28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/1

DOMSTOLENS DOM

(stora avdelningen)

av den 29 juni 2004

i mål C-486/01 P: Front national mot Europaparlamentet (1)

(Överklagande - Anmälan om bildande av en politisk grupp i den mening som avses i artikel 29.1 i parlamentets arbetsordning - Avsaknad av politisk tillhörighet - Retroaktiv upplösning av TDI-gruppen - Anslutningsöverklagande - Tolkning av artikel 230 fjärde stycket EG - Begreppet beslut som berör en fysisk eller juridisk person 'direkt och personligen' - Talan som väckts av ett nationellt politiskt parti kan inte prövas)

(2004/C 217/01)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-486/01 P, Front national, Saint-Cloud (Frankrike), (företrätt av F. Wagner och V. de Poulpiquet de Brescanvel, avocats), angående överklagande av dom meddelad den 2 oktober 2001 av Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (tredje avdelningen i utökad sammansättning) i de förenade målen T-222/99, T-327/99 och T-329/99, Martinez m.fl. mot parlamentet (REG 2001, s. II-2823), i vilket det förs talan om upphävande av denna dom, i vilket den andra parten är: Europaparlamentet, företrätt av G. Garzón Clariana, J. Schoo och H. Krück, i egenskap av ombud), svarande i första instans, har domstolen, (stora avdelningen), sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans (referent), A. Rosas, J.-P. Puissochet och J.N. Cunha Rodrigues samt domarna R. Schintgen, F. Macken, N. Colneric, S. von Bahr och R. Silva de Lapuerta, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: avdelningsdirektören Múgica Arzamendi, den 29 juni 2004 avkunnat dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts dom av den 2 oktober 2001 i de förenade målen T-222/99, T-327/99 och T-329/99 upphävs till den del den innebär att Front nationals talan i mål T-327/99 upptas till sakprövning.

2)	Front nationals talan om ogiltigförklaring av det beslut som Europaparlamentet fattade den 14 september 1999 om tolkningen av artikel 29.1 i dess arbetsordning och upplösning med retroaktiv verkan av Tekniska gruppen för oberoende ledamöter – blandade gruppen (TDI) avvisas.

3)	Det finns inte längre anledning att pröva Front nationals överklagande av den dom som nämns i punkt 1 i detta domslut.

4)	Front national skall ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader, såväl i förevarande mål som i det interimistiska förfarandet.

(1) EGT C 84, 6.4.2002.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/1

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 8 juli 2004

i de förenade målen C-502/01 och C-31/02: Silke Gaumain-Cerri mot Kaufmännische Krankenkasse – Pflegekasse och Maria Barth mot Landesversicherungsanstalt (begäran om förhandsavgörande från Sozialgericht Hannover och från Sozialgericht Aachen) (1)

(Social trygghet - Fri rörlighet för arbetstagare - EG-fördraget - Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 - Förmåner avsedda att täcka risken för vårdbehov - Inbetalning av pensionsförsäkringsavgifter med stöd av vårdförsäkringen till förmån för tredje man som assisterar en vårdbehövande person)

(2004/C 217/02)

Rättegångsspråk: tyska

I de förenade målen C-502/01och C-31/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Sozialgericht Hannover (Tyskland) (C-502/01) och Sozialgericht Aachen (Tyskland) (C-31/02), om att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid de nationella domstolarna anhängiga målen mellan Silke Gaumain-Cerri och Maria Barth, och Kaufmännische Krankenkasse - Pflegekasse, Landesversicherungsanstalt Rheinprovinz, angående tolkningen av bestämmelser i EG-fördraget och i sekundärrätten i fråga om den fria rörligheten för unionsmedborgare, och i synnerhet rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT L 28, 1997, s. 1), har domstolen (andra avdelningen) sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna J.P. Puissochet (referent), R. Schintgen, F. Macken och N. Colneric, generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

En förmån som innebär att ett försäkringsorgan som tillhandahåller vårdförsäkringar inbetalar pensionsförsäkringsavgifter till förmån för tredje man som assisterar en vårdbehövande person i hemmet under sådana omständigheter som dem i målen vid de nationella domstolarna utgör en sjukförmån för den vårdbehövande, på vilken rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, är tillämplig.

Beträffande förmåner som enligt den tyska vårdförsäkringen utges under sådana omständigheter som dem i målen vid de nationella domstolarna till en försäkrad bosatt i den behöriga medlemsstaten eller en person bosatt i en annan medlemsstat och ansluten till denna försäkring såsom familjemedlem till en arbetstagare, utgör såväl fördraget, i synnerhet artikel 17 EG, som förordning nr 1408/71 i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97 hinder för den behöriga institutionen att vägra inbetala pensionsförsäkringsavgifter till förmån för en medlemsstats medborgare som i egenskap av tredje man assisterar en person som har rätt till dessa förmåner med motiveringen att nämnda förmånstagare bor i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten.

(1) EGT C 84, 6.4.2002.

EGT C 109, 4.5.2002

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/2

DOMSTOLENS DOM

(plenum)

den 29 juni 2004

i mål C-110-02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd (1)

(Stöd beviljat av den portugisiska regeringen till svinuppfödare - Stöd avsett att möjliggöra återbetalning av stöd som förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden - Beslut av rådet att förklara ett sådant stöd förenligt med den gemensamma marknaden - Rättstridighet - Artikel 88.2 tredje stycket EG)

(2004/C 217/03)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-110/02, Europeiska gemenskapernas kommission, (ombud F. Santaolalla Gadea, D. Triantafyllou och V. Di Bucci) mot Europeiska unionens råd (ombud) J. Carbery och F. Florindo Gijón) med stöd av Republiken Portugal (ombud) L. Fernandes och I. Palma och av Republiken Frankrike (G. de Bergues och F. Million) angående avseende en talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 2002/114/EG av den 21 januari 2002 om bemyndigande för den portugisiska regeringen att bevilja stöd till de portugisiska svinuppfödare som omfattas av de åtgärder som beviljades 1994 och 1998 (EGT L 43, s. 18) har domstolen (plenum) sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C. W. A. Timmermans, A. Rosas, C. Gulmann, J.-P. Puissochet och J. N. Cunha Rodrigues samt domarna A. La Pergola, R. Schintgen, F. Macken, N. Colneric, S. von Bahr och K. Lenaerts (referent), generaladvokat: F. G. Jacobs, justitiesekreterare: R. Grass, den 29 juni 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Rådets beslut 2002/114/EG av den 21 januari 2002 om bemyndigande för den portugisiska regeringen att bevilja stöd till de portugisiska svinuppfödare som omfattas av de åtgärder som beviljades 1994 och 1998 ogiltigförklaras.

2)	Europeiska unionens råd skall ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Republiken Portugal och Republiken Frankrike skall bära sina rättegångskostnader.

(1) EGT C 131, 1.6.2002.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/3

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 24 juni 2004

i mål C-269/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (1)

(Fördragsbrott - Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen införliva direktiv 98/24/EG - Skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet - Risker som har samband med kemiska agenser i arbetet)

(2004/C 217/04)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-269/02, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Martin) mot Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, C. Lemaire och C. Bergeot-Nunes), angående en talan om att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EG) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte meddela kommissionen om sådana åtgärder, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av domarna A. Rosas, tillförordnad ordförande på tredje avdelningen, R. Schintgen och K. Schiemann (referent), generaladvokat: A. Tizzano, justitiesekreterare: R. Grass, den 4 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EG) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)	Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 219, 14.9.2002.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/3

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

av den 1 juli 2004

i mål C-295/02 (begäran om förhandsavgörande från Niedersächsiches Oberverwaltungsgericht: Gisela Gerken mot Amt für Agrarstruktur Verden (1)

(Gemensam jordbrukspolitik - Integrerat administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödsystem - Förordningarna (EEG) nr 3887/92 och (EG) nr 2419/2001 - Ansökningar om djurstöd - Oegentligheter - Reducering av stödbeloppet - Artikel 2.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 - Retroaktiv tillämpning av en mindre ingripande bestämmelse)

(2004/C 217/05)

Rättegångsspråk: tyska

Domstolen, andra avdelningen (sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna J.-P. Puissochet, R. Schintgen, F. Macken (referent) och N. Colneric, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningsdirektören M-F. Contet), har den 1 juli 2004 avkunnat dom i mål C-295/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Niedersächsiches Oberverwaltungsgericht (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Gisela Gerken mot Amt für Agrarstruktur Verden angående tolkningen av artikel 10.2 a i kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem (EGT L 391, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107), artiklarna 44, 53 och 54 i kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 av den 11 december 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödordningar som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 (EGT L 327, s. 11), och artikel 2.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1). Domslutet i denna dom har följande lydelse:

Artikel 2.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen skall tolkas så, att de behöriga myndigheterna retroaktivt skall tillämpa bestämmelserna i artikel 44.1 i kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 av den 11 december 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödordningar som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 när en stödansökan avseende djur tidsmässigt (ratione temporis) omfattas av tillämpningsområdet för kommissionens förordning (EEG) nr 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem och det i ansökan förekommer en sådan oegentlighet som medfört att en sanktion med stöd av artikel 10.2 a i den sistnämnda förordningen skall påföras, på grund av att bestämmelserna i artikel 44.1 i förordning nr 2419/2001 är mindre ingripande i fråga om det aktuella agerandet.

(1) EGT C 261 av den 26.10.2002.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/4

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 1 juli 2004

i de förenade målen C-361/02 och C-362/02 (begäran om förhandsavgörande från Dioikitiko Efeteio Peiraios): Elliniko Dimosio mot Nikolaos Tsapalos och Konstantinos Diamantakis (1)

(Direktiv 76/308/EEG - Ömsesidigt bistånd för indrivning av tullar - Tillämpning på fordringar som har uppstått innan direktivet trädde i kraft)

(2004/C 217/06)

Rättegångsspråk: grekiska

I de förenade målen C-361/02 och C-362/02, angående en begäran enligt artikel 234 EG från Dioikitiko Peiraios (Grekland) att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga målen mellan Elliniko Dimosio och Nikolaos Tsapalos (C-361/02) angående tolkningen av artikel 1 i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt beträffande mervärdesskatt och vissa punktskatter (EGT L 73, s. 18), i dess lydelse enligt akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 1994, s. 21) har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av domarna A. Rosas, avdelningsordförande, R. Schintgen (referent) och N. Colneric; generaladvokat: J.- Kokott; byrådirektör: Múgica Arzamendi, den 1 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt beträffande mervärdesskatt och vissa punktskatter, i dess lydelse enligt akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, skall tolkas så, att det är tillämpligt på tullfordringar som har uppstått i en medlemsstat och som anges i ett dokument som utfärdades i denna medlemsstat innan direktivet trädde i kraft i en annan medlemsstat, i vilken den anmodade myndigheten har sitt säte.

(1) EGT C 305, 7.12.2002.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/4

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 8 juli 2004

i mål C-27/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 91/271/EEG - Beslut 93/481/EEG - Hopsamling och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse - Underlåtelse att införliva direktiv inom den föreskrivna fristen)

(2004/C 217/07)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-27/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Valero Jordana och M. van Beek) mot Konungariket Belgien (ombud: A. Snoecx, biträdd av A. Cornet), angående en talan om fastställelse av att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93) och kommissionens beslut av den 28 juli 1993 om utformningen av den rapportering om nationella program som avses i artikel 17 i rådets direktiv 91/271/EEG (EGT L 226, s. 23; svensk specialutgåva, område 15, volym 13, s. 3) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att fullständigt följa artiklarna 3, 5 och 17 – den sistnämnda artikeln jämförd med artiklarna 3 och 4 – i direktivet och beslutet, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden J.N. Cunha Rodrigues samt domarna J.-P. Puissochet och F. Macken (referent), generaladvokat: F.G. Jacobs, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 226 EG, rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och kommissionens beslut av den 28 juli 1993 om utformningen av den rapportering om nationella program som avses i artikel 17 i rådets direktiv 91/271/EEG, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att fullständigt följa artiklarna 3, 5 och 17 – den sistnämnda artikeln jämförd med artiklarna 3 och 4 – i direktivet och beslutet.

2)	Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 70, 22.3.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/5

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 1 juli 2004

i mål C-65/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien (1)

(Fördragsbrott - artikel 12 EG, 149 EG och 150 EG - Diplom avseende avslutad gymnasieutbildning som erhållits i en annan medlemsstat - Tillträde till högre utbildning)

(2004/C 217/08)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-65/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Martin) mot Konungariket Belgien (ombud: A. Snoecx), angående en talan om fastställelse av att Konungariket Belgien har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artiklarna 12 EG, 149 EG och 150 EG, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att innehavare av diplom avseende avslutad gymnasieutbildning som har erhållits i andra medlemsstater har tillträde till den högre utbildning som organiseras av den franskspråkiga gemenskapen i Belgien på samma villkor som innehavare av ”certificat d'enseignement secondaire supérieur” (CESS), har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas, samt domarna R. Schintgen och N. Colneric (referent), generaladvokat: C. Stix- Hackl, justitiesekreterare: R. Grass, den 1 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 12 EG, 149 EG och 150 EG, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att innehavare av diplom avseende avslutad gymnasieutbildning som har erhållits i andra medlemsstater har tillträde till den högre utbildning som organiseras av den franskspråkiga gemenskapen i Belgien på samma villkor som innehavare av CESS.

2)	Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 83, 5.4.2003

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/5

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 8 juli 2004

i mål C-127/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Trendsoft (Irl) Ltd (1)

(Skiljedomsklausul - Återbetalning av förskott - Dröjsmålsränta - Tredskodomsförfarande)

(2004/C 217/09)

Rättegångsspråk: engelska

I mål C-127/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Flynn och C. Giolito) mot Trendsoft (Irl) Ltd, Dublin (Irland), angående en talan som väckts med stöd av artikel 238 EG om återbetalning av ett belopp på 21 303 euro, som kommissionen betalat ut till svaranden för genomförandet av avtal nr EP 23697, jämte dröjsmålsränta, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden J.N. Cunha Rodrigues samt domarna F. Macken (referent) och K. Lenaerts, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Trendsoft (Irl) Ltd förpliktas att till Europeiska gemenskapernas kommission återbetala ett belopp på 21 303 euro, jämte dröjsmålsränta med

—	en räntesats på 6,09 procent per år från och med den 31 augusti 2000 till och med den 31 december 2002,

—	en räntesats på 8 procent per år från och med den 1 januari 2003 fram till dagen för avkunnandet av denna dom,

—

den räntesats som gäller enligt irländsk lag, för närvarande artikel 26 i Debtors (Ireland) Act, 1840, i dess ändrade lydelse enligt artikel 20 i Courts Act, 1981, genom stadga nr 3 i Courts Act, 1981 (Interest on Judgment Debts) Order 1989, vilket högst motsvarar 8,09 procent per år från och med dagen för avkunnandet av denna dom.

2)	Trendsoft (Irl) Ltd förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 112, 10.5.2001.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/6

DOMSTOLENS DOM

(femte avdelningen)

den 22 juni 2004

i mål C-155/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2000/70/EG - Medicintekniska produkter som innehåller stabila derivat av blod eller plasma från människa - Underlåtenhet att införliva)

(2004/C 217/10)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-155/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Stromsky och R. Amorosi) mot Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och C. Bergeot-Nunes), angående en talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/70/EG av den 16 november 2000 om ändring av rådets direktiv 93/42/EEG när det gäller medicintekniska produkter som innehåller stabila derivat av blod eller plasma från människa (EGT L 313, s. 22), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa ovannämnda direktiv, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om dessa åtgärder, har domstolen (femte avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C. Gulmann samt domarna A. La Pergola (referent) och S. von Bahr, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass, den 22 juni 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/70/EG av den 16 november 2000 om ändring av rådets direktiv 93/42/EEG när det gäller medicintekniska produkter som innehåller stabila derivat av blod eller plasma från människa, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)	Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 171, 19.7.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/6

DOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 8 juli 2004

i mål C-166/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (1)

(Fördragsbrott - Artikel 28 EG - Saluföring av ädelmetallarbeten - Beteckningarna guld och guldlegering)

(2004/C 217/11)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-166/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Stromsky) mot Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och F. Million), angående en talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att besluta att endast arbeten med en finhalt av 750 tusendelar får betecknas guld, medan arbeten med en finhalt av 375 eller 585 tusendelar skall betecknas guldlegering, har domstolen (andra avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden C.W.A. Timmermans samt domarna J.-P. Puissochet, J.N. Cunha Rodrigues (referent), R. Schintgen och N. Colneric, generaladvokat: F. G. Jacobs, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Republiken Frankrike har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att besluta att endast arbeten med en finhalt av 750 tusendelar får betecknas guld, medan arbeten med en finhalt av 375 eller 585 tusendelar skall betecknas guldlegering.

