I.

För att skydda gemenskapens ekonomiska intressen stadgar EG-lagstiftningen om rapporteringsskyldigheter om sådant som rör gemenskapens verksamhetsområden. (1) Medlemsstaterna måste sända regelbundna rapporter om sådana oegentligheter som varit föremål för inledande administrativa eller rättsliga undersökningar. Förordning (EEG) nr 595/91 innehåller bestämmelser för hur oegentligheterna skall meddelas när de berör utgifter inom garantisektionen vid EUGFJ (Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket).

För att göra det lättare att utnyttja den information som anmälts till kommissionen innehåller EG:s lagstiftning en detaljerad förteckning över vilka uppgifter som skall lämnas, bl.a. vilken bestämmelse som överträtts, de aktuella beloppen, metoder som använts när oegentligheten begicks samt inblandade fysiska eller juridiska personer. (2)

Medlemsstaterna är skyldiga att förhindra och ta itu med oegentligheter och att återvinna belopp som förlorats till följd av oegentligheter eller oaktsamhet (3). I förordning (EEG) nr 595/91 finns föreskrifter om att alla oegentligheter över 4 000 euro skall meddelas till kommissionen, vilket innebär att allt agerande, avsiktligt eller ej, som medför överträdelse av en bestämmelse i EG:s lagstiftning måste meddelas. Kommissionen har tagit olika initiativ för att säkerställa att fall kan identifieras antingen som bedrägeri eller oegentlighet.

Det ömsesidiga anmälnings- och informationssystem som sålunda etablerats är ett konkret uttryck för de ömsesidiga förpliktelserna om seriöst samarbete som anges i artikel 10 i EG-fördraget (4). På denna artikel vilar kommissionens bedrägeribekämpningsstrategi, som definierades i juli 2000 (5). Partnerskapet mellan kommissionen och medlemsstaterna är också den vägledande principen bakom bestämmelserna i sekundärlagstiftningen.

Som rådet betonat vid ett antal tillfällen är det väsentligt att den information som lämnas är konsekvent och av hög kvalitet om kommissionen skall kunna använda den på bästa sätt när den intensifierar bedrägeribekämpningen och ser till att ärendena får en ordentlig uppföljning (6) både på medlemsstats- och gemenskapsnivå.

Den erfarenhet som vunnits och de förbättringar som gjorts kommer att bidra till att öka anmälningssystemets effektivitet och uppgifternas tillförlitlighet.

II.

Enligt kommissionsrapporten ”Skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning – årsrapport 2002” (nedan kallad ”kommissionens bedrägeribekämpningsrapport för 2002”) inrapporterades de högsta beloppen som påverkats av oegentligheter inom frukt- och grönsakssektorn. Medlemsstaterna informerades också om denna trend vid flera möten i artikel 280-arbetsgruppen, Rådgivande kommittén för samordning av bedrägeribekämpningen (COCOLAF) samt arbetsgruppen ”Oegentligheter och ömsesidigt bistånd – Jordbruksprodukter”.

Kommissionen utförde 2003 med deltagande av medlemsstaterna en noggrann kvalitetskontroll av den elektroniska databas där större delen av medlemsstaternas meddelanden om oegentligheter lagras, vilket resulterade i en förbättrad intern överensstämmelse mellan uppgifterna samtidigt som siffrorna aktualiserades. De aktualiserade siffrorna (se punkt 30) för utestående belopp per den 31 december 2002 bör läsas på följande sätt: de sammanlagda felaktiga utbetalningar som rapporterats sedan 1971 uppgår till 2 983 miljoner euro. Av detta belopp har 603 miljoner euro (20 %) återvunnits och 297 miljoner euro har avskrivits (10 %). Beloppet för oavslutade ärenden uppgår till 2 083miljoner euro (70 %). Dessa siffror inkluderar även de aktualiseringar som kommissionen mottagit under år 2003 och de ekonomiska effekterna av kommissionens beslut 2003/481/EG (75 miljoner euro).

III.

Vissa medlemsstater uppfyller inte sin skyldighet att lämna rapport inom två månader efter utgången av det kvartal då oegentligheten upptäcktes och/eller ny information om en oegentlighet blev känd (förordning (EEG) nr 595/91, artiklarna 3.1 och 5.1). Bland dessa medlemsstater står Tyskland och Spanien för mer än 50 % av de rapporterade oegentligheterna. Kommissionen har påpekat detta problem för medlemsstaterna i bedrägeribekämpningsrapporten för 2002 (punkt 10.2.2) och diskuterat det vid flera möten, t.ex. i artikel 280-arbetsgruppen, Rådgivande kommittén för samordning av bedrägeribekämpningen samt arbetsgruppen ”Oegentligheter och ömsesidigt bistånd – Jordbruksprodukter”.

