument för rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna.

4. Rambeslutet medför ingen skyldighet att inhämta uppgifter eller underrättelser genom tvångsåtgärder i den stat som tar emot en begäran om uppgifter eller underrättelser.

Artikel 2

Definitioner

I detta rambeslut används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

behörig brottsbekämpande myndighet: en nationell polis-, tull- eller annan myndighet som enligt nationell lagstiftning har behörighet att upptäcka, förebygga och utreda brott eller brottslig verksamhet och utöva maktbefogenheter samt i samband härmed vidta tvångsåtgärder. En rättslig myndighet skall betraktas som behörig brottsbekämpande myndighet om uppgifterna eller underrättelserna i enlighet med nationell lagstiftning innehas av eller är tillgängliga endast för den rättsliga myndigheten.

brottsutredning: en rättslig ram inom vilken behöriga brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter, inbegripet allmänna åklagare, vidtar åtgärder för att fastställa och kartlägga sakförhållanden, misstänkta personer samt omständigheter i samband med en eller flera konstaterade konkreta brottsliga handlingar.

kriminalunderrättelseåtgärd: en rättslig ram som ännu inte nått stadiet av en av rättsliga myndigheter, inbegripet allmänna åklagare, övervakad och kontrollerad brottsutredning inom vilken en behörig brottsbekämpande myndighet enligt nationell lagstiftning har rätt att inhämta, behandla och analysera uppgifter om brott eller brottslig verksamhet för att fastställa om en konkret brottslig handling har begåtts eller kan komma att begås.

uppgifter och underrättelser: alla slag av befintliga uppgifter eller data, oavsett om dessa bedömts, behandlats och analyserats eller inte, som kan användas i en brottsutredning eller kriminalunderrättelseåtgärd för att upptäcka, förebygga och utreda ett brott eller brottslig verksamhet. I sådana uppgifter eller underrättelser ingår

i)	uppgifter och underrättelser i register eller arkiv som förs av behöriga brottsbekämpande myndigheter,

ii)	uppgifter i register eller arkiv som förs av andra myndigheter och till vilka de behöriga brottsbekämpande myndigheterna direkt eller indirekt har tillgång,

iii)	uppgifter, oavsett om de är upptagna i kataloger eller inte, om innehavare av abonnemang på telefon, mobiltelefon, telex, fax, e-post eller webbplats samt adressuppgifter hos teleoperatörer,

iv)	uppgifter hos transportföretag om personer och varutransporter,

v)	alla övriga uppgifter, underrättelser eller data, oavsett om dessa bedömts, behandlats och analyserats eller inte, som inhämtats inom ramen för en brottsutredning eller en kriminalunderrättelseåtgärd eller som utan användning av tvångsåtgärder kan inhämtas.

Artikel 3

Brott

Uppgifts- och underrättelseutbyte i enlighet med detta rambeslut får ske i fråga om brott som enligt lagstiftningen i den ansökande medlemsstaten är belagda med frihetsstraff eller är föremål för ett beslut om frihetsberövande som avser minst 12 månader. Medlemsstaterna får bilateralt komma överens om en utvidgad tillämpning av förfarandena enligt detta rambeslut.

AVDELNING II

UPPGIFTS- OCH UNDERRÄTTELSEUTBYTE

Artikel 4

Tillhandahållande av uppgifter och underrättelser

1. Medlemsstaterna skall säkerställa att uppgifter och underrättelser som innehas av eller utan tvångsåtgärder är tillgängliga för de behöriga brottsbekämpande myndigheterna kan lämnas till de behöriga brottsbekämpande myndigheterna i övriga medlemsstater i överensstämmelse med detta rambeslut.

2. Medlemsstaterna skall se till att villkoren för att tillhandahålla övriga medlemsstaters behöriga brottsbekämpande myndigheter uppgifter och underrättelser, inte är strängare än de som tillämpas på nationell nivå för tillhandahållande av eller begäran om uppgifter eller underrättelser.

3. Uppgifter och underrättelser skall tillhandahållas på begäran av en behörig brottsbekämpande myndighet som handlar inom de ramar som fastställts i den nationella lagstiftningen och genomför en brottsutredning eller en kriminalunderrättelseåtgärd.

