9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/1

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Landesgericht Innsbruck av den 26 maj 2004 i målet mellan Rosmarie Kapferer och Schlank & Schick GmbH

(Mål C-234/04)

(2004/C 251/01)

Landesgericht Innsbruck begär genom beslut av den 26 maj 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 3 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Rosmarie Kapferer och Schlank & Schick GmbH beträffande följande frågor:

Bezirksgerichts beslut att domstolen var behörig att pröva målet.

Skall samarbetsprincipen i artikel 10 EG tolkas på så sätt att även en nationell domstol är skyldig att, under de förutsättningar som fastställdes i domstolens dom i målet Kühne & Heitz, ompröva och upphäva ett lagakraftvunnet domstolsavgörande om det framgår att avgörandet strider mot gemenskapsrätten? Ställs det strängare krav för att ompröva och upphäva ett domstolsavgörande än vad som gäller för förvaltningsbeslut?

2.	Om den första frågan besvaras jakande: Är den tidsfrist som anges i 534 § ZPO för att upphäva ett domstolsavgörande som strider mot gemenskapsrätten förenlig med principen om gemenskapsrättens fulla verkan?

Likaså om den första frågan besvaras jakande:

Innebär en nationell (eller lokal) domstols bristande behörighet, som inte avhjälpts enligt artikel 24 i förordning nr 44/2001 (1), ett åsidosättande av gemenskapsrätten, som enligt de aktuella principerna kan påverka ett domstolsavgörandes rättskraft?

Om den tredje frågan besvaras jakande:

Måste en domstol som dömer i högre instans pröva frågan om den nationella (eller lokala) domstolen är behörig enligt förordning nr 44/2001, om förstainstansdomstolens avgörande att den är behörig har vunnit laga kraft, men däremot inte avgörandet i sak? Skall en sådan prövning i så fall ske ex officio eller endast på yrkande av part?

Behörig domstol vid konsumenttvister enligt artikel 15.1 c i förordning nr 44/2001.

Föreligger det ett tillräckligt nära samband mellan ett vilseledande meddelande om vinst, som är avsett att förmå konsumenten att ingå ett avtal och således har till syfte att åstadkomma ett avtal, och det avsedda ingåendet av ett konsumentavtal, för att rättigheter som görs gällande med anledning av detta skall prövas av den domstol som enligt artikel 15.1 c i förordning nr 44/2001 är behörig att döma i mål angående konsumenttvister?

Om den första frågan besvaras nekande:

Kan den domstol som är behörig att döma i konsumenttvister avgöra tvister som rör rättigheter som uppstått innan avtal ingåtts och föreligger det ett tillräckligt nära samband mellan ett vilseledande meddelande om vinst, som har till syfte att ett avtal skall ingås, och de skyldigheter som på grund härav har uppstått innan avtal ingåtts, för att den domstol som är behörig vid konsumenttvister även är behörig att avgöra tvister som rör dessa rättigheter?

Är den domstol som är behörig att döma i konsumenttvister endast behörig om de villkor som uppställts av näringsidkaren för att få delta i vinstspelet är uppfyllda, även om dessa villkor inte har någon betydelse för den materiella rättigheten enligt 5j § KSchG?

Om den första och den andra frågan besvaras nekande:

Kan den domstol som är behörig att döma i konsumenttvister döma i mål avseende en speciell i lag föreskriven avtalsenlig sui generis-rätt till fullgörelse respektive en fingerad avtalsliknande sui generis-rätt till fullgörelse, som uppstått till följd av näringsidkarens löfte om vinst och konsumentens begäran att utfå denna vinst?

(1) EGT L 12, 2001, s. 1.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/2

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) av den 26 maj 2004 i målet mellan EMAG Handel Eder OHG och Finanzlandesdirektion für Kärnten

(Mål C-245/04)

(2004/C 251/02)

Verwaltungsgerichtshof begär genom beslut av den 26 maj 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 10 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan EMAG Handel Eder OHG och Finanzlandesdirektion für Kärnten beträffande följande frågor:

Skall artikel 8.1 a första meningen i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (1) av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund tolkas på så sätt att den plats där avsändandet eller transporten påbörjas är av betydelse även när flera företag ingår leveransavtal avseende samma gods, och dessa avtal uppfylls genom en enda varurörelse?

2.	Kan flera leveranser anses utgöra skattebefriade inomgemenskapliga leveranser, när flera företag ingår leveransavtal avseende samma gods, och dessa avtal uppfylls genom en enda varurörelse?

3.	Om den första frågan besvaras jakande, skall den andra leveransen anses vara påbörjad på den plats från vilken godset faktiskt avsänds eller den på plats där den första leveransen avslutas?

4.	Är det av betydelse för svaret på frågorna 1–3 vem som har förfoganderätt över godset under varurörelsen?

(1) EFT L 145, p. 1.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/2

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Verwaltungsgerichtshof av den 26 maj 2004 i målet mellan 1) Turn- und Sportunion Waldburg mot Finanzlandesdirektion für Oberösterreich och 2) Edith Barris mot Finanzlandesdirektion für Tirol

(Mål C-246/04)

(2004/C 251/03)

Verwaltungsgerichtshof begär genom beslut av den 26 maj 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 10 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan 1) Turn- und Sportunion Waldburg mot Finanzlandesdirektion für Oberösterreich och 2) Edith Barris mot Finanzlandesdirektion für Tirol beträffande följande frågor:

Får en medlemsstat endast utöva sin rätt till valfrihet för beskattning enligt artikel 13 C i rådets sjätte mervärdesskattedirektiv 77/388/EEG (1) av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (nedan kallat direktivet) på ett enhetligt sätt, trots att den enligt artikel 13 B b i direktivet kan välja att undanta uthyrning av fast egendom från mervärdesskatteplikt, eller får medlemsstaten därvid göra en åtskillnad beroende på transaktionernas art eller beroende på olika grupper av skattskyldiga personer?

Strider sådana bestämmelser som de i 6 § första stycket punkt 14 UStG 1994 (lagen om mervärdesskatt) jämförd med 6 § första stycket punkt 16 UStG 1994, enligt vilka det i fråga om möjligheten att välja huruvida uthyrning och utarrendering av fast egendom är mervärdesskattepliktig görs en begränsning till formen, så att rätten till valfrihet inte gäller för allmännyttiga idrottsföreningar, mot artikel 13 B b jämförd med del C a i direktivet?

Strider det mot artikel 13 B b jämförd med del C a i direktivet att medlemsstaterna antar sådana bestämmelser som dem i 2 § femte stycket punkt 2 UStG 1994 jämförd med 1 § andra stycket 2 punkt 1 i Liebhabereiverordnung i dess lydelse enligt BGB1 nr 33/1993, enligt vilka det inte är möjligt att välja att låta uthyrning omfattas av mervärdesskatteplikt, då uthyrningen inte inom en överskådlig tid leder till en sammanlagd vinst eller till ett sammanlagt intäktsöverskott och den avser en byggnad som är avsedd att användas som privatbostad?

(1) EGT L 145, s. 1.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/3

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Unabhängiger Finanzsenat, Wien, av den 28 juni 2004 i målet mellan klaganden och Finanzamt für den 6., 7. und 15. Bezirk

(Mål C-288/04)

(2004/C 251/04)

Unabhängiger Finanzsenat begär genom beslut av den 28 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 6 juli 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan klaganden NN och Finanzamt für den 6., 7. und 15. Bezirk beträffande följande frågor:

1.	Utgör artikel 13.1 i Protokoll om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier endast hinder för beskattning i medlemsstaterna av löner och arvoden som gemenskapen utbetalar till sina tjänstemän och övriga anställda om de Europeiska gemenskaperna använder sig av sin rätt att beskatta dessa?

Utgör artikel 16.2 i Protokoll om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier endast hinder för beskattning i medlemsstaterna av löner och arvoden som gemenskapen utbetalar till sina tjänstemän och övriga anställda om tjänstemannen eller en övrig anställd finns uppförd i en sådan underrättelse som avses i artikeln och har medlemsstatens skattemyndigheter, på grundval av en underrättelse som lämnats enligt denna artikel, automatiskt rätt att i enlighet med nationell rätt beskatta de tjänstemän och övriga anställda som inte nämns i denna underrättelse, det vill säga alla anställda som Europeiska gemenskaperna anser vara lokalanställda?

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/3

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Giudice di pace di Bitonto av den 30 juni 2004 i målet mellan Vincenzo Manfredi och Lloyd Italico Assicurazioni

(Mål C-295/04)

(2004/C 251/05)

Giudice di pace di Bitonto begär genom beslut av den 30 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 13 juli 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Vincenzo Manfredi och Lloyd Italico Assicurazioni beträffande följande frågor:

Skall artikel 81 EG tolkas så att den innebär att en överenskommelse eller ett samordnat förfarande mellan försäkringsbolag som avser ett ömsesidigt informationsutbyte, vilket möjliggör höjningar av premierna för bilförsäkringar som inte är motiverade med hänsyn till marknadsvillkoren, är ogiltigt, även med beaktande av att bolag från andra medlemsstater deltagit i avtalet eller i det samordnade förfarandet?

Skall artikel 81 EG tolkas så att tredje man med ett rättsligt relevant intresse kan åberopa att en överenskommelse eller ett samordnat förfarande som är förbjudet enligt samma bestämmelse är ogiltigt och kan begära skadestånd när det föreligger ett orsakssamband mellan överenskommelsen eller det samordnade förfarandet och skadan?

3)	Skall artikel 81 EG tolkas så att preskriptionsfristen för en begäran om skadestånd som är grundad på denna artikel börjar löpa den dag då överenskommelsen respektive samordnade förfarandet upprättas eller den dag då överenskommelsen eller det samordnade förfarandet upphör att gälla?

Skall artikel 81 EG tolkas så att den nationella domstolen, när den finner att det ersättningsgilla skadeståndsbeloppet enligt nationell rätt under alla omständigheter är lägre än den ekonomiska fördelen för det bolag som har orsakat skadan och som deltagit i den förbjudna överenskommelsen eller i det förbjudna samordnade förfarandet, ex officio skall tilldöma den tredje man som lidit skada ett förhöjt skadestånd såsom en sanktionsåtgärd mot bolaget, vilket är nödvändigt för att det ersättningsgilla skadebeloppet skall överskrida den ekonomiska fördel som bolaget erhållit, för att avskräcka från att sådana överenskommelser eller samordnade förfaranden som är förbjudna enligt artikel 81 EG upprättas?

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/3

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Giudice di pace di Bitonto av den 30 juni 2004 i målet mellan Antonio Cannito och Fondiaria Sai SPA

(Mål C-296/04)

(2004/C 251/06)

Giudice di pace di Bitonto begär genom beslut av den 30 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 13 juli 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Antonio Cannito och Fondiaria Sai SPA beträffande följande frågor:

3.	Skall artikel 81 EG tolkas så att preskriptionsfristen för en begäran om skadestånd som är grundad på denna artikel börjar löpa den dag då överenskommelsen respektive samordnade förfarandet upprättas eller den dag då överenskommelsen eller det samordnade förfarandet upphör att gälla?

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/4

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Giudice di pace di Bitonto av den 30 juni 2004 i målet mellan Nicolò Tricarico och Assitalia Assicurazioni SPA

(Mål C-297/04)

(2004/C 251/07)

Giudice di pace di Bitonto begär genom beslut av den 30 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 13 juli 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Nicolò Tricarico och Assitalia Assicurazioni SPA beträffande följande frågor:

3)	Skall artikel 81 EG tolkas så att preskriptionsfristen för en begäran om skadestånd som är grundad på denna artikel börjar löpa den dag då överenskommelsen respektive samordnade förfarandet upprättas eller den dag då överenskommelsen eller det samordnade förfarandet upphör att gälla?

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/4

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Giudice di pace di Bitonto av den 30 juni 2004 i målet mellan Pasqualina Murgolo och Assitalia Assicurazioni SPA

(Mål C-298/04)

(2004/C 251/08)

Giudice di pace di Bitonto begär genom beslut av den 30 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 13 juli 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Pasqualina Murgolo och Assitalia Assicurazioni SPA beträffande följande frågor:

Skall artikel 81 EG tolkas så att den utgör hinder för att tillämpa en nationell bestämmelse som är analog med bestämmelsen i artikel 33 i den italienska lagen 287/1990, enligt vilken en talan om skadestånd på grund av att gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser om konkurrensbegränsande överenskommelser har åsidosatts skall väckas, även av tredje man, vid en annan domstol än den som normalt är behörig att avgöra talan som rör belopp av samma storlek, vilket medför en väsentlig höjning av kostnaderna och förlängning av handläggningstiden?

4.	Skall artikel 81 EG tolkas så att preskriptionsfristen för en begäran om skadestånd som är grundad på denna artikel börjar löpa den dag då överenskommelsen respektive samordnade förfarandet upprättas eller den dag då överenskommelsen eller det samordnade förfarandet upphör att gälla?