När det gäller inkonsekvenser har medlemsstaterna informerats om dessa och ombetts att aktualisera dessa ärenden elektroniskt. I möten i artikel 280-arbetsgruppen, Rådgivande kommittén för samordning av bedrägeribekämpningen samt gruppen ”Oegentligheter och ömsesidigt bistånd – Jordbruksprodukter” fick medlemsstaterna förklaringar och ”utbildning” gällande ECR-databasen (Electronic Case Registry). Generellt kan det sägas att medlemsstaterna har förbättrat sin rapportering av oegentligheter, men inte helt uppfyllt alla skyldigheter i förordning (EEG) nr 595/91.

När det gäller bristande överensstämmelse kommer kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att få medlemsstaterna att respektera bestämmelserna i förordning nr 595/91 för att inom fastställda tidsfrister få in helt tillförlitliga data med enhetliga uppgifter från alla medlemsstaterna.

IV.

Den aktualiserade återvinningsgraden fastställdes till 20,2 % i maj 2004 (se punkt 30).

Kommissionen är fullt medveten om att återvinningsgraden i medlemsstaterna inte är optimal och har åtagit sig att förbättra den, främst genom att bilda arbetsgruppen för återvinning (se även svaret på avsnitt V).

Utbetalningsställen och administrativa organ som ansvarar för återvinningen i vissa medlemsstater (Italien, Grekland) har alltid hävdat att de varit tvungna att invänta utslagen från brottmålsförfaranden innan de kan fortsätta med återvinningen. I vissa ärenden är det dock möjligt att få till stånd en återvinning genom ett civilrättsligt eller administrativt förfarande, vilket inte utesluter att ett parallellt brottmålsförfarande kan igångsättas.

Följaktligen kommer medlemsstatens inledande val (administrativt förfarande, civilrättsligt förfarande, brottmålsförfarande) att få konsekvenser för förseningarna av återvinningen. För ett begränsat antal medlemsstater kan administrativa återvinningsförfaranden inledas endast efter ett slutgiltigt beslut i brottmålsförfarandet, om ett sådant påbörjats, varvid man bör komma ihåg att det sistnämnda kan ta 15 år eller mer.

I Italien var 46 % av ärendena från före 1995 föremål för ett brottmålsförfarande medan denna procentandel endast utgjorde 18 % av ärendena efter 1995, vilket skulle kunna förklaras med att landet beslutar att vidta nödvändiga administrativa åtgärder så tidigt som möjligt och så snart det förelåg en anmälan om oegentligheten.

Vid delad förvaltning är den ansvariga medlemsstaten i direktkontakt med gäldenärerna. Kommissionen har inte möjlighet att avskriva skulder. I enlighet med förordning (EG) nr 1258/1999 är kommissionen rättsligen förpliktigad att utesluta alla utgifter från gemenskapsfinansiering som inte verkställts i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna. När kompromissuppgörelser och/eller delvisa betalningar skall godtas bör bedömningen ske från fall till fall på basis av nationell lagstiftning och de kriterier som anges i artikel 8 i förordning (EG) nr 1258/1999.

V.

Omedelbart efter sitt meddelande ”Att förbättra inkasseringen av gemenskapens fordringar i samband med direkt och delad förvaltning av gemenskapens utgifter” av den 3 december 2002 (KOM(2002) 671 slutlig) beslöt kommissionen att bilda en arbetsgrupp för återvinning, gemensam för OLAF och GD Jordbruk, för att avveckla gamla fordringar, dvs. alla fortfarande oavslutade ärenden gällande oegentligheter från tiden före 1999, i syfte att förbereda ett beslut om huruvida gemenskapen eller medlemsstaten skall stå för de ekonomiska följderna.

När det gäller revisionsrättens iakttagelse att det saknas lämpliga kriterier för beslutet om det avskrivna beloppet skall påföras medlemsstaterna eller belasta gemenskapens budget, önskar kommissionen peka på att den stegvis har utvecklat fyra vägledande principer och ett antal förfarandemässiga kriterier och tillämpat dessa på grundval av vunna erfarenheter, se dokument från juli 2002 (se också punkt 44).

Sedan arbetsgruppen för återvinning bildades år 2003 har kommissionens enheter upprättat en förteckning med detaljerade kriterier mot vilka alla ärenden granskas för att de belopp som ännu inte återvunnits skall belasta antingen gemenskapen eller medlemsstaten.

VI.

Som en följd av den fördelning av ansvarsområden som anges i bilaga 2 i kommissionsdokumentet SEK (95)249 av den 10 februari 1995 skulle UCLAF/OLAF få alla meddelanden som lämnas in av medlemsstaterna enligt rådets förordning (EEG) nr 595/91 och vara ansvarigt för analysen och uppföljningen av ärendena i fråga, inklusive inmatningen av de aktuella uppgifterna i databasen över oegentligheter.