Artikel 4a

Tidsfrister för tillhandahållandet av uppgifter och underrättelser

1. Uppgifter och underrättelser skall lämnas utan dröjsmål och så långt detta är möjligt inom den begärda tidsfristen. Om uppgifter eller underrättelser inte kan lämnas inom begärd tidsfrist skall den behöriga brottsbekämpande myndighet som mottagit en begäran om uppgifter eller underrättelser ange den tidsfrist inom vilken dessa kan lämnas. Detta skall anges omgående.

2. Medlemsstaterna skall se till att de förfogar över förfaranden för att inom högst tolv timmar kunna besvara en begäran om uppgifter och underrättelser när den ansökande staten anger att den genomför en brottsutredning eller en kriminalunderrättelseåtgärd som rör följande brott enligt definitionen i den ansökande statens lagstiftning:

—	Deltagande i en kriminell organisation.

—	Terrorism.

—	Människohandel.

—	Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi.

—	Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen.

—	Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen.

—	Korruption.

—	Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.

—	Penningtvätt.

—	Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron.

—	IT-brottslighet.

—	Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter.

—	Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse.

—	Mord, grov misshandel.

—	Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.

—	Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan.

—	Rasism och främlingsfientlighet.

—	Organiserad stöld och väpnat rån.

—	Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk.

—	Svindleri.

—	Beskyddarverksamhet och utpressning.

—	Förfalskning och piratkopiering.

—	Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar.

—	Förfalskning av betalningsmedel.

—	Olaglig handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser.

—	Olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen.

—	Handel med stulna fordon.

—

Våldtäkt.

—	Mordbrand.

—	Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet.

—	Kapning av flygplan eller fartyg.

—

Sabotage.

—	Uppträdande som strider mot vägtrafikbestämmelser, inbegripet överträdelser av bestämmelser om körtid och viloperioder och av bestämmelser om farligt gods.

—	Varusmuggling.

—	Immaterialrättsintrång.

—	Hot om våld och våldshandlingar mot personer, särskilt våld under idrottsevenemang eller internationella evenemang såsom Europeiska rådets möten.

—

Tortyr.

Om den ansökande staten anger att den önskar få uppgifterna snabbare skall den anmodade staten göra sitt bästa för att snabbt besvara begäran.

Artikel 5

Begäran om uppgifter och underrättelser

1. Uppgifter och underrättelser kan begäras för att upptäcka, förebygga eller utreda ett brott eller en brottslig verksamhet som omfattar de brott som anges i artikel 3 om det finns skäl att förmoda att de berörda uppgifterna och underrättelserna finns tillgängliga i en annan medlemsstat.

2. Den ansökande behöriga brottsbekämpande myndigheten skall avhålla sig från att begära fler uppgifter eller underrättelser och från att fastställa snävare tidsfrister än nödvändigt för syftet med begäran.

3. En begäran om uppgifter eller underrättelser skall innehålla minst de uppgifter som anges i bilagan till detta rambeslut (återstår att utarbeta).

Artikel 6

Personkategorier om vilka uppgifts- eller underrättelseutbyte får ske

1. Uppgifts- och underrättelseutbyte enligt detta rambeslut får avse personer som i enlighet med den ansökande medlemsstatens nationella lagstiftning

a)	är misstänkta för att ha begått eller deltagit i ett brott eller en brottslig verksamhet som omfattar de brott som anges i artikel 3 eller

b)	enligt kriminalunderrättelser eller andra indicier, kan begå eller delta i ett brott eller en brottslig verksamhet som omfattar de brott som anges i artikel 3 eller

inte omfattas av kategori a eller b men där det finns faktiska skäl att förmoda att ett uppgifts- eller underrättelseutbyte, som en nödvändig del av en brottsutredning eller en kriminalunderrättelseåtgärd, kan bidra till att upptäcka, förebygga eller utreda ett brott eller en brottslig verksamhet som omfattar de brott som anges i artikel 4a.

2. Uppgifts- och underrättelseutbyte kan även äga rum för att identifiera personer som omfattas av kategorierna 1 a–c.

Artikel 7

Kommunikationskanaler

1. Uppgifts- och underrättelseutbyte enligt detta rambeslut får äga rum genom Sirenekontoren eller enligt artiklarna 4.4 och 5.4 i konventionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) eller i tullfrågor genom de centrala enheterna enligt definitionen i artikel 5.1 i konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar eller inom någon annan ram som har upprättats på bilateral eller multilateral nivå mellan Europeiska unionens medlemsstater. Inom tre månader efter det att detta rambeslut har trätt i kraft skall rådets generalsekretariat underrättas om varje sådan ram och därefter skall de andra medlemsstaterna underrättas. Underrättelsen skall offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Medlemsstaterna kan, i varje enskilt fall eller generellt, samtycka till att andra kanaler får användas för uppgifts- och underrättelseutbyte enligt detta rambeslut, till exempel genom sambandsmän eller direkt mellan nationella eller lokala brottsbekämpande myndigheter.

