10.9.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/1

10.9.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/2

1.

Europeiska gemenskapernas kommission beslutade den 28 april 2000 att inrätta ett gemenskapsinitiativ för transeuropeiskt samarbete (nedan kallat ”Interreg III”) i enlighet med artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (1) (nedan kallad ”den allmänna förordningen”). Metoden för genomförande av samarbetsåtgärder inom ramen för den interregionala delen fastställdes i kommissionens meddelande till medlemsstaterna av den 7 maj 2001 – ”Interregionalt samarbete” – Del C av gemenskapsinitiativet Interreg III (2001/K 141/02 (2)) (nedan kallat ”meddelandet om interregionalt samarbete”). Riktlinjerna ändrades genom kommissionens meddelande av den 23 augusti 2001 (3). De nuvarande konsoliderade riktlinjerna ersätter de riktlinjer som beslutades den 28 april 2000 och som ändrades genom meddelandet av den 23 augusti 2001. Bilaga A till detta meddelande ersätter bilaga A till meddelandet om interregionalt samarbete.

2.

Inom ramen för Interreg III ställs gemenskapsfinansiering till förfogande för åtgärder och områden som faller innanför ramarna för de riktlinjer som fastställs i detta meddelande och som ingår i de program för gemenskapsinitiativ som lagts fram av myndigheter utsedda av medlemsstaterna och som är godkända av kommissionen.

3.

Det övergripande målet med Interreg-initiativen har varit och är fortfarande att sörja för att nationella gränser inte utgör ett hinder för balanserad utveckling och integration i Europa. Gränsområdenas isolering har haft två sidor. Dels innebär gränser att gränssamhällen skärs av från varandra ekonomiskt, socialt och kulturellt och att en konsekvent förvaltning av ekosystemen hindras, dels har gränsområden ofta försummats inom nationell politik, vilket resulterat i att deras ekonomier har tenderat att bli perifera inom de nationella gränserna. Den inre marknaden och EMU fungerar som starka katalysatorer när det gäller att förändra denna situation. Utrymmet för att förstärka samarbetet till ömsesidig fördel för gränsområden i hela gemenskapen är dock fortfarande enormt stort. Utmaningen blir desto större när den framtida utvidgningen av gemenskapen tas med i beräkningen, eftersom den kommer att öka antalet inre gemenskapsgränser och gradvis förskjuta unionens yttre gränser österut.

4.

Under programperioden 1994–1999 fortsatte Interreg II, och räckvidden för den inledande periodens Interreg- och Regen-initiativ utvidgades under tre olika rubriker: gränsöverskridande samarbete (2 600 miljoner euro), transnationella energinät (550 miljoner euro) och gemensamma åtgärder för att lösa problem med översvämningar och torka samt för att främja utvecklingsplanering för stora grupperingar av geografiska områden i hela gemenskapen, Central- och Östeuropa och Medelhavsområdet (413 miljoner euro). Dessutom har interregionalt samarbete inom hela gemenskapen i ”mjuka frågor” som hänför sig till regional utveckling erhållit stöd inom ramen för artikel 10 i förordning (EEG) nr 4254/88 om genomförandebestämmelser till förordning (EEG) nr 2052/88 vad gäller Europeiska regionala utvecklingsfonden (4) (200 miljoner euro för 1994–1999).

Finansieringen från Interreg har huvudsakligen inriktats på främjandet av gemensamma åtgärder för att utveckla små och medelstora företag, för utbildning och kulturutbyte, för att lösa hälsoproblem i gränsregioner, åtgärder för miljöskydd och miljöförbättring, forskning och teknisk utveckling, energinät, transporter och telekommunikationer (vilka utgör de främsta åtgärderna i mål 1-områden) liksom stöd till gemensamma förvaltningssystem samt gränsöverskridande och transnationella organ.

5.

Denna erfarenhet visar att betydande framsteg har gjorts när det gäller att uppnå gränsöverskridande programplanering och programförvaltning i många fall. Det livaktiga samarbete som exempelvis äger rum i ”Euroregionerna” är dock fortfarande undantag snarare än regel. Även om en hel del utvecklingsverksamhet har ägt rum i gränsområdena, som förvisso har gynnats av denna verksamhet, har det i allmänhet varit mycket svårare att gemensamt upprätta en genuint gränsöverskridande verksamhet. I vissa fall har detta lett till underliga effekter, såsom parallella projekt på vardera sidan om gränsen. I alla händelser har detta förhindrat gränsområden och medlemsstater från att dra full nytta av samarbetet.