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/5

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Szombathelyi Városi Bíróság (Ungern) av den 10 juni 2004 i målet mellan Ynos Kft och János Varga

(Mål C-302/04)

(2004/C 251/09)

Szombathelyi Városi Bíróság begär genom beslut av den 10 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 19 juli 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Ynos Kft och János Varga beträffande följande frågor:

Skall artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG (1) av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, enligt vilken medlemsstaterna skall föreskriva att oskäliga villkor som används i avtal som en näringsidkare sluter med en konsument inte är, på sätt som närmare stadgas i deras nationella rätt, bindande för konsumenten, tolkas så, att den kan utgöra grunden för en sådan nationell bestämmelse som artikel 209.1 i Polgári Törvénykönyv (ungersk civillag) (nedan kallad Ptk) som är tillämplig när ett allmänt avtalsvillkor befinns oskäligt och enligt vilken det föreskrivs att oskäliga villkor inte i kraft av själva lagen (ipso jure) upphör att vara bindande för konsumenten, utan endast efter en formell ogiltigförklaring, det vill säga i de fall ogiltigheten görs gällande med framgång?

Följer det av denna direktivbestämmelse, enligt vilken avtalet skall förbli bindande för parterna på samma grunder, om det kan bestå utan de oskäliga villkoren, att inte hela avtalet blir ogiltigt, när en näringsidkares oskäliga villkor upphör att vara bindande för konsumenten på sätt som stadgas i nationell rätt, trots att näringsidkaren inte hade ingått avtalet utan dessa villkor, som utgör en del av avtalet, om avtalet kan bestå utan dessa villkor?

3.	Är det för tillämpningen av gemenskapsrätten av betydelse att tvisten i målet vid den nationella domstolen uppstod innan Republiken Ungern anslöt sig till Europeiska unionen, men efter det att dess interna lagstiftning hade anpassats till direktivet?

(1) EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/5

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Commissione Tributaria Provinciale di Pordenone – avdelning 2 – av den 14 juli 2004 i målet mellan Banca Popolare Friuladria S.p.a. och Agenzia Entrate Ufficio Pordenone

(Mål C-336/04)

(2004/C 251/10)

Commissione Tributaria Provinciale di Pordenone begär genom beslut av den 14 juli 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 2 augusti 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Banca Popolare Friuladria S.p.a. och Agenzia Entrate Ufficio Pordenone beträffande följande frågor:

Är kommissionens beslut nr 2002/581/EG (1) av den 11 december 2001 (EGT L 184, den 13 juli 2002, s. 27) ogiltigt och oförenligt med gemenskapsrätten på grund av att bestämmelserna i lag nr 461/98 och det därtill hörande lagstiftningsdekretet nr 153/99 rörande banker är förenliga med den gemensamma marknaden, till skillnad från vad kommissionen gjorde gällande, eller i vart fall omfattas av de undantag som föreskrivs i artikel 87.3 b och c EG?

Är i synnerhet artikel 4 i det ovannämnda beslutet ogiltig och oförenlig med gemenskapsrätten på grund av att kommissionen

a)	har åsidosatt skyldigheten att lämna en lämplig motivering i enlighet med artikel 253 EG, och/eller

b)	har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar, och/eller

c)	har åsidosatt proportionalitetsprincipen?

Under alla omständigheter, skall artikel 87 EG och följande artiklar i fördraget, artikel 14 i förordning (EG) nr 659/99 (2) och de allmänna gemenskapsrättsliga principerna, särskilt de principer som anges i motiveringen, tolkas så, att de utgör hinder för att tillämpa artikel 1 i lagdekret nr 282 av den 24 december 2002 (vilket omvandlats till lag nr 27 av den 21 februari 2003)?

(1) Om den stödordning som Italien har genomfört till förmån för banker.

(2) Rådets förordning (EG) av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 27.3.1999, s. 1).

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/6

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Consiglio di Stato (sjätte avdelningen), i sin egenskap av domstol, av den 24 februari 2004 i målet mellan Nuova società di telecomunicazioni S.p.a. och Ministero delle comunicazioni

(Mål C-339/04)

(2004/C 251/11)

Consiglio di Stato, i sin egenskap av domstol, begär genom beslut av den 24 februari 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 9 augusti 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Nuova società di telecomunicazioni S.p.a. och Ministero delle comunicazioni beträffande följande frågor:

Är en nationell bestämmelse förenlig med de grundläggande principerna i direktiv 97/13/EG, (1) när det i denna – efter det att bolag, som är innehavare av tillstånd att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och som tidigare för egna behov och enligt reglerna om koncession mot avgift har upprättat telenät, har ålagts att bilda separata bolag för att utöva varje verksamhet inom telekommunikationssektorn – föreskrivs att det separata bolaget, trots att det har tillstånd att tillhandahålla allmänna tjänster, skall, om än tillfälligt, erlägga en ytterligare avgift med hänsyn till att telenätet är avsett att användas av moderbolaget?

Är en nationell bestämmelse förenlig med gemenskapsrätten och med den tolkning av denna som domstolens femte avdelning gjort i dom av den 18 september 2003, när det i denna bestämmelse föreskrivs att den andra, ytterligare avgiften som skall betalas för den verksamhet som utövats till fördel för moderbolaget (tillfälligt) skall beräknas på grundval av vad moderbolaget tidigare har erlagt när det föregående systemet med ensamrätt gällde som innebar att det gjordes skillnad mellan koncessioner för telesystem för allmänt bruk och koncessioner avseende system för privat bruk?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv av den 10 april 1997 om gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet (EGT L 117, 7.5.1997, s. 15).

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/6

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale amministrativo regionale della Lombardia, tredje avdelningen av den 27 maj 2004 i målet mellan Carbotermo S.p.A. och Comune di Busto Arsizio i vilket AGESP S.p.A. var intressent

(Mål C-340/04)

(2004/C 251/12)

Tribunale amministrativo regionale della Lombardia begär genom beslut av den 27 maj 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 6 augusti 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan mellan Carbotermo S.p.A. och Comune di Busto Arsizio i vilket AGESP S.p.A. var intressent beträffande följande frågor:

Är det förenligt med direktiv 93/36/EEG (1) att direkt och utan föregående anbudsförfarande tilldela ett kontrakt avseende uppvärmning och leverans av bränsle för värmesystem i byggnader som ägs av kommunen eller som kommunen ansvarar för och avseende förvaltning, drift och underhåll av dessa system (varav huvuddelen avser varor) till ett aktiebolag, som, för närvarande, i sin helhet ägs av ett annat aktiebolag som i sin tur till huvuddelen (99,98 procent) ägs av den kommun som tilldelat kontraktet, med andra ord till ett bolag (AGESP) som inte ägs direkt av den offentliga myndigheten utan av ett annat bolag (Agesp Holding) som för närvarande ägs till 99,98 procent av den offentliga myndigheten?

Skall artikel 13 i direktiv 93/38/EEG tillämpas för att fastställa huruvida ett företag som direkt och utan föregående anbudsförfarande tilldelats ett varukontrakt uppfyller kravet på att det skall bedriva huvuddelen av sin verksamhet tillsammans med den myndighet som kontrollerar företaget och skall kravet anses vara uppfyllt när huvuddelen av ovannämnda företags omsättning härrör från verksamhet som bedrivits tillsammans med den kontrollerande offentliga myndigheten eller, alternativt, när omsättningen härrör från verksamhet som bedrivits på myndighetens territorium?

(1) Rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT L 199, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 126).

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/7

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Supreme Court, Irland, av den 27 juli 2004 i målet angående Eurofood IFSC Ltd och angående Companies Act 1963–2003 mellan Enrico Bondi och Bank of America N.A., Pearse Farrell (Official Liquidator), Director of Corporate Enforcement och Certificate/Note holders

(Mål C-341/04)

(2004/C 251/13)

Supreme Court begär genom beslut av den 27 juli 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 9 augusti 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet angående Eurofood IFSC Ltd och angående Companies Acts 1963–2003 mellan Enrico Bondi och Bank of America N.A., Pearse Farrell (Official Liquidator), Director of Corporate Enforcement och Certificate/Note holders beträffande följande frågor:

En behörig irländsk domstol har mottagit en ansökan om likvidation av ett insolvent bolag, och har innan beslutet om likvidation fattats provisoriskt beslutat att förordna en likvidator med behörighet att förfoga över bolagets tillgångar, leda dess verksamhet, öppna ett bankkonto och utse en advokat, med verkan enligt lag att bolagets ledning förlorar sin behörighet att agera på bolagets vägnar. Utgör det beslutet, tillsammans med ansökan, ett beslut om att inleda ett insolvensförfarande i den mening som avses i artikel 16 i rådets förordning nr 1346/2000 (1), tolkad mot bakgrund av artiklarna 1 och 2 i samma förordning?

2.	Om fråga 1 skall besvaras nekande, utgör en ansökan till High Court om försättande i konkurs av ett bolag ett inledande av ett insolvensförfarande i den förordningens mening, när enligt irländsk lag (section 220(2) i Companies Act, 1963) ett bolags konkurs skall anses inledd när ansökan inkommer?

Medför artikel 3 i förordningen, jämförd med artikel 16 i denna, att en domstol i en annan medlemsstat än den i vilken bolaget har sitt säte och i vilken bolagets ledning utövas på ett sätt som tredje man kan uppfatta, men där insolvensförfarandet först inleds, är behörig att handlägga det huvudsakliga insolvensförfarandet?

När

(a)	ett moderbolags och ett dotterbolags säte befinner sig i två olika medlemsstater,

(b)	dotterbolagets ledning regelbundet och på ett sätt som kan uppfattas av tredje man utövas, med fullt iakttagande av dess egen företagsidentitet, i den medlemsstat där det har sitt säte, och

(c)	moderbolaget till följd av aktieägande och rätt att utse dotterbolagets ledning har möjlighet att styra och faktiskt styr dotterbolagets handlande,

skall då platsen där de huvudsakliga intressena finns bestämmas med hänvisning till sådana faktorer som nämns under (b) ovan, eller skall den bestämmas med hänvisning till sådana faktorer som nämns under (c) ovan?

När det uppenbart strider mot grunderna för en medlemsstats rättsordning att låta ett domstolsbeslut eller ett administrativt beslut medföra rättsverkningar för personer eller organ vars rätt till ett rättvist förfarande inte har iakttagits vid tillkomsten av ett sådant beslut, är den medlemsstaten då skyldig enligt artikel 17 i förordningen att erkänna ett beslut av en domstol i en annan medlemsstat om att inleda ett insolvensförfarande, när domstolen i den förstnämnda medlemsstaten funnit att beslutet i fråga tillkommit utan att dessa principer iakttagits, och när sökanden i den andra medlemsstaten, trots upprepade förelägganden och i strid med beslut av domstolen i den andra medlemsstaten, har underlåtit att tillhandahålla den tillfälligt förodnade likvidatorn, vilken förordnats enligt gällande bestämmelser i den förstnämnda medlemsstaten, kopior av de handlingar som legat till grund för ansökan?

(1) Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/8

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court), av den 14 juli 2004 i målet mellan The Queen on the application of International Air Transport Association och Department for Transport och i målet The Queen on the application of European Low Fares Airline Association och Hapag-Lloyd Express GmbH mot Department for Transport

(Mål C-344/04)

(2004/C 251/15)

High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) begär genom beslut av den 14 juli 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 12 augusti 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan The Queen on the application of International Air Transport Association och Department for Transport och I målet The Queen on the application of European Low Fares Airline Association och Hapag-Lloyd Express GmbH mot Department for Transport beträffande följande frågor:

Är artikel 6 i förordning nr 261/2004 (1) ogiltig på grund av att den är oförenlig med konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter, kallad 1999 års Montrealkonvention, i synnerhet artiklarna 19, 22 och 29 däri, och påverkar det (i förening med andra relevanta omständigheter) giltigheten av förordningen i dess helhet?

Genomfördes den ändring av artikel 5 i förordningen som gjordes under utarbetandet av Förlikningskommitténs utkast på ett sätt som strider mot det förfarande som föreskrivs i artikel 251 EG, och är i så fall artikel 5 i förordningen ogiltig, och, påverkar det i så fall (i förening med andra relevanta omständigheter) giltigheten av förordningen i dess helhet?

3.	Är artiklarna 5 och 6 i förordning nr 261/2004 (eller delar därav) ogiltiga på grund av att de är oförenliga med rättssäkerhetsprincipen och påverkar den ogiltigheten i så fall (i förening med andra relevanta omständigheter) giltigheten av förordningen i dess helhet?

4.	Är artiklarna 5 och 6 i förordning nr 261/2004 (eller delar därav) ogiltiga på grund av att de saknar motivering eller i vart fall en tillräcklig sådan och påverkar den ogiltigheten i så fall (i förening med andra relevanta omständigheter) giltigheten av förordningen i dess helhet?