OLAF:s ansvar i återvinningsarbetet i samband med bedrägeri- och oegentlighetsärenden omfattar även att skriva korta sammanfattningar för varje ärende som beskriver vilka förfaranden som följts och tankegången bakom förslagen till möjlig finansiell rättelse vid avslutandet av räkenskaperna som GD Jordbruks utanordnare ansvarar för. Avslutandet av räkenskaperna sköts av Generaldirektoratet för jordbruk, men under alla etapper i detta förfarande assisteras generaldirektoratet av OLAF (se även avsnitt IX).

Kommissionen drar alltid de rättsliga konsekvenserna vad gäller bedrägerisäkring och kontrollkapacitet i de befintliga förordningar som styr den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och accepterar särskilt byråns uppföljningsrekommendationer.

Kommissionen anser att ansvarsfördelningen mellan OLAF och Generaldirektoratet för jordbruk är tydligt definierad. Enligt bilaga 2 i kommissionens meddelande SEK (95) 249 är OLAF ansvarigt när det gäller att återvinna inrapporterade oegentligheter. Alla beslut att avskriva oåtervinnbara belopp måste fattas av kommissionen i samband med avslutandet av räkenskaperna för EUGFJ, vilket sköts av Generaldirektoratet för jordbruk, varvid OLAF i alla skeden lämnar assistans.

VII.

När det gäller garantisektionen vid EUGFJ inrättades genom rådets förordning (EG) nr 1469/95 en metod för att identifiera ekonomiska aktörer som utgör en stor risk för gemenskapens budget i form av ett meddelandesystem via kommissionen. Efter åtta års tillämpning av denna förordning förefaller antalet meddelanden vara tämligen begränsat för att inte säga lågt.

Kommissionen har fört omfattande diskussioner i denna fråga i gruppen ”Oegentligheter och ömsesidigt bistånd – Jordbruksprodukter” och har åtagit sig att presentera en andra rapport till Europaparlamentet och rådet med en allsidig bedömning av den förordning som innehåller den ”svarta listan” och att föreslå alternativa åtgärder.

VIII.

Det finns en skillnad mellan beloppen i tabell 105 (fordringar som är säkra och inte föremål för några villkor, fordringar i fasta kontantbelopp, förfallna fordringar utan betalningsfrist) för EUGFJ:s budgetår och beloppen som finns i ECR-databasen (belopp av kvartalsvis inrapporterade oegentligheter för en viss bestämd period, som i det skedet kan vara uppskattningar som sedermera kan preciseras).

Kommissionen har bett medlemsstaterna att försöka sammanjämka innehållet i ECR-databasen med uppgifterna i tabell 105, samtidigt som man måste vara fullt medveten om att de båda aldrig helt kommer stämma överens. Hittills har högsta prioritering varit att förbättra kvaliteten på uppgifterna. Uppgifterna i ECR-databasen har nu nått en tillförlitlighetsnivå som gör det möjligt att jämföra uppgifterna.

IX.

Medlemsstater bör inom en nära framtid gå över till att rapporterna in oegentligheter elektroniskt. Det elektroniska formatet kommer att höja kvaliteten på uppgifterna, oegentligheterna kommer i högre grad att inrapporteras inom tidsfristen och missförstånd och feltolkningar kommer att undvikas.

Kommissionen håller för närvarande på att assistera medlemsstaterna i detta avseende och överväger även att höja tröskeln från4 000 till 10 000 euro för att minska uppgiftsflödet och koncentrera sig på de viktigaste ärendena.

Kommissionen har tagit på sig att föra fram utkast till förslag till ändringar av rådets förordning (EEG) nr 595/91 och rådets förordning (EG) nr 1258/1999 för att försöka åtgärda svagheterna i rapporteringen, återvinningen och avskrivningen av felaktiga GJP-utbetalningar.

Kommissionen anser att ansvarsfördelningen mellan OLAF och Generaldirektoratet för jordbruk är tydligt definierad. Enligt bilaga 2 i kommissionens meddelande SEK (95)249 är OLAF ansvarigt när det gäller att återvinna inrapporterade oegentligheter. Alla beslut att avskriva oåtervinnbara belopp måste fattas av kommissionen i samband med avslutandet av EUGFJ-räkenskaperna, vilket sköts av Generaldirektoratet för jordbruk, varvid OLAF lämnar assistans i alla skeden.

När det slutligen gäller det föreslagna avskaffandet av ”svarta listan” delar kommissionen revisionsrättens åsikt om att systemet inte fungerar väl. Kommissionen anser dock att det finns utrymme för förbättringar och skulle hellre se att medlemsstaterna tillämpade detta verktyg bättre än att det bara avskaffas. Det finns verkligen utrymme för förbättringar, och förordningens blotta existens är avsedd att ha en förebyggande effekt, men denna minskar onekligen om den inte faktiskt tillämpas. I detta sammanhang kan det vara på sin plats att påpeka att avslutningen av räkenskaperna systematiskt börjat omfatta aspekter gällande tillämpningen av den ”svarta listan” i granskningarna.

4.