Interreg II C har givit möjligheter att förvärva viss erfarenhet när det gäller samarbete inom större transnationella områden och har omfattat nationella, regionala och lokala myndigheter och haft till syfte att uppnå en högre grad av territoriell integration i dessa områden. Samarbetets omfattning har dock varierat.

När det gäller de yttre gränserna och samarbete med tredjeland har det funnits ytterligare problem som i synnerhet berott på svaga administrativa strukturer i dessa länder liksom på svårigheter att samordna gemenskapens externa politiska instrument, såsom Phare, Tacis, Cards och Meda med Interreg-program på grund av skillnader i finansiella och operativa regler.

Interregionalt samarbete, slutligen, har utvecklats inom flera områden. Det nuvarande systemet med finansiering enligt artikel 10 i förordning (EEG) nr 4254/88 har dock nackdelen att det centraliserar förvaltningen av ett alltför stort antal projekt direkt till kommissionen och att det skiljer dessa insatser från gränsöverskridande och transnationell verksamhet inom Interreg.

6.

Mot denna bakgrund har syftet med den nya fasen av Interreg varit att stärka ekonomisk och social sammanhållning i gemenskapen genom att främja gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete samt en balanserad utveckling inom gemenskapen. Åtgärder som hänför sig till gränser och gränsområden mellan medlemsstater och mellan gemenskapen och tredjeland utgör därför kärnan i detta initiativ. Det läggs särskild vikt vid följande:

Denna nya fas av initiativet kommer att bygga på den erfarenhet som gjorts under de föregående Interreg-initiativen och genomföras i följande tre delar:

Den främsta utmaningen för den nya fasen av Interreg är därför att bygga på de positiva erfarenheterna från det genuina samarbetet inom de nuvarande programmen och att gradvis utveckla strukturer för sådant samarbete till att omfatta hela gemenskapen och till förbindelserna med angränsande länder.

7.

För att uppnå dessa mål kommer utveckling av samarbete inom ramen för Interreg III-initiativet att styras av följande principer:

8.

En förutsättning för genomförandet av ett samarbete på grundval av dessa principer är att det verkligen finns en gemensam organisation för att utarbeta programmen, engagera de berörda parterna, välja ut verksamheter, förvalta det hela och samordna och övervaka genomförandet av programplaneringen samt, i tillämpliga fall, de gemensamma mekanismerna för förvaltningen av åtgärder och insatser. I alla händelser kommer Interreg III och strategin med grannskapsprogrammet att leda till en betydande förbättring av situationen under programperioden 1994–1999. Partnerna måste ange de exakta villkoren, arrangemangen och resurserna för införandet och driften av de strukturer vilkas driftkostnader kan komma att finansieras genom programmen.

De behöriga myndigheterna kan i detta sammanhang överväga om det är möjligt att inrätta Europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) (8).

9.

Syfte: Gränsöverskridande samarbete mellan myndigheter i grannstater är avsett att utveckla gränsöverskridande ekonomiska och sociala centra genom gemensamma strategier för hållbar territoriell utveckling.

10.

Stödberättigade områden: När det gäller gränsöverskridande samarbete omfattar de stödberättigade områdena följande:

I särskilda fall kan finansiering beviljas till åtgärder i NUTS III-områden som gränsar till de områden på NUTS III-nivå som avses ovan eller områden som är omgivna av sådana områden, under förutsättning att de inte utgör mer än 20 % av de totala utgifterna i det berörda programmet. Områden där denna flexibilitet kommer att utnyttjas måste anges i det berörda programmet för gemenskapsinitiativ.

11.