Är artiklarna 5 och 6 i förordning nr 261/2004 (eller delar därav) ogiltiga på grund av att de strider mot den proportionalitetsprincip som gäller för alla gemenskapsåtgärder och påverkar den ogiltigheten i så fall (i förening med andra relevanta omständigheter) giltigheten av förordningen i dess helhet?

Är artiklarna 5 och 6 i förordning nr 261/2004 (eller delar därav) ogiltiga på grund av att särskilt den andra sökandesammanslutningens medlemmar diskrimineras på ett sätt som är godtyckligt och inte rättfärdigat av sakliga skäl, och påverkar i så fall den ogiltigheten (i förening med andra relevanta omständigheter) giltigheten av förordningen i dess helhet?

Saknar artikel 7 i förordningen (eller delar därav) rättslig verkan eller är den (eller delar därav) ogiltig på grund av att den bestämmelse, som innebär att ett fastställt belopp skall betalas när en flygning ställs in av annan anledning än extraordinära omständigheter, är diskriminerande, inte uppfyller de krav på proportionalitet som gäller för alla gemenskapsåtgärder, eller inte är tillräckligt motiverad, och påverkar denna ogiltighet i så fall (i förening med andra relevanta omständigheter) giltigheten av förordningen i dess helhet?

Finns det, i fall när en nationell domstol tar upp en talan till prövning och talan ger upphov till frågor om huruvida bestämmelserna i en gemenskapsförfattning är giltiga, vilka frågor den nationella domstolen bedömer vara befogade och inte ogrundade, några gemenskapsrättsliga principer enligt vilka den nationella domstolen skall tillämpa ett test eller en gräns när den i enlighet med artikel 234.2 EG avgör huruvida dessa giltighetsfrågor skall hänskjutas till domstolen?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (Text av betydelse för EES) – Uttalande från kommissionen (EGT L 46, 17.2.2004, s. 1).

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/9

Överklagande, ingivet den 17 augusti 2004 av Association Pro Amnistia, J.M. Olano Olano och J. Zelarain Errasti, av det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (andra avdelningen) har meddelat den 7 juni 2004 i mål T-333/02: Gestoras Pro Amnistia, J.M. Olano Olano och J. Zelarain Errasti mot Europeiska unionens råd med stöd av Konungariket Spanien och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-354/04 P)

(2004/C 251/17)

Association Pro Amnistia, J.M. Olano Olano och J. Zelarain Errasti har den 17 augusti 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 7 juni 2004 i mål T-333/02, Gestoras Pro Amnistia, J.M. Olano Olano och J. Zelarain Errasti mot Europeiska unionens råd med stöd av Konungariket Spanien och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland. Klaganden företräds av D. Rouget, avocat.

Klagandena yrkar att domstolen skall

1.	bifalla förevarande överklagande och upphäva det överklagade beslutet, och

med stöd av artikel 61 i protokollet om domstolens stadga, själv slutligt avgöra målet och bifalla de yrkanden som klagandena framställt i första instans, nämligen att rådet skall förpliktas att betala ett skadestånd på 1 000 000 euro till föreningen Gestoras Pro Amnistia och ett skadestånd på 100 000 euro vardera till de två klagandena Juan Mari Olano Olano och Julen Zelarain Errasti. På dessa belopp yrkas dröjsmålsränta med 4,5 procent från datumet för domstolens dom till dess att betalning sker. Rådet skall bära sin rättegångskostnad och ersätta sökandens rättegångskostnad.

Grunder och huvudargument

Gemenskapens domstol är behörig att pröva talan om ersättning för den skada som orsakats av att föreningen förts upp på den lista över personer, grupper och enheter som upprättats med tillämpning av förordningen om bekämpning av terrorism.

Den rättsliga grunden för denna behörighet återfinns i förevarande fall i rådets uttalande av den 18 december 2001, i skäl 8 i rådets beslut 2003/48/RIF (1) och i artikel 6 i EU-fördraget. Rådet klargjorde den 18 december 2001, i samband med antagandet av rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/GUSP (2), att ”varje felaktig behandling av personer, grupper och enheter som avses ger rätt för den skadelidande att väcka skadeståndstalan”. Rätten till ett verksamt rättsmedel mot skadevållande handlingar som vidtagits av institutionerna utgör en av Europeiska unionens grundläggande principer, och de bestämmelser som garanterar denna rättighet skall således tolkas extensivt för att tillgodose kraven i artiklarna 1, 6.1 och 13 i Europakonventionen som är tillämpliga i förevarande fall.

Vad gäller förekomsten av en skada har det faktum att föreningen uppförts på den lista som är föremål för talan orsakat en allvarlig kränkning av föreningens anseende och av föreningens yttrandefrihet i den mån den innebär en anklagelse att föreningen skulle vara en terroristorganisation. Att föreningen uppförts på listan innebär likaså en kränkning av de två andra sökandenas anseende, yttrandefrihet, föreningsfrihet och privatliv, eftersom de är föreningens talesmän. Vad gäller kausaliteten mellan rådets agerande och den skada som lidits, utgör försämringen av anseendet en oundviklig och direkt följd av att föreningen uppförts på listan.

Rådet har slutligen i otillbörligt syfte utnyttjat den uppdelning på tre pelare som gäller för Europeiska unionens verksamhet. Rådet har valt rättslig grund för att uppnå otillbörliga syften såsom att undandra sig parlamentets, Europeiska ombudsmannens och domstolens kontroll och således att beröva de berörda personerna rätten till ett verksamt rättsmedel samt rätten att erhålla ersättning för den skada de lidit. Detta beteende utgör ett allvarligt åsidosättande av handläggningsregler.

(1) Rådets beslut 2003/48/RIF av den 19 december 2002 om genomförande av särskilda åtgärder avseende polissamarbete och rättsligt samarbete i syfte att bekämpa terrorism i enlighet med artikel 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP (EGT L 16, 22.1.2003, s. 68).

(2) Rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, 28.12.2001, s. 93).

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/10

Överklagande, ingivet den 17 augusti 2004 av Association SEGI, A. Zubimendi Izaga och A. Galarraga, av det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 7 juni 2004 i mål T-338/02: Association SEGI, A. Zubimendi Izaga och A. Galarraga mot Europeiska gemenskapernas råd med stöd av Konungariket Spanien och Förenade kungariket

(Mål C-355/04 P)

(2004/C 251/18)

Association SEGI, A. Zubimendi Izaga och A. Galarraga har den 17 augusti 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 7 juni 2004 i mål T-338/02: Association SEGI, A. Zubimendi Izaga och A. Galarraga mot Europeiska gemenskapernas råd med stöd av Konungariket Spanien och Förenade kungariket.

Klagandena yrkar att domstolen skall

1.	bifalla förevarande överklagande och upphäva det överklagade beslutet,

med stöd av artikel 61 i protokollet om domstolens stadga slutligt avgöra tvisten och bifalla de yrkanden som klagandena framställde i första instans, nämligen att rådet skall förpliktas att betala 1 000 000 euro i skadestånd till Association SEGI och 100 000 euro vardera i skadestånd till klagandena Araitz Zubimendi Izaga och Aritza Galarraga. På dessa belopp yrkas dröjsmålsränta med 4,5 procent från datumet för domstolens dom till dess att betalning sker. Rådet skall bära samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten är desamma som i mål C-354/04 P.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/10

Överklagande, ingivet den 27 augusti 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 10 juni 2004 i de förenade målen T-153/01 och T-323/01: M. Alvarez Moreno mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-373/04 P)

(2004/C 251/19)

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av F. Clotuche-Duvieusart och D. Martin, har den 27 augusti 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 10 juni 2004 i de förenade målen T-153/01 och T-323/01: M. Alvarez Moreno mot Europeiska gemenskapernas kommission.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1.	upphäva förstainstansrättens dom i de delar som rör mål T-323/01,

2.	avvisa talan i mål T-323/01,

3.	i andra hand, själv slutligt avgöra målet med stöd av artikel 61 i domstolens stadga och ogilla talan i mål T-323/01, och

4.	förplikta Alvarez Moreno att ersätta samtliga rättegångskostnader i denna instans, och att förplikta henne att bära sin egen rättegångskostnad i mål T-323/01.

Grunder och huvudargument

Alvarez Morenos talan i mål T-323/01 borde ha avvisats. Förstainstansrätten har nämligen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa att brevet av den 23 februari 2001 är ett beslut, som därmed skall anses utgöra en rättsakt som gått någon emot. För det första innehåller brevet från sökanden till kommissionen inte någon begäran om beslut i den mening som avses i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna, utan endast en begäran om upplysningar om vilket rättslig grund kommissionen stödjer sig på för att inte anställa tolkar över 65 års ålder. Följaktligen kunde svaret på detta brev inte utgöra en rättsakt som gått någon emot i den mening som avses i nämnda artikel. Vidare innehåller brevet av den 23 februari 2001 under alla omständigheter inte något beslut av kommissionen som medför bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning.

Beträffande saken i målet har förstainstansrätten gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa dels att artikel 74 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade anställningsvillkoren) inte är tillämplig på extraanställda som anställts med stöd av enligt artikel 78 tredje stycket i dessa villkor, dels att bestämmelserna för extraanställda sammanträdestolkar, som Europaparlamentets presidium antog den 13 juli 1999, omfattar frågan om tjänstgöringens upphörande. I artikel 78 tredje stycket i anställningsvillkoren, enligt vilken det är tillåtet att tillämpa undantagsregler på anställningsavtalen för extraanställda konferenstolkar, behandlas nämligen uteslutande villkor för rekryteringsförfarande och lön och rör inte tjänstgöringens upphörande. Detta regleras i artikel 74 i anställningsvillkoren, i vilken en åldersgräns anges. Det är inte korrekt, som förstainstansrätten har gjort i den överklagade domen, att fastställa att anställningens upphörande utgör ett anställningsvillkor när det gäller avtal begränsade till specifika dagar, och att således göra en åtskillnad mellan avtal som gäller ett fåtal dagar och sådana som gäller under en längre tidsperiod, något som inte avsetts i anställningsvillkoren. Även om det medges att det är bestämmelserna för extraanställda sammanträdestolkar som skall reglera frågan om tjänstgöringens upphörande för extraanställda konferenstolkar, innehåller dessa dock ingen uttrycklig bestämmelse om någon åldersgräns. I avsaknad av relevanta regler i dessa bestämmelser är det anställningsvillkoren och således artikel 74 i dessa som är tillämpliga.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/12

Indelning av domare på avdelning

(2004/C 251/23)

Förstainstansrätten har den 13 september 2004, för perioden den 13 september 2004 till den 30 september 2005, beslutat att förstainstansrätten skall bestå av fem avdelningar sammansatta av fem domare och fem avdelningar sammansatta av tre domare och att dess ledamöter skall indelas på avdelning enligt följande:

På första avdelningen i utökad sammansättning (sammansatt av fem domare)

Ordföranden B. Vesterdorf samt domarna J.D. Cooke, R. García-Valdecasas, I. Labucka och V. Trstenjak.

På första avdelningen (sammansatt av tre domare)

Avdelningsordföranden J.D. Cooke samt domarna R. García-Valdecasas, I. Labucka och V. Trstenjak.

På andra avdelningen i utökad sammansättning (sammansatt av fem domare)

Avdelningsordföranden J. Pirrung samt domarna A.W.H. Meij, N. Forwood, I. Pelikánová och S.S. Papasavvas.

På andra avdelningen (sammansatt av tre domare)

Avdelningsordföranden J. Pirrung samt domarna i grupp a) A.W.H. Meij och I. Pelikánová eller domarna i grupp b) N. Forwood och S.S. Papasavvas.

På tredje avdelningen i utökad sammansättning (sammansatt av fem domare)

Avdelningsordföranden M. Jaeger samt domarna V. Tiili, J. Azizi, E. Cremona och O. Czúcz.

På tredje avdelningen (sammansatt av tre domare)

Avdelningsordföranden M. Jaeger samt domarna i grupp a) V. Tiili och O. Czúcz eller domarna i grupp b) J. Azizi och E. Cremona.

På fjärde avdelningen i utökad sammansättning (sammansatt av fem domare)

Avdelningsordföranden H. Legal samt domarna P. Lindh, P. Mengozzi, I. Wiszniewska-Białecka och V. Vadapalas.

På fjärde avdelningen (sammansatt av tre domare)

Avdelningsordföranden H. Legal samt domarna i grupp a) P. Lindh och V. Vadapalas eller domarna i grupp b) P. Mengozzi och I. Wiszniewska-Białecka.

På femte avdelningen i utökad sammansättning (sammansatt av fem domare)

Avdelningsordföranden M. Vilaras samt domarna M.E. Martins Ribeiro, F. Dehousse, D. Šváby och K. Jürimäe.

På femte avdelningen (sammansatt av tre domare)

Avdelningsordföranden M. Vilaras samt domarna i grupp a) M.E. Martins Ribeiro och K. Jürimäe eller domarna i grupp b) F. Dehousse och D. Šváby.