Under 2003 aktualiserade kommissionen totalsumman för de felaktiga GJP-utbetalningarna. De aktualiserade siffrorna är som följer (se punkt 30):

9.

I början av maj 2004 uppgick siffran för felaktiga utbetalningar som anmälts sedan 1971 till 2 983 miljoner euro, medan de belopp som skall återvinnas låg på 2 083 miljoner euro. Den aktualiserade procentandel som nämns av revisionsrätten motsvarar därför 30 %. Uppgifternas kvalitet och tillförlitlighet har förbättrats under 2003 tack vare kvalitetskontroller, granskningar av arbetsgruppen för återvinning samt återkoppling från medlemsstaterna. Denna siffra inbegriper alla aktualiseringar för år 2003 och de ekonomiska följderna av kommissionens beslut 2003/481/EG.

11.

Under 2003 aktualiserade kommissionen sina siffror för skulder före 1994. Den aktualiserade procentandelen ligger på 22,4 % (se punkt 30).

13.

De senare reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken har i synnerhet utarbetats och antagits i syfte att minimera riskerna för bedrägerier och andra oegentligheter.

IACS (Integrated Administration and Control System), som av revisionsrätten erkänns ha stor inverkan när det gäller att förebygga felaktiga utbetalningar, täcker nu direkt eller indirekt 80 % av GJP-utgifterna.

15.b)

Ytterligare förändringar återfinns i kommissionens bedrägeribekämpningsrapport för 2002.

17.

Kommissionen delar åsikten att medlemsstaterna tolkar begreppet”inledande administrativa eller rättsliga undersökningar”på olika sätt. Den har dock vid olika tillfällen i olika dokument och tolkningsnoter definierat vad som avses med detta begrepp och vidare lämnas en definition i samband med den ”svarta listan ” i kommissionens förordning (EG) nr 745/96, artikel 1.2. (7)

21.

Tyskland och Spanien står tillsammans för mer än 50 % av de inrapporterade oegentligheterna och dessa två medlemsstater lämnar sällan sina rapporter i tid. Kommissionen har informerat medlemsstaterna genom att diskutera problemet i möten, t.ex. i Rådgivande kommittén för samordning avbedrägeribekämpningen och arbetsgruppen ”Oegentligheter och ömsesidigt bistånd – Jordbruksprodukter” och genom att offentliggöra relevanta siffror i sin bedrägeribekämpningsrapport för 2002 (punkt 10.2.2).

22.

Kommissionen har gjort medlemsstaterna medvetna om att tidsrymden mellan upptäckten och inrapporteringen av en oegentlighet är för lång. I årsrapporter och presentationer vid möten inom t.ex. Rådgivande kommittén för samordning av bedrägeribekämpningen har medlemsstaterna informerats att rapporteringstiden kan påverka beslut om huruvida medlemsstaten gjort sig skyldig till oaktsamhet (se kommissionens bedrägeribekämpningsrapport för 2002, punkt 10.5).

Nästan 90 % av oegentligheterna anmäls inom två år efter det att de upptäckts.

24.

Arbetsgruppen för återvinning (se avsnitt V) har i sitt granskningsarbete även funnit att Italien ännu inte har anmält avskrivningar av vissa skulder trots domstolsbeslut om att några bedrägerier ej har begåtts.

Erforderliga korrigeringar har införts i ECR-databasen efter juli 2003.

25.

OLAF har vid flera möten informerat medlemsstaterna om att en del ärenden ännu inte avgjorts i ekonomiskt hänseende, dvs. beloppen var ännu inte beräknade. Medlemsstaterna ombads aktualisera dessa ärenden så snart (ny) information blev tillgänglig (se även punkt 28).

26.

Kommissionen införde ett elektroniskt rapporteringssystem år 2001. Samtidigt infördes speciella fält för ränta och påföljder. En del medlemsstater började använda detta system från 2002. För 2003 har 30 % av ärendena information om påföljder och/eller ränta.

27.

Kommissionen är medveten om problemet med inkonsekvenser i fråga om definition och täckning i de inlämnade uppgifterna och har redan anmärkt på detta (se kommissionens bedrägeribekämpningsrapport för 2002, punkt 11.2). Därtill kommer att OLAF vid flera möten även informerat medlemsstaterna om att en utebliven rapportering av KN-nummer (varubeskrivning) skulle hindra kommissionen från att göra sina analyser.

28.

Kommissionen har gjort betydande ansträngningar för att förbättra kvaliteten på den information som inlämnas av medlemsstaterna i det inledande meddelandet och även i alla aktualiseringar av de ekonomiska effekterna. Inom ramen för arbetsgruppen för återvinning har ett första försök gjorts att granska fullständighet och tillförlitlighet hos medlemsstaternas meddelanden och aktualiseringarna av dem.

29.