Prioriterade områden: Denna del ägnas särskilt åt följande områden:

Detta är inte en uttömmande förteckning. De olika ämnesområdena är för vägledningens skull angivna i bilaga II. De finansiella resurserna måste emellertid koncentreras till ett begränsat antal ämnesområden och åtgärder. I synnerhet måste investeringarna i infrastruktur, i den mån det är praktiskt möjligt, koncentreras till administrativa områden, under NUTS III-nivå, som är belägna direkt intill gränser. När man konstaterar att utvecklingen hålls tillbaka genom avsaknad av infrastruktur inom glest befolkade områden kan emellertid sådan infrastruktur, i enlighet med punkt 10, tas i beaktande i ett område som ligger utanför den strikt definierade NUTS III-nivån, om det huvudsakliga syftet med denna infrastruktur rör utvecklingen av de NUTS III-områden som anges i bilaga I.

12.

Syfte: Transnationellt samarbete mellan nationella, regionala och lokala myndigheter syftar till att främja en högre grad av territoriell integration i stora grupper av europeiska regioner, i syfte att uppnå hållbar, harmonisk och balanserad utveckling i gemenskapen och bättre territoriell integration med kandidatländer och andra grannländer.

13.

Stödberättigade områden: När det gäller transnationellt samarbete utgörs de föreslagna stödberättigade områdena av de grupper av regioner som anges i bilaga III.

Dessa grupper baseras på de områden som redan omfattas av Interreg II C-program och pilotåtgärder enligt artikel 10 rörande regional utvecklingsplanering, anpassade för att ta hänsyn till den erfarenhet som vunnits hittills. På grundval av detta får medlemsstaterna och deras regioner lägga fram vederbörligen motiverade ansökningar om ändringar av dessa grupperingar för kommissionen. Särskild vikt kommer att läggas vid gemenskapens yttre gränser, särskilt med tanke på utvidgningen, vid samarbete i fråga om gemenskapens yttersta randområden, vid ökat samarbete vid Adriatiska havet och södra Östersjön samt vid samarbete i fråga om öområden. De föreslagna ändringarna bör följaktligen handla om att försöka öka samarbetet mellan gemenskapens regioner vid Adriatiska havet och på Balkan och övriga regioner på Balkan. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de fyra transnationella regioner som genomför grannskapsprogrammen.

14.

Prioriterade områden: Förslag till transnationellt samarbete bör bygga på erfarenheter från Interreg II C och ta hänsyn till gemenskapens politiska prioriteringar, såsom transeuropeiska nät, och rekommendationerna för territoriell utveckling av den regionala utvecklingsplaneringen i ett europeiskt perspektiv (European Spatial Development Perspective, ESDP). Samtidigt, och med hänsyn till de begränsade finansiella resurserna och de vidsträckta områden som berörs, är det viktigt att undvika att insatserna sprids alltför mycket och i stället eftersträva en stark målinriktning. Ansökan om stöd kan göras i syfte att

De åtgärder som väljs måste understödja ett integrerat territoriellt tillvägagångssätt som svarar mot vanliga problem och möjligheter och leder till genuina fördelar för det transnationella området. Samarbete mellan öområden och havsområden kommer att uppmuntras särskilt, liksom samarbete mellan regioner med samma svårigheter, såsom bergsområden. Nyckelområden för investeringar i infrastruktur måste också identifieras. Endast infrastruktur med en transnationell inverkan kan komma i fråga. Anläggningar av motorvägar och huvudvägar är undantagna. De verksamheter som väljs måste också visa konkreta, synliga och innovativa resultat. Vid problem som rör vattenresursförvaltning förorsakad av översvämning eller torka kan Interreg III-medel användas för investeringar i infrastruktur.

15.

När det gäller de mest avlägsna regionerna (de franska utomeuropeiska departementen, Kanarieöarna, Azorerna och Madeira) är syftet med samarbetsprogrammen att

16.

Denna förteckning över prioriteringar bör innehålla de viktigaste åtgärder som skall medfinansieras. Dessa åtgärder beskrivs närmare i bilaga IV.

17.

Syfte: Interregionalt samarbete är avsett att göra politik och instrument för regional utveckling och sammanhållning effektivare genom arbete i nätverk, särskilt när det gäller regioner vilkas utveckling släpar efter och regioner som genomgår omställning.

18.

Stödberättigade områden: samtliga områden i Europeiska unionen kan få stöd.

19.

Prioriteringar: Denna del omfattar

Särskild uppmärksamhet bör ägnas öområdenas, de mest avlägsna regionernas och de ansökande ländernas deltagande i de olika nätverken. Samarbete, även på bilateral nivå, mellan havsområden kommer att uppmuntras.