2)	Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 135, 7.6.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/7

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 1 juli 2004 i mål

i mål C-169/03 (begäran om förhandsavgörande från Regeringsrätten): Florian W. Wallentin mot Riksskatteverket (1)

(Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Inkomstskatt - Inskränkt skattskyldighet för en skattskyldig person som uppbär en liten del av sina inkomster i en medlemsstat och är bosatt i en annan medlemsstat)

(2004/C 217/12)

Rättegångsspråk: svenska

I mål C-169/03 angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Regeringsrätten (Sverige), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Florian W. Wallentin och Riksskatteverket, angående tolkningen av artikel 39 EG, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann (referent) samt domarna A. La Pergola, S. von Bahr, R. Silva de Lapuerta och K. Lenaerts, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: R. Grass, avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 39 EG utgör hinder för att det i lagstiftningen i en medlemsstat föreskrivs att fysiska personer som inte anses vara skatterättsligt bosatta i den medlemsstaten, men som uppbär inkomst från arbete där,

—	beskattas genom en källskatt så beskaffad att grundavdrag eller andra avdrag avseende personliga förhållanden inte medges,

—	medan de i landet bosatta har rätt till sådana avdrag vid ordinarie taxering till inkomstskatt för all inkomst de i medlemsstaten och utomlands förvärvat,

—	när de personer som inte är bosatta i den stat där beskattningen sker, i bosättningsstaten endast har uppburit medel som till sin natur inte inkomstbeskattas.

(1) EUT C 158, 5.7.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/7

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 8 juli 2004

i mål C-214/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 88/609/EEG - Luftföroreningar - Stora förbränningsanläggningar)

(2004/C 217/13)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-214/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.C. Schieferer och G. Valero Jordana) mot Republiken Österrike (ombud: H. Dossi och E. Riedl), angående en talan om fastställelse av att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 88/609/EEG av den 24 november 1988 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 27), i dess lydelse enligt rådets direktiv 94/66/EG av den 15 december 1994 (EGT L 337, s. 83; svensk specialutgåva, område 15, volym 13, s. 262) genom att inte på ett korrekt sätt införliva nämnda direktiv i dess ändrade lydelse, har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann samt domarna A. Rosas, A. La Pergola, R. Silva de Lapuerta (referent) och K. Lenaerts, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bestämmelserna i artikel 2 punkterna 6, 8, 9 och 10, jämförda med artikel 4.1, bilagorna 3–7 och artikel 9.2 och 9.3 i rådets direktiv 88/609/EEG av den 24 november 1988 om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar, i dess lydelse enligt rådets direktiv 94/66/EG av den 15 december 1994 genom att,

—

ge begreppet flerbränsleanläggning i artikel 22.1 i Luftreinhalteverordnung für Kesselanlagen (dekret om begränsning av utsläpp till luften av föroreningar från ångpannor), som avser bevarande av luftkvaliteten vid användning av värmepannor, en annan innebörd än den som avses i artikel 2 punkt 8 i direktivet,

—

inte införliva definitionerna av begreppen ”ny anläggning” och ”befintlig anläggning” i den relevanta nationella lagstiftningen, Luftreinhaltegesetz für Kesselanlagen (lag om begränsning av utsläpp till luften av föroreningar från ångpannor) och Luftreinhalteverordnung für Kesselanlagen, såsom de anges i artikel 2 punkterna 9 och 10 i direktivet,

—

på ett ofullständigt sätt införliva de utsläppsvärden för svaveldioxid, kväveoxid och stoft som anges i artikel 4.1 och i bilagorna 3–7 i den relevanta nationella lagstiftningen om bevarande av luftkvaliteten, eftersom begreppet ”bränsle” ges en annan innebörd än den som avses i artikel 2 punkt 6 i direktivet,

—

på ett inkorrekt sätt införliva direktivets artikel 9.2 och 9.3, som avser metoder för beräkning av utsläppsvärden för flerbränsleanläggningar som för egen förbrukning använder destillations- och omvandlingsåterstoder från råoljeraffinering, separat eller tillsammans med andra bränsletyper, i Luftreinhaltegesetz für Kesselanlagen och Luftreinhalteverordnung für Kesselanlagen.

2)	Republiken Österrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 158, 5.7.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/8

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 8 juli 2004

i mål C-292/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland (1)

(Fördragsbrott - Miljö - Uttjänta fordon - Direktiv 2000/53/EG)

(2004/C 217/14)

Rättegångsspråk: finska

I mål C-292/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Konstantinidis och P. Aalto) mot Republiken Finland (ombud: A. Guimaraes-Purokoski), angående en talan om att domstolen skall fastställa att Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, s. 34) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller genom att inte underrätta kommissionen om sådana författningar, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av domarna J. N. Cunha Rodrigues, avdelningsordförande, F. Macken (referent) och K. Lenaerts, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare R. Grass, den 8 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)	Republiken Finland skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 213, 6.9.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/8

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 1 juli 2004

i mål C-311/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 1999/44/EG - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

(2004/C 217/15)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-311/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Martin) mot Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och R. Loosli-Surrans), angående en talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, s. 12) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa det direktivet, har domstolen (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas (referent) samt domarna R. Schintgen och K. Schiemann, generaladvokat: F. G. Jacobs, justitiesekreterare: R. Grass, den 1 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv

2)	Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 213, 6.9.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/9

DOMSTOLENS DOM

(tredje avdelningen)

den 1 juli 2004

i mål C-331/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2000/53/EG - Underlåtenhet att införliva inom den utsatta tidsfristen)

(2004/C 217/16)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-331/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Konstantinidis och F. Simonetti) mot Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och E. Puisais), angående en talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT l 269, s. 34) genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa direktivet eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden J.N. Cunha Rodrigues samt domarna F. Macken (referent) och K. Lenaerts, generaladvokat: M. Poiares Maduro, justitiesekreterare: R. Grass, den 1 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon genom att inte anta de lagar och andra författningar som krävs för att följa direktivet eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana bestämmelser.

2.	Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 213, 6.9.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/9

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 8 juli 2004

i mål C-389/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien (1)

(Fördragsbrott - Underlåtenhet att införliva direktiv 1999/74/EG)

(2004/C 217/17)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-389/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Bordes) mot Konungariket Belgien (ombud: E. Dominkovits), angående en talan om fastställelse av att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 1999/74/EG av den 19 juli 1999 om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns (EGT L 203, s. 53) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden J.N. Cunha Rodrigues samt domarna F. Macken (referent) och K. Lenaerts, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass, den 8 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 1999/74/EG av den 19 juli 1999 om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

2)	Konungariket Belgien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 251, 18.10.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/10

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 8 juli 2004

i mål C-400/03: Waterman SAS mot Directeur général des douanes et droits indirects (begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'instance du VIIe arrondissement de Paris) (1)

(Gemensamma tulltaxan - Kombinerade nomenklaturen - Tulltaxenummer - Pennskrin för kulspetspennor)

(2004/C 217/18)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-400/03, angående en begäran enligt artikel 234 i EG-fördraget, från Tribunal d'instance du VIIe arrondissement de Paris (Frankrike), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Waterman SAS, tidigare Waterman SA, och Directeur général des douanes et droits indirects, angående huruvida de förklarande anmärkningarna till undernumren 4202 12 11 och 4202 12 19 i Kombinerade nomenklaturen, som återfinns i kommissionens meddelande med rubriken ”Förklarande anmärkningar till Europeiska gemenskapernas Kombinerade nomenklatur” (EGT C 199, 2000, s. 1), överensstämmer med Kombinerade nomenklaturen till Gemensamma tulltaxan i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, volym 11, område 13, s. 22) i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2263/2000 av den 13 oktober 2000 (EGT L 264, s.1), har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden J.N. Cunha Rodrigues samt domarna J.-P. Puissochet och K. Lenaerts (referent), generaladvokat: C. Stix-Hackl, justitiesekreterare: avdelningsdirektören L. Hewlett, den 8 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Vid prövningen av frågan har det inte framkommit några omständigheter som kan påverka giltigheten av de förklarande anmärkningarna till undernummer 4202 12 11 och 4202 12 19 i Kombinerade nomenklaturen som återfinns i kommissionens meddelande med rubriken ”Förklarande anmärkningar till Europeiska gemenskapernas Kombinerade nomenklatur”.

(1) EUT C 275, 15.11.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/10

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 1 juli 2004

i mål C-448/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (1)

(Fördragsbrott - Underlåtenhet att införliva direktiv 98/44/EG)

(2004/C 217/19)

Rättegångsspråk: franska

I mål C-448/03, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: K. Banks) mot Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och A. Bodard Hermant), angående en talan om fastställelse av att Republiken Frankrike har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar (EGT L 213, s. 13), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden J.N. Cunha Rodrigues samt domarna J.-P. Puissochet och F. Macken (referent), generaladvokat: F.G. Jacobs, justitiesekreterare: R. Grass, den 1 juli 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1)	Republiken Frankrike har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)	Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 289, 29.11.2003.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/11

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale Amministrativo Regionale della Liguria, andra avdelningen, av den 22 april 2004 i målet mellan Acquedotto De Ferrari Galliera s.p.a. och Provincia di Genova m.fl.

(Mål C-241/04)

(2004/C 217/20)

Tribunale Amministrativo Regionale della Liguria, andra avdelningen, begär genom beslut av den 22 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 8 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Acquedotto De Ferrari Galliera s.p.a. och Provincia di Genova m.fl. beträffande följande frågor:

—

Skall den tolkning av artiklarna 12, 28, 43, 49 och 86 i EG-fördraget som domstolen fastställt i sin dom av den 7 december 2000 i mål C-324/98, Teleaustria, anses tillämplig och vara bindande för den nationella domstolen även i ett fall då det inte finns någon potentiell eller faktisk risk för diskriminering på grund av nationalitet?

—

Tillåter artiklarna 12, 28, 43, 49 och 86 i EG-fördraget, såsom de tolkats av EG-domstolen i dom av den 7 december 2000 i mål C-324/98, Teleaustria, att medlemsstaterna, när de anpassar sig till dessa artiklar, inför övergångsbestämmelser för att upprätthålla redan beviljade koncessioner avseende offentliga tjänster vilka har tilldelats utan anbudsförfarande, och under hur lång tid får i så fall dessa koncessioner bestå?

—

Kan artikel 86.2 tolkas så att den gör det möjligt att avvika från artiklarna 12, 28, 43 och 49 i EG-fördraget (såsom dessa tolkats av EG-domstolen i dom av den 7 december 2000 i mål C-324/98, med avseende på skyldigheten att genomföra ett anbudsförfarande för att tilldela koncessioner avseende offentliga tjänster) för att tilldela ett uppdrag att tillhandahålla en tjänst under en övergångsperiod som till sin längd är exakt bestämd och inte överstiger vad som får anses skäligt, när den konkreta situation som den hänskjutande domstolen har att pröva kännetecknas av särskilda omständigheter som gör att genomförandet av ett anbudsförfarande för att tilldela en koncession avseende en offentlig tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, såsom den integrerade vattenförsörjningstjänsten, kan äventyra det rättidiga inrättandet, ianspråktagandet och tillhandahållandet av tjänsten i fråga?

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/11

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale Amministrativo Regionale della Liguria, andra avdelningen, av den 22 april 2004 i målet mellan Acquedotto Nicolay s.p.a. och Provincia di Genova m.fl.

(Mål C-242/04)

(2004/C 217/21)

Tribunale Amministrativo Regionale della Liguria, andra avdelningen, begär genom beslut av den 22 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 8 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Acquedotto Nicolay s.p.a. och Provincia di Genova m.fl. beträffande följande frågor:

—

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/12

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het bedrijfsleven av den 28 maj 2004 i målet mellan Transport Maatschappij Traffic B.V. och Staatssecretaris van Economische Zaken

(Mål C-247/04)

(2004/C 217/22)

College van Beroep voor het bedrijfsleven begär genom beslut av den 28 maj 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 11 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Transport Maatschappij Traffic B.V. och Staatssecretaris van Economische Zaken beträffande följande fråga:

Skall uttrycket ”det som lagligen skall betalas” i artikel 236 i tullkodexen (1) tolkas så, att det endast avser huruvida villkoren för uppkomsten av en tullskuld enligt kapitel 2 i avdelning VII i tullkodexen är uppfyllda, eller krävs det för att det skall anses föreligga ”ett belopp som lagligen skall betalas” dessutom att det inte kan anföras några grunder, även med tillämpning av de gällande nationella bestämmelser som avses i artikel 4.23 i nämnda tullkodex, till stöd för att angripa underrättelsen om tullskulden?

(1) EGT L 302, 13.10.1992, s. 1, svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/12

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het bedrijfsleven av den 9 juni 2004 i målet mellan Koninklijke Coöperatie Cosun U.A. och Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit

(Mål C-248/04)

(2004/C 217/23)

College van Beroep voor het bedrijfsleven begär genom beslut av den 9 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 11 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Koninklijke Coöperatie Cosun U.A. och Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit beträffande följande frågor:

För det fall den möjlighet till eftergift av importtullar som föreskrivs i artikel 13 i förordning (EEG) nr 1430/79 (1), numera ersatt av artikel 239 i gemenskapens tullkodex, inte är tillämplig på sådana avgifter för C-socker som är i fråga i förevarande mål, är rådets förordning (EEG) nr 1785/81 (2) av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker och kommissionens förordning (EEG) nr 2670/81 (3) av den 14 september 1981 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för sockerproduktion utöver kvoten helt eller delvis ogiltiga i den mån det av vissa rättviseskäl saknas möjlighet till återbetalning eller eftergift av avgift för C-socker i enlighet med principen om grundläggande rättvisa?

Om den första frågan skall besvaras jakande, upphör då skyldigheten att erlägga avgift för C-socker eller kan den behöriga myndigheten och/eller kommissionen besluta om att undanta vissa kvantiteter C-socker från avgift med stöd av artikel 3 i förordning (EEG) nr 2670/81 när den avgiftsskyldige inte kan tillskrivas vare sig bedrägeri eller försumlighet som kan ha bidragit till att den av honom avsedda exporten av dessa kvantiteter inte skedde, och där den avgiftsskyldige av utredningsskäl har undanhållits information om en utredning beträffande överträdelser och oegentligheter som uförs av nationella myndigheter?

(1) EGT L 175, 12.7.1979, s. 1.

(2) EGT L 177, 1.7.1981, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 13, s. 110.

(3) EGT L 262, 14.9.1981, s. 14; svensk specialutgåva, område 3, volym 14, s. 11.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/12

Talan mot Republiken Frankrike, väckt den 14 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-255/04)

(2004/C 217/24)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 14 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Frankrike. Sökanden företräds av E. Traversa och A.-M. Rouchaud-Joët, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

—

Sökanden yrkar att domstolen skall fastställa att Republiken Frankrike har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 43 EG och 49 EG genom att

—	göra beviljandet av tillstånd för en platsförmedling för artister, etablerade i en annan medlemsstat, beroende av ett intresse för förmedlingens verksamhet med hänsyn till behovet av artistförmedlingar,

—	ålägga en artist som är en erkänd tjänsteleverantör, etablerad i sin ursprungliga medlemsstat där han regelbundet tillhandahåller liknande tjänster, en anställningspresumtion, och

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Ordningen för beviljande av tillstånd till tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat och som inte har beviljats tillstånd under jämförbara förhållanden i deras ursprungsstat är en rent mekanisk tillämpning av den ordning som tillämpas på tjänsteleverantörer som är etablerade i Frankrike, och tar ingen hänsyn till intyg och garantier som redan framförts i ursprungslandet. Genom att underställa licensen dessa krav går det franska systemet utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa de berörda artisternas intressen. Kravet på ett intresse för förmedlingens verksamhet med hänsyn till behovet av artistförmedlingar ger dessutom arbetsmarknadsministern, som är ansvarig för beviljande eller återkallande av tillstånd, ett begränsat utrymme för skönsmässig bedömning att stänga ute en utländsk tjänsteleverantör av den anledningen att det finns tillräckligt med franska förmedlingar som innehar tillstånd i Frankrike.