Ansträngningar har gjorts för att tackla problemet med bristande överensstämmelse mellan medlemsstaternas uppgifter och ECR-databasen. En av anledningarna till denna kan vara bristen på personal som regelbundet kan sköta övervakningen av det konstanta flödet av uppgifter från medlemsstaterna. Antalet anställda har sedermera utökats. Modulen har översatts till EU:s samtliga språk och en handbok har författats.

30.

Kommissionen ombad medlemsstater att kontrollera siffrorna i utkastet till kommissionens bedrägeribekämpningsrapport för 2002. Medlemsstaternas feedback beaktades innan den slutliga versionen av kommissionens bedrägeribekämpningsrapport för 2002 offentliggjordes. Siffrorna i denna rapport är därför godkända av medlemsstaterna.

Ärendena och meddelandena har aktualiserats under 2003 på basis av:

De siffror som bygger på uppgifterna som fanns tillgängliga i ECR-databasen den 2 maj 2004 stämmer överens med de siffror som togs fram för kommissionens bedrägeribekämpningsrapport för 2002. Det nämns dock redan i denna rapport (s. 41) att siffrorna måste behandlas med stor försiktighet, och man påpekar: ”Det är inte säkert att det totala antalet elektroniska och skriftliga anmälningar utgör det totala antalet bedrägerier och oegentligheter som upptäckts av medlemsstaterna” (s. 44).

Effekterna av aktualiseringarna under 2003 och kommissionens beslut 2003/481/EG (75 miljoner euro) har beaktats.

31.

Kommissionen medger att det finns brister i länkningen mellan ECR och CMS (Case Management System). I september 2003 begärdes en ändring i ECR-databasen. Ännu ett fält kommer att tillföras modulen för att skapa en länk mellan CMS och ECR-databasen, vilket även gör det möjligt att få tillgång till den av medlemsstaten lämnade informationen om situationen vad gäller den ekonomiska återvinningen.

32.b) och c)

Ett stort antal ärenden var redan avslutade.

36.

Kommissionen anser att fördelningen av ansvarsområden mellan OLAF och Generaldirektoratet för jordbruk är tydligt definierad. Enligt bilaga 2 i kommissionens meddelande SEK (95)249 är OLAF ansvarigt när det gäller att återvinna inrapporterade oegentligheter. Alla beslut att avskriva oåtervinnbara belopp måste fattas av kommissionen i samband med avslutandet av EUGFJ-räkenskaperna vilket sköts av Generaldirektoratet för jordbruk, varvid OLAF lämnar assistans i alla skeden.

37.

När beloppen inte kan återvinnas fullständigt skall de finansiella konsekvenserna av oegentligheterna påföras medlemsstaten om oegentligheterna eller oaktsamheten kan tillskrivas medlemsstaternas administrativa myndigheter eller övriga organ. I övriga fall skall den belasta gemenskapens budget. Kommissionen slog redan 1996 (8) fast som riktlinje att återvinningsförfarandet bör inledas snarast möjligt sedan oegentligheten har upptäckts och bör vara slutfört inom fyra år efter det första meddelandet om det. Om så inte är fallet kan medlemsstaten behöva visa att någon oaktsamhet inte föreligger.

Fyraårsperioden förlängs till åtta år i fall av rättsliga förfaranden, på villkor att kommissionen är fullt informerad om återvinningsförfarandet.

39.

Kommissionen har ringat in ett visst antal problem i detta sammanhang. I sitt meddelande KOM(2002) 671 slutlig, av den 3 december 2002, rekommenderade kommissionen följande korrigerande åtgärder:

Sådana bestämmelser om avskrivning av gemenskapens oåtervinnbara fordringar bör kunna bilda en regelram så att denna insats kan utföras på ett klokt sätt med hjälp av specifika, entydiga kriterier och ett genomblickbart rättsligt förfarande som bl.a. bygger på:

40.

Under 2003 fastställde kommissionen den uppdaterade kumulativa återvinningsgraden per den 31 december 2002 till 20,2 % av den totala ekonomiska effekten av de ärenden som upptäckts efter utbetalning (reellt återvunna av medlemsstaterna).

Genom avslutandet av räkenskaperna påförs ytterligare 144 miljoner euro (4,8 %) medlemsstaterna och 153 miljoner euro (5,1 %) belastar EUGFJ-budgeten (se punkt 4).

41.

Kommissionen håller med om att återvinningsgraden är låg, men denna bedömning kan förklaras av att återvinningsförfarandena vid delad förvaltning inte är enhetliga eller harmoniserade i medlemsstaterna. Detta är en oväntad effekt av assimilationsprincipen i artikel 280 i fördraget, och den skadar enhetligheten i genomförandet av gemenskapens lagstiftning eftersom återvinningen av gemenskapens medel följer de nationella reglerna.

Kommissionen har dock åtagit sig att lägga fram förslag till en ändring av förordning (EG) nr 1258/1999 och förordning (EEG) nr 595/91 i syfte att åtgärda de nuvarande svagheterna (se punkt 39).