20.

På grundval av de vägledande finansiella tilldelningar per medlemsstat som fastställts av kommissionen med angivande av flexibilitetsmarginalerna mellan de olika delarna (kapitel VIII) skall medlemsstaterna göra en lämplig fördelning av medlen per del, gräns och region. När de gör detta skall de se till att finansieringen på de båda sidorna om gränsen är balanserad med hänsyn till tillgängliga medel.

21.

Förslagen skall utarbetas av gemensamma gränsöverskridande eller transnationella kommittéer eller andra organ som bildats av relevanta regionala, lokala och nationella myndigheter och, i tillämpliga fall, relevanta icke-statliga partner.

Förslag kan läggas fram separat för varje del. Om partnerna bedömer det lämpligt kan dock programmen omfatta samtliga tre delar A, B och C samtidigt som de anger prioriterade insatsområden, åtgärder och gemensamma strukturer för varje del.

22.

Program som avser gränsöverskridande samarbete (del A) skall utarbetas av de regionala eller lokala myndigheterna i de stödberättigade områdena i partnerskap med de nationella myndigheterna, beroende på den institutionella strukturen i varje medlemsstat, i enlighet med de principer, prioriteringar och förfaranden som anges i punkterna 6–11.

I allmänhet skall varje program utarbetas för en gräns med ”delprogram” för varje gränsöverskridande region. I vederbörligen motiverade fall (t.ex. mycket långa gränser, områden där flera gränser strålar samman, väl utvecklade befintliga samarbetsstrukturer) utarbetas programmet för en gränsöverskridande region och kan då täcka en eller flera gränser.

23.

Program som avser transnationellt samarbete (del B) utarbetas i enlighet med de principer, prioriteringar och förfaranden som anges i punkterna 6–8 och 12–16 av de nationella myndigheterna (eller andra myndigheter utsedda av medlemsstaten) i nära samarbete med de regionala eller lokala myndigheter som är belägna i det geografiska område där det transnationella samarbetet skall äga rum. Med hänsyn till deras erfarenhet deltar de organ och arbetsgrupper som finns inom Interreg II C i förberedelsearbetet på begäran av ansvariga myndigheter.

Ett enda program har utarbetats för varje samarbetsområde enligt definitionen i punkt 13.

24.

Villkoren för genomförandet av del C-program fastställs i meddelandet om interregionalt samarbete.

25.

Programmens innehåll överensstämmer med innehållet i de samlade programdokument som beskrivs i artikel 19.3 i den allmänna förordningen, anpassat för att fylla de behov och möta de omständigheter som är specifika för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete, och inbegriper följande:

26.

Program utformade på detta sätt inlämnas till kommissionen av de myndigheter som utsetts av de berörda medlemsstaterna och efter samråd med dessa medlemsstater.

När kommissionen godkänner varje program beviljar den ett enda bidrag från ERUF utan finansiell fördelning per medlemsstat. Kommissionen kan också bevilja ett globalt stöd för hela eller en del av programmet i samförstånd med de berörda medlemsstaterna.

27.

Varje program för gemenskapsinitiativet åtföljs av ett programkomplement i enlighet med artikel 9 m och artikel 18.3 i den allmänna förordningen.

Detta programkomplement överlämnas till kommissionen senast tre månader efter det att kommissionen beslutat att godkänna programmet. Programkomplementet utarbetas enligt samma regler för samarbete och partnerskap som de regler som gäller för programmet.

28.

Programövervakningen utförs av programmets övervakningskommitté i enlighet med artikel 35 i den allmänna förordningen. Kommittén skall sammanträda minst en gång om året, och dess viktigaste uppgifter är följande:

Övervakningskommittén skall bestå av företrädare för regionala och lokala myndigheter och, om de senare så önskar, av nationella myndigheter. Det är önskvärt att företrädare för näringslivet och arbetsmarknadens parter samt icke-statliga organisationer deltar i enlighet med artikel 8 i den allmänna förordningen. Företrädare för kommissionen, och i förekommande fall för EIB, skall delta i övervakningskommitténs arbete som rådgivare.

29.

Det gemensamma urvalet av insatser och den samordnade övervakningen av genomförandet av dessa insatser skall göras av en, eller om så krävs, flera styrkommittéer för de insatser som anordnas för varje delprogram. Denna kommitté skall bildas enligt samma principer för samarbete och partnerskap som övervakningskommittén. Kommissionen får delta som observatör.