Anställningspresumtionen, som tillämpas på en artist som erkänns som en tjänsteleverantör som är etablerad i sin ursprungsstat där han regelbundet tillhandahåller jämförbara tjänster, utgör i sig en begränsning av den fria rörligheten för tjänster i den mån den till sin natur förbjuder eller förhindrar verksamhet som utförs av en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat där han lagligt utför jämförbara tjänster, och går utöver vad som är nödvändigt för att uppfylla syftet med densamma. Presumtionen är för övrigt svår att kullkasta och har konsekvenser inte bara vad gäller socialförsäkringen utan också vad gäller betald semester och det kompletterande pensionssystemet. Även om den tillämpas utan åtskillnad på nationella artister och artister från andra medlemsstater, utgör presumtionen en begränsning som medför att det blir svårare eller mindre attraktivt att driva de verksamheter som drivs av artister som är etablerade i en annan medlemsstat där de lagligt tillhandahåller jämförbara tjänster, vilket inte står i proportion till det syfte som eftersträvas.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/13

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Court of Appeal (England och Wales), Civil Division, av den 15 juni 2004 i målen mellan Michael Jason Clarke och Frank Staddon Ltd och J.C. Caufiled, C.F. Caufiled och K.V. Barnes och Marshalls Clay Products Ltd

(Mål C-257/04)

(2004/C 217/25)

Court of Appeal (England och Wales), Civil Division begär genom beslut av den 15 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 16 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målen mellan Michael Jason Clarke och Frank Staddon Ltd och J.C. Caufiled, C.F. Caufiled och K.V. Barnes och Marshalls Clay Products Ltd beträffande följande frågor:

Utgör ett bindande avtal mellan en arbetsgivare och en arbetstagare som innebär att en fastställd del av den lön som utbetalas till arbetstagaren utgör dennes ”semesterlön” (så kallad ”rolled up holiday pay”) ett åsidosättande av arbetstagarens rätt att erhålla betalning för sin årliga semester enligt artikel 7 i direktiv 93/104/EG (1) om arbetstiden?

Skulle det påverka svaret på fråga 1 om arbetstagaren erhöll samma lön före och efter det att det bindande avtalet i fråga trädde i kraft så att effekten av detta inte blev att ytterligare lön fastställdes, utan snarare att en del av den lön som skulle utbetalas till arbetstagaren betecknades som semesterlön?

3.	Om svaret på den första frågan är jakande, utgör det ett åsidosättande av rätten till betald årlig semester enligt artikel 7 om utbetalningen tillgodoräknas på så sätt att den kvittas mot den rättighet som tillerkänns genom direktivet?

Är det för att fullgöra den skyldighet att garantera en arbetstagare rätt till minst fyra veckors betald semester per år som följer av artikel 7 i direktiv 93/104/EG nödvändigt att betalningen till arbetstagaren sker under den period då han tar sin årliga semester, eller är det tillräckligt att utbetalningen sker i delposter under året för att detta skall vara förenligt med artikel 7 i direktivet?

(1) Rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förlängning i vissa avseenden (EGT L 307, 13.12.1993, s. 18).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/13

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av High Court of Justice, The Person Appointed by the Lord Chancellor under Section 76 of the Trade Marks Act 1994, on Appeal from the Registrar of Trade Marks av den 26 maj 2004 i målet mellan Elizabeth Emanuel och Continental Shelf 128 Ltd

(Mål C-259/04)

(2004/C 217/26)

High Court of Justice, The Person Appointed by the Lord Chancellor under Section 76 of the Trade Marks Act 1994, on Appeal from the Registrar of Trade Marks begär genom beslut av den 26 maj 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 16 juni 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Elizabeth Emanuel och Continental Shelf 128 Ltd beträffande följande frågor:

ARTIKEL 3.1 g I RÅDETS DIREKTIV 89/104 (1)

Är ett varumärke sådant att det kan vilseleda allmänheten och således inte kan registreras enligt artikel 3.1 g under följande omständigheter:

a)	den goodwill som är förknippad med varumärket har överlåtits tillsammans med tillverkningen av de varor som varumärket avser,

b)	före överlåtelsen var varumärket för en betydande andel av den berörda allmänheten ett tecken på att en viss person var involverad i designen eller skapandet av de varor på vilka det användes,

c)	efter överlåtelsen lämnade övertagaren in en ansökan om registrering av varumärket, och

vid tidpunkten för ansökan hade en betydande andel av den berörda allmänheten den felaktiga uppfattningen att användningen av varumärket innebar att denna person fortfarande var involverad i designen eller skapandet av de varor på vilka varumärket användes, vilket sannolikt påverkade köpbeteendet hos den delen av allmänheten?

Om svaret på fråga ett inte är förbehållslöst jakande, vilka andra omständigheter skall beaktas vid bedömningen av om ett varumärke är av sådan art att det kan vilseleda allmänheten och således inte kan registreras enligt artikel 3.1 g och, i synnerhet, är det relevant att risken för vilseledande sannolikt kommer att minska med tiden?

ARTIKEL 12.2 b I RÅDETS DIREKTIV 89/104

Kan ett registrerat varumärke vilseleda allmänheten till följd av det bruk innehavaren gjort av varumärket eller den användning till vilken innehavaren gett sitt tillstånd och därmed upphävas enligt artikel 12.2 b under följande omständigheter:

a)	det registrerade varumärket och den goodwill som är förknippad med detta har överlåtits tillsammans med tillverkningen av de varor som varumärket avser,

b)	före överlåtelsen var varumärket för en betydande andel av den berörda allmänheten ett tecken på att en viss person var involverad i designen eller skapandet av de varor på vilka det användes,

c)	efter överlåtelsen ingavs en ansökan om upphävande av varumärket, och

vid tidpunkten för denna ansökan hade en betydande andel av den berörda allmänheten den felaktiga uppfattningen att användningen av varumärket innebar att denna (Orig. s. 5) person fortfarande var involverad i designen eller skapandet av de varor på vilka varumärket användes, vilket sannolikt påverkade köpbeteendet hos den delen av allmänheten?

Om svaret på fråga tre inte är förbehållslöst jakande, vilka andra omständigheter skall beaktas vid bedömningen av om ett varumärke kan vilseleda allmänheten till följd av det bruk innehavaren gjort av varumärket eller den användning till vilken innehavaren gett sitt tillstånd och därför kan upphävas enligt artikel 12.2 b och, i synnerhet, är det relevant att risken för vilseledande sannolikt kommer att minska med tiden?

(1) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 11.02.1989, s. 7; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/14

Talan mot Republiken Italien, väckt den 17 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-260/04)

(2004/C 217/27)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 17 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av K. Wiedner, C. Cattabriga och L. Visaggio, samtliga i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har åsidosatt den allmänna principen om insyn och den skyldighet till offentliggörande som följer av bestämmelserna i EG-fördraget om etableringsfriheten, nämligen artikel 43 EG och följande artiklar, samt om friheten att tillhandahålla tjänster, nämligen artikel 49 EG och följande artiklar, genom att finansministeriet utan föregående uppmaning till anbudsingivning förnyat 329 tillstånd att bedriva verksamhet med vadslagning rörande hästkapplöpningar, och

—	förplikta Republiken Italien ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Även om tillstånd att bedriva verksamhet med vadslagning rörande hästkapplöpningar inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 92/50/EG (1), genom vilket förfarandet för offentlig upphandling av tjänster regleras, framgår det av domen i mål C-324/98, Telaustria (2), att den nationella myndighet som lämnar sådana tillstånd icke desto mindre är skyldig att iaktta de grundläggande principerna i fördraget, och särskilt den princip om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet som följer av bestämmelserna i EG-fördraget om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster (artikel 43 EG och följande artiklar respektive artikel 49 EG och följande artiklar).

Såväl beviljandet av sådana tillstånd som förlängning eller förnyelse av dem omfattas av nämnda principer. Ur gemenskapsrättslig synvinkel kan nämligen en förlängning eller en förnyelse av ett tillstånd likställas med ett beviljande av ett nytt tillstånd, och detta beslut måste således fattas med iakttagande av gemenskapsrätten.

Såsom domstolen har klargjort i sin dom av den 18 november 1999 i mål C-275/98, Unitron Scandinavia och 3-S (3), innebär principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet emellertid ”bland annat en skyldighet att lämna insyn, så att den upphandlande myndigheten kan försäkra sig om att principen iakttas”.

Denna skyldighet till insyn innebär att den upphandlande myndigheten är skyldig att för varje möjlig anbudsgivares räkning försäkra sig om ett adekvat offentliggörande som innebär att den offentliga upphandlingen av tjänster öppnas för konkurrens, samt att det kontrolleras att förfarandet är opartiskt.

Enligt kommissionens uppfattning står det klart att den ovannämnda principen om insyn inte har iakttagits av de italienska myndigheterna, när de förnyat de tidigare tillståndsinnehavarnas ovannämnda 329 tillstånd att bedriva verksamhet med vadslagning rörande hästkapplöpningar fram till den 1 januari 2006 utan att något förfarande för anbudsgivning inletts.

(1) EGT L 209 av den 24 juli 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139.

(2) REG 2000, s. I-10745.

(3) REG 1999, s. I-8291, punkt 31.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/15

Talan mot Konungariket Belgien väckt den 29 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-275/04)

(2004/C 217/28)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 29 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Belgien. Sökanden företräds av C. Giolito och G. Wilms, båda i egenskap av ombud, delgivningsadress: Luxemburg.

Europeiska gemenskapernas kommission yrkar att domstolen skall

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3, 6.9, 6.10 och 6.11 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 (1) av den 22 maj 2000om genomförande av beslut 94/728EG (2), Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, genom vilken rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG (3), Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel, vars syfte är identiskt, har upphävts och ersatts från och med den 31 maj 2000

—	genom att inte inom den föreskrivna fristen bokföra fastställda anspråk i enlighet med artikel 6.3 a i förordning nr 1150/2000, och

—

genom att sedan den 1 januari 1995 inte kontrollera huruvida andra förseningar med avseende på tillhandahållande av egna medel inträffat till följd av att bokföring i enlighet med artikel 6.3 a i förordning nr 1150/2000 gjorts för sent, genom att förstöra arkivhandlingar avseende denna period och genom att inte sända dessa handlingar till kommissionen för denna skall kunna beräkna upplupen dröjsmålsränta i enlighet med artikel 11 i förordning nr 1552/89 (4) med anledning av att egna medel tillhandahållits för sent.

2.	förplikta konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Att Konungariket Belgien åsidosätter gemenskapsbestämmelser i fråga om bokföring ger upphov till förseningar med avseende på tillhandahållande av egna medel. Medlemsstaterna är nämligen skyldiga att bokföra fastställda, säkerställda och obestridda anspråk i enlighet med artikel 6.3 a i förordning nr 1150/2000 (bokföring A). Den bokföring som avses i artikel 6.3 b i den ovannämnda förordningen (bokföring B) är förbehållen fastställda anspråk som ännu inte uppburits och för vilka ingen säkerhet ställts. Anspråk för vilka säkerhet har ställts i samband med förfarandet för extern transitering (T1, TIR-carnet, ATA-carnet etc.) kan endast bokföras särskilt om de bestritts formellt riktigt, vilket bland annat innebär att föreskrivna tidsfrister skall ha iakttagits och att krav skall ha framställs skriftligen.

Kommissionen kan inte godta de skäl som Belgien anfört som grund för de oriktigheter och förseningar som konstaterats med avseende på bokföringen.

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, s. 1).

(2) EGT L 293, s. 9; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 192.

(3) EGT L 185, s. 24.

(4) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/15

Talan mot Konungariket Nederländerna, väckt den 30 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-282/04)

(2004/C 217/29)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 30 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Nederländerna. Sökanden företräds av Hans Støvlbæk och Abert Nijenhuis, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 56 EG och 43 EG genom att behålla vissa bestämmelser i bolagsordningen för bolaget Koninklijke KPN NV, nämligen de som säger att bolaget skall ha en särskild aktie som är ställd till viss man, vilken ägs av nederländska staten, till vilken särskilda rättigheter är knutna vad gäller godkännandet av vissa beslut som fattas av bolagets behöriga organ, och

—	förplikta Konungariket Nederländerna att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

År 1998 delades Koninklijke PTT Nederland NV upp i två självständiga bolag, nämligen Koninklijke KPN NV (KPN), för telekommunikationsverksamheten, och TNT POSTGROEP NV (TPG), för logistik och distribution. Kapitalet i bolaget Koninklijke KPN NV utgörs förutom av vanliga aktier och preferensaktier, dessutom av en särskild aktie ställd till viss man som är förknippad med vissa privilegier. Denna särskilda aktie ägs för närvarande av nederländska staten.

Enligt bolagsordningen är denna särskilda aktie förknippad med speciella rättigheter vad gäller godkännandet av vissa beslut som fattas av bolagets behöriga organ.

Enligt kommissionen innebär de rättigheter som är knutna till den särskilda aktien att den fria rörligheten för kapital och etableringsfriheten inskränks. Dessa speciella befogenheter kan, även om de inte är uttryckligen diskriminerande, försvåra köpet av aktier i det ifrågavarande bolaget och avskräcka investerare i andra medlemsstater från att investera i detta bolag. Dessa rättigheter leder nämligen till en avsevärd begränsning av de rättigheter som normalt sett är knutna till direkta investeringar i KPN. Således kan de inverka på den fria rörligheten för kapital och därmed utgöra en inskränkning av rörligheten för kapital i den mening som avses i artikel 56 i EG-fördraget.

Eftersom dessa speciella befogenheter samtidigt ger nederländska staten möjlighet att utöva bestämmanderätt över bolagsdriften och den allmänna verksamheten, påverkar dessa befogenheter de direkta investeringarna och av denna anledning kan de också utgöra en inskränkning av den etableringsfrihet som föreskrivs i artikel 43 i EG-fördraget.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/16

Talan mot Konungariket Nederländerna, väckt den 1 juli 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-283/04)

(2004/C 217/30)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 1 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Nederländerna. Sökanden företräds av Hans Støvlbæk och Abert Nijenhuis, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 56 EG och 43 EG genom att behålla vissa bestämmelser i bolagsordningen för bolaget TPG, nämligen de som säger att bolaget skall ha en särskild aktie som är ställd till viss man, vilken ägs av nederländska staten, till vilken särskilda rättigheter är knutna vad gäller godkännandet av vissa beslut som fattas av bolagets behöriga organ, och

—	förplikta Konungariket Nederländerna att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt bolagsordningen är denna särskilda aktie förknippad med speciella rättigheter vad gäller godkännandet av vissa beslut som fattas av bolagets behöriga organ.

Enligt kommissionen innebär de rättigheter som är knutna till den särskilda aktien att den fria rörligheten för kapital och etableringsfriheten inskränks. Dessa speciella befogenheter kan, även om de inte är uttryckligen diskriminerande, försvåra köpet av aktier i det ifrågavarande bolaget och avskräcka investerare i andra medlemsstater från att investera i detta bolag. Dessa rättigheter leder nämligen till en avsevärd begränsning av de rättigheter som normalt sett är knutna till direkta investeringar i TPG. Således kan de inverka på den fria rörligheten för kapital och därmed utgöra en inskränkning av rörligheten för kapital i den mening som avses i artikel 56 i EG-fördraget.

Eftersom dessa speciella befogenheter samtidigt ger nederländska staten möjlighet att utöva bestämmanderätt över bolagsdriften och den löpande verksamheten, påverkar dessa befogenheter de direkta investeringarna och av denna anledning kan de också utgöra en inskränkning av den etableringsfrihet som föreskrivs i artikel 43 i EG-fördraget.

Kommissionen bestrider inte att säkerställandet av ett sådant välfungerande postsystem som nederländska regeringen åsyftar kan utgöra ett tvingande skäl med hänsyn till allmänintresset. Kommissionen konstaterar dock att de rättigheter som är knutna till denna ”gyllene aktie” också rör de posttjänster som inte omfattas av begreppet samhällsomfattande tjänster såsom det definieras i direktiv 97/67/EG (till exempel expresstjänster och logistiktjänster). För sådana tjänster föreligger således inga sådana tvingande hänsyn till allmänintresset som motiverar inskränkningar av de grundläggande principerna i EG-fördraget. Dessutom har de nederländska myndigheterna inte använt sig av samtliga möjligheter som föreskrivs i direktiv 97/67/EG för att säkerställa utförandet av de samhällsomfattande posttjänsterna. Härvid påpekas att det genom direktiv 2002/39/EG har införts utökade möjligheter för medlemsstaterna att införa kontroller och särskilda förfaranden för att se till att dessa tjänster utförs på ett tillfredsställande sätt. Användningen av en mekanism som bygger på speciella befogenheter tycks mot denna bakgrund inte stå i proportion till det eftersträvade målet. Slutligen är godtyckligheten vid utövandet av de speciella befogenheterna oförenlig med de krav som uppställs i EG-domstolens rättspraxis.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/17

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale di Oristano av den 14 juni 2004 i målet mellan Medda Ignazio och Banco di Napoli SpA samt Regione Autonoma della Sardegna

(Mål C-285/04)

(2004/C 217/31)

Tribunale di Oristano begär genom beslut av den 14 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 1 juli 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Medda Ignazio och Banco di Napoli SpA samt Regione Autonoma della Sardegna angående frågan huruvida Europeiska kommissionens beslut nr 97/612/EG (1) är ogiltigt på någon av följande grunder:

a)	Bristande behörighet för kommissionen att anta det omtvistade beslutet på grund av åsidosättande av artiklarna 32, 33, 34, 35, 36, 37 och 38 EG.

b)	Åsidosättande av bestämmelser rörande förfarandet enligt artikel 88.1 EG.

c)	Åsidosättande av bestämmelser rörande förfarandet enligt artikel 88.2 och 88.3 EG.

d)	Bristande motivering av beslutet enligt artikel 253 EG jämförd med artiklarna 88.3 EG och 87.1 EG.

e)	Åsidosättande av och underlåtenhet att iaktta ”kriterier som kommissionen allmänt tillämpar på statligt stöd till jordbruksföretag i svårigheter” och ”gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för räddning och omstrukturering av företag i svårigheter”.

f)	Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar.