42.

Kommissionen har åtagit sig att lägga fram förslag till ändringar av förordning (EG) nr 1258/1999 och förordning (EEG) nr 595/91 bl.a. att åtgärda de tillkortakommanden som påpekats av revisionsrätten genom att göra medlemsstaterna mer ansvariga och genom att föreskriva efterhandskontroller inom ramen för avslutandet av räkenskaperna.

43.

Under 2003 har kommissionen aktualiserat siffrorna på belopp som var avskrivna vid utgången av 2002. De aktualiserade siffrorna är som följer:

Kommissionen delar revisionsrätten oro om förvaltningen och återvinningen av EUGFJ-skulden. Den pekar på de ansträngningar som gjorts genom reformen av avslutandet av räkenskaperna år 1996 tillsammans med de förändringar som diskuteras i punkterna 39 och 41 i svaret.

Dessa ärenden kommer att behandlas vid avslutandet av räkenskaperna.

44.

Kommissionen har tillämpat fyra vägledande principer och ett antal förfarandemässiga kriterier som fastställdes i juli 2002. De vägledande principerna är de följande:

Beträffande de förfarandemässiga kriterierna måste följande frågor besvaras:

Sedan bildandet av arbetsgruppen för återvinning har kommissionens enheter förfinat kriterierna och upprättat en förteckning över kriterier mot vilken alla ärenden granskas så att beslut kan fattas om huruvida de aktuella beloppen skall belasta gemenskapens budget eller påföras medlemsstaten. Denna granskning omfattar alla oavslutade ärenden fram t.o.m. den 31 december 1998.

48.

Det finns inte någon koppling mellan de finansiella rättelser som bygger på en systemanalys och de enskilda bedrägeriärenden där beloppen ännu inte har återvunnits. Artikel 8.2 i förordning (EG) nr 1258/1999 och artikel 5.2 i förordning (EEG) nr 595/91 innehåller tydliga procedurregler för behandlingen av specifika ärenden gällande bedrägerier och oegentligheter.

49.

Som revisionsrätten nämnt i en tidigare rapport (9) gjorde kommissionen år 1999 en genomgång av alla ärenden från före 1995 som ännu inte åtgärdats för att besluta om beloppen skulle belasta gemenskapen eller medlemsstaterna. Arbetet inskränkte sig till sex medlemsstater (10) med anledning av den dåliga kvaliteten på de tillgängliga uppgifterna och även p.g.a. begränsad tillgång på personal.

50.

Efter det beslut av kommissionen som nämns av revisionsrätten aktualiserades alla berörda ärenden i ECR-databasen. Den innehåller nu numret på kommissionsbeslutet, den myndighet som bör stå för förlusten samt berörda belopp.

Fördelningen av avskrivningskostnaderna mellan gemenskapens budget och medlemsstaternas budget i beslutet från juni 2003 skall inte ses som något prejudikat för framtida beslut. För Italiens del, som föreföll vara den största gäldenären p.g.a. det stora antalet italienska ärenden och landets dåliga samarbete, beslöt man år 1999 att koncentrera sig på andra medlemsstaters ärenden och att skjuta upp granskningen av de italienska fallen.

51.

Kommissionen bildade 2003 en arbetsgrupp för återvinning i syfte att avveckla alla oavslutade fall av oegentligheter från före år 1999. Inom ramen för denna arbetsgrupps granskningsarbete under 2003 undersöktes de återstående ärendena från före 1995 över en viss tröskel (500 000 euro) för nio medlemsstater (11). Totalt 443 ärenden undersöktes under loppet av denna granskning, bland annat 343 ärenden som avsåg Italien. Den relaterade avslutningen av räkenskaperna för huvuddelen av de undersökta ärendena pågår just nu.

52.a) och b)

Kommissionen har vidtagit erforderliga mått och steg för att åtgärda denna situation. Sedan juli 2003 lagras numret på kommissionsbeslutet och de berörda beloppen i den elektroniska akten och det finns en hänvisning till kommissionsbeslutet i pappersakten. En begäran har gjorts om att ytterligare ett fält skall skapas i ECR-databasen där numret på kommissionens beslut kan sparas. Sedan mars 2004 innehåller ECR-databasen ett särskilt fält där kommissionens beslut anges.

Förslaget till beslut om avslutningen av räkenskaperna för 1993 lades fram år 1997 och UCLAF var ansvarig för de korrigeringar som föreslogs för den inadekvata uppföljningen av oegentligheterna. På grund av det gamla förfarandet för avslutningen av räkenskaperna var ärendena inte ordentligt dokumenterade. Dessa förfaranden är dock klarlagda nu.

c)

Kommissionen informerar medlemsstaterna om OLAF:s rekommendationer, som i det stadiet endast är förslag, medan det slutgiltiga beslutet fattas av kommissionskollegiet. Det är inte uteslutet att en del medlemsstater redan ”förutser” dessa rekommendationer och tar dem för givna.