De domare på den första avdelningen (sammansatt av tre domare) som skall sammanträda med avdelningsordföranden för att åstadkomma en sammansättning av tre domare, utses enligt den turordning som föreskrivs i artikel 6 i förstainstansrättens rättegångsregler, utom i mål som har samband med varandra. På den andra till den femte avdelningen (sammansatta av tre domare) skall avdelningsordföranden sammanträda med domare ur antingen grupp a eller grupp b, beroende på i vilken grupp referenten ingår. I mål där avdelningsordföranden är referent skall avdelningsordföranden sammanträda med domare omväxlande ur den ena och den andra gruppen i den ordning målen registreras, med förbehåll för mål som har samband med varandra.

Mål i vilka referenten indelas på en annan avdelning till följd av avdelningarnas ändrade sammansättning skall, med verkan från och med den 13 september 2004, i stället tilldelas den avdelning på vilken referenten då tjänstgör.

I mål i vilka det skriftliga förfarandet har avslutats och muntlig förhandling har hållits eller utlysts före den 13 september 2004, skall avdelningarna behålla sin tidigare sammansättning i fråga om muntligt förfarande, överläggning och dom.

Den stora avdelningens sammansättning

Förstainstansrätten har den 13 september 2004, för perioden den 13 september 2004 till den 30 september 2005, i enlighet med artikel 10.1 i rättegångsreglerna beslutat att den stora avdelningen skall vara sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf, avdelningsordförandena M. Jaeger, J. Pirrung, M. Vilaras och H. Legal, de domare på den avdelning i utökad sammansättning som skulle ha dömt i målet om det hade tilldelats en avdelning sammansatt av fem domare, samt fyra andra domare. Sistnämnda domare utses av förstainstansrättens ordförande bland domarna på var och en av de övriga avdelningarna i den turordning som följer av domarnas rang efter ålder i ämbetet, i enlighet med artikel 6 i förstainstansrättens rättegångsregler.

Den stora avdelningen skall, i mål i vilka det skriftliga förfarandet har avslutats och muntlig förhandling har hållits eller utlysts vid denna avdelning före den 13 september 2004, behålla sin tidigare sammansättning i fråga om muntligt förfarande, överläggning och dom.

Plenum

Förstainstansrätten har den 13 september 2004, i enlighet med artikel 32.1 andra stycket i rättegångsreglerna, beslutat följande. Om, sedan en generaladvokat utsetts enligt artikel 17 i rättegångsreglerna, ett jämnt antal domare är närvarande vid sammanträde i plenum, skall förstainstansrättens ordförande utse den domare som inte skall delta i avgörandet av målet. Denna domare utses i omvänd turordning i förhållande till den rangordning efter ålder i ämbetet som avses i artikel 6 i rättegångsreglerna. Om den domare som utses på detta sätt är referent skall dock den domare som står omedelbart före honom i rang utses.

Utseende av den domare som ersätter förstainstansrättens ordförande vad gäller behörigheten att besluta om interimistiska åtgärder

Förstainstansrätten har den 13 september 2004, för perioden den 13 september 2004 till den 30 september 2005, i enlighet med artikel 106 i rättegångsreglerna utsett domaren R. García-Valdecasas till ersättare för förstainstansrättens ordförande, när denne har förhinder, vad gäller behörigheten att besluta om interimistiska åtgärder.

Riktlinjer för hur målen skall fördelas mellan avdelningarna

Förstainstansrätten har den 13 september 2004 i enlighet med artikel 12 i rättegångsreglerna fastlagt riktlinjer för hur målen skall fördelas mellan avdelningarna under perioden den 13 september 2004 till den 30 september 2005 enligt följande:

1.	Målen skall, så snart ansökan har ingetts och utan att det påverkar en senare tillämpning av artiklarna 14 och 51 i rättegångsreglerna, fördelas mellan avdelningar sammansatta av tre domare.

Målen skall fördelas mellan avdelningarna enligt fyra olika turordningsregler, som fastställs utifrån den ordning i vilken målen registreras vid kansliet enligt följande:

—	Mål angående genomförandet av de konkurrensregler som är tillämpliga på företag, reglerna om statligt stöd och reglerna om åtgärder avseende handelsskydd.

—	Sådana mål som avses i artikel 236 i EG-fördraget och artikel 152 i Euratomfördraget.

—	Sådana mål angående immateriella rättigheter som avses i artikel 130.1 i rättegångsreglerna.

—	Alla övriga mål.

Vid tillämpningen av dessa turordningsregler skall första avdelningen undantas var femte gång denna avdelning står på tur.

Förstainstansrättens ordförande kan göra undantag från dessa turordningsregler för att beakta det samband som föreligger mellan vissa mål eller för att säkerställa en jämn fördelning av arbetsbördan.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/13

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 29 april 2004

i de förenade målen T-236/01, T-239/01, T-244/01–T-246/01, T-251/01 och T-252/01: Tokai Carbon Co. Ltd m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Grafitelektrodmarknaden - Fastställelse av priser och fördelning av marknader - Fastställelse av bötesbeloppet - Dubbla påföljder - Riktlinjer för beräkning av böter - Tillämplighet - Överträdelsens allvar och varaktighet - Försvårande omständigheter - Förmildrande omständigheter - Betalningsförmåga - Samarbete under det administrativa förfarandet - Betalningsvillkor)

(2004/C 251/24)

Rättegångsspråk: tyska och engelska

I de förenade målen T-236/01, T-239/01, T-244/01–T-246/01, T-251/01 och T-252/01, Tokai Carbon Co. Ltd, Tokyo (Japan), inledningsvis företrätt av advokaterna G. Van Gerven, T. Franchoo och M. De Grave, sedan av advokaterna Van Gerven och T. Franchoo, med delgivningsadress i Luxemburg, SGL Carbon AG, Wiesbaden (Tyskland), företrätt av advokaterna M. Klusmann, F. Wiemer, C. Canenbley, Nippon Carbon Co. Ltd, Tokyo (Japan), företrätt av advokaten H. Gilliams, Showa Denko KK, Tokyo (Japan), företrätt av advokaterna M. Dolmans, P. Werdmuller, och J. Temple-Lang, solicitor, GrafTech International Ltd., tidigare UCAR International Inc., Wilmington, Delaware (Förenta staterna), företrätt av K. Lasok, QC, och B. Hartnett, barrister, med delgivningsadress i Luxemburg, SEC Corp., Amagasaki, Hyogo (Japan), företrätt av advokaten K. Platteau, The Carbide/Graphite Group, Inc., Pittsburgh (Förenta staterna), inledningsvis företrätt av advokaterna M. Seimetz och J. Brücher, sedan av advokaten P. Grund, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas kommission företrädd av W. Mölls och P. Hellström, och, i mål T-246/01, av W. Wils, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av, i mål T-239/01, advokaten H.-J. Freund, och, i målen T-244/01, T-246/01, T-251/01 och T-252/01, J. Flynn, och C. Kilroy, barristers, med delgivningsadress i Luxemburg, angående en talan om ogiltigförklaring, helt eller delvis, av kommissionens beslut 2002/271/EG av den 18 juli 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet – Ärende COMP/E-1/36.490 – Grafitelektroder (EGT L 100, 2002 s. 1), har förstainstansrätten (andra avdelningen), sammansatt av ordföranden, N.J. Forwood, samt domarna J. Pirrung och A.W.H. Meij, justitiesekreterare: byrådirektören J. Plingers, den 29 april 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Mål T-236/01, Tokai Carbon mot kommissionen:

—	Det bötesbelopp som sökanden ålagts i artikel 3 i beslut 2002/271 fastställs till 12 276 000 euro.

—	Talan ogillas i övrigt.

—	Vardera parten skall bära hälften av sin rättegångskostnad och ersätta hälften av motpartens rättegångskostnad.

Mål T-239/01, SGL Carbon mot kommissionen:

—	Det bötesbelopp som sökanden ålagts i artikel 3 i beslut 2002/271 fastställs till 69 114 000 euro.

—	Talan ogillas i övrigt.

—	Sökanden skall bära sju åttondedelar av sin rättegångskostnad och ersätta sju åttondedelar av kommissionens rättegångskostnad. Kommissionen skall bära en åttondedel av sin rättegångskostnad och ersätta en åttondedel av sökandens rättegångskostnad.

Mål T-244/01, Nippon Carbon mot kommissionen:

—	Det bötesbelopp som sökanden ålagts i artikel 3 i beslut 2002/271 fastställs till 6 274 400 euro.

—	Talan ogillas i övrigt.

—	Vardera parten skall bära hälften av sin rättegångskostnad och ersätta hälften av motpartens rättegångskostnad.

Mål T-245/01, Showa Denko mot kommissionen:

—	Det bötesbelopp som sökanden ålagts i artikel 3 i beslut 2002/271 fastställs till 10 440 000 euro.

—	Talan ogillas i övrigt.

—	Sökanden skall bära tre femtedelar av sin rättegångskostnad och ersätta tre femtedelar av kommissionens rättegångskostnad. Kommissionen skall bära två femtedelar av sin rättegångskostnad och ersätta två femtedelar av sökandens rättegångskostnad.

Mål T-246/01, GrafTech International, tidigare UCAR, mot kommissionen:

—	Det bötesbelopp som sökanden ålagts i artikel 3 i beslut 2002/271 fastställs till 42 050 000 euro.

—	Talan ogillas i övrigt.

—	Sökanden skall bära fyra femtedelar av sin rättegångskostnad och ersätta fyra femtedelar av kommissionens rättegångskostnad. Kommissionen skall bära en femtedel av sin rättegångskostnad och ersätta en femtedel av sökandens rättegångskostnad.

Mål T-251/01, SEC Corporation mot kommissionen:

—	Det bötesbelopp som sökanden ålagts i artikel 3 i beslut 2002/271 fastställs till 6 138 000 euro.

—	Talan ogillas i övrigt.

—	Vardera parten skall bära hälften av sin rättegångskostnad och ersätta hälften av motpartens rättegångskostnad.

Mål T-252/01, The Carbide/Graphite Group mot kommissionen:

—	Det bötesbelopp som sökanden ålagts i artikel 3 i beslut 2002/271 fastställs till 6 480 000 euro.

—	Talan ogillas i övrigt.

—	Sökanden skall bära tre femtedelar av sin rättegångskostnad och ersätta tre femtedelar av kommissionens rättegångskostnad. Kommissionen skall bära två femtedelar av sin rättegångskostnad och ersätta två femtedelar av sökandens rättegångskostnad.

(1) EGT C 17, 19.1.2002.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/15

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

av den 20 juli 2004

i mål T-311/02: Vitaly Lissotschenko och Joachim Hentze mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering av ordmärket LIMO - Absoluta registreringshinder - Artikel 7.1 b och 7.1 c i förordning (EG) nr 40/94)

(2004/C 251/25)

Rättegångsspråk: tyska

Förstainstansrätten, första avdelningen (ordföranden B. Vesterdorf samt domarna P. Mengozzi och M. E. Martins Ribeiro, justitiesekreterare: D. Christensen), har den 20 juli 2004 avkunnat dom i mål T-311/02: Vitaly Lissotschenko och Joachim Hentze mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) angående en talan om ogiltigförklaring av ett beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 31 juli 2002 (ärende R 363/2000-2), angående registrering av ordtecknet LIMO som gemenskapsvarumärke. Domslutet i denna dom har följande lydelse:

1)	Talan ogillas.

2)	Sökandena skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 305, de 7.12.2002.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/15

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 8 juli 2004

i mål T-341/02: Regione Siciliana mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(ERUF - Förordning (EEG) nr 4253/88 - Avslutande av finansiellt stöd - Talan om ogiltigförklaring - Direkt inverkan - Avvisning)

(2004/C 251/27)

Rättegångsspråk: italienska

I mål T-341/02: Regione Siciliana, företrädd av advokaten I. Braguglia, avvocato dello Stato, med delgivningsadress i Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. de March och L. Flynn, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut D (2002) 810439 av den 5 september 2002 om avslutande av finansiellt stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) avseende det större projektet ”Motorvägen Messina-Palermo” (ERUF nr 93.05.03.001 – Arinco nr 93.IT.16.009), har förstainstansrätten (tredje avdelningen) sammansatt av ordföranden J. Azizi samt domarna M. Jaeger och F. Dehousse, justitiesekreterare: H. Jung, den 8 juli 2004 meddelat följande beslut:

1)	Talan avvisas.

2)	Sökanden skall bära sin rättegångskostnad samt ersätta svarandens rättegångskostnad.