(1) EGT L 248, 11.09.1997, s. 27.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/17

Överklagande, ingivet den 5 juli 2004 av Eurocermex SA, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 29 april 2004 i mål T-399/02: Eurocermex SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

(Mål C-286/04 P)

(2004/C 217/32)

Eurocermex SA har den 5 juli 2004 (per telefax av den 29 juni 2004) till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 29 april 2004 i mål T-399/02: Eurocermex SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån). Klaganden företräds av A. Bertrand, avocat.

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	ändra förstainstansrättens beslut av den 29 april 2004, och

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet.

Grunder och huvudargument

Förstainstansrätten har gjort en separat bedömning av de olika delarna som utgör varumärket, som registreringsansökan avser, och har fastslagit överklagandenämndens beslut genom att anse att nämnda delar saknar särskiljningsförmåga så att det inte är möjligt för konsumenten att fastställa produktens ursprung. Förstainstansrätten har härigenom avsett att skilja de olika delarna åt för att bedöma hur de uppfattas separat och har följaktligen ansett att varumärket som registreringsansökan avser helt saknar särskiljningsförmåga. Det handlar om en allvarlig felbedömning och en felaktig rättstillämpning, eftersom det är just helhetsintrycket av kännetecknet som registreringsansökan avser som skall prövas och inte kännetecknets olika delar var för sig.

Under alla omständigheter har varumärket uppnått särskiljningsförmåga till följd av att det allmänt använts som ett kännetecken i anslutning till en produkt och/eller ett företag.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/17

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunal de Police de Neufchâteau (Belgien) av den 4 juni 2004 i målet mellan Ministère public och Henri Léon Schmitz

(Mål C-291/04)

(2004/C 217/33)

Tribunal de Police de Neufchâteau (Belgien) begär genom beslut av den 4 juni 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 9 juli 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Ministère public och Henri Léon Schmitz beträffande följande fråga:

Skall artiklarna 10 EG, 39 EG, 43 EG och 49 EG tolkas så, att de utgör hinder mot att en medlemsstat vidtar en åtgärd genom vilken en arbetstagare bosatt i landet tvingas att registrera sitt fordon där, trots att fordonet ägs av arbetstagarens arbetsgivare? Denne arbetsgivare är ett bolag med säte i en annan medlemsstat, och det föreligger ett anställningsavtal mellan arbetstagaren och arbetsgivaren samtidigt som arbetstagaren är aktieägare, styrelseledamot eller firmatecknare eller innehar en liknande ställning.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/18

Talan väckt den 14 juli 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-299/04)

(2004/C 217/34)

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Theofanis Christoforou, i egenskap av ombud, och Karolina Mojzesowicz, kommissionens rättstjänst, har den 14 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Grekland.

Kommissionen yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (1) genom att inte inom den föreskrivna tidsfristen ha antagit de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv,

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tiden för införlivande av direktivet i nationell rätt löpte ut den 24 juli 2003.

(1) EGT L 249, 17.09.2002, s. 21.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/19

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

den 10 juni 2004

i mål T-275/01: Mercedes Alvaro Moreno mot Europaparlamentet (1)

(Tjänstemän - Tillfälligt anställd - Tolk - Artikel 74 i RAA - Upphörande av kontrakt)

(2004/C 217/35)

Rättegångsspråk: franska

I mål T-275/01, Mercedes Alvaro Moreno, Berlin (Tyskland), företrädd av G. Vandersanden, avocat, mot Europaparlamentet (ombud: H. von Hertzen och J. de Wachter), angående dels ogiltigförklaring av beslutet att inte längre anlita tolkar som fyllt 65 år, dels skadestånd, har förstainstansrätten (femte avdelningen), sammansatt av ordföranden R. Garcia-Valdecasas samt domarna P. Lindh och J. D. Cooke, den 10 juni 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

1.	Parlamentets beslut av den 30 november 2000, som delgavs sökanden den 10 februari 2001, och parlamentets beslut av den 19 juli 2001 om ogillande av sökandens klagomål ogiltigförklaras.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Parlamentet skall ersätta samtliga rättegångskostnader.

(1) EGT C 3, 5.1.2002.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/19

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 26 april 2004 av Erich Drazdansky

(Mål T-158/04)

(2004/C 217/36)

Rättegångsspråket skall fastställas i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna – ansökan är avfattad på tyska

Erich Drazdansky har den 26 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten A. Leeb.

Även Concentrate Manufacturing Company of Ireland, som även utövar verksamhet under namnet Seven-Up International (Hamilton, Bermudas), var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ändra det ifrågasatta beslutet så, att sökanden får sin rätt återställd,

—	i förekommande fall, ogiltigförklara harmoniseringsbyråns beslut och ålägga den att pröva ansökan på nytt,

—	i vart fall förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna avseende förevarande mål

Grunder och huvudargument

Sökanden ansökte vid harmoniseringsbyrån om registrering av ordmärket UUP'S för varor i klass 32 (registreringsansökan nr 1 968 676). Concentrate Manufacturing Company of Ireland, som är innehavare av gemenskapsordmärket och det spanska ordmärket UP, avseende varor i klasserna 30 och 32, gjorde en invändning mot registreringen av detta varumärke.

Genom beslut av den 31 juli 2003, som tillkännagavs den 1 augusti 2003 genom telefaxskrivelse, godtog invändningsenheten invändningen. Genom skrivelse av den 1 oktober 2003, som inkom till harmoniseringsbyrån den 7 oktober 2003, överklagade sökanden detta beslut. Genom skrivelse av den 23 oktober 2003 upplyste invändningsenheten sökanden om att överklagandet inte hade inkommit inom den föreskrivna fristen och anmodade den att inkomma med yttrande i detta hänseende. Sökanden ingav då en ansökan om återställande av försutten tid.

Genom beslut av den 3 mars 2004, avslog andra överklagandenämnden denna ansökan och sökandens överklagande.

Sökanden har uppgett att överklagandet undertecknades den sista dagen inom tidsfristen av sökandens företrädare och placerades i en hög med försändelser som skulle sändas genom telefax. Efter att överklagandeavgiften betalats lade den person som var postansvarig inte skrivelsen bland de försändelser som skulle sändas genom telefax, utan tillsammans med dem som skulle sändas som rekommenderade försändelser.

Sökanden har gjort gällande att harmoniseringsbyrån i det ifrågasatta beslutet felaktigt tillämpat bestämmelserna avseende återställande av försutten tid i rådets förordning (EG) nr 40/94. Om bestämmelserna skulle ha tillämpats korrekt, skulle harmoniseringsbyrån ha kommit till slutsatsen att villkoren för återställande av försutten tid var uppfyllda i förevarande mål, eftersom det inte finns någon organisationsbrist som hindrar att sökanden får sin rätt återställd och eftersom det skall göras en analog tillämpning av bestämmelserna om för sen betalning av avgifter i kommissionens förordning om de avgifter som skall betalas till harmoniseringsbyrån.

Sökanden har gjort gällande att det i förevarande mål är fråga om en icke allvarlig försummelse som det inte hade varit möjligt att förhindra genom ekonomiskt rimliga organisationsåtgärder. Det skall även tas hänsyn till att det inte uppkommit någon processuell nackdel för motparten i överklagandeförfarandet.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/20

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 30 april 2004 av Eugénio Branco Lda

(Mål T-162/04)

(2004/C 217/37)

Rättegångsspråk: portugisiska

Eugénio Branco Lda. har den 30 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden, som har säte i Lissabon, företräds av advokaten Bolota Belchior, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 8 augusti 2004, genom vilket kommissionen avslog ansökan om utbetalning av det återstående beloppet i ett förfarande för finansiering genom Europeiska socialfonden (nedan kallad fonden) och förklarade att vissa utgifter som åberopats av sökanden inte var ersättningsgilla, varför kommissionen satte ned fondens stöd till utbildningsåtgärder som godkänts genom beslut av kommissionen och om återkrävde från sökanden ett belopp på 39 899,07 euro som sökanden erhållit som förskott från fonden och det motsvarande belopp som erhållits i stöd från Portugisiska staten, och

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden ingav den 29 juni 1986 till Departamento para os Assuntos do Fundo Social Europeu (avdelningen för ärenden rörande Europeiska socialfonden, nedan kallad DAFSE), som lyder under Portugisiska staten, en ansökan om finansiering genom fonden av utbildningsåtgärder som skulle genomföras under perioden mellan den 2 januari 1987 och den 31 december 1987. Ansökan bifölls av kommissionen. Sökanden ingav en ansökan till DAFSE om utbetalning av det återstående belopp som enligt sökanden tillkom den. DAFSE utförde en analys av sökandens räkenskaper och de handlingarna avseende utbildningsåtgärderna i fråga, varefter den genom beslut av den 13 mars 1989 godkände ansökan om betalning av det återstående beloppet. Även kommissionen godkände ansökan. Den 8 augusti 2004 meddelade kommissionen det beslut mot vilket sökandens talan riktas.

Enligt sökanden strider detta beslut mot rådets förordning (EEG) nr 2950/83 av den 17 oktober 1983, genom vilken beslut 83/516 om Europeiska socialfondens uppgifter tillämpas, eftersom sökanden till punkt och pricka har följt alla lagar, förordningar, direktiv, kriterier, ålägganden och villkor som skulle iakttas när den gav in sin ansökan om stöd från fonden. Sökanden har därför förvärvat egna rättigheter och det ifrågasatta beslutet strider mot de förvärvade rättigheterna.

Beslutet strider även mot principen om skydd för berättigade förväntningar och mot rättssäkerhetsprincipen, eftersom sökanden genom godkännandebeslutet gavs en rättighet till och en juridiskt relevant förväntning på att den skulle erhålla stödet om den utförde utbildningsåtgärderna i enlighet med de överenskomna villkoren. Sökanden anser att kommissionen skulle ha kunnat fatta det beslut som nu är i fråga redan i början av 1989. Den har därför åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen.

Det ifrågasatta beslutet utgör slutligen ett grovt åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom sökanden betalat utgifterna i fråga i tron att kommissionen skulle uppfylla sitt åtagande och stödöverenskommelsen.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/21

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 25 maj 2004 av Przedsiebiorstwo Polmos Bialystock

(Mål T-180/04)

(2004/C 217/38)

Rättegångsspråk: engelska

Przedsiebiorstwo Polmos Bialystock, Bialystock (Polen), har den 25 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten C. Bercial Arias.

Även V & S Vin & Sprit AB var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 16 mars 2004 (ärende R 430/2003-1), i överklagandenämnden bekräftade invändningsenhetens beslut nr 1200/2003 genom vilket invändning nr B 432 635 godtogs.

—	förplikta (harmoniseringsbyrån) att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Sökanden
Sökt gemenskapsvarumärke:	Figurmärket ”ABSOLWENT B GRADUATE VODKA WÓDKA” varor som ingår i klass 33 (öl, osv.)
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	V & S Vin & Sprit AB
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Nationella ordmärket ”ABSOLUT”
Beslut som har överklagats till överklagandenämnden:	Vägran att registrera
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet
Grunder:	Artiklarna 8.1 b och 8.2 c i förordning (EG) nr 40/941 (1) skall inte tillämpas. I detta hänseende anför sökanden att tecknen i fråga är olika.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/21

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 25 maj 2004 av Tokai Europe GmbH

(Mål T-183/04)

(2004/C 217/39)

Rättegångsspråk: tyska

Tokai Europe GmbH har den 25 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten G. Kroemer.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens förordning (EG) nr 384/2004 av den 1 mars 2004 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (1), och

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden tillverkar cigarettändare samt importerar cigarettändare och delar därtill. Sökanden har invändningar mot kommissionens förordning (EG) nr 384/2004.

Sökanden gör gällande att, genom att kommissionen genom den omtvistade förordningen har klassificerat de små metallhjul, som importeras till Mexiko och Hongkong för tillverkningen av cigarettändare där, enligt undernummer 961390 i tullnomenklaturen, har tillämpningsområdet för detta undernummer utvidgats utöver vad som följer av dess ordalydelse. Därigenom klassificeras underprodukter, även i andra varor, som inte kan anses tillhöra nummer 9613, som delar av cigarettändare. Kommissionen har således överskridit sina befogenheter.

Sökanden gör vidare gällande att kommissionen har åsidosatt principen om att varor skall klassificeras efter deras objektiva beskaffenhet, genom att beakta ändamålet med användningen av metallhjul för tillverkningen av cigarettändare. I skälen i nämnda förordning hänvisas nämligen uttryckligen till ändamålet med användningen.

Vidare anför sökanden att kommissionen inte har beaktat tullsamarbetsrådets förklaring avseende det harmoniserade systemet (nedan kallat HS) för kodifiering av varor vid klassificeringen av metallhjulen i tulltaxan, eftersom man därvid har beaktat metallhjulens ändamål och inte urskiljningskriteriet.

(1) EUT L 64, s. 21.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/22

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 25 maj 2004 av Lancôme Parfums et Beauté & Cie

(Mål T-185/04)

(2004/C 217/40)

Rättegångsspråk: franska

Företaget Lancôme Parfums et Beauté & Cie, Paris har den 25 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten Muriel Antoine-Lalance.

Även Jacqueline Baudon var part i förfarandet vid fjärde överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 11 mars 2004 (ärende R 0039/2002-4) i ett invändningsförfarande mellan Lancôme Parfums et Beauté & Cie och Jacqueline Baudon,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring:	Ordmärket AROMACOSMETIQUE – Ansökan nr 886.335, för varor som omfattas av klass 3 (kosmetika, skönhetsmedel och smink)
Innehavare av det varumärke som är föremål för ansökan om ogiltigförklaring:	sökanden
Ansökan om ogiltigförklaring:	Jacqueline Baudon, innehavare av de franska ordmärkena ”AROMACOSMETIQUE”, nr 92/408 786 för tjänster som omfattas av klass 42 och nr 98/739 256 för varor som omfattas av klasserna 3 och 5
Annulleringsenhetens beslut:	Ogiltigförklaring av gemenskapsvarumärket AROMACOSMETIQUE på grund av risk för förväxling med det äldre nationella varumärket nr 98/739 256
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet
Grunder:	åsidosättande av artiklarna 61, 62, 73 och 79 i förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken och av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/22

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 24 maj 2004 av Société Freixenet SA

(Mål T-188/04)

(2004/C 217/41)

Rättegångsspråk: franska

Société Freixenet SA, Sant Sadurní d'Anoia (Spanien), har den 24 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaterna Fernand de Visscher, Emmanuel Cornu, Eric De Gryse och Donatienne Moreau.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 11 februari 2004 och besluta att ansökan nr 32540 om gemenskapsvarumärke skall offentliggöras i enlighet med artikel 40 i förordning nr 40/94,

—	i andra hand, ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 11 februari 2004

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Freixenet SA
Sökt gemenskapsvarumärke:	Tredimensionellt märke i form av en svart matt blästrad flaska – Ansökan nr 32540
Varor eller tjänster:	Varor som ingår i klass 33 (mousserande vin)
Beslut som har överklagats till överklagandenämnden:	Avslag på ansökan
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet
Grunder:	Åsidosättande av rätten till försvar och av artikel 73 i förordning (EG) nr 40/94 (1), genom att sökanden inte har kunnat uttala sig över samtliga omständigheter, samt av artikel 7.1 b och 7.3 i samma förordning.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/23

Talan mot Ekonomiska och sociala kommittén väckt den 24 maj 2004 av Christian van der Haegen

(Mål T-189/04)

(2004/C 217/42)

Rättegångsspråk: franska

Christian van der Haegen, Bryssel, har den 24 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Ekonomiska och sociala kommittén. Sökanden företräds av advokaterna Sébastien Orlandi, Albert Coolen, Jean-Noël Louis och Etienne Marchal med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslut fattat av uttagningskommittén i det interna uttagningsprovet CESE/C/02/03 att inte ge sökanden tillträde till uttagningsproven,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det aktuella meddelandet om uttagningsprov angavs som villkor för att beredas tillträde till uttagningsproven bland annat att den sökande skulle styrka fem års arbetslivserfarenhet inom gemenskapens institutioner, varav minst fyra år inom Ekonomiska och sociala kommittén och/eller Regionkommittén. För den första delen av uttagningsprovet, som sökanden lämnat in sin ansökan till, krävdes enligt meddelandet om uttagningsprov dessutom att tre år av den totala arbetslivserfarenheten skulle ha samband med de arbetsuppgifter som avsågs i denna del av uttagningsprovet.