3. Uppgifter eller underrättelser som inte utbyts enligt artiklarna 4.4 och 5.4 i Europolkonventionen skall även meddelas Europol i enlighet med Europolkonventionen förutsatt att utbytet gäller ett brott eller en brottslig verksamhet inom Europols mandat.

Artikel 8

Spontant uppgifts- och underrättelseutbyte

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11 a-c skall de behöriga brottsbekämpande myndigheterna, utan anmodan, till de behöriga brottsbekämpande myndigheterna i andra berörda medlemsstater lämna uppgifter och underrättelser om det finns faktiska skäl att förmoda att uppgifterna eller underrättelserna kan bidra till att upptäcka, förebygga eller utreda ett brott eller en brottslig verksamhet som omfattar de brott som anges i artikel 4a.

2. Tillhandahållandet av uppgifter och underrättelser skall begränsas till vad som anses relevant och nödvändigt för att nå framgång när det gäller att upptäcka, förebygga eller utreda det aktuella brottet eller den aktuella brottsliga verksamheten.

Artikel 9

Uppgiftsskydd

1. Varje medlemsstat skall se till att de fastställda regler och normer för uppgiftsskydd som gäller användning av de kommunikationskanaler som avses i artikel 7.1 tillämpas även inom det förfarande för uppgifts- och underrättelseutbyte som föreskrivs i detta rambeslut.

2. Varje medlemsstat skall, om en kommunikationskanal som avses i artikel 7.2 används, se till att normer för uppgiftsskydd tillämpas som är likvärdiga med de normer som avses i punkt 1 inom det förenklade förfarande för uppgifts- och underrättelseutbyte som föreskrivs i detta rambeslut.

3. Uppgifter och underrättelser, inklusive personuppgifter, som lämnats enligt detta rambeslut får användas av de behöriga brottsbekämpande myndigheterna i den medlemsstat till vilken de har lämnats för

a)	förfaranden på vilka rambeslutet är tillämpligt,

b)	andra brottsbekämpningsförfaranden som direkt rör de som anges i a,

c)	förebyggande av ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten,

d)	varje annat ändamål, inklusive lagföring eller administrativa förfaranden, endast med uttryckligt förhandsmedgivande av den behöriga brottsbekämpande myndighet som har lämnat uppgifterna eller underrättelserna.

4. När uppgifter eller underrättelser lämnas i enlighet med detta rambeslut får den lämnande behöriga brottsbekämpande myndigheten, i enlighet med sin nationella lagstiftning, ställa villkor för den mottagande behöriga brottsbekämpande myndighetens användning av uppgifterna eller underrättelserna. Villkor får även ställas när det gäller rapportering av resultatet av den brottsutredning eller kriminalunderrättelseåtgärd inom vilken uppgifts- eller underrättelseutbytet har ägt rum. Den mottagande behöriga brottsbekämpande myndigheten skall vara bunden av sådana villkor.

Artikel 10

Sekretess

De behöriga brottsbekämpande myndigheterna skall i varje enskilt fall av uppgifts- och underrättelseutbyte vederbörligen beakta kraven på utredningssekretess. De behöriga brottsbekämpande myndigheterna skall därför, i enlighet med den nationella lagstiftningen, säkerställa sekretessen för alla överlämnade uppgifter och underrättelser som har sekretessbelagts.

Artikel 11

Skäl till att vägra att lämna uppgifter eller underrättelser

En behörig brottsbekämpande myndighet får vägra att lämna uppgifter eller underrättelser endast om det finns faktiska skäl att anta följande beträffande tillhandahållandet av uppgifterna eller underrättelserna:

a)	Det kan skada väsentliga nationella säkerhetsintressen i den anmodade medlemsstaten.

b)	Det kan äventyra framgången med en pågående utredning eller en kriminalunderrättelseåtgärd.

c)	De begärda uppgifterna eller underrättelserna helt klart inte står i proportion till eller är irrelevanta för de syften som ledde till begäran.