(1) EGT C 7, 11.1.2003.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/16

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 15 juni 2004

i mål T-21/03: S mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Tjänstemän - Talan om ogiltigförklaring - Yrkessjukdom - Erkännande av att sjukdomen är yrkesrelaterad - Begäran om att vissa handlingar skall avlägsnas från akten hos läkarkommittén - Avslag - Rättsakt som går någon emot - Uppenbart att talan skall avvisas)

(2004/C 251/28)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-21/03 S, tidigare tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Thessaloniki (Grekland), företrädd av A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal, avocats, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Currall och F. Clotuche-Duvieusart, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 11 mars 2002 om avslag på en begäran om att avlägsna vissa rapporter från akten hos läkarkommittén, vilken har till uppgift att pröva sökandens begäran om att få sin sjukdom erkänd som yrkessjukdom, har förstainstansrätten (femte avdelningen) sammansatt av ordföranden P. Lindh samt domarna J.D. Cooke och D. Šváby, justitiesekreterare: H. Jung, den 15 juni 2004 meddelat följande beslut:

1.	Talan avvisas.

2.	Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 83, 5.4.2003.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/16

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 5 juli 2004

i mål T-39/03: DaimlerChrysler AG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändning - Återkallande av invändning - Anledning saknas att döma i saken)

(2004/C 251/29)

Rättegångsspråk: tyska

I mål T-39/03: DaimlerChrysler AG, Stuttgart (Tyskland), företrätt av advokaten N. Siebertz, mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: G. Schneider), intervenient vid förstainstansrätten Axon Leasing GmbH, München (Tyskland), företrätt av advokaten S. Lüft, angående en talan mot harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnds beslut av den 4 november 2002 (ärende R 329/2001-4), har förstainstansrätten (andra avdelningen), sammansatt av ordföranden J. Pirrung, domarna N. J. Forwood och I. Pelikánová, justitiesekreterare: H. Jung, den 5 juli 2004 meddelat följande beslut:

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 101, 26.4.2003.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/16

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 2 juli 2004

i mål T-256/03: Bundesverband der Nahrungsmittel- und Speiseresteverwertung eV och Josef Kloh mot Europeiska gemenskapernas kommission (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Förordning (EG) nr 1774/2002 - Beslut 202/328/EG - Användning av matavfall i svinfoder - Avvisning)

(2004/C 251/30)

Rättegångsspråk: tyska

I mål T-256/03: Bundesverband der Nahrungsmittel- und Speiseresteverwertung eV, Bochum (Tyskland), och Josef Kloh, bosatt i Eichenried (Tyskland), företrädda av advokaterna R. Steiling och S. Wienhues, mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Braun, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 12 maj 2003 om övergångsbestämmelser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 avseende användning av matavfall av kategori 3 i svinfoder och förbud mot återanvändning inom arten när svin utfodras med matrester (EUT L 117, s. 46), har förstainstansrätten (andra avdelningen) sammansatt av ordföranden J. Pirrung samt domarna A. W. H. Meij och N. J. Forwood, justitiesekreterare: H. Jung, den 2 juli 2004 meddelat följande beslut:

1)	Talan avvisas.

2)	Sökandena skall bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

(1) EUT C 213, 6.9.2003

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/17

BESLUT MEDDELAT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

den 2 juli 2004

i mål T-422/03 R II: Enviro Tech Europe Ltd och Enviro Tech International Inc. mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Interimistiskt förfarande - Direktiven 67/548/EEG och 2004/73/EG - Sakprövningsförutsättningar)

(2004/C 251/31)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-422/03 R II, Enviro Tech Europe Ltd, Surrey (Förenade kungariket), och Enviro Tech International Inc., Chicago (Förenta staterna) (ombud: advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem), mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: X. Lewis och F. Simonetti, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en ansökan om, för det första, ”uppskov med införandet av nPB” vid anpassningen till tekniska framsteg för tjugonionde gången av rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 196, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 19), för det andra, uppskov med verkställigheten av införandet av nPB i kommissionens direktiv 2004/73/EG av den 29 april 2004 om anpassning till tekniska framsteg för tjugonionde gången av direktiv 67/548 (EUT L 152, s. 1), och, för det tredje, ansökan om att rätten skall förordna om andra interimistiska åtgärder, har förstainstansrättens ordförande den 2 juli 2004 meddelat följande beslut:

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/17

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 2 juli 2004

i mål T-76/04 R: Bactria Industriehygiene-Service Verwaltungs GmbH & Co. KG mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Interimisktiskt förfarande - Förordning (EG) nr 2032/2003 - Biocidprodukter - Ansökan kan upptas till prövning)

(2004/C 251/32)

Rättegångsspråk: engelska

I mål T-76/04 R, Bactria Industriehygiene-Service Verwaltungs GmbH & Co. KG, Kirchheimboladen (Tyskland) (ombud: advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem) mot Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: X. Lewis och F. Simonetti, med delgivningsadress i Luxemburg), angående en ansökan om uppskov med verkställigheten av artikel 5.1 och 5.2 och bilaga II och V till kommissionens förordning (EG) nr 2032/2003 av den 4 november 2003 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden, och om ändring av förordning (EG) nr 1896/2000 (EGT L 307, s. 1), har förstainstansrättens ordförande den 2 juli 2004 meddelat följande beslut:

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2.	Beslut om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/18

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT

den 9 juli 2004

i mål T-132/04: André Bonnet mot Europeiska gemenskapernas domstol (1)

(Tjänstemän - Föregående administrativt förfarande - Uppenbart att talan skall avvisas)

(2004/C 251/34)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-132/04: André Bonnet, Saint-Pierre-de-Vassols (Frankrike), företrädd av advokaten H. de Lepinau, delgivningsadress: Luxemburg, mot Europeiska gemenskapernas domstol (ombud: M. Schauss, delgivningsadress: Luxemburg), angående dels en talan om ogiltigförklaring av domstolens rättshandlingar av den 11 februari och den 4 mars 2004 genom vilka anställningsförfarandet avseende tjänsten som lecteur d'arrêts åt domstolens ordförande avslutades för sökandens räkning och en annan sökande tillsattes, dels en talan om skadestånd, har förstainstansrätten (andra avdelningen) sammansatt av A. W. H. Meij, tillförordnad ordförande, domarna N. J. Forwood och I. Pelikánová, justitiesekreterare: H. Jung, den 9 juli 2004 meddelat följande beslut:

1)	Talan avvisas.

2)	Parterna skall bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 168, 26.06.2004.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/18

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 30 april 2004 av Michael Schäfer

(Mål T-163/03)

(2004/C 251/35)

Rättegångsspråket skall fastställas i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna – ansökan är avfattad på tyska

Michael Schäfer, Bergisch-Gladbach (Tyskland), har den 30 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten I. Reese.

Även KoKa Verwaltung GmbH, Hamburg (Tyskland), var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ändra det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 12 december 2003 på så sätt att harmoniseringsbyrån skall förpliktas att bära sin kostnad och att ersätta sökandens kostnader i förfarandet rörande återställande av försutten tid och i överklagandeförfarandet,

—	i andra hand, ändra andra överklagandenämndens beslut på så sätt att KoKa Verwaltung GmbH skall förpliktas att bära sin kostnad och att ersätta sökandens kostnader i förfarandet rörande återställande av försutten tid och i överklagandeförfarandet.

Grunder och huvudargument

Sökanden ingav den 26 december 2000 till harmoniseringsbyrån en ansökan om registrering av figurmärket ”Mike's Meals on Wheels” som gemenskapsvarumärke för tjänster i klasserna 35 och 42. KoKa Verwaltung GmbH (nedan kallat KoKa) framställde en invändning mot denna ansökan och gjorde gällande att det förelåg en förväxlingsrisk med de varumärken som detta bolag tidigare hade registrerat i Tyskland, nämligen figurmärket ”MIKE'S SANDWICH MARKET” och ordmärket ”MIKE”.

Harmoniseringsbyrån avslog invändningen och förpliktade KoKa att ersätta kostnaderna i invändningsförfarandet. Efter att detta beslut hade meddelats ingav KoKa en ansökan om återställande av försutten tid. Bolaget ingav även ett överklagande och yrkade att det ifrågasatta beslutet skulle ogiltigförklaras i sin helhet och att förfarandet skulle vilandeförklaras till dess att ansökan om återställande av försutten tid hade prövats.

Invändningsenheten biföll ansökan om återställande av försutten tid genom beslut av den 16 juni 2003 och återupptog invändningsförfarandet.

Överklagandenämnden fastställde i det nu ifrågasatta beslutet att överklagandet hade förlorat sitt föremål. Överklagandeförfarandet avskrevs därför och överklagandeavgiften återbetalades. Överklagandenämnden beslutade även att vardera parten skulle bära sin kostnad i överklagandeförfarandet.

Sökandens talan riktar sig mot detta beslut om fördelning av kostnaderna. Han har gjort gällande att överklagandenämnden på ett oriktigt sätt har använt det utrymme för skönsmässig bedömning som den enligt artikel 81.4 i förordning nr 40/94 förfogar över i fall där frågan inte slutligt avgörs. Sökanden anser att det inte var hans fel att överklagandeförfarandet måste inledas och genomföras. Det som gav upphov till överklagandeförfarandet var dels att harmoniseringsbyråns brevhuvud innehöll ett felaktigt postnummer, dels att KoKa inte ingav sitt överklagande förrän strax innan fristen löpte ut. Båda orsakerna till förfarandet rörande återställande av försutten tid och överklagandeförfarandet ligger utanför sökandens kontroll. I artikel 81 i förordning nr 40/94 ges en möjlighet att besluta om kostnadsfördelningen enligt vad som anses skäligt. Detta utrymme för skönsmässig bedömning innefattar att harmoniseringsbyrån förpliktas att ersätta kostnaderna. Sökanden anser dessutom att hans grundläggande rättigheter kränks genom att han inte får ersättning för sina kostnader och utlägg.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/19

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 1 juni 2004 av Hans-Martin Tillack

(Mål T-193/04)

(2004/C 251/36)

Rättegångsspråk: engelska

Hans-Martin Tillack i Bryssel har den 1 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Ian S. Forrester, QC, Thierry Bosly, Christoph Arhold, Nathalie Flandin, Justus Herrlinger och Juliette Siaens.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara OLAF:s beslut att framföra klagomål till de tyska och belgiska myndigheterna,

—	bevilja sökanden skadestånd med ett belopp som skall fastställas senare jämte ränta,

—	bevilja sökanden ersättning för dennes rättegångskostnader i det förevarande förfarandet,

—	besluta om varje annan åtgärd som påkallas av en god rättskipning.

Grunder och huvudargument

I mars 2004 genomsöktes sökandens kontor och hem av belgiska myndigheter till följd av ett officiellt klagomål som framställts av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), vilken misstänkte sökanden för bestickning av en EU-tjänsteman.

Sökanden yrkar att OLAF:s beslut skall ogiltigförklaras eftersom det fattades i strid med väsentliga förfaranderegler och kränkte den grundläggande rätten till skydd för journalisters källor.

Sökanden hävdar att OLAF:s övervakningskommitté inte var informerad innan klagomålen framfördes till de nationella myndigheterna, vilket strider mot artikel 11.7 i förordning nr 1073/99 (1). Sökanden har inte hörts vid ett enda tillfälle under hela den interna OLAF-utredningen. Dessutom var beslutet ogiltigt eftersom det hade baserats på en felaktig rättslig grund. OLAF handlade inom ramen för en intern OLAF-utredning, vars syfte är att följa upp misstankar mot tjänstemän om åsidosättanden av gällande bestämmelser. Sökanden är dock varken tjänsteman eller anställd vid något av gemenskapens organ.

Vidare hävdar sökanden att OLAF:s beslut innebar ett åsidosättande av den grundläggande rätten till skydd för journalisters källor som en del av pressfriheten, eftersom de nationella myndigheterna hade ombetts att genomsöka sökandens hem och kontor i syfte att identifiera hans källor vid kommissionen.

Vad beträffar skadeståndskravet hävdar sökanden att OLAF:s klagomål till de nationella myndigheterna och de olika offentliga anklagelser som byrån riktat mot sökanden utgjorde en felaktig hantering av ärendet vilket avsevärt har skadat sökandens yrkesmässiga och personliga rykte.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/19

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 14 juni 2004 av Ultradent Products Inc. och Michael J.S. Renouf

(Mål T-237/04)

(2004/C 251/37)

Rättegångsspråk: engelska

Ultradent Products Inc., South Jordan, Utah (USA) och Michael J.S. Renouf, Bryssel (Belgien) har den 14 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av S. Crosby, solicitor, och C. Bryant, solicitor.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 5 april 2004 att vägra sökandena tillgång till de handlingar som förekommit i det administrativa förfarandet, ett beslut som fattats efter att sökandena lämnat in tre ansökningar, samtliga daterade den 27 oktober 2003, om att få tillgång till handlingar med anknytning till klassificeringen av tandblekningsprodukter,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 5 april 2004 att vägra sökandena tillgång till handlingar som under rådande omständigheter måste antas existera, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 87 i förstainstansrättens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Den andra sökanden lämnade genom tre brev daterade den 27 oktober 2003 in tre ansökningar till kommissionen om att få tillgång till handlingar med anknytning till frågan huruvida tandblekningsprodukter skulle klassificeras som kosmetiska eller som medicintekniska produkter. Närmare bestämt ansökte den andra sökanden om att få tillgång till handlingar rörande ett klagomål som framförts till kommissionen å den första sökandens vägnar, vari den klassificering av sådana produkter som gjorts av Förenade kungarikets myndigheter ifrågasattes, till handlingar rörande förberedandet av kommissionären Boninos svar på en skriftlig fråga ställd till kommissionen angående sådana produkter, och slutligen till alla kommissionens handlingar rörande frågan om klassificering av sådana produkter. Den andra sökanden, som är solicitor, uppgav samtidigt i sin ansökan att han handlade å den första sökandens vägnar.