Sökanden har en bred och varierad arbetslivserfarenhet från olika gemenskapsinstitutioner. Han gör till stöd för sin talan gällande att meddelandet om uttagningsprov är rättstridigt och åsidosätter artikel 27 i tjänsteföreskrifterna samt likabehandlingsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen, eftersom det saknas skäl för kravet att arbetslivserfarenheten skall ha förvärvats enbart inom Ekonomiska och sociala kommittén och/eller Regionkommittén och inte inom någon annan av gemenskapens institutioner.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/23

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 28 maj 2004 av Flex Equipos de Descanso, S.A.

(Mål T-192/04)

(2004/C 217/43)

Rättegångsspråk: Engelska

Flex Equipos de Descanso, S.A., Madrid (Spanien) har den 28 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten R. Ocquet.

Även Legget & Platt var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 18 mars 2004 i ärende R 333/2003-1 och ändra detta beslut till den del det innebär att den bevisning invändaren förebringat avvisats och till den del det innebär att invändning B-386088 avvisats,

—	återförvisa ärendet till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden och fastslå att ansökan om gemenskapsvarumärke nr 1607167 ”LURA-FLEX” inte får registreras för någon av de varor för vilka det sökts registrerat,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Legget & Platt, Inc.
Sökt gemenskapsvarumärke:	Ordmärket ”LURA-FLEX”, för varor som ingår i klasserna 6 och 20 (Fjäderenheter för montering i möbler, sängar, madrasser och sitsar; möbler, sängar; sängutrustning; madrasser, …) (Nr 1607167)
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Fabricas Lucia Antonio Betere S.A., nu Flex Equipos de Descanso S.A.
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	De spanska varumärkesregistreringarna för figurmärket ”FLEX”, för varor som ingår i klasserna 6 och 20 (byggnadsmaterial av metall, ramar till metallsängar, sängar, madrasser med metallfjädrar, möbler …) och dessa varumärkens goodwill med avseende på alla slags sängar, madrasser och kuddar.
Invändningsenhetens beslut:	Avslag på invändningen
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på Flex Equipos de Descansos överklagande
Grunder:	Åsidosättande av reglerna 18.2 och 22.4 i kommissionens förordning nr 2868/95, av invändarens rätt yttra sig i (1) enlighet med regel 18 i förordningen och av artikel 8 i rådets förordning nr 40/94 (2)

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/24

Talan mot Europeiska unionens råd, väckt den 28 maj 2004 av Gul Ahmed Textile Mills Ltd

(Mål T-199/04)

(2004/C 217/44)

Rättegångsspråk: engelska

Gul Ahmed Textile Mills Ltd, Landhi, Karachi (Pakistan), har den 28 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska unionens råd. Sökanden företräds av advokaten L. Ruessmann, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 397/2004 av den 2 mars 2004 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av sänglinne av bomull med ursprung i Pakistan, (1) i den mån sökandens produkter beläggs med antidumpningstullar, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden är ett pakistanskt bolag som producerar sänglinne och exporterar det till Europeiska unionen. Bolagets produkter är föremål för de antidumpningstullar som införts genom den omtvistade förordningen. Till stöd för sitt yrkande om att förordningen skall ogiltigförklaras har sökanden åberopat följande grunder:

—

Åsidosättande av artikel 5.7 och 5.9 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (2) och åsidosättande av artikel 5.1 och 5.2 i Världshandelsorganisationens avtal om antidumpning, såvitt avser inledandet av undersökningen. Sökanden gör gällande att det klagomål, mot bakgrund av vilket undersökningsförfarandet inleddes, var uppenbart otillräckligt såväl beträffande vad som däri anges som omständigheter som beträffande skälen till att en undersökning skulle inledas.

—	Uppenbart oriktig bedömning, åsidosättande av artikel 2.3 och 2.5 och av artikel 18.4 i förordning (EG) nr 384/96 samt åsidosättande av Världshandelsorganisationens avtal om antidumpning, vad avser beräkningen av det normala värdet.

—	Åsidosättande av artikel 2.10 i förordning (EG) nr 384/96, av Världshandelsorganisationens avtal om antidumpning och av skyldigheten att avge tillräcklig motivering enligt artikel 253 EG i samband med justeringen för tullrestitution i jämförelsen mellan det normala värdet och exportpriset.

—

Uppenbart oriktig bedömning, åsidosättande av artikel 3 i förordning (EG) nr 384/96 och åsidosättande av Världshandelsorganisationens avtal om antidumpning, vad avser fastställandet av faktisk ekonomisk skada och fastställandet av kausalsamband mellan den påstått dumpade importen och den påstådda skadan.

(1) EUT L 66, 2004, s. 1.

(2) EGT L 56, 1996, s. 1.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/24

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 maj 2004 av Regione Autonoma della Sardegna

(Mål T-200/04)

(2004/C 217/45)

Rättegångsspråk: italienska

Regione Autonoma della Sardegna har den 28 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Domenico Dodaro, advokat.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet i den del det därigenom föreskrivs att det stöd som Italien beslutat om i enlighet med artikel 5 i legge della Regione Sardegna nr 22 av den 17 november 2000 är oförenligt med den gemensamma marknaden,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har genom det omtvistade beslutet beslutat att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i fördraget och fastställt att det stöd som föreskrivs i artikel 5 i L.R. nr 22/2000 avseende ”stöd till förmån för uppfödare för att bekämpa sjukdomen bluetongue” är oförenligt med den gemensamma marknaden. I lagen föreskrivs flera stödåtgärder till förmån för flera uppfödare som lidit skada på grund av bluetongue.

Regionen gör gällande följande till stöd för sina yrkanden:

—

Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, eftersom den utredning som svaranden genomfört för att fastställa huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden är otillräcklig. Svaranden har nämligen inte beaktat de uppgifter som var tillgängliga i meddelandet och som senare kompletterades av regionen Sardinien och närmare bestämt följande:

—	Stödet var inte avsett för bearbetningsföretag utan utgjorde en nödvändig kompletterande åtgärd för att kompensera producenters uteblivna vinst till följd av den betydande inverkan som kooperativens fasta kostnader har haft på nettovinsterna.

—

Det kan inte visas på ett abstrakt sätt att det föreligger ett samband mellan sjukdomen och den uteblivna vinsten utan det följer av det praktiska genomförandet av stödordningen, som är upprättad så att stödåtgärder inte skall kunna beviljas för andra ändamål än sådana som har samband med bluetongue. Hänvisningen till andra hypotetiska skäl än utebliven vinst är inte tillräckligt motiverad och motsägs av de omständigheter som meddelats kommissionen.

—	De kooperativ som är stödmottagare saknar alternativa leveranskällor.

—

Åsidosättande av bestämmelser i EG-fördraget och av rättsprinciper om fördragets tillämpning enligt följande:

—

Kommissionen har åsidosatt principen om ändamålsenlig verkan, genom att inte tillämpa artikel 87.2 b även om de italienska myndigheterna inte har hänvisat till denna bestämmelse. Sökanden anser att svaranden skulle ha motiverat varför den inte tillämpade bestämmelsen. Bestämmelsens tillämplighet kan, enligt principen om ändamålsenlig verkan, säkerligen inte vara beroende av huruvida den har åberopats av de italienska myndigheterna.

—	Kommissionen har åsidosatt artikel 87.3 c, eftersom den har bortsett från egenskapen hos den åtgärd som fastställts vara oförenlig med de åtgärder som godkänts av kommissionen genom beslut SG(01) D/285817 av den 2 februari 2001 avseende artikel 3 i L.R. 22/2000.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/25

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 7 juni 2004 av Indorata-Servicos e Gestao Lda

(Mål T-204/04)

(2004/C 217/46)

Rättegångsspråk: tyska

Indorata-Servicos e Gestao Lda har den 7 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten Th. Wallentin.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet att avslå ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke och förordna att harmoniseringsbyrån skall registrera varumärket ”HAIRTRANSFER” som gemenskapsvarumärke även för de varor och tjänster som ännu är omtvistade och att tillåta offentliggörande.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke:	Ordmärket ”HAIRTRANSFER” – Ansökan nr 2 619 039
Varor eller tjänster:	Varor och tjänster som ingår i klasserna 8, 22, 41 och 44 (elektriska och icke elektriska hårtrimningsapparater, syntetiskt och äkta hår, utbildning, särskilt organisation och genomförande av seminarier för fortbildning, hygienisk vård och skönhetsvård, särskilt hårvård och -behandling)
Beslut som har överklagats till överklagandenämnden:	Granskarens beslut att avslå registreringsansökan.
Överklagandenämndens beslut:	Avslog överklagandet.
Grunder:	Det berörda varumärket har särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94. Det berörda varumärket är inte endast beskrivande i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 40/94.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/26

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 8 juni 2004 av Alessandro Ianniello

(Mål T-205/04)

(2004/C 217/47)

Rättegångsspråk: franska

Alessandro Ianniello, Bryssel, har den 8 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Stéphane Rodrigues och Yola Minatchy, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 18 februari 2004 med anledning av Alessandro Ianniellos klagomål, samt ogiltigförklara den karriärsutvärderingsrapport som upprättats om sökanden för perioden 1 juli 2001–31 december 2002,

—	fastställa att Europeiska gemenskapen har ådragit sig en utomobligatorisk skadeståndsskyldighet på grund av det omtvistade beslutet och dröjsmålet med att upprätta en karrriärsutvärderingsrapport om sökanden för perioden 1 juli 2001–31 december 2002,

—	bevilja sökanden skadestånd för den skada som han lidit till ett belopp av 5 000 euro,

—	förplikta svaranden att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut av den 18 februari 2004 genom vilket myndigheten avslog sökandens begäran om omprövning av den karriärsutvärderingsrapport som upprättats om sökanden för perioden 1 juli 2001–31 december 2002, och fastslog att det inte var nödvändigt att inleda en administrativ undersökning beträffande vissa handlingar som uppvisats för gemensamma kommittén för utvärdering vid generaldirektoratet RELEX.

Till stöd för sina yrkanden gör sökanden gällande att vissa väsentliga formföreskrifter har åsidosatts, såsom rätten till försvar, den administrativa myndighetens skyldighet att vara opartisk och motiveringsskyldigheten.

Dessutom har beslutet fattats med förbiseende av sökandens rätt till skydd för personliga uppgifter, administrationens omsorgsplikt och principen om god förvaltningssed.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/26

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 7 juni 2004 (telefax/e-post: 2 juni 2004) av Fernando Rodriguez Carvalhais

(Mål T-206/04)

(2004/C 217/48)

Rättegångsspråk: portugisiska

Fernando Rodriguez Carvalhais har den 7 juni 2004 (telefax/e-post: 2 juni 2004) väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten Paulo Graça.

Även PROFILPAS, S.N.C. (Ufficio Veneto Brevetti) var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 18 mars 2004 (de förenade ärendena R 2004/2002 av den 8 augusti 2002 och ärende R 408/2003-1),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Fernando Rodriguez Carvalhais
Sökt gemenskapsvarumärke:	Figurmärket ”PERFIX”, ansökning nr 1635515 för varor som ingår i klasserna 6 (metallprofiler och tillbehör), 17 (plast- och gummiprofiler samt tillbehör, beståndsdelar i fogar och packning i plastmaterial) och 19 (byggnadsmaterial (ej av metall), lister, (packning) och keramikfogar, lister, (packning) och marmorfogar, lister, (packning) och fogar för överdrag i allmänhet (som inte ingår i andra klasser))
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	PROFILPAS, S.N.C.
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Figurmärket ”CERFIX” (gemenskapsvarumärke nr 587725) och ordmärket ”PROFIX” (gemenskapsvarumärk nr 771196)
Invändningsenhetens beslut:	Avslag på invändningen
Överklagandenämndens beslut:	Ogiltigförklaring av invändningsenhetens beslut och avslag på ansökan om registrering
Grunder:	Överklagandenämnden tolkade artikel 8 e.2 a i förordning nr 40/94 felaktigt när den konstaterade att registrering av det sökta varumärket kunde leda till en risk för förväxling med gemenskapsvarumärkena nr 587725 och nr 771196. Enligt det tionde skälet i varumärkesdirektivet skall risken för förväxling bedömas mot bakgrund av en lång rad faktorer. I det överklagade beslutet gjorde överklagandenämnden sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning genom att räkna upp ett antal sådana faktorer för att sedan åsidosätta sin skyldighet att göra en samlad bedömning av desamma. Överklagandenämnden jämförde de aktuella kännetecknena med varandra och underlät på detta sätt att göra en helhetsbedömning. En sådan bedömning skall göras enligt bland annat domstolens dom av den 22 juni 1999 i mål C-342/97, Loyd Schuhfabrik Meyer, REG 1999, s. I-3819, punkt 25. Överklagandenämnden agerade på ett motsägelsefullt sätt när den först nämnde testet i form av en helhetsbedömning av kännetecknena för att sedan använda sig av ett annat test och analysera det gemenskapsvarumärke som hade sökts. Sökanden har gjort gällande att överklagandenämnden i sitt beslut, trots alla olikheter mellan de aktuella kännetecknena, uppgav att det fanns risk för att varumärkena i fråga skulle förväxlas. Hänsyn borde också ha tagits till alla de gemenskapsvarumärken som registrerats av tredje man för varor i klasserna 6, 17 och 19 med suffixet och/eller prefixet ”FIX”. En del av dessa är äldre än det varumärke som åberopats av PROFILPAS, S.N.C. Med tanke på att det inte har ansetts föreligga någon risk för att dessa varumärken skall förväxlas med varandra kan det inte heller anses föreligga någon risk för förväxling mellan det sökta varumärket och det varumärke som tillhör PROFILPAS, S.N.C. Den utmärkande egenskapen hos de aktuella varumärkena är deras egenskapsporträttering ihop med en speciell grafisk presentation. Slutsatsen av detta är att förekomsten av flera kännetecken vilka enbart har det gemensamt att de innefattar uttrycket ”FIX” inte medför någon risk för förväxling hos konsumenterna.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/27

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 juni 2004 av Gibraltars regering

(Mål T-211/04)

(2004/C 217/49)

Rättegångsspråk: engelska

Gibraltars regering har den 9 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av M. Llamas, advokat, J. Temple Lang, advokat, A. Petersen, advokat och K. Nordlander, advokat.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet i dess helhet och

—	förplikta kommissionen att betala Gibraltars rättsliga och andra kostnader och utgifter som har samband med detta ärende.

Grunder och huvudargument

Sökanden ifrågasätter kommissionens beslut av den 30 mars 2004 om det stöd som Förenade kungariket avser genomföra genom Bolagsskattereformen i Gibraltar (1). I beslutet finner kommissionen att den föreslagna skattereformen utgör ett statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Sökanden uppger att kommissionen anser att reformen är regionalt selektiv eftersom den innebär skatteförmåner för företag i Gibraltar i förhållande till företag i Förenade kungariket och att reformen är materiellt selektiv eftersom särskilda förhållanden ger skatteförmåner för vissa företag i Gibraltar i förhållande till andra företag där.

Till stöd för sin talan hävdar sökanden att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och bristande motivering när den fann att den föreslagna skattereformen i Gibraltar är regionalt selektiv.

I detta hänseende hävdar sökanden att det är en felaktig uppfattning att Gibraltar ingår i Förenade kungariket. Enligt sökanden framgår detta klart av nationell konstitutionell rätt, folkrätt och gemenskapsrätt.

Sökanden hävdar vidare att kommissionens princip om regional selektivitet inte kan tillämpas på Gibraltar. Enligt sökanden gäller beslutet två skattejurisdiktioner som är helt separata och inbördes avgränsade varför Gibraltars skattelagar inte kan behandlas som undantag från skattelagstiftningen i Förenade kungariket.

Sökanden hävdar för det andra att kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och bristande motivering när den fann att skattereformen är materiellt selektiv. Enligt sökanden är reformen allmän och utgör ett rimligt val av ekonomisk politik som Gibraltar gjort.

Enligt sökanden är syftet med bestämmelserna om att företag som inte går med vinst inte beskattas och att företagen inte skall betala mer än ett visst maxbelopp, endast att undvika överbeskattning. Bestämmelserna skall inte tillämpas selektivt på en viss grupp eller kategori.