AVDELNING III

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 12

Genomförande

1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att iaktta bestämmelserna i detta rambeslut två år efter det att det har trätt i kraft.

2. Medlemsstaterna skall till rådets generalsekretariat och till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka deras skyldigheter enligt detta rambeslut införlivas med den nationella lagstiftningen. På grundval av denna och annan information skall kommissionen två år efter den tidpunkt som anges i punkt 1 överlämna en rapport till rådet om rambeslutets tillämpning. Rådet skall senast ett år efter denna tidpunkt bedöma i vilken utsträckning medlemsstaterna har iakttagit detta rambeslut.

Artikel 13

Förhållandet till andra instrument

1. Artikel 39.1 och 39.2 i Schengenavtalets tillämpningskonvention upphävs härmed.

2. Medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa bilaterala eller multilaterala avtal eller andra överenskommelser som är i kraft när detta rambeslut antas, förutsatt att dessa avtal eller överenskommelser gör det möjligt att fördjupa eller bredda målsättningarna med detta rambeslut och bidrar till att ytterligare förenkla och underlätta de förfaranden för uppgifts- och underrättelseutbyte som omfattas av detta rambeslut.

3. Medlemsstaterna får ingå bilaterala eller multilaterala avtal eller andra överenskommelser efter det att detta rambeslut har trätt i kraft, förutsatt att dessa avtal eller överenskommelser gör det möjligt att fördjupa eller bredda målsättningarna med detta rambeslut och bidrar till att ytterligare förenkla och underlätta de förfaranden för uppgifts- och underrättelseutbyte som omfattas av detta rambeslut.

4. De avtal och andra överenskommelser som avses i punkterna 2 och 3 får under inga omständigheter påverka förhållandet till de medlemsstater som inte är parter i dem.

5. Medlemsstaterna skall inom tre månader från ikraftträdandet av detta rambeslut underrätta rådet och kommissionen om sådana gällande avtal och överenskommelser som avses i punkt 2 och som de vill fortsätta att tillämpa.

6. Medlemsstaterna skall också underrätta rådet och kommissionen om sådana eventuella nya avtal eller överenskommelser som avses i punkt 3 inom tre månader från undertecknandet.

Artikel 14

Ikraftträdande

Detta rambeslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 281

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	47 årgången 18 november 2004

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Kommissionen
2004/C 281/1	Eurons växelkurs	1

2004/C 281/2	Anmälan av en tidigare anmäld koncentration (Ärende COMP/M.3561 – Deutsche Telekom/EuroTel) – Rådets förordning (EG) nr 139/2004	2

	Europeiska centralbanken
2004/C 281/3	Avtal av den 16 september 2004 mellan Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna i medlemsstaterna utanför euroområdet om ändring av avtalet av den 1 september 1998 avseende operativa förfaranden för en växelkursmekanism under etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen	3

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,3026
JPY	japansk yen	135,97
DKK	dansk krona	7,4329
GBP	pund sterling	0,70135
SEK	svensk krona	8,971
CHF	schweizisk franc	1,5203
ISK	isländsk krona	86,83
NOK	norsk krona	8,1265
BGN	bulgarisk lev	1,9559
CYP	cypriotiskt pund	0,5777
CZK	tjeckisk koruna	31,328
EEK	estnisk krona	15,6466
HUF	ungersk forint	244,60
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,6811
MTL	maltesisk lira	0,4323
PLN	polsk zloty	4,2577
ROL	rumänsk leu	39 900
SIT	slovensk tolar	239,79
SKK	slovakisk koruna	39,443
TRL	turkisk lira	1 893 100
AUD	australisk dollar	1,6709
CAD	kanadensisk dollar	1,5506
HKD	Hongkongdollar	10,1257
NZD	nyzeeländsk dollar	1,8446
SGD	singaporiansk dollar	2,1458
KRW	sydkoreansk won	1 405,51
ZAR	sydafrikansk rand	7,7866

	II Förberedande rättsakter i enlighet med avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen
2004/C 281/4	Konungariket Sveriges initiativ inför antagandet av ett utkast till rambeslut om förenklat uppgifts- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater, särskilt i fråga om grova brott, inbegripet terroristdåd	5