Bekräftande ansökningar lämnades in den 16 december 2003. Den 17 december 2003 svarade kommissionen på de inledande ansökningarna, och den 7 januari 2004 lämnade sökandena in ytterligare en bekräftande ansökan, varmed avsågs att återkalla de tre tidigare bekräftande ansökningarna från den 16 december. Kommissionen svarade på ansökan av den 7 januari 2004 genom ett brev daterat den 5 april 2004. Ett antal handlingar bifogades detta brev.

Sökandena gör gällande att det administrativa förfarandet visade att det finns ett antal handlingar rörande de aktuella frågorna, utöver de handlingar som sökandena fick tillgång till genom brevet av den 5 april 2004, och att ytterligare handlingar kan antas finnas. Enligt sökandena omfattas samtliga dessa handlingar av den första ansökan och innehas av kommissionen men har inte lämnats ut till sökandena. Av den anledningen betraktar sökandena brevet av den 5 april 2004 som ett beslut att vägra dem tillgång till samtliga dessa handlingar och yrkar att detta ogiltigförklaras. Till stöd för sin ansökan åberopar de åsidosättande av artikel 8 i förordning 1049/2001 (1), och av denna förordning i allmänhet. De gör vidare gällande att kommissionen varken motiverade varför de vägrade dem tillgång till handlingar som klart existerar eller åberopade något undantag från rätten av få tillgång till handlingar till stöd för sin vägran.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/20

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 juni 2004 av Republiken Polen

(Mål T-257/04)

(2004/C 251/38)

Rättegångsspråk: polska

Republiken Polen har den 28 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Jarosław Pietras.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artikel 3 samt artikel 4.3 och 4.5 åttonde strecksatsen i kommissionens förordning (EG) nr 1972/2003 av den 10 november 2003 om övergångsåtgärder för handeln med jordbruksprodukter med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning (EUT L 293, s. 3), i ändrad lydelse genom kommissionens förordning (EG) nr 230/2004 av den 10 februari 2004 (EUT L 39, s. 13) och kommissionens förordning (EG) nr 735/2004 av den 20 april 2004 (EUT L 114, s. 13), och

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har riktat följande kritik mot artikel 3 i förordning nr 1972/2003:

—	Åsidosättande av principen om fri rörlighet för varor genom införandet av tullavgifter som motsvarar tullsatsen erga omnes, som är högre än den tullsats som gällde vid tidpunkten för Polens anslutning till Europeiska unionen.

—

Avsaknad av behörighet för kommissionen samt åsidosättande av artikel 22, artikel 41.1 och del 5 i bilaga IV i Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om anpassning av fördragen (1) i samband med vidtagande av åtgärder som innebär en ändring av de villkor som fastställts i denna akt för Republiken Polens anslutning till bestämmelserna i tullunionen.

—	Åsidosättande av förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet genom vidtagandet av åtgärder i vilka det föreskrivs att rättssubjekt från Polen skall behandlas annorlunda i förhållande till rättssubjekt från gemenskapen med femton stater som befinner sig i en jämförbar situation.

—	Åsidosättande av en väsentlig förfarandeföreskrift genom att de vidtagna åtgärderna inte har motiverats i tillräcklig mån.

—

Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar genom införandet av ett förfaringssätt som strider mot de villkor som fastslagits i ovannämnda anslutningsakt såvitt avser produkter som den 1 maj 2004 befann sig i tillfällig förvaring, i ett tullförfarande eller i ett transiteringsförfarande inom den utvidgade gemenskapen, och i synnerhet genom införandet av tullavgifter som är högre än de som gällde vid tidpunkten för Polens anslutning till Europeiska unionen.

Sökanden har beträffande artikel 4.3 i förordning nr 1972/2003 gjort gällande att kommissionen saknade behörighet samt att artikel 41.1 i den ovannämnda anslutningsakten åsidosatts, att proportionalitetsprincipen och förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet åsidosatts i den mån det avgiftsbelopp som fastställts i den ifrågasatta bestämmelsen den 30 april 2004 överskred den beloppsmässiga skillnaden mellan gemenskapens tullsats och den polska tullsatsen.

Sökanden har beträffande artikel 4.5 åttonde strecksatsen i förordning nr 1972/2003 gjort gällande att kommissionen saknade behörighet och att artikel 41.1 i den ovannämnda anslutningsakten samt proportionalitetsprincipen åsidosatts i den mån den ifrågasatta bestämmelsen omfattar såväl produkter för vilka den polska importtullsatsen den 30 april 2004 var högre än gemenskapens tullsats eller motsvarade denna som produkter för vilka det till och med den 1 maj 2004 inte fastställts något överskottslager i en landsomfattande åtgärd.

Sökanden har beträffande alla ifrågasatta bestämmelser i förordning nr 1972/2003 gjort gällande att kommissionen gjort sig skyldig till maktmissbruk genom att den antagit åtgärder vars faktiska ändamål inte var att underlätta för Polens anslutning till bestämmelserna i den gemensamma jordbrukspolitiken, utan att skydda marknaderna i gemenskapen med femton stater från konkurrens av polska jordbruksproducenter.

(1) EUT L 236, 23.9.2003, s. 33.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/21

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 juni 2004 av Republiken Polen

(Mål T-258/04)

(2004/C 251/39)

Rättegångsspråk: polska

Republiken Polen har den 28 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Jarosław Pietras.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artikel 5, artikel 6.1, 6.2 och 6.3, artikel 7.1 samt artikel 8.2 a i kommissionens förordning (EG) nr 60/2004 av den 14 januari 2004 om övergångsåtgärder inom sockersektorn med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning (EUT L 9, s. 8), och

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har riktat följande kritik mot artikel 5 i förordning nr 60/2004:

—	Åsidosättande av principen om fri rörlighet för varor genom införandet av tullavgifter som motsvarar tullsatsen erga omnes, som är högre än den tullsats som gällde vid tidpunkten för Polens anslutning till Europeiska unionen.

—

—	Åsidosättande av förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet genom vidtagandet av åtgärder i vilka det föreskrivs att rättssubjekt från Polen skall behandlas annorlunda i förhållande till rättssubjekt från gemenskapen med femton stater som befinner sig i en jämförbar situation.

—	Åsidosättande av en väsentlig förfarandeföreskrift genom att de vidtagna åtgärderna inte har motiverats i tillräcklig mån.

—

Sökanden har beträffande artikel 6.1 och 6.2 i förordning nr 60/2004 gjort gällande att kommissionen saknade behörighet samt att kommissionen åsidosatt artikel 22, artikel 41.1 och del 4 i bilaga IV i den ovannämnda anslutningsakten jämte rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (2), i den mån som kommissionen vid fastställandet av kvantiteten onormala socker- och isoglukoslager enligt de ifrågasatta bestämmelserna även beaktar bearbetade produkter med en fastställd sockerhalt (sockerekvivalent), samt i den mån som det i de ifrågasatta bestämmelserna uppställs ett förbud mot att ta bort onormala socker- och isoglukoslager från marknaden genom export av bearbetade produkter med en fastställd sockerhalt (sockerekvivalent).

Sökanden har beträffande artikel 6.3, artikel 7.1 och artikel 8.2 a i förordning nr 60/2004 gjort gällande att kommissionen åsidosatt principen om lojalitet och god tro i förhållandet mellan medlemsstaterna och gemenskapens organ (artikel 10 EG) genom att Polen i de ifrågasatta bestämmelserna åläggs förpliktelser som i praktiken är omöjliga att fullgöra, samt genom att ett samarbete för att övervinna de uppkomna svårigheterna avvisas.

Sökanden har beträffande alla ifrågasatta bestämmelser i förordning nr 60/2004 gjort gällande att kommissionen gjort sig skyldig till maktmissbruk genom att den antagit åtgärder vars faktiska ändamål inte var att underlätta för Polens anslutning till bestämmelserna i den gemensamma jordbrukspolitiken, utan att skydda marknaderna i gemenskapen med femton stater från konkurrens av polska jordbruksproducenter.

(1) EUT L 236, 23.9.2003, s. 33.

(2) EGT L 178, 30.6.2001, s. 1, med senare ändringar.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/22

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 25 juni 2004 av bolaget BIC S.A.

(Mål T-262/04)

(2004/C 251/40)

Rättegångsspråk: franska

BIC S.A., Clichy (Frankrike), har den 25 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten Michel-Paul Escande.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 6 april 2004 (ärende R 468/2003-4), i den del som det innebär avslag på ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 1738392 på grund av skäl som anges i artikel 7 i förordning nr 40/94, eftersom bolaget BIC har visat att de villkor som avses i denna artikel var uppfyllda,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke:	Ett tredimensionellt varumärke i form av en tändare
Varor eller tjänster:	Varor som ingår i klass 34 (artiklar för rökare, tändare) – Ansökan nr 1738392
Beslut som har överklagats till överklagandenämnden:	Avslag av granskaren på ansökan om registrering
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet
Grunder:	Sökanden har visat att tändarens form för vilken den har ansökt om registrering som gemenskapsvarumärke, av konsumenterna uppfattas som tillhörande sökanden. Sökanden har bevisat att tändaren BIC:s form har särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7 i förordning (EG) nr 40/94.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/22

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 25 juni 2004 av Société BIC S.A.

(Mål T-263/04)

(2004/C 251/41)

Rättegångsspråk: franska

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (1) fattade den 6 april 2004, i den del det anges att ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 1 738 566 skall avslås av de skäl som anges i artikel 7 i förordning nr 40/94, på grund av att bolaget BIC har visat att villkoren för tillämpning av denna artikel var uppfyllda i förevarande fall,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke:	Ett tredimensionnellt varumärke i form av en cigarettändare – Ansökan nr 1 738 566
Varor eller tjänster:	Varor som ingår i klass 34 (artiklar för rökare, tändstickor) – Ansökan nr 1 738 566
Beslut som har överklagats	Granskarens avslag på ansökan till överklagandenämnden:
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet
Grunder:	Sökanden har visat att formen på den cigarettändare som ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke avser i stor utsträckning uppfattas av konsumenterna som att den tillhör sökanden Sökanden har visat att formen på cigarettändaren BIC har uppnått särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7 i förordning (EG) nr 40/94.

(1) Troligen R 469/2003-4

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/23

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 7 juli 2004 av Brandt Industries

(Mål T-273/04)

(2004/C 251/42)

Rättegångsspråk: franska

Företaget Brandt Industries Rueil-Malmaison, (Frankrike) har den 7 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Niels Dejean och Christophe Delrieu.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 16 december 2003 om det statliga stöd som Frankrike genomfört för övertagande av verksamhet från företag i svårigheter, på grund av att motiveringsskyldigheten i artikel 253 i EG-fördraget och artikel 14 i förordning (EG) nr 659/1999 (1) av den 22 mars 1999 har åsidosatts, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaden.

Grunder och huvudargument

Genom beslut av den 16 december 2003 har kommissionen fastställt att den stödordning som föreskrivs i artikel 44f i den franska allmänna skattelagen utgör ett statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden, med förbehåll för stöd av mindre betydelse och för sådana stöd som är förenliga med riktlinjerna för stöd för regionala ändamål eller med förordningen om undantag för stöd till små och medelstora företag. Kommissionen beslutade att Frankrike skulle återkräva utbetalat stöd.

Sökanden ifrågasätter kommissionens beslut och den gör gällande att beslutet måste ogiltigförklaras på grund av att det inte uppfyller kravet på motivering i artikel 253 i EG-fördraget. Kommissionen har i sitt beslut själv fastställt att den inte förfogade över närmare uppgifter beträffande de företag som i sin fulla rätt åtnjutit stöd enligt den ordning som föreskrivs i artikel 44f i den franska allmänna skattelagen.