53.

Kommissionen anser att fördelningen av ansvarsområden mellan OLAF och Generaldirektoratet för jordbruk är tydligt definierad. Enligt bilaga 2 i kommissionens meddelande SEK (95)249 är OLAF ansvarigt när det gäller att återvinna inrapporterade oegentligheter. Alla beslut att avskriva oåtervinnbara belopp måste fattas av kommissionen i samband med avslutandet av räkenskaperna för EAGGF som sköts av Generaldirektoratet för jordbruk, varvid OLAF i alla skeden lämnar assistans.

55.

Behöriga enheter inom kommissionen (OLAF:s underrättelseenheter) fick förbättra kvaliteten på uppgifterna innan de kunde användas för analyser och undersökningar som bygger på underrättelser. År 2003 har de första grundläggande analyserna på basis av uppgifter i ECR-databasen lagts fram för medlemsstaterna inom ramen för arbetsgruppen ”Oegentligheter och ömsesidigt bistånd – Jordbruksprodukter”.

De förändringar som diskuterats i punkterna 39 och 41 i svaret bör underlätta och påskynda återvinningsprocessen.

57.

Kommissionen godtar revisionsrättens påstående om svagheterna i ECR-systemet och har gjort en del analyser där kodanvändningen och kodfrekvensen undersökts. Kommissionen har inlett en diskussion med medlemsstaterna om förenklingen av rapporteringssystemet.

58.

Kommissionen har bett medlemsstaterna att aktualisera dessa ärenden vid mötet i artikel 280-arbetsgruppen den 12 mars 2003 och vid mötet i arbetsgruppen ”Oegentligheter och ömsesidigt bistånd – Jordbruksprodukter” den 11 mars 2003 (se punkt 25).

59.

Kommissionen använder uppgifterna för operativa ändamål och vid uppföljning av återvinningen samt för strategiska underrättelseändamål. Detta görs dock av OLAF:s egna analytiker varför ingen direkt koppling återfinns mellan ECR-modulen och (övriga) användare.

Den mesta tiden förbereder OLAF:s personal uppgifter på begäran av andra användare inom gemenskapens tjänsteenheter eller utanför dessa, i medlemsstater som t.ex. Österrike och Tyskland, där uppgifterna används för att förbereda kontroller enligt förordning (EEG) nr 4045/89.

60.

Kommissionens enheter har presenterat siffror och analyser av ECR-modulerna vid flera möten med medlemsstaterna.

62.

Behöriga myndigheter i medlemsstaterna har ibland problem med den rättsliga tolkningen av olika frågor, trots den vägledning som ges av kommissionen för en enhetlig tolkning av ”svarta listan”. Bland annat följande svårigheter har tagits upp av medlemsstaterna:

66 och 67.

De attesterande organen har fått detaljerade anvisningar vid ett ad hoc-expertmöte 2002 som var koncentrerat på planerade kontroller av tabell 105. Syftet med tabell 105 är följande:

Kommissionens enheter riktar mer och mer uppmärksamhet mot denna fråga genom noggrann granskning av årsrapporterna från de attesterande organen.

67.

Kommissionen informerar medlemsstaterna om OLAF:s rekommendationer, som i det stadiet endast är förslag, medan det slutgiltiga beslutet fattas av kommissionskollegiet. Det är inte uteslutet att en del medlemsstater redan ”förutser” dessa rekommendationer och tar dem för givna. Under avslutandet av räkenskaperna har kommissionen mycket betydande befogenheter. Kommissionen har för det första ansvaret för granskning och utvärdering av medlemsstatens förvaltning av garantisektionens utgifter, och den är för det andra den institution som ensidigt beslutar vilka belopp som skall vägras finansiering.

68.

Det finns en skillnad mellan beloppen i tabell 105 (fordringar som är säkra och inte föremål för några villkor, fordringar i fasta kontantbelopp, förfallna fordringar utan betalningsfrist) för EUGFJ:s budgetår och beloppen som finns i ECR-databasen (belopp av kvartalsvis inrapporterade oegentligheter för en viss bestämd period, som i det skedet kan vara uppskattningar som sedermera kan preciseras).

Kommissionen har bett medlemsstaterna att försöka sammanjämka ECR-databasen med uppgifterna i tabell 105, samtidigt som man måste vara fullt medveten om att de båda uppgiftsbaserna aldrig helt kommer stämma överens. Hittills har högsta prioritering varit att förbättra kvaliteten på uppgifterna. Uppgifterna i ECR-databasen har nu nått en tillförlitlighetsnivå som gör det möjligt att jämföra uppgifterna.

70.