Styrkommitténs uppgifter kan utföras av övervakningskommittén, som i så fall fungerar som styrkommitté.

30.

Vid genomförandet av sina uppgifter skall förvaltningsmyndigheten bistås av det gemensamma tekniska sekretariatet, om den själv inte övertar sekretariatsfunktionen.

Utöver dess ansvar enligt artikel 34 i den allmänna förordningen skall förvaltningsmyndigheten (se punkt 25) vara ansvarig för att organisera och utarbeta de beslut som skall fattas av övervaknings- och styrkommittéerna. Den skall i synnerhet säkerställa eller samordna mottagande, bedömning och genomförande av en preliminär utvärdering av de insatser som föreslås för finansiering. Den skall också samordna det arbete som utförs av de myndigheter eller organ som utsetts för att genomföra de olika delprogrammen och åtgärderna.

31.

Stödet från ERUF skall utbetalas till ett enda bankkonto som innehas av den utbetalande myndigheten eller av förvaltningsmyndigheten (om denna också är den utbetalande myndigheten). På grundval av beslut om urval av projekt som fattas av styrkommittén eller övervakningskommittén i egenskap av styrkommitté skall detta ERUF-bidrag, i enlighet med artikel 32.1 sista stycket i den allmänna förordningen, därefter utbetalas av den utbetalande myndigheten till de slutliga stödmottagarna eller, i förekommande fall, till de myndigheter eller organ som fått i uppdrag att genomföra de olika delprogrammen och åtgärderna. I detta fall skall dessa myndigheter därefter göra utbetalningarna till de slutliga stödmottagarna. När det gäller insatser som inbegriper partner i olika medlemsstater skall den slutliga stödmottagaren vara den ansvariga partnern för insatsen som skall stå för finansiell förvaltning och samordna de olika partnerna i insatsen. Denna ansvariga partner skall bära det ekonomiska och rättsliga ansvaret inför förvaltningsmyndigheten. Den ansvariga partnern skall, eventuellt genom avtal, dela upp de gemensamma ansvarsområdena mellan partnerna.

32.

Avdelning III i den allmänna förordningen (fondernas finansiella bidrag och finansiella förvaltning) samt bestämmelserna om övervakning, utvärdering och finansiell kontroll skall, med undantag av artikel 44, gälla för programmen. I enlighet med artikel 21.4 i den förordningen kan programmen, på initiativ av medlemsstaterna eller av kommissionen i samförstånd med de berörda medlemsstaterna, ses över efter den utvärdering efter halva tiden som avses i artikel 42 i den förordningen.

33.

[Utgår]

34.

För tillämpningen av artikel 20.2 första stycket i den allmänna förordningen avser samordning av stödet enligt ERUF och de övriga instrument som bidrar till finansiering av Interreg-initiativet följande områden: ett områdes geografiska stödberättigande, flerårig programplanering, insatsernas stödberättigande och mekanismerna för genomförande, övervakning, utvärdering och kontroll.

De påtagliga förbättringar av de gemensamma strukturerna jämfört med tidigare programperiod enligt punkt 8 kommer att fortsätta när det gäller de samarbetsprogram som beskrivs i detta kapitel i takt med de framsteg som görs i fråga om samordningen mellan ERUF och övriga finansiella instrument.

Kommissionen åtar sig att en gång om året för den rådgivande kommitté som avses i artikel 48.3 d i den allmänna förordningen lägga fram en lägesrapport avseende samordningen mellan ERUF och övriga finansiella instrument.

34a.

I grannskapsmeddelandet införde kommissionen strategin för grannskapsprogrammet 2004–2006. Grannskapsprogrammen kommer att stödja gränsöverskridande och transnationellt samarbete längs unionens yttre gränser med de länder som inte är kandidatländer och kommer att bygga på de nuvarande eller planerade Interreg-programmen och -strukturerna. Genom inrättandet av grannskapsprogram blir det möjligt att fastställa nya system för gemensamma projektförberedelser och inlämnings- och urvalsförfaranden och därigenom öka deltagandet och ägandet hos mottagarna på andra sidan unionens yttre gränser. Den 23 oktober 2003 lade kommissionen fram riktlinjer (9) för utarbetandet av grannskapsprogram, i vilka den beskriver de olika mått och steg som krävs för inrättandet av grannskapsprogram och ger råd om hur de nuvarande dokumenten, strukturerna och arbetsmetoderna skall kunna ändras.