Sökanden gör dessutom gällande att artikel 14 i förordning (EG) nr 659/1999 har åsidosatts genom det ifrågasatta beslutet. Kommissionen har inte beaktat det förhållandet att skattelättnader för företag som skapats i syfte att överta verksamhet från företag i svårigheter har föranlett de senare att erbjuda ett pris för tillgångarna som är högre än det som de skulle ha erbjudit om dessa skattelättnader inte funnits. Som en följd av detta har hela eller en del av stödet, genom en ökning av priset för förvärvet av nämnda tillgångar, kunnat överföras till företagets fordringsägare i ett förenklat konkursförfarande. Förvärvarna har därmed inte betraktats som de verkliga mottagarna av det totala stödet. En återbetalning av det stöd som företagsförvärvarna har mottagit utgör inte en nödvändig åtgärd för att återupprätta konkurrensvillkoren såsom de såg ut innan stöden beviljades, utan skulle tvärtom placera förvärvarna i en situation som är mindre fördelaktig än den som de skulle ha befunnit sig i om stöd inte utdelats. Detta skulle strida mot principen om den fria konkurrensen och proportionalitetsprincipen.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88] i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/23

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), väckt den 9 juli 2004 av Jabones Pardo SA

(Mål T-278/04)

(2004/C 251/43)

Rättegångsspråk: spanska

Jabones Pardo SA, Madrid, har den 9 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av José Enrique Astiz Suárez, abogado del Ilustre Colegio de Madrid.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ändra de delar av det ifrågasatta beslutet som rör likheten mellan kännetecken och varor, genom att fastställa att invändningen skall bifallas och att ansökningen skall avslås för varor i klasserna 3 och 5, och

—

ogiltigförklara beslutet och företa en ny och korrekt jämförelse av de kännetecken och varor som är aktuella, och beakta den oerhörda likhet, såväl visuell som fonetisk, som föreligger mellan ”YUKI” och ”YUKI” samt det förhållandet att många av de varor som de utgör benämning på är identiska eller nästan identiska.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	QUIMI ROMAR S.L.
Sökt gemenskapsvarumärke:	Ordmärket ”YUKI”, för varor som ingår i klasserna 3, 5 och 28 – Ansökan nr 1.353.515.
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Sökanden
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Det spanska ordmärket ”YUPI”, för varor som ingår i klass 3 (alla typer av parfymeriprodukter, tvålar, parfymer och tandkrämer)
Invändningsenhetens beslut:	Delvis bifall på invändningen för de berörda produkterna, nämligen ”rengöringsmedel, parfym, eteriska oljor, kosmetika, hårvårdspreparat, tandkräm” (klass 3) och ’farmaceutiska och hygieniska preparat” (klass 5).
Överklagandenämndens beslut:	Bifall på överklagandet från sökanden av gemenskapsvarumärke och ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet i den mån det fastställs däri att invändningen bifalls med avseende på ”rengöringsmedel, parfym, eteriska oljor, kosmetika, hårvårdspreparat, tandkräm” (klass 3) och ”farmaceutiska och hygieniska preparat” (klass 5), samt underkännande av sökandens argument i invändningförfarandet.
Grunder:	Felaktig tolkning av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/24

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 9 juli 2004 av Republiken Italien

(Mål T-282/04)

(2004/C 251/44)

Rättegångsspråk: italienska

Republiken Italien har den 9 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Gianni De Bellis, avvocato dello Stato.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2004) 1706 av den 29 april 2004 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, i de delar vari det

—	görs en korrigering på 19 058 682 euro avseende punkten Landsbygdens utveckling – Åtgärd b) ”Startstöd till unga jordbrukare” i planen för landsbygdens utveckling för regionen Toscana,

—	görs en schablonmässig korrigering på 2 % av beloppet 2 758 501 euro beträffande livsmedelshjälp till de sämst ställda, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom det omtvistade beslutet har, vad gäller sökanden, två utgiftsposter undantagits från gemenskapsfinansiering. Den ena är åtgärden ”Startstöd till unga jordbrukare”, som lades fast i programdokumentet för landsbygdsutveckling i regionen Toscana, vilket godkänts genom beslut K(2000) 2510 av den 7 september 2000. Den andra är den schablonmässiga korrigering på 2 % beträffande livsmedelshjälp till de sämst ställda, där det enligt kommissionen saknas ett system för tillräcklig tillförlitlig kontroll.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande

—

vad beträffar åtgärden ”Startstöd till unga jordbrukare”, att artikel 2 och 3 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 (1), artikel 35 och 37 i rådets förordning (EG) nr 1750/1999 (2), artikel 2.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (3) liksom principerna rörande finansiella korrigeringar har åsidosatts, och

—	vad beträffar livsmedelshjälp till de sämst ställda, att artikel 2 och 3 i ovan nämnda förordning (EG) nr 729/70 har åsidosatts.

(1) Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23).

(2) Rådets förordning (EG) nr 1750/1999 av den 23 juli 1999 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden (EGT L 214, s. 31).

(3) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT 312, s. 1).

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/25

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 12 juli 2004 av UPS Europe N.V./S.A. och UPS Deutschland Inc. & co OHG

(Mål T-284/04)

(2004/C 251/45)

Rättegångsspråk: engelska

UPS Europe N.V./S.A., Bryssel (Belgien) och UPS Deutschland Inc. & co OHG har den 12 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna T.R. Ottervanger och A.S. Bijleveld.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens underförstådda beslut att avslå deras bekräftande ansökan av den 13 april 2004 om tillgång till vissa handlingar, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom ett beslut av den 20 mars 2001 (1) fann kommissionen att Deutsche Post AG hade gjort sig skyldigt till överträdelser mot bestämmelserna i artikel 82 i EG-fördraget genom sitt agerande vad gällde pakettjänster åt postorderhandeln. Beslutet föreskrev även att Deutsche Post skulle bilda ett separat dotterbolag för kommersiella pakettjänster och ett system för öppen och marknadsmässig prissättning mellan Deutsche Post AG och dotterbolaget. Deutsche Post ålades att årligen informera kommissionen om hur dessa åtaganden uppfylldes, något som skedde genom en skrivelse av den 22 maj 2003. Sökandena, som är verksamma inom samma bransch som Deutsche Post, begärde och erhöll en icke sekretessbelagd version av den skrivelsen den 22 september 2003. Den 20 oktober 2003 begärde sökandena att kommissionen skulle ge dem tillgång till uppgifter om genomsnittliga interna kvittningspriser från Deutsche Post till dotterbolaget. De uppgifterna hade tagits bort i den icke sekretessbelagda versionen av skrivelsen av den 22 maj 2003. De begärde också att få tillgång till en rapport och en beräkning som, enligt samma skrivelse, hade överlämnats till kommissionen den 16 november 2001. Begäran framställdes på grundval av förordning 1049/2001 (2). Sökandena upprepade sin begäran den 18 november 2003 och lämnade in en bekräftande ansökan den 13 april 2004. Kommissionen meddelade i en skrivelse av den 21 april 2004 att de hade mottagit den bekräftande ansökan och förklarade att de rådgjorde med Deutsche Post om exakt vilken information i de begärda handlingarna som var kommersiellt känslig. Då sökandena inte har fått något ytterligare svar, anser de att kommissionen underförstått har beslutat att avslå deras begäran om tillgång till informationen och yrkar att förstainstansrätten skall ogiltigförklara det beslutet.

Till stöd för sin talan åberopar sökandena att förordning 1049/2001 har åsidosatts. De hävdar att inget av undantagen i artikel 4 är tillämpliga och att tillgång till handlingarna därför borde ha beviljats såsom begärts. De åberopar också att kommissionen har åsidosatt sin skyldighet enligt artikel 235 EG att motivera sitt beslut. Sökandena anför även att kommissionen har åsidosatt förordning 1049/2001 genom att varken svara inom föreskriven tid eller motivera varför de inte beviljat sökandena tillgång till handlingar. Slutligen hävdar de att kommissionen har åsidosatt sin egen arbetsordning, ändrad genom kommissionens beslut av den 5 december 2001 (3). Enligt sökandena borde kommissionen ha avslutat sitt samråd med Deutsche Post och fattat ett beslut inom tidsfristen på 15 arbetsdagar.

(1) Kommissionens beslut av den 20 mars 2001 i ett förfarande enligt artikel 82 i EG-fördraget (Ärende COMP/35.141 – Deutsche Post AG) [delgivet med nr K(2001) 728], EGT L 125, 5.5.2001, s. 27.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(3) EGT L 345, 29.12.2001, s. 94.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/26

Talan mot Regionkommittén, väckt den 15 juli 2004 av Kris Van Neyghem

(Mål T-288/04)

(2004/C 251/47)

Rättegångsspråk: nederländska

Kris Van Neyghem, Tienen (Belgien), har den 15 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Regionkommittén. Sökanden företräds av Dirk Janssens.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslut 87/03

—	ogiltigförklara samtliga beslut som är knutna till eller följer av detta beslut

—	befordra sökanden till lönegrad B1, åtminstone B4/4,

—	förplikta Regionkommittén att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden tjänstgör sedan den 1 december 2002 vid Regionkommittén. Han motsätter sig beslutet av den 26 mars 2003 enligt vilket han slutgiltigt placerades i lönegrad B5, löneklass 4.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande att det omtvistade beslutet inte är otillräckligt motiverat och att artiklarna 5.3, 31 och 32 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts, samt att principen om likabehandling har åsidosatts.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/26

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 19 juli 2004 av Caremar S.p.A.e m.fl.

(Mål T-292/04)

(2004/C 251/48)

Rättegångsspråk: italienska

Caremar S.p.A.e m.fl. har den 19 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Gian Michele Roberti, Alessandra Franchi och Guido Bellitti.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	Ogiltigförklara det omtvistade beslutet i den del där utbetalningarna för allmänna tjänster till Caremar, Toremar, Siremar och Saremar har förklarats utgöra stöd i den mening som avses i artikel 87 EG,

—	i andra hand ogiltigförklara det omtvistade beslutet i den del där utbetalningarna för allmänna tjänster till Caremar, Toremar, Siremar och Saremar förklarats utgöra nytt stöd och inte existerande stöd, samt

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten är desamma som de som åberopats i mål T-265/04, Adriatica di Navigazione m.fl. mot kommissionen (1).

(1) Ännu ej publicerat i EUG.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/27

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 22 juli 2004 av Centro Provinicial de Jóvenes Agricultores de Jaén

(Mål T-295/04)

(2004/C 251/49)

Rättegångspråk: spanska

Centro Provincial de Jóvenes Agricultores de Jaén, Jaén (Spanien), har den 22 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av José Francisco Vázquez Medina, letrado del Ilustre Colegio de Jaén

Sökanden yrkar att förstaintansrätten skall

—	ogiltigförklara artikel 1.7 i rådets förordning (EG) nr 864/04 – i kraft av själva lagen (ipso jure), och

—	fatta beslut om rättegångskostnaderna senare.

Grunder och huvudargument

Sökanden ifrågasätter ovannämnda artikel i den mån det, enbart med avseende på olivolja, föreskrivs att regleringsåret 1999/2000 skall sammanläggas med de tre regleringsår (2000/2001, 2001/2002 och 2002/2003) som gäller för övriga jordbruksområden vid beräkningen av det direktstöd som skall utgå till producenterna.

Sökanden gör till stöd för sitt påstående gällande att artikeln, förutom att i strid med motiveringsskyldigheten vara bristfälligt motiverad, är diskriminerade mot vissa regioner och många jordbrukare med hänsyn till att regleringsåret 1999/2000 gav en väldigt liten skörd i Andalusien, i synnerhet i Jaén. Genom att ovannämnda regleringsår beaktas vid beräkningen av stödet, kommer olivoljeproducenter i Jaén, i likhet med dem i Cordoba och Granada, enbart av den anledningen, lida stor ekonomisk skada och således diskrimineras.

Sökanden gör slutligen gällande maktmissbruk.

9.10.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 251/27

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 22 juli 2004 av Republiken Italien

(Mål T-304/04)

(2004/C 251/51)

Rättegångsspråk: italienska

Republiken Italien har den 22 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Antonio Cingolo.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut nr K(2004)1812 av den 19 maj 2004 om fastställande av att det statliga stöd som Italien beviljat (i enlighet med lag nr 294 av år 1981) i form av lån till låg ränta till WAM s.p.a. på 104313,20 euro från och med den 24 april 1996 samt på 106366,60 euro från och med den 9 november 2000 (statligt stöd nr C 4/2003 (ex NN 102/02)) är olagligt och i vilket Republiken Italien anmanades att återkräva stödet, och

—	ogiltigförklara alla andra härmed sammanhängande eller följande rättsakter och förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Italien har väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt angående Europeiska gemenskapernas kommissionens skrivelse av den 19 maj 2004 om fastställande av att det statliga stöd som Italien beviljat (i enlighet med lag nr 294 av år 1981) i form av lån till låg ränta till WAM s.p.a. på 104313,20 euro från och med den 24 april 1996 samt på 106366,60 euro från och med den 9 november 2000 (statligt stöd nr C 4/2003 (ex NN 102/02)) är olagligt och i vilket Republiken Italien anmanades att återkräva stödet. Enligt lag nr 294 av år 1981 ges stöd särskilt till italienska företag som avser att starta ett dotterbolag, öppna representationskontor, butiker eller varuhus.

Till stöd för sin talan har Republiken Italien åberopat följande grunder:

A)	Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, genom att rätten till försvar, principen om öppenhet och principen om ett kontradiktoriskt förfarande inte iakttagits eftersom kommissionen inte har delgivit Italien den ansökan som givit upphov till förfarandet.

Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, genom åsidosättande av rätten till försvar och motiveringsskyldigheten på grund av bristfällig utredning, eftersom kommissionen underlåtit att göra en erforderlig prövning av ansökan och efterföljande rättsakter med stöd av de befogenheter som den ges genom förordning nr 659/1999 (1).

C)	Oriktig bedömning av omständigheterna och åsidosättande av artikel 1 b i förordningarna nr 69/2001 (2) och nr 70/2001 (3), eftersom kommissionen felaktigt klassificerade det ifrågavarande stödet såsom ”exportrelaterat stöd”.

Åsidosättande av principen om berättigade förväntningar och principen om tro och heder genom att kommissionen har bestridit att den har brustit i sin informationsskyldighet beträffande stödet trots att den hade kännedom om den nationella lagen nr 394/1981. Syftet med de ifrågavarande stöden har inte ett direkt samband med export utan huvudsyftet är en internationalisering genom upprättandet av driftsställen i utlandet.

Åsidosättande av artikel 87 EG och följande artiklar och av motiveringsskyldigheten. Härvid skall påpekas att kommissionen, i det omtvistade beslutet, inte har förklarat varför och i vilken utsträckning ett stöd såsom det ifrågavarande stödet som är individuellt och relativt litet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. Den har inte heller angivit grunderna för den påstådda påverkan på konkurrensen inom gemenskapen, särskilt som det rör sig om ett relativt begränsat belopp.

F)	Åsidosättande av artikel 4 i förordning nr 69/2001 och av motiveringsskyldigheten eftersom kommissionen tillämpade denna bestämmelse retroaktivt mot bakgrund av rättsförhållanden som uppkommit och upphört medan de tidigare gällande bestämmelserna var i kraft.

G)	Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, avsaknad av logik, åsidosättande av principen om grundläggande rättvisa och felaktig tillämpning av förordningarna nr 69/2001 och nr 70/2001, eftersom kommissionen anpassat beloppet för återbetalning av bidraget enligt irrelevanta och felaktiga kriterier.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 27.03.99, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (EGT L 10, 13.01.2001, s. 30).

(3) Kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (EGT L 10, 13.01.2001, s. 33).

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 251

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	47 årgången 9 oktober 2004

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Domstolen
	FÖRSTEINSTANSRÄTTEN
2004/C 251/1	Mål C-234/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Landesgericht Innsbruck av den 26 maj 2004 i målet mellan Rosmarie Kapferer och Schlank & Schick GmbH	1

2004/C 251/2	Mål C-245/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) av den 26 maj 2004 i målet mellan EMAG Handel Eder OHG och Finanzlandesdirektion für Kärnten	2

2004/C 251/3	Mål C-246/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Verwaltungsgerichtshof av den 26 maj 2004 i målet mellan 1) Turn- und Sportunion Waldburg mot Finanzlandesdirektion für Oberösterreich och 2) Edith Barris mot Finanzlandesdirektion für Tirol	2

2004/C 251/4	Mål C-288/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Unabhängiger Finanzsenat, Wien, av den 28 juni 2004 i målet mellan klaganden och Finanzamt für den 6., 7. und 15. Bezirk	3

2004/C 251/5	Mål C-295/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Giudice di pace di Bitonto av den 30 juni 2004 i målet mellan Vincenzo Manfredi och Lloyd Italico Assicurazioni	3

2004/C 251/6	Mål C-296/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Giudice di pace di Bitonto av den 30 juni 2004 i målet mellan Antonio Cannito och Fondiaria Sai SPA	3

2004/C 251/7	Mål C-297/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Giudice di pace di Bitonto av den 30 juni 2004 i målet mellan Nicolò Tricarico och Assitalia Assicurazioni SPA	4

2004/C 251/8	Mål C-298/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Giudice di pace di Bitonto av den 30 juni 2004 i målet mellan Pasqualina Murgolo och Assitalia Assicurazioni SPA	4

2004/C 251/9	Mål C-302/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Szombathelyi Városi Bíróság (Ungern) av den 10 juni 2004 i målet mellan Ynos Kft och János Varga	5

2004/C 251/0	Mål C-336/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Commissione Tributaria Provinciale di Pordenone – avdelning 2 – av den 14 juli 2004 i målet mellan Banca Popolare Friuladria S.p.a. och Agenzia Entrate Ufficio Pordenone	5

2004/C 251/1	Mål C-339/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Consiglio di Stato (sjätte avdelningen), i sin egenskap av domstol, av den 24 februari 2004 i målet mellan Nuova società di telecomunicazioni S.p.a. och Ministero delle comunicazioni	6

2004/C 251/2	Mål C-340/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale amministrativo regionale della Lombardia, tredje avdelningen av den 27 maj 2004 i målet mellan Carbotermo S.p.A. och Comune di Busto Arsizio i vilket AGESP S.p.A. var intressent	6

2004/C 251/3	Mål C-341/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Supreme Court, Irland, av den 27 juli 2004 i målet angående Eurofood IFSC Ltd och angående Companies Act 1963–2003 mellan Enrico Bondi och Bank of America N.A., Pearse Farrell (Official Liquidator), Director of Corporate Enforcement och Certificate/Note holders	7

2004/C 251/4	Mål C-343/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Oberste Gerichtshof. av den 21 juli 2004 i målet mellan Land Oberösterreich och ČEZ, a.s.	8

2004/C 251/5	Mål C-344/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court), av den 14 juli 2004 i målet mellan The Queen on the application of International Air Transport Association och Department for Transport och i målet The Queen on the application of European Low Fares Airline Association och Hapag-Lloyd Express GmbH mot Department for Transport	8

2004/C 251/6	Mål C-346/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Bundesfinanzhof av den 26 maj 2004 i målet mellan Robert Hans Conijn och Finanzamt Hamburg-Mitte-Altstadt	9

2004/C 251/7	Mål C-354/04 P: Överklagande, ingivet den 17 augusti 2004 av Association Pro Amnistia, J.M. Olano Olano och J. Zelarain Errasti, av det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (andra avdelningen) har meddelat den 7 juni 2004 i mål T-333/02: Gestoras Pro Amnistia, J.M. Olano Olano och J. Zelarain Errasti mot Europeiska unionens råd med stöd av Konungariket Spanien och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland	9

2004/C 251/8	Mål C-355/04 P: Överklagande, ingivet den 17 augusti 2004 av Association SEGI, A. Zubimendi Izaga och A. Galarraga, av det beslut som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 7 juni 2004 i mål T-338/02: Association SEGI, A. Zubimendi Izaga och A. Galarraga mot Europeiska gemenskapernas råd med stöd av Konungariket Spanien och Förenade kungariket	10

2004/C 251/9	Mål C-373/04 P: Överklagande, ingivet den 27 augusti 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, femte avdelningen, har meddelat den 10 juni 2004 i de förenade målen T-153/01 och T-323/01: M. Alvarez Moreno mot Europeiska gemenskapernas kommission	10

2004/C 251/0	Avskrivning av mål C-55/04	11

	FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
2004/C 251/1	Val av förstainstansrättens ordförande	12

2004/C 251/2	Utseende av avdelningsordförande	12

2004/C 251/3	Indelning av domare på avdelning	12

2004/C 251/4	Förstainstansrättens dom den 29 april 2004 i de förenade målen T-236/01, T-239/01, T-244/01–T-246/01, T-251/01 och T-252/01: Tokai Carbon Co. Ltd m.fl. mot Europeiska gemenskapernas kommission (Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Grafitelektrodmarknaden – Fastställelse av priser och fördelning av marknader – Fastställelse av bötesbeloppet – Dubbla påföljder – Riktlinjer för beräkning av böter – Tillämplighet – Överträdelsens allvar och varaktighet – Försvårande omständigheter – Förmildrande omständigheter – Betalningsförmåga – Samarbete under det administrativa förfarandet – Betalningsvillkor)	13

2004/C 251/5	Förstainstansrättens dom av den 20 juli 2004 i mål T-311/02: Vitaly Lissotschenko och Joachim Hentze mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering av ordmärket LIMO – Absoluta registreringshinder – Artikel 7.1 b och 7.1 c i förordning (EG) nr 40/94)	15

2004/C 251/6	Förstainstansrättens beslut den 28 juni 2004 i mål T-342/99 DEP: Airtours plc. mot Europeiska gemenskapernas kommission (Fastställande av rättegångskostnader – Arvode åt solicitors och barristers – Arvode åt ekonomer – Kostnad avseende mervärdesskatt)	15

2004/C 251/7	Förstainstansrättens beslut den 8 juli 2004 i mål T-341/02: Regione Siciliana mot Europeiska gemenskapernas kommission (ERUF – Förordning (EEG) nr 4253/88 – Avslutande av finansiellt stöd – Talan om ogiltigförklaring – Direkt inverkan – Avvisning)	15

2004/C 251/8	Förstainstansrättens beslut den 15 juni 2004 i mål T-21/03: S mot Europeiska gemenskapernas kommission (Tjänstemän – Talan om ogiltigförklaring – Yrkessjukdom – Erkännande av att sjukdomen är yrkesrelaterad – Begäran om att vissa handlingar skall avlägsnas från akten hos läkarkommittén – Avslag – Rättsakt som går någon emot – Uppenbart att talan skall avvisas)	16

2004/C 251/9	Förstainstansrättens beslut den 5 juli 2004 i mål T-39/03: DaimlerChrysler AG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (Gemenskapsvarumärke – Invändning – Återkallande av invändning – Anledning saknas att döma i saken)	16

2004/C 251/0	Förstainstansrättens beslut den 2 juli 2004 i mål T-256/03: Bundesverband der Nahrungsmittel- und Speiseresteverwertung eV och Josef Kloh mot Europeiska gemenskapernas kommission (Talan om ogiltigförklaring – Förordning (EG) nr 1774/2002 – Beslut 202/328/EG – Användning av matavfall i svinfoder – Avvisning)	16

2004/C 251/1	Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 2 juli 2004 i mål T-422/03 R II: Enviro Tech Europe Ltd och Enviro Tech International Inc. mot Europeiska gemenskapernas kommission (Interimistiskt förfarande – Direktiven 67/548/EEG och 2004/73/EG – Sakprövningsförutsättningar)	17

2004/C 251/2	Förstainstansrättens beslut den 2 juli 2004 i mål T-76/04 R: Bactria Industriehygiene-Service Verwaltungs GmbH & Co. KG mot Europeiska gemenskapernas kommission (Interimisktiskt förfarande – Förordning (EG) nr 2032/2003 – Biocidprodukter – Ansökan kan upptas till prövning)	17

2004/C 251/3	Förstainstansrättens beslut den 20 oktober 2003 i mål T-78/04 R: Sumitomo Chemical (UK) plc mot Europeiska gemenskapernas kommission (Interimistiskt förfarande – Förordning (EG) nr 2032/2003 – Biocidprodukter – Ansökan kan upptas till prövning)	17

2004/C 251/4	Förstainstansrättens beslut den 9 juli 2004 i mål T-132/04: André Bonnet mot Europeiska gemenskapernas domstol (Tjänstemän – Föregående administrativt förfarande – Uppenbart att talan skall avvisas)	18

2004/C 251/5	Mål T-163/03: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 30 april 2004 av Michael Schäfer	18

2004/C 251/6	Mål T-193/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 1 juni 2004 av Hans-Martin Tillack	19

2004/C 251/7	Mål T-237/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 14 juni 2004 av Ultradent Products Inc. och Michael J.S. Renouf	19

2004/C 251/8	Mål T-257/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 juni 2004 av Republiken Polen	20

2004/C 251/9	Mål T-258/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 juni 2004 av Republiken Polen	21

2004/C 251/0	Mål T-262/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 25 juni 2004 av bolaget BIC S.A.	22

2004/C 251/1	Mål T-263/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 25 juni 2004 av Société BIC S.A.	22

2004/C 251/2	Mål T-273/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 7 juli 2004 av Brandt Industries	23

2004/C 251/3	Mål T-278/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), väckt den 9 juli 2004 av Jabones Pardo SA	23

2004/C 251/4	Mål T-282/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 9 juli 2004 av Republiken Italien	24

2004/C 251/5	Mål T-284/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 12 juli 2004 av UPS Europe N.V./S.A. och UPS Deutschland Inc. & co OHG	25

2004/C 251/6	Mål T-286/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 juli 2004 av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland	25

2004/C 251/7	Mål T-288/04: Talan mot Regionkommittén, väckt den 15 juli 2004 av Kris Van Neyghem	26

2004/C 251/8	Mål T-292/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 19 juli 2004 av Caremar S.p.A.e m.fl.	26

2004/C 251/9	Mål T-295/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 22 juli 2004 av Centro Provinicial de Jóvenes Agricultores de Jaén	27

2004/C 251/0	Mål T-297/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 22 juli 2004 av Cristóbal Gallego Martínez, Benito García Burgos och Antonio Parras Rosa	27

2004/C 251/1	Mål T-304/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 22 juli 2004 av Republiken Italien	27

	III Upplysningar
2004/C 251/2	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 239, 25.9.2004	29