Sökanden hävdar också att det var fel av kommissionen finna att reformen är materiellt selektiv på grund av att löneavgifter och fastighetsskatt inte är tillämpliga på företag som inte har byggnader för rörelsen eller anställda i Gibraltar och att offshoresektorn därför är undantagen. Sökanden hävdar vidare att kommissionen har åsidosatt väsentliga förfarandebestämmelser i detta hänseende eftersom vare sig Förenade kungariket eller sökanden bereddes tillfälle att bemöta detta under det formella granskningsförfarandet.

Sökanden hävdar slutligen att reformen inte kan anses vara selektiv på grund av att dess art, allmänna system och väsentliga drag är anpassade till de särskilda förhållandena i Gibraltars ekonomi och i synnerhet till dess begränsade storlek, bristen på arbete, en tjänstedominerad industri och enkel hantering för en liten förvaltning.

(1) Statligt stöd C 66/2002 – Bolagsskattereform i Gibraltar

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/28

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 8 juni 2004 av Royal County of Berkshire Polo Club Ltd

(Mål T-214/04)

(2004/C 217/50)

Rättegångsspråket skall fastställas i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna – ansökan är avfattad på engelska

Royal County of Berkshire Polo Club Ltd, Windsor (Förenade Kungariket) har den 8 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av J. H. Maitland Walker, Solicitor, och D. McFarland, Barrister.

Även Polo/Lauren Company LP var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 25 mars 2004 (ärende R 273/2002-1-) om att avslå sökandens ansökan,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Royal County of Berkshire Polo Club Ltd
Sökt gemenskapsvarumärke:	Figurmärket ”ROYAL COUNTY OF BERKSHIRE POLO CLUB” för varor som ingår i klass 3 (rengöringsmedel etc)
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Polo Lauren Company LP
Varumärke eller kännetecken som Nationella figur- och åberopats som hinder för registrering ordmärken innehållande ordet i invändningsförfarandet:	”POLO”
Invändningsenhetens beslut:	Avslag på invändningen
Överklagandenämndens beslut:	Ogiltigförklaring av invändningsenhetens beslut. Registrering nekades.
Grunder:	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (1). Sökanden har gjort gällande att kännetecknena skiljer sig åt.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/29

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 juni 2004 av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål T-215/04)

(2004/C 217/51)

Rättegångsspråk: engelska

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har den 9 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av M. Bethell, ombud, biträdd av D. Anderson QC och H. Davies, advokat, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet i dess helhet och

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden ifrågasätter kommissionens beslut av den 30 mars 2004 om det stöd som Förenade kungariket avser genomföra genom Bolagsskattereformen i Gibraltar (1). I beslutet fann kommissionen att den föreslagna skattereformen utgör ett statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Till stöd för sin talan hävdar sökanden att kommissionens slutsats i fråga om regional selektivitet utgör en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och en felaktig rättstillämpning.

Enligt sökanden är Gibraltar en koloni vars självbestämmanderätt Förenade kungariket är skyldig att främja enligt FN-stadgan och Gibraltar tillhör inte Förenade kungariket vad gäller nationell-, internationell- och gemenskapsrätt. Sökanden anför vidare att Gibraltar är skilt från Förenade kungariket och att det inte erhåller några bidrag eller någon finansiering därifrån. Sökanden hävdar också att Förenade kungarikets och Gibraltars skattesystem är helt separata och inte har något samband och att reformförslagen inte innebär någon skattelättnad i det skattesystem som är tillämpligt i Förenade kungariket. Enligt sökanden innebär kommissionens synsätt också ett åsidosättande av principen om likabehandling eftersom åtgärder som vidtas i en region med symmetriskt självsyre (symmetrically devolved region) inte behandlas som statligt stöd medan samma åtgärder som vidtas i en region med asymmetriskt självstyre (asymmetrically devolved region) gör det.

Sökanden anser att kommissionens slutsats avseende materiell selektivitet är rättsstridiga och otillräckligt motiverade.

Sökanden hävdar slutligen att kommissionen har kränkt sökandens rätt att yttra sig eftersom den under förfarandet enligt artikel 88.2 EG inte tog upp vissa punkter som den grundade sitt beslut på.

(1) Statligt stöd C 66/2002 – Bolagsskattereform i Gibraltar

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/29

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 juni 2004 av European Environmental Bureau och Stichting Natuur en Millieu

(Mål T-236/04)

(2004/C 217/52)

Rättegångsspråk: engelska

European Environmental Bureau, Bryssel (Belgien) och Stichting Natuur en Millieu, Utrecht (Nederländern) har den 9 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna P. van den Biesen och B. Arentz.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	delvis ogiltigförklara kommissionens beslut 2004/248/EG (1) i den del det avser artikel 2.3 och artikel 3.b, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom det ifrågasatta beslutet vägrade kommissionen att göra ett tillägg i bilaga I till direktiv 91/414 så att även ”atrazine” omfattas av de verksamma ämnen som räknas upp där. I artikel 4 i direktiv 91/414 anges att endast växtskyddsmedel som innehåller ämnen som finns upptagna i bilaga I kan godkännas av medlemsstaterna. Genom att inte ta upp atrazine i bilaga I, beslutade kommissionen att inte tillåta en fortsatt användning av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne.

Sökandena ifrågasätter inte denna del av beslutet, utan snarare vissa övergångsbestämmelser som, på vissa villkor som har till syfte att minimera riskerna, tillåter en viss begränsad användning av produkter som innehåller atrazine fram till den 30 juni 2007. I inledningen till sitt beslut motiverade kommissionen dessa övergångsbestämmelser genom att det för närvarande saknas effektiva alternativ till ämnet och att det föreligger ett behov lämna tid för att sådana skall kunna utvecklas.

Till stöd för sin talan hävdar sökandena att de ifrågasatta bestämmelserna strider mot direktiv 91/414. I artikel 8 i detta direktiv föreskrivs att medlemsstaterna under en tolvårsperiod tillåts fortsätta att godkänna ämnen som redan funnits på marknaden under två år efter det att direktivet utfärdats. Atrazine är ett sådant ämne. Om däremot ett sådant ämne inte tagits upp i bilaga I under denna tidsperiod, saknas det enligt sökandena en rättslig grund i direktiv 91/414 för att tillåta en fortsatt användning efter det att övergångsperioden på tolv år har gått ut. Sökandena hävdar således att kommissionen genom de ifrågasatta bestämmelserna har skapat en ny grund för fortsatt godkännande av atrazine, även om den inte varit behörig att göra detta enligt direktiv 91/414.

Sökandena hävdar också att kommissionen har åsidosatt direktiv 92/43 (2) genom att inte i det ifrågasatta beslutet inbegripa ytterligare begränsningar i förhållande till de särskilda bevarandeområdena, närmare bestämt nätet Natura 2000 i artikel 3 i direktiv 92/43.

(1) EUT L 78, 16.3.2004, s. 53.

(2) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, EGT L 206, 22.7.1992, s. 7–50; svensk specialutgåva, volym 15, område 11, s. 114).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/30

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 11 juni 2004 av Republiken Italien

(Mål T-239/04)

(2004/C 217/53)

Rättegångsspråk: italienska

Republiken Italien har den 11 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Danilo Del Gaizo, avvocato dello Stato.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser kommissionens beslut C(2004)930 slutlig av den 30 mars 2004 avseende förfarande nr C62/2003 (ex NN 7/2003), genom vilket fastslås att det statliga stödet avseende brådskande åtgärder för att främja sysselsättningen, som Italien har genomfört med stöd av lagdekret av den 14 februari 2003, som ändrats till lag nr 81 av den 17 april 2003, är oförenligt med den gemensamma marknaden. Svaranden gör särskilt gällande att det ifrågavarande stödet innebär en ekonomisk fördel för köpare av företag i ekonomiska svårigheter som omfattas av ett särskilt insolvensförfarande (amministrazione straordinaria), som har mer än 1 000 anställda och som har slutit ett kollektivavtal före den 30 april 2003 med Ministero del Lavoro för godkännande av överföring av arbetstagare, samt för företag i ekonomiska svårigheter som omfattas av ett särskilt insolvensförfarande, som har mer än 1 000 anställda och som utgör föremål för en överlåtelse.

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden gällande följande:

—	Det ifrågavarande stödet utgör en allmän åtgärd för att främja sysselsättningen som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och utgör således inte ett sådant statligt stöd som avses i artikel 87.1 EG.

—

Kommissionens bedömning av huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden motsägs av åtgärdens begränsning i tiden, som är motiverad med hänsyn till att det är nödvändigt att bemöta en tillfällig och allvarlig krissituation med avseende på sysselsättningen som är begränsad till den period som är absolut nödvändig för att hantera situationen i enlighet med proportionalitetsprincipen.

—

Riktlinjerna för undsättning och omstrukturering har åsidosatts, eftersom, vad gäller försäljningen av Ocean SpA till Brandt Italia, det i punkt 100 i dessa riktlinjer uttryckligen hänvisas till stöd som inte har meddelats och det föreskrivs att kommissionen skall pröva varje stöd för undsättning och omstrukturering som beviljats utan kommissionens godkännande för att bedöma huruvida det är förenligt med den gemensamma marknaden.

—	Kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 12 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd (1) har åsidosatts, eftersom svaranden inte fann att det ifrågavarande stödet var förenligt med denna förordning.

(1) EGT L 337, s. 3.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/30

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 juni 2004 av European Environmental Bureau och Stichting Natuur en Millieu

(Mål T-241/04)

(2004/C 217/54)

Rättegångsspråk: engelska

European Environmental Bureau, Bryssel (Belgien) och Stichting Natuur en Millieu, Utrecht (Nederländerna) har den 9 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna P. van den Biesen och B. Arentz.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	delvis ogiltigförklara kommissionens beslut 2002/247/EG (1) i den del det avser artikel 2.3 och artikel 3.b, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom det ifrågasatta beslutet vägrade kommissionen att göra ett tillägg i bilaga I till direktiv 91/414 (2) så att även ”simazine” omfattas av de verksamma ämnen som räknas upp där. I artikel 4 i direktiv 91/414 anges att endast växtskyddsmedel som innehåller ämnen som finns upptagna i bilaga I kan godkännas av medlemsstaterna. Genom att inte lägga till simazine i bilaga I, beslutade kommissionen att inte tillåta en fortsatt användning av växtskyddsmedel som innehåller detta ämne.

Sökandena ifrågasätter inte denna del av beslutet, utan snarare vissa övergångsbestämmelser som, på vissa villkor som har till syfte att minimera riskerna, tillåter en viss begränsad användning av produkter som innehåller simazine fram till den 30 juni 2007. I inledningen till sitt beslut motiverade kommissionen dessa övergångsbestämmelser genom att det för närvarande saknas effektiva alternativ till ämnet och att det föreligger ett behov att lämna tid för att sådana skall kunna utvecklas.

Till stöd för sin talan åberopar sökandena de grunder och huvudargument som de åberopat i mål T-236/04.

(1) EUT L 78, 16.3.2004, s. 50.

(2) Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, (EGT L 230, 19.8.1991, s. 1).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/31

Talan mot Europol, väckt den 17 juni 2004 av Elisabeth Saskia Smit

(Mål T-244/04)

(2004/C 217/55)

Rättegångsspråk: nederländska

Elisabeth Saskia Smit, bosatt i Scheveningen (Nederländerna) har den 17 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europol. Sökanden företräds av jur. kand. P. de Casparis och jur. kand. M.F. Baltussen.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara Europols beslut av den 19 maj 2003, samt beslutet av den 19 mars 2004 med anledning av begäran om omprövning,

—	förplikta Europol att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden motsätter sig svarandens beslut att inte låta sökanden gå vidare vid tillsättningen av ett antal lediga tjänster. Enligt sökanden har svaranden gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/31

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 17 juni 2004 av Jacques Wunenburger

(Mål T-246/04)

(2004/C 217/56)

Rättegångsspråk: franska

Jacques Wunenburger, Zagreb (Kroatien), har den 17 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Eric Boigelot.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara det beslut som generalsekreteraren David O'Sullivan i egenskap av andre bedömare fattade den 11 september 2003 och som innebär en anmärkning då den utgör en slutgiltig bekräftelse och ett slutgiltigt godkännande av karriärutvecklingsrapporten för sökanden avseende perioden mellan den 1 juli 2001 och den 31 december 2002,

—	ogiltigförklara nämnda rapport,

—	ogiltigförklara det uttryckliga beslutet att avslå sökandens klagomål som denne anfört med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna av den 9 december 2003, vilket diarieförts med nummer R/711/03 och som avser en ogiltigförklaring av det ifrågasatta beslutet,

—

tillerkänna sökanden skadestånd jämte ränta för ideell skada och försämrad karriärgång, såväl på grund av konkreta fel som på den betydande förseningen av upprättandet av nämnda rapport, varvid skadeståndet och räntan skall beräknas i överensstämmelse med rätt och billighet till 4 000 euro, vilket kan komma att höjas eller sänkas under målets gång, samt

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar till stöd för sin talan ett åsidosättande av artiklarna 25 andra stycket, artikel 26 och artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, samt de allmänna genomförandebestämmelserna för tillämpning av sistnämnda artikel, vilka antagits av kommissionen den 26 april 2002. Sökanden åberopar också åsidosättande av rätten till försvar, principen om god förvaltningssed, omsorgsplikten, principen om likabehandling samt en uppenbart oriktig bedömning.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/32

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 17 juni 2004 av Asociación de Exportadores Españoles de Productos Farmacéuticos (ASEPROFAR) och Española de Desarrollo e Impulso Farmacéutico, S.A. (EDIFA)

(Mål T-247/04)

(2004/C 217/57)

Rättegångsspråk: spanska

Asociación de Exportadores Españoles de Productos Farmacéuticos (ASEPROFAR) och Española de Desarrollo e Impulso Farmacéutico, S.A. (EDIFA), Madrid, har den 17 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaten Luis Ortiz Blanco.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens beslut som intagits i skrivelserna av den 2 april, den 6 maj och den 10 maj 2004, genom vilket de klagomål som registrerats som nr P/2002/4609 och 2003/5119 avskrivs (i den mån de avser frågan om huruvida artikel 29 EG är tillämplig) på den grunden att det kungliga dekretet 725/2003 av den 13 juni 2003 inte strider mot vare sig artikel 29 EG eller artikel 10 jämförd med artikel 29 EG

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Syftet med förevarande talan är att förstainstansrätten skall ogiltigförklara det beslut som intagits i kommissionens skrivelser av den 2 april, den 6 maj och den 10 maj 2004 om att avskriva sökandenas klagomål (P2002/4609 och 2003/5119) med avseende på antagandet av det kungliga dekretet 725/2003 av den 13 juni 2003 har antagits, eftersom det till viss del ändrar artikel 100.2 i lag 25/1990 om läkemedel.

Enligt det kungliga dekret i fråga har läkemedelsgrossister en skyldighet att underrätta hälsovårdsmyndigheten om mängden läkemedel som har distribuerats till apotek och andra grossister. Hälsovårdsmyndigheten vidarebefordrar därefter informationen till läkemedelslaboratorierna. Sökandena anser att läkemedelslaboratorierna därigenom ges möjlighet att på ett effektivt sätt vidta åtgärder för att stoppa exporterande grossistföretags export till andra medlemsstater, eftersom de känner till vilka grossister som sysslar med export, vilka produkter som exporteras och hur mycket som exporteras.

Sökandena anser därför att det kungliga dekretet är oförenligt med artikel 29 i EG-fördraget, eller med artikel 10 däri, jämförd med artikel 29.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/32

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 21 juni 2004 av Scania AB (Publ)

(Mål T-248/04)

(2004/C 217/58)

Rättegångsspråk: engelska

Scania AB (Publ), Södertälje (Sverige), har den 21 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna D. Arts och F. Herbert, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 7 april 2004 om godkännande av Volvos avyttring av A-aktier via Ainax, och

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden hävdar att kommissionens godkännande av företagskoncentrationen mellan Volvo och Renault Véhicules Industriels (1) villkorades av att Volvo avyttrade sina aktier i Scania (Scaniaåtagandet). Kommissionen godtog i det ifrågasatta beslutet Volvos avyttringsförslag som innebar att Volvo skulle överlåta sina resterande Scaniaaktier till ett dotterbolag, Ainax. Sökanden hävdar vidare att Ainaxaktierna skulle delas ut till aktieägarna i Volvo.

Enligt sökanden innebär det ifrågasatta beslutet ett åsidosättande av såväl åtagandet i kommissionens beslut av den 1 september 2000 som av artikel 6.1 c och 6.2 i förordning 4064/89 (2).