35.

När det gäller gränsöverskridande samarbete över gemenskapens yttre gränser skall gränsområdena i grannländerna inkluderas i de förslag till program som läggs fram för kommissionen av de utsedda myndigheterna i medlemsstaterna i samförstånd med de berörda grannländerna. Fastställandet av dessa områden måste överensstämma med de kriterier som antagits för Interreg III. När NUTS III-regioner som är upptagna i förteckningen i bilaga I deltar i flera gränsöverskridande samarbetsprogram som är berättigade till stöd från Phareprogrammet för gränsöverskridande samarbete, eller NUTS III-regioner som omfattas av punkt 10.2 deltar i sådana program, skall de närmare bestämmelserna för detta deltagande överenskommas mellan kommissionen och medlemsstaternas utsedda myndigheter i samförstånd med de berörda grannländerna.

36.

Interreg III-programmet för gränsöverskridande samarbete (del A), såsom det anges i punkterna 21, 22, 25 och 26, skall vara det programdokument för det gemensamma gränsöverskridande samarbetet som avses i artikel 7 i kommissionens förordning (EG) nr 2760/98 av den 18 december 1998 om genomförande av ett program för gränsöverskridande samarbete inom ramen för Phareprogrammet (10) (nedan kallad ”förordningen om gränsöverskridande samarbete inom Phare”). När det gäller finansiering genom ERUF kommer kommissionen att besluta om bidrag från fonden när den godkänner programmet. När det gäller bidragen från Phareprogrammet för gränsöverskridande samarbete, Tacis, Meda, Cards, Sapard och ISPA kommer hänsyn att tas till de principer och regler som styr dessa instrument, och de belopp som införs i budgetplanen kommer att vara vägledande. Hänsyn kommer att tas till en balanserad finansiering på båda sidor om gränserna i fråga, med hänsyn till tillgängliga medel, skillnader när det gäller ekonomisk utveckling och förmåga att tillgodogöra sig stödet.

37.

I enlighet med artikel 2.2 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 1267/1999 av den 21 juni 1999 om upprättande av ett strukturpolitiskt föranslutningsinstrument (11) får undantag tillåtas när det gäller ISPA från tillämpningen av den minimistorlek (5 miljoner euro) som i princip krävs för åtgärder inom ramen för detta instrument, med hänsyn till de särskilda villkor som beslutats av kommissionen på grundval av särskilda rekommendationer från övervakningskommittén.

38.

Övervakningskommittén, styrkommittén (eller styrkommittéerna) och det gemensamma tekniska sekretariatet, samt i förekommande fall förvaltningsmyndigheten (se punkt 25), inrättas med medverkan av företrädare från de tredjeländer som deltar i programmet.

Om en gemensam förvaltningsmyndighet inte är möjlig skall företrädare för tredjeland delta i förvaltningsmyndighetens verksamhet inom ramarna för deras respektive behörighetsområden.

39.

När det gäller program som finansieras genom ERUF och det gränsöverskridande samarbetet inom Phare skall övervakningskommittén för programmet enligt punkt 28 och den gemensamma samarbetskommittén enligt artikel 7 i förordningen om det gränsöverskridande samarbetet inom Phare utgöra en enda kommitté, nedan kallad ”övervakningskommittén för Interreg/gränsöverskridande samarbete inom Phare”.

Denna övervakningskommitté skall besluta om den interna arbetsordningen med hänsyn till de berörda ländernas institutionella, rättsliga och ekonomiska system. I dessa regler kommer det vid behov att ingå närmare beskrivningar av tillämpningen av punkt 28 och artikel 7 i förordningen om gränsöverskridande samarbete inom Phare.

Övervakningskommittén för Interreg och det gränsöverskridande samarbetet inom Phare skall omfatta företrädare för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och berörda icke-medlemsländer samt för kommissionen, och vid behov Europeiska investeringsbanken. När det gäller insatser som medfinansieras av ERUF skall kommissionens och eventuellt även Europeiska investeringsbankens företrädare delta som rådgivare i arbetet i övervakningskommittén. Denna kommitté skall ansvara för att fastställa programkomplementet enligt artikel 15 i den allmänna förordningen eller godkänna ändringar av det.