Kommissionen delar revisionsrättens oro över förvaltningen och återvinningen av EUGFJ-skulden. På initiativ av kommissionen och på grundval av samma iakttagelser som revisionsrättens diskuterade man under år 2000 med medlemsstaterna hur man skulle åtgärda de ”pågående” ärendena. År 2003, sedan arbetsgruppen för återvinning bildats till följd av kommissionens meddelande av den 3 december 2002, har ärenden granskats som motsvarar mer än 500 000 euro som anmälts före den 1 januari 1999. Återstående ärenden kommer att behandlas inom en snar framtid.

Se även svar på avsnitt II och punkt 4 när det gäller de aktualiserade siffrorna.

71.a)

De krav som kommissionens enheter ställer är välkända för medlemsstaternas myndigheter. På grund av nationella kommunikations- och samarbetsproblem återspeglas dock inte dessa krav i anmälningarna och aktualiseringarna av oegentligheter.

b)

Se svaret vid punkterna 25 till 27. För att uppmuntra inlämnandet av exaktare och aktuellare information intensifierar kommissionen sina ansträngningar när det gäller insamling och analys av uppgifter som sänts in av medlemsstaterna.

c)

Kommissionen delar revisionsrättens oro vad gäller förvaltningen och återvinningen av EUGFJ-skulder, men anser att förhållandena gradvis förbättras.

d)

Bildandet av arbetsgruppen för återvinning år 2003 torde göra det möjligt för kommissionen att komma till rätta med eftersläpningen. Kommissionen har åtagit sig att föra fram förslag till ändring av förordning (EG) nr 1258/1999 och förordning (EEG) nr 595/91 för att undvika en liknande situation i framtiden.

e)

Kommissionen har tillämpat fyra vägledande principer och ett antal förfarandemässiga kriterier som dokumenterades i juli 2002. De räknas upp i svaret vid punkt 44. Sedan bildandet av arbetsgruppen för återvinning har kommissionens enheter arbetat fram en förteckning över kriterier mot vilken alla ärenden granskas så att beslut kan fattas om huruvida de aktuella beloppen skall belasta gemenskapens budget eller påföras medlemsstaten. Denna granskning omfattar alla oavslutade ärenden fram t.o.m. den 31 december 1998.

f)

Kommissionen anser att fördelningen av ansvarsområden mellan OLAF och Generaldirektoratet för jordbruk är tydligt definierad. Enligt bilaga 2 i kommissionens meddelande SEK (95)249 är OLAF ansvarigt när det gäller att återvinna inrapporterade oegentligheter. Alla beslut att avskriva oåtervinnbara belopp måste fattas av kommissionen i samband med avslutandet av räkenskaperna för EUGFJ som sköts av Generaldirektoratet för jordbruk, varvid OLAF i alla skeden lämnar assistans.

72.

Detaljerade anvisningar om granskningen av fordringsliggaren har lämnats till de attesterande organen. Kommissionen kommer att utöka sina ansträngningar för att skapa bättre förståelse av problemet.

73.

Kommissionen har fört omfattande diskussioner om tillämpningen av ”svarta listan” i gruppen ”Oegentligheter och ömsesidigt bistånd – Jordbruksprodukter” och har åtagit sig att lägga fram en andra rapport till Europaparlamentet och rådet med en allsidig bedömning av den förordning som innehåller ”svarta listan” samt även att föreslå alternativa åtgärder.

74.

Kommissionen noterar revisionsrättens rekommendationer och anser att en del av dessa rekommendationer primärt riktar sig till medlemsstaterna. Vidare gör kommissionen bedömningen att dess uppgifter främst bör koncentreras på att utvärdera huruvida de antagna och verkställda åtgärderna är effektiva och lämpliga. En del av de förändringar som revisionsrätten föreslår är redan införda.

75.

76.

77.

Kommissionen tillämpade fyra vägledande principer och ett antal förfarandemässiga kriterier som fastställdes i juli 2002. De räknas upp i svaret vid punkt 44. Kommissionen planerar insatser på detta område.

78.

Kommissionen anser att fördelningen av ansvarsområden mellan OLAF och Generaldirektoratet för jordbruk är tydligt definierad. Enligt bilaga 2 i kommissionens meddelande SEK (95)249 är OLAF ansvarigt när det gäller att återvinna inrapporterade oegentligheter. Alla beslut att avskriva oåtervinnbara belopp måste fattas av kommissionen i samband med avslutandet av räkenskaperna för EUGFJ som sköts av Generaldirektoratet för jordbruk, varvid OLAF i alla skeden lämnar assistans.

79.

Kommissionen har inlett denna process. Kommissionens bedrägeribekämpningsrapport för 2002 kan anses vara den första rapport där de första stegen som bygger på insamlade erfarenheter togs.

80.

Kommissionen har fört omfattande diskussioner om tillämpningen av ”svarta listan” i gruppen ”Oegentligheter och ömsesidigt bistånd – Jordbruksprodukter” och har åtagit sig att presentera en andra rapport till Europaparlamentet och rådet med en allsidig bedömning av den förordning som innehåller ”svarta listan” samt även att föreslå alternativa åtgärder (se även svaret i avsnitt IX).