Enligt sökanden bevarar upprättandet av en tillfällig struktur, Ainax, aktierna som för närvarande kontrolleras av Volvo snarare än att sprida dem bland Volvos aktieägare. Sökanden anför vidare att Renault har cirka 20 procent av aktierna i Volvo och därför kontrollerar ungefär 20 procent av Ainax, som i sin tur kontrollerar cirka 25 procent av Scania. Sökanden hävdar därför att avyttringsstrukturen ger Renault, och indirekt även Volvo, ett betydande inflytande över sökanden samt förmånlig kännedom om sökandens affärshemligheter. Sökanden säger sig därför inte kunna agera som ett oberoende alternativ till Volvo/Renault VI-gruppen.

(1) Kommissionens beslut av den 1.9.2000 om att förklara en företagskoncentration förenlig med den gemensamma marknaden (Ärende nr IV/M.1980 – * Volvo/Renault V.I.) på grundval av rådets förordning (EEG) nr 4064/89 (EGT C 301, s. 23).

(2) Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 257, s. 13, 1990).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/33

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 21 juni 2004 av Philippe Combescot

(Mål T-249/04)

(2004/C 217/59)

Rättegångsspråk: italienska

Philippe Combescot har den 21 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Alberto Maritati och Viola Messa.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

fastställa att den tjänsteman som är överordnad Philippe Combescot har agerat felaktigt, fastställa agerandets inverkan på Philippe Combescots yrkesliv och karriär och följaktligen på hans hälsotillstånd och förordna att gemenskaperna därför skall biträda honom i enlighet med artikel 24 i tjänsteföreskrifterna,

—	fastställa att karriärutvecklingsrapporten är rättsstridig till följd av den allvarliga och ohjälpliga ovänskap mellan sökanden och hans överordnade,

—	fastställa att Philippe Combescot har rätt till ersättning – såväl för den ideella skada som han har lidit som för skadan på hans yrkesliv och karriär – som inte skall understiga 1 000 euro.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör i förevarande mål gällande hans överordnade under den period som sökanden var placerad vid kommissionens delegation i Guatemala såsom rådgivare på plats har uttalat personliga och yrkesmässiga hotelser och förolämpningar mot sökanden. Det är sammanfattningsvis fråga om flera diskriminerande handlingar som har skadat sökandens yrkesliv och som har skadat hans hälsa allvarligt.

Vägran att biträda sökanden i den mening som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna är således juridiskt oberättigat. För övrigt skall även karriärutvecklingsrapporten för den omtvistade perioden anses vara rättsstridig.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/33

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 21 juni 2004 av Philippe Combescot

(Mål T-250/04)

(2004/C 217/60)

Rättegångsspråk: italienska

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

fastställa att beslutet att inte godta sökandens ansökan för att delta i uttagningsförfarandet för att besätta tjänsten som chef för delegationen i Colombia, vilket offentliggjordes den 28 maj 2003 COM/091/03 om ledig tjänst, ogiltigförklara hela uttagningsförfarandet och beslutet genom vilket tjänsten besattes, fastställa att Philippe Combescots anseende och yrkesutövning har skadats av det rättsstridiga beslutet att inte ge honom tillträde till uttagningsförfarandet, vilket har haft en allvarlig inverkan på hans psykologiska balans och förplikta svaranden att erlägga ett skadestånd till Philippe Combescot på 100 000,00 euro.

Grunder och huvudargument

Sökanden bestrider i förevarande mål att svaranden inte gett honom tillträde till uttagningsförfarandet för att besätta tjänsten som chef för delegationen i Colombia.

Sökanden gör till stöd för sina yrkanden gällande följande:

—	Åsidosättande av meddelandet om ledig tjänst, eftersom skälen för att inte godta hans ansökan (den omständigheten att han inte hade två års erfarenhet som enhetschef) inte angavs i meddelandet.

—	Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen, eftersom andra tjänstemäns ansökningar godtogs, trots att de befann sig i samma situation.

—

Bristande motivering och felaktig bedömning, genom att inte anse att sökandens tjänst och huvudsakliga arbetsuppgifter, som formellt betecknas som rådgivare på plats i Guatemala, motsvarar en enhetschefs tjänst och arbetsuppgifter, eftersom sökanden utförde administrativa uppgifter vid delegationen i Guatemala som var administrativt och ekonomiskt självständig.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/34

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 22 juni 2004 av Republiken Grekland

(Mål T-251/04)

(2004/C 217/61)

Rättegångsspråk: grekiska

Republiken Grekland har den 22 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av V. Kontolaimos och I. Khalkias.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut 2004/457/EG av den 29 april 2004 (EUT L 156, 30.4.2004).

Grunder och huvudargument

Kommissionen har genom det omtvistade beslutet, som fattats inom ramen för kontroll av räkenskaperna enligt förordning (EEG) nr 729/70, undantagit olika utgifter som Republiken Grekland har gjort på området för frukt och grönsaker och på området för offentlig lagring från gemenskapsfinansiering, vilket innebär att utgifterna inte har ansetts överensstämma med gemenskapsrätten och skall bäras av Republiken Grekland.

Närmare bestämt hänför sig vissa av dessa utgifter till offentlig lagring av ris för räkenskapsåren 1999–2001. Kommissionen har inte godkänt dessa utgifter på grundval av att en del av riset hade lagrats för sent. Vad gäller dessa utgifter har Republiken Grekland till stöd för sin talan gjort gällande att kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen genom att inte anse att en vägtransportstrejk utgjorde ett fall av force majeure. Republiken Grekland gör även gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts, eftersom kommissionen inte tog ställning i tid efter att ha underrättats om Greklands avsikt att genomföra lagringen för sent på grund av force majeure. Republiken Grekland gör för övrigt gällande en bristande motivering med avseende på den särskilda frågan om åsidosättandet av riktlinjerna nr VI/5330/97, i vilka föreskrivs att schablonmässiga korrigeringar skall göras när det faktiska värdet av felaktiga betalningar inte kan fastställas.

Vissa andra utgifter som undantagits från gemenskapsfinansieringen avser korrigeringar på grund av det lägsta priset till producenter av persikor inte har iakttagits. Vad gäller denna del av det omtvistade beslutet medger Grekland att utbetalningar har skett direkt till organisationerna för producenterna och inte till bearbetaren. Sökanden gör emellertid gällande att det förelåg särskilda omständigheter som enligt sökanden berättigar denna åtgärd, vilken den anser vara förenlig med syftena med den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma organisationen av marknaden. Den gör för övrigt gällande att denna åtgärd inte har medfört någon skada. Republiken Grekland anför dessutom att korrigeringens belopp har beräknats felaktigt.

Vad gäller korrigeringen på 2 procent avseende program för hjälp till utsatta grupper, anför Republiken Grekland en felaktig tolkning av artiklarna 2 och 9 i förordning nr 3149/92 (1), en felaktig bedömning av omständigheterna och en bristande motivering.

Vad gäller korrigeringen avseende det treåriga omstruktureringsprogrammet inom sektorn för frukt och grönsaker, gör Republiken Grekland gällande en felaktig tolkning av förordning nr 3816/92 (2) och en felaktig bedömning av omständigheterna, eftersom allt som producerades under treårsperioden skulle betalas och inte allt som fungerade och med beaktande av att de omstruktureringsåtgärder som vidtogs inom sex månader efter treårsperioden skulle betalas och av att dessa utbetalningar verkställdes under det första halvåret 2000.

Republiken Grekland gör slutligen gällande en allmän ogiltighetsgrund, som avser samtliga delar av det omtvistade beslutet. Den anför att kommissionen, vid tiden för beslutet, saknade befogenhet göra korrigeringar för de ifrågavarande perioderna, enligt artikel 7.4 i förordning nr 1285/99 (3) jämförd med artikel 8 i förordning nr 1663/95 (4), enligt vilka den skrivelse som avses i artikel 8 i förordning nr 1663/95 skall omfatta en bedömning av de utgifter som skall korrigeras, för att kunna beakta de 24 månader som föregår korrigeringarna.

(1) Kommissionens förordning (EEG) nr 3149/92 av den 29 oktober 1992 om närmare bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till förmån för de sämst ställda i gemenskapen (EGT L 313, 30.10.1992, s. 50).

(2) Rådets förordning (EEG) nr 3816/92 av den 28 december 1992 om avskaffande inom sektorn för frukt och grönsaker av utjämningsmekanismen vid handel med frukt och grönsaker mellan Spanien och de övriga medlemsstaterna och av därmed sammanhängande bestämmelser (EGT L 387, 31.12.1992, s. 10; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 45).

(3) Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, 26.6.1999, s. 103).

(4) Kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 158, 8.7.1995, s. 6).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/35

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), väckt den 18 juni 2004 av Caviar Anzali

(Mål T-252/04)

(2004/C 217/62)

Rättegångsspråk: franska

Caviar Anzali, Colombes (Frankrike), har den 18 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten Jean-François Jésus.

Även Novomarket S.A. var part i förfarandet vid andra överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet som andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden fattade den 19 april 2004 (ärende R 479/2003-2, Caviar Anzali mot Novomarket), och

—	förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Novomarket S.A
Sökt gemenskapsvarumärke	Figurmärket ”Asetra” för, bland annat, varor i klasserna 29 och 31 (ansökningsnummer 2187805)
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopas som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Caviar Anzali S.A.
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändnings- förfarandet:	Det nationella och internationella figurmärket ”Astara” för varor i klass 29.
Invändningsenhetens beslut:	Avslag på invändningen.
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet.
Grunder:	Sökanden hävdar att den ordning som inrättats vid överklagandenämnden innebär att ansökan måste prövas på nytt och att överlämnandet av översättningen efter den tidsfrist som fastställts av invändningsenheten inte kan föranleda avslag på invändningen.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/35

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 28 juni 2004 av Mundipharma AG

(Mål T-256/04)

(2004/C 217/63)

Rättegångsspråket skall fastställas i enlighet med artikel 131.2 i rättegångsreglerna – ansökan är avfattad på tyska

Mundipharma AG, Basel (Schweiz) har den 28 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten F. Nielsen.

Även Altana Pharma AG, Konstanz (Tyskland) var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 19 april 2004 (ärende R 1004/2002-2),

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke	ALTANA Pharma AG
Sökt gemenskapsvarumärke:	Ordmärket ”RESPICUR”, för varor som ingår i klass 5 (luftvägsterapeutika) – Ansökan nr 949 156
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Klaganden
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Det tyska ordmärket ”RESPICORT”, för varor som ingår i klass 5 (farmaceutiska varor, hygieniska preparat, plåster)
Invändningsenhetens beslut:	Avslag på invändningen
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet
Grunder:	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/36

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 23 juni 2004 av C.E.S.T.A.S. – Centro di Educazione Sanitaria e Tecnologie Appropriate Sanitarie

(Mål T-260/04)

(2004/C 217/64)

Rättegångsspråk: italienska

C.E.S.T.A.S. – Centro di Educazione Sanitaria e Tecnologie Appropriate Sanitarie har den 23 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Nicoletta Amadei och Charles Turk.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	upphäva det omtvistade beslutet i sin helhet, och

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser upphävande av kommissionens beslut (delegationen i Republiken Guinea) av den 21 april 2004, enligt vilket sökanden, en icke-statlig organisation (NGO) som är verksam i Guinea sedan år 1987, har ålagts att betala ett belopp om 959 543 835 guineanska franc (vilket motsvarar 397 126, 02 euro) såsom avgifter som inte ansetts vara motiverade inom ramen för de projekt som den ifrågavarande organisationen ansvarar för.

Till stöd för sin talan gör sökanden gällande följande:

—

Väsentliga formföreskrifter har åsidosatts av på grund av bristande och motsägande motivering samt avsaknad av rättslig grund. Härvid påstås att i den omtvistade ”Note de débit” anges endast avtalet ”Amélioration des conditions de vie à l'intérieur du pays – 7 ACP GUI 019–4–AT CESTAS”, när det inte föreligger något avtal med denna rubrik. Av denna anledning framgår det inte vilket eller vilka förhållanden mellan sökanden och den guineanska regeringen som det omtvistade beslutet avser. Vidare anför CESTAS att det saknas rättslig grund för den omtvistade rättsakten. Slutligen ges det inte genom debetnotan någon upplysning om de kriterier som kommissionen tillämpat vid fastställandet av det omtvistade beloppet.

—	Det omtvistade beslutet förefaller även kunna upphävas eftersom det var kommissionen som anmanade sökanden att betala ifrågavarande belopp. Kommissionen är tredje man med avseende på de avtal som ingåtts inom de olika projekten i Guinea.

—	Förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (1) har åsidosatts, eftersom sökandens ansökan om att erhålla en kopia av Ernst & Young-rapporten, som låg till grund för det omtvistade beslutet, inte bifölls.

—	Sökandens rätt till försvar har åsidosatts.

—	Principen om kontradiktoriskt förfarande och principen om god förvaltningssed har åsidosatts.

I sistnämnda avseende har särskilt anförts att bedömningen av sökandens kassabrist uteslutande har gjorts av ett utomstående rättssubjekt, Ernst & Young, vilket inte är helt neutralt i förhållande till de huvudsakliga parterna, utan en sammanslutning som erhåller betalning från den guineanska regeringen, och därmed inte kan anses vara opartisk.

(1) EGT L 145, s. 43, av den 31.5.2001.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/36

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 1 juli 2004 av Konungariket Spanien mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål T-266/04)

(2004/C 217/65)

Rättegångsspråk: spanska

Konungariket Spanien, med delgivningsadress vid Spaniens ambassad i Luxemburg, 4-6, Boulevard Emanuel Servais, har den 1 juli 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Fernando Díez Moreno, letrado en ejercicio, i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall:

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 29 april 2004 till Spanien om uteslutande av finansiell ersättning för återtag från marknaden av frukt och grönsaker (5 253 604 euro), och för uteslutande av jordbruksgrödor och djurbidrag, med undantag av den kvantitet i Rioja som motsvarar skördeåret 2000/2001, avseende jordbruksgrödor (1 659 053 euro), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det ifrågasatta beslutet innehåller, såvitt berör sökandestaten, fyra uteslutanden: a) Finansiell ersättning för återtag från marknaden av frukt och grönsaker; b) bearbetning av citroner; c) tillhandahållande av livsmedel från interventionslager som är avsett att tillhandahållas de personer som mest behöver det; och d) jordbruksgrödor och djurbidrag. Förevarande ansökan avser endast uteslutandet av finansiell ersättning motsvarande finansiell ersättning för återtag från marknaden av frukt och grönsaker (5 253 601 euro på grund av påstådda åsidosättanden vid kontroller i Murcia och Valencia) och uteslutandet inom sektorn för jordbruksgrödor och djurbidrag, med undantag av den kvantitet i Rioja som motsvarar skördeåret 2000/2001, avseende jordbruksgrödor till en kvantitet, vars uteslutande inte anses godtagbart, uppgår till 1 659 053 euro.

Spanien har till stöd för sina yrkanden anfört följande grunder:

—

Finansiell ersättning för återtag från marknaden av frukt och grönsaker.

Det är utmärkande i denna del att även om de spanska myndigheterna på grund av ett tolkningsfel inte genomförde kontroller av 100 procent av de återtagna varorna, vidtog de likväl åtgärder för att för att ändra handlingsförfarandet omedelbart efter det att revisionsrätten hade påtalat felet. Det tilläggs i detta avseende att det inte förefaller logiskt att Spanien skall straffas för en fråga som har uppkommit genom en felaktig tolkning av bestämmelsen som avhjälptes omedelbart efter påtalande om felet, med beaktande dels av att de spanska myndigheterna snabbt avhjälpte det av revisionsrätten upptäckta felet, dels av att en högre procentandel kontroller, utöver de föreskrivna, utfördes inom området.

—

Jordbruksgrödor och djurbidrag.

Det hävdas i denna fråga att Baskiens samtliga utgifter för skördeåren 1998/1999 och 1999/2000, före den 31 januari 1999 respektive den 31 januari 2000, skulle ha uteslutits från den finansiella korrigeringen i enlighet med artikel 7.4 i förordning (EG) 1258/99 jämförd med artikel 5.2 i förordning (EEG) 729/70.

Å andra sidan är det svårt att finna att kommunikationsrekvisitet skulle vara uppfyllt för djurbidragen i enlighet med artikel 8 i förordning (EEG) 1663/95.

Konungariket Spanien hävdar att betalningarna avseende djurbidrag för åren 1998, 1999 och 2000 faktiskt har varit föremål för revision och slutavräkning genom utredning 2000/07. När det emellertid gäller ansökningarna avseende år 1998, 1999 och 2000 för Baskien och ansökningarna avseende år 1998 och 2000 för Rioja har kommissionen tillämpat en finansiell korrigering utan att beakta att dess tjänstegrenar, med anledning av den utredning som knappt nämnts, fann att det inte fanns skäl för några finansiella korrigeringar vad avser nämnda ansökningar. Vad som nu följaktligen avses med utredningen 2000/2011 är återupptagandet av ett fall som redan avslutats, där samma ansökningar för åren 1998–2000 som redan prövats kommer att omfattas av en annan EUGFJ-enhet som också kommer att omfatta samma syn på tillämpning av sanktioner, med andra slutsatser när det gäller tillämpningsområdet för uteslutande och finansiering.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/37

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 28 juni 2004 av Spa Monopole, Compagnie fermière de Spa

(Mål T-268/04)

(2004/C 217/66)

Rättegångsspråk: franska

Spa Monopole, Compagnie fermière de Spa, Spa (Belgien) har den 28 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaterna Emmanuel Cornu, Eric De Gryse och Donatienne Moreau.

Även Cottee Dairy Products Pty Limited var part i förfarandet vid första överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Cottee Dairy Products Pty Limited
Sökt gemenskapsvarumärke:	Ordmärket ”SPA” för varor som ingår i klass 1 – Ansökan nr 911388
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	S.A. Spa Monopole, Compagnie fermière de Spa
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Ord- och figurmärkena ”SPA” registrerade i Benelux för varor i klass 32, liksom den invändande partens namn och firma
Invändningsenhetens beslut:	Avslag på registreringsansökan.
Överklagandenämndens beslut:	Ogiltigförklaring av invändningsenhetens beslut.
Grunder:	Åsidosättande av artikel 8.5 i förordning (EG) nr 40/94 (1)

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/38

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), väckt den 29 juni 2004 av IDOM S.A.

(Mål T-269/04)

(2004/C 217/67)

Rättegångsspråk: spanska

IDOM S.A., Bilbao (Spanien), har den 29 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av Tatiana Villate Consonni, letrado en ejercicio, advokat i Ilustre Colegio de Madrid.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 27 april 2004 i ärende R-153/2003-2,

—	ogiltigförklara beslut 3707/2002 i invändningsförfarande B282733 i den del som innebär avslag på den invändning som anförts i IDOM, S.A:s, och beviljande av ansökan om registrering det omtvistade varumärket i klass 37 och del av klass 42,

—	bifalla sökandens yrkanden och ålägga vederbörlig invändningsenhet vid harmoniseringsbyrån att helt avslå ansökan om registrering av det berörda varumärket, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande förfarande vid fall av invändning samt ogilla harmoniseringsbyråns yrkanden.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Idom Incorporated.
Sökt gemenskapsvarumärke:	Figurmärket ”IDOM” – ansökan nr 1.185.800, för tjänster i klasserna 35, 37 och 42 (ledning, konsultation och databehandling).
Innehavare av de varumärke eller kännetecken som åberopas som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Sökanden.
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Gemenskapligt figurmärke IDOM (nr 847.236), de spanska figurmärkena IDOM (nr 789.822, 789823, 1.195931, 2.052.591, 2.052.592, 2.052.593) och det spanska ordmärket IDOM (nr 217.244), för tjänster i klasserna 35, 37 och 42.
Invändningsenhetens beslut:	Invändningen beviljas avseende tjänster i klass 35 som omfattas av båda varumärkena, och avslås avseende motsvarande tjänster i klasserna 37 och 42.
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet.
Grunder:	Felaktig tolkning av artikel 8.1 b och 8.4 i förordning nr (EG) nr 40/94.

28.8.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 217/39

(2004/C 217/71)

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 201, 7.8.2004

Senaste listan över offentliggöranden

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex:http://europa.eu.int/eur-lex

CELEX:http://europa.eu.int/celex

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 217

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	47 årgången 28 augusti 2004

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Domstolen
	DOMSTOLEN
2004/C 217/1	Domstolens dom (stora avdelningen) av den 29 juni 2004 i mål C-486/01 P: Front national mot Europaparlamentet (Överklagande – Anmälan om bildande av en politisk grupp i den mening som avses i artikel 29.1 i parlamentets arbetsordning – Avsaknad av politisk tillhörighet – Retroaktiv upplösning av TDI-gruppen – Anslutningsöverklagande – Tolkning av artikel 230 fjärde stycket EG – Begreppet beslut som berör en fysisk eller juridisk person 'direkt och personligen' – Talan som väckts av ett nationellt politiskt parti kan inte prövas)	1

2004/C 217/2	Domstolens dom (andra avdelningen) den 8 juli 2004 i de förenade målen C-502/01 och C-31/02: Silke Gaumain-Cerri mot Kaufmännische Krankenkasse – Pflegekasse och Maria Barth mot Landesversicherungsanstalt (begäran om förhandsavgörande från Sozialgericht Hannover och från Sozialgericht Aachen) (Social trygghet – Fri rörlighet för arbetstagare – EG-fördraget – Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 – Förmåner avsedda att täcka risken för vårdbehov – Inbetalning av pensionsförsäkringsavgifter med stöd av vårdförsäkringen till förmån för tredje man som assisterar en vårdbehövande person)	1

2004/C 217/3	Domstolens dom (plenum) den 29 juni 2004 i mål C-110-02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd (Stöd beviljat av den portugisiska regeringen till svinuppfödare – Stöd avsett att möjliggöra återbetalning av stöd som förklarats vara oförenligt med den gemensamma marknaden – Beslut av rådet att förklara ett sådant stöd förenligt med den gemensamma marknaden – Rättstridighet – Artikel 88.2 tredje stycket EG)	2

2004/C 217/4	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 24 juni 2004 i mål C-269/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (Fördragsbrott – Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen införliva direktiv 98/24/EG – Skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet – Risker som har samband med kemiska agenser i arbetet)	3

2004/C 217/5	Domstolens dom (andra avdelningen) av den 1 juli 2004 i mål C-295/02 (begäran om förhandsavgörande från Niedersächsiches Oberverwaltungsgericht: Gisela Gerken mot Amt für Agrarstruktur Verden (Gemensam jordbrukspolitik – Integrerat administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödsystem – Förordningarna (EEG) nr 3887/92 och (EG) nr 2419/2001 – Ansökningar om djurstöd – Oegentligheter – Reducering av stödbeloppet – Artikel 2.2 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 – Retroaktiv tillämpning av en mindre ingripande bestämmelse)	3

2004/C 217/6	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 1 juli 2004 i de förenade målen C-361/02 och C-362/02 (begäran om förhandsavgörande från Dioikitiko Efeteio Peiraios): Elliniko Dimosio mot Nikolaos Tsapalos och Konstantinos Diamantakis (Direktiv 76/308/EEG – Ömsesidigt bistånd för indrivning av tullar – Tillämpning på fordringar som har uppstått innan direktivet trädde i kraft)	4

2004/C 217/7	Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 8 juli 2004 i mål C-27/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien (Fördragsbrott – Miljö – Direktiv 91/271/EEG – Beslut 93/481/EEG – Hopsamling och rening av avloppsvatten från tätbebyggelse – Underlåtelse att införliva direktiv inom den föreskrivna fristen)	4

2004/C 217/8	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 1 juli 2004 i mål C-65/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien (Fördragsbrott – artikel 12 EG, 149 EG och 150 EG – Diplom avseende avslutad gymnasieutbildning som erhållits i en annan medlemsstat – Tillträde till högre utbildning)	5

2004/C 217/9	Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 8 juli 2004 i mål C-127/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Trendsoft (Irl) Ltd (Skiljedomsklausul – Återbetalning av förskott – Dröjsmålsränta – Tredskodomsförfarande)	5

2004/C 217/0	Domstolens dom (femte avdelningen) den 22 juni 2004 i mål C-155/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (Fördragsbrott – Direktiv 2000/70/EG – Medicintekniska produkter som innehåller stabila derivat av blod eller plasma från människa – Underlåtenhet att införliva)	6

2004/C 217/1	Domstolens dom (andra avdelningen) den 8 juli 2004 i mål C-166/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (Fördragsbrott – Artikel 28 EG – Saluföring av ädelmetallarbeten – Beteckningarna guld och guldlegering)	6

2004/C 217/2	Domstolens dom (första avdelningen) den 1 juli 2004 i mål i mål C-169/03 (begäran om förhandsavgörande från Regeringsrätten): Florian W. Wallentin mot Riksskatteverket (Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Inkomstskatt – Inskränkt skattskyldighet för en skattskyldig person som uppbär en liten del av sina inkomster i en medlemsstat och är bosatt i en annan medlemsstat)	7

2004/C 217/3	Domstolens dom (första avdelningen) den 8 juli 2004 i mål C-214/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Österrike (Fördragsbrott – Direktiv 88/609/EEG – Luftföroreningar – Stora förbränningsanläggningar)	7

2004/C 217/4	Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 8 juli 2004 i mål C-292/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Finland (Fördragsbrott – Miljö – Uttjänta fordon – Direktiv 2000/53/EG)	8

2004/C 217/5	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 1 juli 2004 i mål C-311/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (Fördragsbrott – Direktiv 1999/44/EG – Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)	8

2004/C 217/6	Domstolens dom (tredje avdelningen) den 1 juli 2004 i mål C-331/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (Fördragsbrott – Direktiv 2000/53/EG – Underlåtenhet att införliva inom den utsatta tidsfristen)	9

2004/C 217/7	Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 8 juli 2004 i mål C-389/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien (Fördragsbrott – Underlåtenhet att införliva direktiv 1999/74/EG)	9

2004/C 217/8	Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 8 juli 2004 i mål C-400/03: Waterman SAS mot Directeur général des douanes et droits indirects (begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'instance du VIIe arrondissement de Paris) (Gemensamma tulltaxan – Kombinerade nomenklaturen – Tulltaxenummer – Pennskrin för kulspetspennor)	10

2004/C 217/9	Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 1 juli 2004 i mål C-448/03: Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike (Fördragsbrott – Underlåtenhet att införliva direktiv 98/44/EG)	10

2004/C 217/0	Mål C-241/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale Amministrativo Regionale della Liguria, andra avdelningen, av den 22 april 2004 i målet mellan Acquedotto De Ferrari Galliera s.p.a. och Provincia di Genova m.fl.	11

2004/C 217/1	Mål C-242/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale Amministrativo Regionale della Liguria, andra avdelningen, av den 22 april 2004 i målet mellan Acquedotto Nicolay s.p.a. och Provincia di Genova m.fl.	11

2004/C 217/2	Mål C-247/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het bedrijfsleven av den 28 maj 2004 i målet mellan Transport Maatschappij Traffic B.V. och Staatssecretaris van Economische Zaken	12

2004/C 217/3	Mål C-248/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av College van Beroep voor het bedrijfsleven av den 9 juni 2004 i målet mellan Koninklijke Coöperatie Cosun U.A. och Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit	12

2004/C 217/4	Mål C-255/04: Talan mot Republiken Frankrike, väckt den 14 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	12

2004/C 217/5	Mål C-257/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Court of Appeal (England och Wales), Civil Division, av den 15 juni 2004 i målen mellan Michael Jason Clarke och Frank Staddon Ltd och J.C. Caufiled, C.F. Caufiled och K.V. Barnes och Marshalls Clay Products Ltd	13

2004/C 217/6	Mål C-259/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av High Court of Justice, The Person Appointed by the Lord Chancellor under Section 76 of the Trade Marks Act 1994, on Appeal from the Registrar of Trade Marks av den 26 maj 2004 i målet mellan Elizabeth Emanuel och Continental Shelf 128 Ltd	13

2004/C 217/7	Mål C-260/04: Talan mot Republiken Italien, väckt den 17 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	14

2004/C 217/8	Mål C-275/04: Talan mot Konungariket Belgien väckt den 29 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	15

2004/C 217/9	Mål C-282/04: Talan mot Konungariket Nederländerna, väckt den 30 juni 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	15

2004/C 217/0	Mål C-283/04: Talan mot Konungariket Nederländerna, väckt den 1 juli 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	16

2004/C 217/1	Mål C-285/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale di Oristano av den 14 juni 2004 i målet mellan Medda Ignazio och Banco di Napoli SpA samt Regione Autonoma della Sardegna	17

2004/C 217/2	Mål C-286/04 P: Överklagande, ingivet den 5 juli 2004 av Eurocermex SA, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, andra avdelningen, har meddelat den 29 april 2004 i mål T-399/02: Eurocermex SA mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)	17

2004/C 217/3	Mål C-291/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunal de Police de Neufchâteau (Belgien) av den 4 juni 2004 i målet mellan Ministère public och Henri Léon Schmitz	17

2004/C 217/4	Mål C-299/04: Talan väckt den 14 juli 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland	18

	FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
2004/C 217/5	Förstainstansrättens dom den 10 juni 2004 i mål T-275/01: Mercedes Alvaro Moreno mot Europaparlamentet (Tjänstemän – Tillfälligt anställd – Tolk – Artikel 74 i RAA – Upphörande av kontrakt)	19

2004/C 217/6	Mål T-158/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 26 april 2004 av Erich Drazdansky	19

2004/C 217/7	Mål T-162/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 30 april 2004 av Eugénio Branco Lda	20

2004/C 217/8	Mål T-180/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 25 maj 2004 av Przedsiebiorstwo Polmos Bialystock	21

2004/C 217/9	Mål T-183/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 25 maj 2004 av Tokai Europe GmbH	21

2004/C 217/0	Mål T-185/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 25 maj 2004 av Lancôme Parfums et Beauté & Cie	22

2004/C 217/1	Mål T-188/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 24 maj 2004 av Société Freixenet SA	22

2004/C 217/2	Mål T-189/04: Talan mot Ekonomiska och sociala kommittén väckt den 24 maj 2004 av Christian van der Haegen	23

2004/C 217/3	Mål T-192/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 28 maj 2004 av Flex Equipos de Descanso, S.A.	23

2004/C 217/4	Mål T-199/04: Talan mot Europeiska unionens råd, väckt den 28 maj 2004 av Gul Ahmed Textile Mills Ltd	24

2004/C 217/5	Mål T-200/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 maj 2004 av Regione Autonoma della Sardegna	24

2004/C 217/6	Mål T-204/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 7 juni 2004 av Indorata-Servicos e Gestao Lda	25

2004/C 217/7	Mål T-205/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 8 juni 2004 av Alessandro Ianniello	26

2004/C 217/8	Mål T-206/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 7 juni 2004 (telefax/e-post: 2 juni 2004) av Fernando Rodriguez Carvalhais	26

2004/C 217/9	Mål T-211/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 juni 2004 av Gibraltars regering	27

2004/C 217/0	Mål T-214/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 8 juni 2004 av Royal County of Berkshire Polo Club Ltd	28

2004/C 217/1	Mål T-215/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 juni 2004 av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland	29

2004/C 217/2	Mål T-236/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 juni 2004 av European Environmental Bureau och Stichting Natuur en Millieu	29

2004/C 217/3	Mål T-239/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 11 juni 2004 av Republiken Italien	30

2004/C 217/4	Mål T-241/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 juni 2004 av European Environmental Bureau och Stichting Natuur en Millieu	30

2004/C 217/5	Mål T-244/04: Talan mot Europol, väckt den 17 juni 2004 av Elisabeth Saskia Smit	31

2004/C 217/6	Mål T-246/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 17 juni 2004 av Jacques Wunenburger	31

2004/C 217/7	Mål T-247/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 17 juni 2004 av Asociación de Exportadores Españoles de Productos Farmacéuticos (ASEPROFAR) och Española de Desarrollo e Impulso Farmacéutico, S.A. (EDIFA)	32

2004/C 217/8	Mål T-248/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 21 juni 2004 av Scania AB (Publ)	32

2004/C 217/9	Mål T-249/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 21 juni 2004 av Philippe Combescot	33

2004/C 217/0	Mål T-250/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 21 juni 2004 av Philippe Combescot	33

2004/C 217/1	Mål T-251/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 22 juni 2004 av Republiken Grekland	34

2004/C 217/2	Mål T-252/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), väckt den 18 juni 2004 av Caviar Anzali	35

2004/C 217/3	Mål T-256/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 28 juni 2004 av Mundipharma AG	35

2004/C 217/4	Mål T-260/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 23 juni 2004 av C.E.S.T.A.S. – Centro di Educazione Sanitaria e Tecnologie Appropriate Sanitarie	36

2004/C 217/5	Mål T-266/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 1 juli 2004 av Konungariket Spanien mot Europeiska gemenskapernas kommission	36

2004/C 217/6	Mål T-268/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 28 juni 2004 av Spa Monopole, Compagnie fermière de Spa	37

2004/C 217/7	Mål T-269/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), väckt den 29 juni 2004 av IDOM S.A.	38

2004/C 217/8	Avskrivning av mål T-304/99	38

2004/C 217/9	Avskrivning av mål T-69/02	38

2004/C 217/0	Avskrivning av mål T-249/03 R	38

	III Upplysningar
2004/C 217/1	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 201, 7.8.2004	39