40.

Insatserna och projekten kommer att väljas ut på grundval av deras stödberättigande enligt Interreg III av styrkommittén eller -kommittéerna eller av övervakningskommittén för Interreg/gränsöverskridande samarbete inom Phare i dess funktion som styrkommitté (se punkt 29).

41.

Godkännande av de insatser eller projekt som skall finansieras enligt programmet för gemenskapsinitiativet kommer att följa de särskilda reglerna för ERUF och för varje annat finansieringsinstrument som bidrar till programmet.

42.

Godkännande av de projekt som skall finansieras enligt det gränsöverskridande samarbetet inom Phare kommer att följa förfarandet i artikel 7.3 och artikel 8 i förordningen om det gränsöverskridande samarbetet inom Phare.

I enlighet med artikel 5.2 i den förordningen skall det fastställas särskilda bestämmelser om möjligheter att använda en begränsad del av anslagen till program för småskaliga projekt som inbegriper lokala ekonomiska aktörer. Småskaliga projekt på högst 50 000 euro (bidrag från gemenskapen) som skall finansieras enligt det gränsöverskridande samarbetet inom Phare kommer att godkännas av den gemensamma samarbetskommittén eller av en särskild styrkommitté med ansvar för småskaliga projekt.

Projekt i storleksordningen 50 000–2 miljoner euro (bidrag från gemenskapen) kan finansieras med hjälp av stödordningar på området ekonomisk och social sammanhållning. Enskilda projekt inom ramen för stödordningen kommer att identifieras genom en förslagsinfordran och godkännas av den gemensamma samarbetskommittén.

För projekt som inte omfattas av stödordningen kommer undantag från det i andra fall gällande kravet på minsta projektomfattning (2 miljoner euro) endast att tillåtas efter en bedömning av det enskilda fallet och i den mån det handlar om faktiskt gränsöverskridande samarbete som överensstämmer med de prioriteringar som definieras i de gemensamma gränsöverskridande programdokumenten. Övervakningskommittén för Interreg/det gränsöverskridande samarbetet inom Phare (se punkt 39) kommer att ge särskilda rekommendationer avseende minsta projektomfattning när det gäller de förfaranden som anges i det första stycket i denna punkt. I de gränsområden som uppfyller kraven i artikel 12 i rådets förordning (EG) nr 1266/1999 av den 21 juni 1999 om samordning av stödet till kandidatländerna inom ramen för föranslutningsstrategin (12) kan kommissionens förhandskontroll, på grundval av en bedömning från fall till fall, ersättas med ”det utvidgade decentraliserade genomförandesystem” som innebär att kommissionen gör en kontroll i efterhand.

43.

Tredjeländer kan delta i transnationellt samarbete i enlighet med kapitel III i dessa riktlinjer på grundval av programförslag som läggs fram för kommissionen av de utsedda myndigheterna i medlemsstaterna i samförstånd med de berörda tredjeländerna.

Projekt i länder som får stöd från Phare med anknytning till transnationellt samarbete inom ramen för Interreg III kan få stöd genom de nationella Phareprogrammen.

När det gäller finansiering genom ERUF skall kommissionen besluta om ett bidrag från fonden när den godkänner varje program. När det gäller Phare, Tacis, Meda, Cards, EUF, Sapard och ISPA skall de projekt som skall finansieras genom dessa program godkännas på grundval av de förfaranden som fastställs i respektive förordningar och operativa bestämmelser som gäller för dessa program, inbegripet de förfaranden som fastställs i grannskapsmeddelandet.

Punkt 37 kan om så är lämpligt också tillämpas på transnationellt samarbete.

44.

Kommissionen skall sörja för att punkterna 38–42 tillämpas för transnationellt samarbete.

45.

Samordningen när det gäller del C mellan ERUF och externa finansieringsinstrument behandlas i meddelandet om interregionalt samarbete.

46.

[Utgår]

47.

Gemenskapsinitiativet Interreg III finansieras gemensamt av medlemsstaterna och gemenskapen.

48.

I enlighet med artikel 20.2 i den allmänna förordningen har ERUF:s totala bidrag till Interreg III under perioden 2000–2006 fastställts till 4 875 euro i 1999 års priser. I enlighet med artikel 7.7 i den allmänna förordningen var ERUF:s bidrag indexreglerat med 2 % per år fram till och med år 2003 och fastställdes till 2003 års priser för åren 2004–2006. Kommissionen har nu också bestämt indexregleringens storlek för perioden 2004–2006. Utan att det påverkar undantagen i artikel 29.3 a i förordningen får ERUF:s bidrag utgöra upp till 75 % av den totala kostnaden i mål 1-regioner och upp till 50 % i övriga områden.

I enlighet med slutsatserna från anslutningsförhandlingarna har ERUF:s totala bidrag till de nya medlemsstaterna för Interreg III under perioden 2004–2006 fastställts till 425 miljoner euro i 1999 års priser.

Kommissionen kommer att anta vägledande finansiella tilldelningar för varje medlemsstat. När medlemsstaterna fördelar detta belopp skall de som riktmärke ha att minst 50 % av deras totala anslag till Interreg III anslås till gränsöverskridande samarbete inom ramen för del A. Kommissionen och medlemsstaterna skall också se till att alla gränser behandlas på ett rättvist sätt. Minst 14 % av den vägledande fördelningen för varje medlemsstat kommer att tilldelas del B och 6 % tilldelas del C.

49.

För berörda tredjeländer som deltar i Interreg III kommer samarbetet att understödjas genom programmet för gränsöverskridande samarbete inom Phare och, i förekommande fall, genom de nationella programmen för ISPA, Sapard och Phare. För Tacis, Meda, Cards och EUF fastställs anslagen till samordningsverksamheten, i syfte att maximera det gränsöverskridande och transnationella samarbetet längs EU:s yttre gränser, i enlighet med de befintliga operativa bestämmelserna och, i tillämpliga fall, i enlighet med grannskapsmeddelandet.

Lån från EIB kan också komma att ställas till förfogande.

50.

I enlighet med artikel 3.2 i ERUF-förordningen skall ERUF finansiera de åtgärder för landsbygdsutveckling som är stödberättigande enligt EUGFJ, för utveckling av mänskliga resurser som är stödberättigande enligt ESF och de åtgärder för anpassning av fiskestrukturer som är stödberättigande enligt FFU, som krävs för att genomföra Interreg III-initiativet.

51.

Gemenskapsinitiativen får bidra med tekniskt stöd till utformning, finansiering och genomförande av program enligt artikel 20 i den allmänna förordningen.

52.

Särskilt tekniskt stöd får tillhandahållas inom programmen, särskilt i syfte att skapa och utveckla gemensamma organisationsformer. I enlighet med artikel 29 i den allmänna förordningen skall de normala medfinansieringssatserna tillämpas i alla fall där tekniskt stöd ges på begäran av en medlemsstat.

Om sådant tekniskt stöd ges på kommissionens initiativ för att det skulle gynna mer än en medlemsstat, får det i undantagsfall finansieras med upp till 100 %.

53.

För att främja utbyte av erfarenheter och goda metoder, särskilt genom nätverksamhet med anknytning till erfarenhet inom delarna A, B och C inom ramen för Interreg III, får en summa på högst 47 miljoner euro användas.

De normala medfinansieringssatserna skall tillämpas när sådana åtgärder vidtas på begäran av medlemsstaterna.

Om åtgärderna vidtas på kommissionens initiativ får de dock finansieras med upp till 100 %.

Kommissionen har godkänt stödprogrammet Interact för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete. Interact-programmet omfattar bl.a. följande:

54.

Finansieringen till 100 % på kommissionens initiativ som omfattas av de båda typer av tekniskt stöd som beskrivs i punkterna 52 (andra stycket) och 53 (tredje stycket) får inte överstiga 2 % av det totala ERUF-bidrag som anges i punkt 48.

55.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna och de utsedda regionala myndigheterna, där så är tillämpligt och i samförstånd med de berörda tredjeländerna, att lägga fram detaljerade förslag till program för gemenskapsinitiativ inom ramen för Interreg III-initiativet.

56.

All korrespondens som hänför sig till detta meddelande bör sändas till följande adress: