10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/1

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 27 maj 2004

i mål C-285/02 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Minden), Edeltraud Elsner-Lakeberg mot Land Nordrhein-Westfalen (1)

(Artikel 141 EG - Direktiv 75/117/EEG - Nationell bestämmelse om att heltidsanställda och deltidsanställda lärare måste arbeta lika många övertidstimmar för att få rätt till ersättning - Indirekt diskriminering av kvinnliga deltidsanställda arbetstagare)

(2004/C 179/01)

Rättegångsspråk: tyska

I mål C-285/92, angående en begäran enligt artikel 234 EG från Verwaltungsgericht Minden (Tyskland) att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Edeltraud Elsner-Lakeberg och Land Nordrhein-Westfalen angående tolkningen av artikel 141 EG och rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78), har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann (referent), domarna A. La Pergola och S. von Bahr, R. Silva de Lapuerta och K. Lenaerts, generaladvokat: F.G. Jacobs, justitiesekreterare: R. Grass, den 27 maj 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 141 EG och artikel 1 i rådets direktiv 75/117/EEG av den 1 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män skall tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka deltidsanställda lärare, i likhet med heltidsanställda lärare, inte erhåller någon övertidsersättning när övertidsarbetet inte uppgår till mer än tre timmar per kalendermånad, under förutsättning att denna skillnad i behandling drabbar ett mycket större antal kvinnliga än manliga arbetstagare, och inte kan motiveras av ett mål som saknar koppling till könstillhörighet och inte behövs för att uppnå det eftersträvade målet.

(1) EGT C 247, 12.10.2002.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/1

DOMSTOLENS DOM

(fjärde avdelningen)

den 27 maj 2004

i mål C-398/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 75/442/EEG - Miljö - Avfallshantering)

(2004/C 179/02)

Rättegångsspråk: spanska

I mål C-398/02, Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Valero Jordana och M. Konstantinidis) mot Konungariket Spanien (ombud: L. Fraguas Gadea), angående en talan om fastställelse av att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66), genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att, i fråga om deponin som är belägen i La Bañeza (Spanien), säkerställa att artiklarna 4, 9 och 13 i direktivet tillämpas, har domstolen (fjärde avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden J.N. Cunha Rodrigues (referent) samt domarna J.-P. Puissochet och F. Macken, generaladvokat: L.A. Geelhoed, justitiesekreterare: R. Grass, den 27 maj 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att, i fråga om deponin i La Bañeza (Spanien), säkerställa att artiklarna 4, 9 och 13 i direktivet tillämpas.

2)	Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 323, 21.12.2002.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/2

DOMSTOLENS DOM

(första avdelningen)

den 27 maj 2004

i mål C-68/03 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden): Staatssecretaris van Financiën mot D. Lipjes (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 28b E.3 - Tjänster som tillhandahålls av mellanhänder - Platsen för tillhandahållande)

(2004/C 179/03)

Rättegångsspråk: nederländska

I mål C-68/03, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Staatssecretaris van Financiën och D. Lipjes angående tolkningen av artikel 28b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet av fiskala gränser (EGT L 376, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33), har domstolen (första avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden P. Jann (referent) samt domarna A. Rosas, A. La Pergola, R. Silva de Lapuerta och K. Lenaerts, generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer, justitiesekreterare: R. Grass, den 4 mars 2004 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:

Artikel 28b E.3 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet av fiskala gränser, skall inte tolkas så att den endast avser tjänster som en mellanhand tillhandahåller en skattskyldig person eller en juridisk person som inte är skattskyldig för mervärdesskatt.

2)	När en transaktion som genomförs av en mellanhand omfattas av artikel 28b E.3 i sjätte direktivet 77/388, i ändrad lydelse, skall artikel 28b A och 28b B i samma direktiv användas vid fastställandet av platsen för de transaktioner som ligger till grund för förmedlingstjänsterna.

(1) EGT C 83, 5.4.2003.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/2

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Länsrätten i Stockholms län av den 20 april 2004 i målet Ulf Öberg mot Stockholms läns allmänna försäkringskassa

(mål C-185/04)

(2004/C 179/04)

Länsrätten i Stockholms län har, genom beslut av den 20 april 2004, som inkommit till domstolens kansli den 22 april 2004, vänt sig till Europeiska gemenskapernas domstol med begäran om förhandsavgörande i målet Ulf Öberg mot Stockholms läns allmänna försäkringskassa beträffande följande fråga/frågor:

(i)

Är ett krav i nationell lagstiftning på att en förälder skall ha varit bosatt och sjukförsäkrad i medlemsstaten i fråga under minst 240 dagar före barnets födelse för att ha rätt till föräldrapenning motsvarande förälderns sjukpenning förenligt med artiklarna 12,17.2,18 och 39 EG, artiklarna 7.1 och 7.2 i förordning nr 1612/68 och med direktiv nr 96/34 om ramavtalet om föräldraledighet undertecknat av UNICE, CEEP och EFS?

(ii)

Om svaret på fråga (i) är ja: Kräver gemenskapsrätten att, vid bestämmande av om arbetstagaren uppfyller kvalifikationstid avseende försäkring enligt nationell lag, sammanläggning skall ske med en period under vilken arbetstagaren omfattats av det gemensamma sjukförsäkringssystemet i enlighet med reglerna i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna?

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/3

Talan mot Republiken Italien väckt den 22 april 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-187/04)

(2004/C 179/05)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 22 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Italien. Sökanden företräds av K. Wiedner och G. Bambara, båda i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten (1), och särskilt enligt artiklarna 3.1 och 11.3, 11.6 och 11.7, genom att organet ANAS SpA har tilldelat bolaget Autostrada Brescia–Verona–Vicenza–Padova p.a. byggnads- och driftskoncession avseende Valtrompias motorväg och därvid endast tillämpat ett förhandlat förfarande utan att lämna ett meddelande om upphandling utan att förutsättningarna för detta varit uppfyllda,

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att ANAS tilldelning av byggandet och driften av Valtrompias motorväg utan föregående meddelande om upphandling är oförenlig med direktiv 93/37/EEG och särskilt artiklarna 3.1 och 11.3, 11.6 och 11.7 i detta direktiv.

I artikel 3 i direktivet föreskrivs att vissa regler om offentliggörande på gemenskapsnivå skall tillämpas om den upphandlande myndigheten upphandlar ett koncessionsavtal för offentliga bygg- och anläggningsarbeten vars värde motsvarar minst 5 miljoner euro. I artikel 11.3 i direktivet föreskrivs att upphandlande myndigheter som skall upphandla koncessionsavtal skall tillkännage detta i ett meddelande om upphandling vilket, enligt artikel 11.7, skall sändas till Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer.

Eftersom värdet av byggnads- och driftskoncessionsavtalet för Valtrompias motorväg uppgick till cirka 640 miljoner euro skulle det ha utgjort föremål för publicering i Europeiska unionens officiella tidning.

(1) EGT L 199, s. 54.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/3

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 22 april 2004 av Republiken Grekland

(mål C-189/04)

(2004/C 179/06)

Republiken Grekland har den 22 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Panayiotis Milonopoulus, juridisk rådgivare vid utrikesministeriets rättssekretariat för gemenskapsrättsliga frågor och Vasilios Kiriazopoulos, statens rättssekretariat, med delgivningsadress vid grekiska ambassaden, 17, rue Marie-Adelaide i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

ogiltigförklara Europeiska gemenskapernas kommissions beslut att avräkna ett belopp på 565 656,80 euro (avseende Republiken Greklands utrikesministeriums deltagande i att upprätta en för Europeiska unionen gemensam diplomatrepresentation i Abuja, Nigeria), vilket belopp ingår i det totala belopp på 1 653 298,54 euro som avräknats från det regionala operativa programmet för det grekiska fastlandet, och

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Grekland hävdar att kommissionen inte har beaktat det förhållande att Republiken Grekland inte har ratificerat tilläggssamförståndsavtalet och att Republiken Grekland därför inte deltar i projektet Abuja II.

Dessutom har svaranden inte tillräckligt beaktat att Republiken Greklands faktiskt har medgivit de förpliktelser som den medlemsstaten har på grund av att den deltar i projektet Abuja I.

Republiken Grekland hävdar i detta hänseende att Europeiska gemenskapernas kommission har åsidosatt de principer som reglerar indrivningsåtgärder, i synnerhet beräkningen, betalningen och fastställandet av fordringar och, slutligen, principerna om avräkning.

Mot bakgrund av ovanstående hävdar Republiken Grekland att kommissionen genom göra avräkningen gentemot Republiken Grekland har åsidosatt materiella rättsliga bestämmelser, nämligen bestämmelserna i förordning nr 2342/02 och bestämmelserna i artikel 15 i det ursprungliga samförståndsavtalet.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/4

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Rechtbank's-Gravenhage av den 22 april 2004, i målet mellan Nederlandse Vereniging Diervoederindustrie Nevedi och Productschap Diervoeder

(mål C-194/04)

(2004/C 179/07)

Rechtbank's-Gravenhage begär genom beslut av den 22 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 27 april 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Nederlandse Vereniging Diervoederindustrie Nevedi och Productschap Diervoeder beträffande följande frågor:

Är artikel 1.1 b i direktiv 2002/02 (1) och/eller artikel 1.4 i direktiv 2002/02, i den mån denna innebär en ändring av artikel 5c.2 a i direktiv 79/373 genom att en angivelse av procentsatser krävs, ogiltiga på grund av

a.	avsaknaden av rättslig grund i artikel 152.4 b EG,

b.	åsidosättande av grundläggande rättigheter, såsom rätten till egendom och rätten att fritt utöva näringsverksamhet,

c.	åsidosättande av proportionalitetsprincipen?

Om villkoren för att en nationell domstol i en medlemsstat skall vara behörig att skjuta upp verkställandet av en ifrågasatt rättsakt från gemenskapsinstitutionerna är uppfyllda, och särskilt villkoret att frågan om den ifrågasatta rättsaktens giltighet redan har hänskjutits till EG-domstolen av en nationell domstol i en medlemsstat, har då de behöriga statliga organen i de övriga medlemsstaterna rätt att, utan ingripande av någon rättslig myndighet, skjuta upp tillämpningen av den ifrågasatta rättsakten, fram till dess att EG-domstolen har uttalat sig om rättsaktens giltighet?

(1) EGT L 63, 6.3.2002, s. 23–25.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/4

Talan mot Republiken Finland väckt den 29 april 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-195/04)

(2004/C 179/08)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 29 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Finland. Sökanden företräds av K. Wiedner och M. Huttunen, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

förklara att Republiken Finland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG genom att Senaatti-kiinteistöt åsidosatte grundläggande bestämmelser i EG-fördraget, särskilt icke-diskrimineringsprincipen som inbegriper en offentliggörandeskyldighet, i samband med upphandling av storköksutrustning, och

2.	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Även om gemenskapsdirektiven om offentlig upphandling inte är tillämpliga på upphandlingskontrakt vars värde understiger det föreskrivna tröskelvärdet, måste grundläggande bestämmelser i EG-fördraget iakttas, i synnerhet icke-diskriminierngsprincipen som inbegriper en offentliggörandeskyldighet.

Domstolen har fastslagit att även om vissa upphandlingskontrakt vid offentlig upphandling inte omfattas av upphandlingsdirektiven, måste de upphandlande myndigheter som ingår dessa kontrakt inte desto mindre uppfylla de grundläggande bestämmelserna i EG-fördraget. Även om gemenskapslagstiftaren inte ansåg att de detaljerade förfaranden som föreskrivs i direktiven om offentlig upphandling skall vara tillämpliga på upphandlingskontrakt som understiger de tröskelvärden som anges i nämnda bestämmelser, innebär det emellertid inte att dessa upphandlingskontrakt inte omfattas av gemenskapsrätten.

Av rättspraxis framgår tydligt att även vad gäller upphandlingskontrakt vars uppskattade värde understiger de tröskelvärden under vilka gemenskapens upphandlingsdirektiv inte är tillämpliga, måste upphandlingen offentliggöras i den utsträckning som är nödvändig för att uppfylla kravet på offentliggörande.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/4

Talan mot Förenade kungariket väckt den 4 maj 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-199/04)

(2004/C 179/09)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 4 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Förenade konungariket. Sökanden företräds av Claire-Françoise Durand och Florence Simonetti, båda i egenskap av ombud, biträdda av Anneli Howard, barrister, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland inte har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa ett fullständigt och riktigt genomförande av artiklarna 2–6, 8 och 9 i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, (1) i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997, (2) och

2.	förplikta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det bestrids inte att Förenade kungariket har antagit nödvändig lagstiftning för att genomföra direktiv 85/337 såväl som de ändringar som gjordes genom direktiv 97/11. Ansökan avser det sätt på vilket de brittiska myndigheterna har tolkat och tillämpat de relevanta bestämmelser som, enligt vad kommissionen påstår, inte säkerställer ett fullständigt och riktigt genomförande av direktivet, såväl i dess lydelse före som efter ändringarna, i den nationella lagstiftningen.

I denna ansökan åberopar kommissionen två huvudsakliga åsidosättanden, nämligen

att de brittiska myndigheternas inhemska prövning av huruvida själva verksamheten påtagligt ändrats när det gäller planeringsansökans godkännande, tillsammans med den snäva tolkningen av ordet ”projekt”, utesluter vissa projekt och ändringar av befintliga projekt från direktivets rättsliga omfattning med det resultatet att miljökonsekvensbeskrivningen inte tillämpas på sådana projekt, och

b)	att Förenade kungarikets regering har underlåtit att införa en sådan planerings- och föroreningskontroll som säkerställer en överensstämmelse med alla de skyldigheter som föreskrivs i artiklarna 3 och 8 i direktivet.

(1) EGT L 175, 5.7.1985, sid. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226.

(2) EGT L 73, 14.3.1997, sid. 5.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/5

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Hof van beroep te Antwerpen av den 27 april 2004 i målet mellan å ena sidan Belgiska staten och finansministeriet och å andra sidan N.V. Molenbergnatie

(mål C-201/04)

(2004/C 179/10)

Hof van beroep te Antwerpen begär genom beslut av den 27 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 5 maj 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan å ena sidan Belgiska staten och finansministeriet och å andra sidan N.V. Molenbergnatie beträffande följande frågor:

Är artiklarna 217 till och med 232 i gemenskapens tullkodex (rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (1) av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen), det vill säga bestämmelserna i kapitel 3 (”Uppbörd av tullskulden”) under avdelning VII (”Tullskuld”) – där ovannämnda kapitel 3 består av ett avsnitt 1 (”Bokföring och underrättelse om tullbeloppet till gäldenären”, artiklarna 217–221) och ett avsnitt 2 (”Tidsfrist och förfarande vid betalning av tullbeloppet”, artiklarna 222–232) – tillämpliga på uppbörden av en tullskuld som har uppkommit före den 1 januari 1994 när uppbörden inte har inletts eller några åtgärder för denna inte har vidtagits före den 1 januari 1994?

Om den första frågan skall besvaras jakande, måste då den underrättelse som föreskrivs i artikel 221 i gemenskapens tullkodex alltid ske efter att tullbeloppet har bokförts, eller med andra ord, måste den underrättelse som föreskrivs i artikel 221 i gemenskapens tullkodex alltid föregås av en bokföring av tullbeloppet?

Om en underrättelse om tullbeloppet till gäldenären sker för sent, det vill säga efter utgången av den treårsfrist som föreskrivs i den ursprungliga versionen av artikel 221.3 i tullkodexen (som gällde innan den [från och med den 19 december 2000] ersattes av artikel 1.17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 av den 16 november 2000), trots att tullmyndigheten faktiskt var i stånd att inom treårsfristen fastställa vad tullbeloppet lagligen uppgick till, innebär det att det blir omöjligt att fortsätta uppbörden av det berörda tullbeloppet, att tullskulden upphör, eller får det några andra rättsliga konsekvenser?

Skall medlemsstaterna bestämma på vilket sätt den underrättelse om tullbelopp till gäldenären som föreskrivs i artikel 221 i tullkodexen skall ske?

Om den ovanstående frågan skall bevaras jakande, kan den medlemsstat som har underlåtit att bestämma på vilket sätt den underrättelse om tullbelopp till gäldenären som föreskrivs i artikel 221 i tullkodexen skall ske, med framgång göra gällande att vilken slags handling som helst där tullbeloppet nämns och som (efter bokföring) delges gäldenären, gäller som en sådan underrättelse om tullbelopp till gäldenären som föreskrivs i artikel 221 i tullkodexen, även om handlingen i fråga inte innehåller någon som helst hänvisning till artikel 221 i tullkodexen eller det inte någonstans anges att det rör sig om en underrättelse om tullbelopp till gäldenär?

(1) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/6

Överklagande, ingivet den 10 maj 2004 av Mühlens GmbH & Co. KG, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, fjärde avdelningen, har meddelat den 3 mars 2004 i mål T-355/02: Mühlens GmbH & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån). Den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån var Zirh International Corp.

(mål C-206/04 P)

(2004/C 179/12)

Mühlens GmbH & Co. KG, Köln (Tyskland), har den 10 maj 2004 till Europeiska gemenskapernas domstol överklagat den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, fjärde avdelningen, har meddelat den 3 mars 2004 i mål T-355/02 (1): Mühlens GmbH & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån). Den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån var Zirh International Corp. Klaganden företräds av T. Schulte-Beckhausen, lawyer.

Klaganden yrkar att domstolen skall

1.	upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt har meddelat den 3 mars 2004 i mål T-355/02 och ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden den 1 oktober 2002 (ärende R 657/2001-2),

2.	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att förstainstansrätten skulle ha fastslagit att det föreligger en risk för förväxling av de två motstående varumärkena, i enlighet med artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 (2), mot bakgrund av att de ifrågavarande varorna och tjänsterna är av liknande slag och av den fonetiska likheten mellan de två motstående varumärkena.

Klaganden anför därför att förstainstansrätten har feltolkat de krav som anges i artikel 8.1 b och att den överklagade domen skall upphävas.

(1) EUT C 70, 22.3.2003, s. 23.

(2) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken, EGT L 11, 14.1.1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/6

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Commissione tributaria provinciale di Novara av den 26 april 2004 i målet mellan Paolo Vergani och Agenzia delle Entrate, Ufficio locale di Arona

(mål C-207/04)

(2004/C 179/13)

Commissione tributaria provinciale di Novara begär genom beslut av den 26 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 10 maj 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Paolo Vergani och Agenzia delle Entrate, Ufficio locale di Arona beträffande följande frågor:

”Är bestämmelsen i artikel 17.4a i D.P.R. 917/86 förenlig med kravet på likabehandling av män och kvinnor i artikel 141 EG (tidigare artikel 119 i EG-fördraget) och i direktiv 76/207 (1), när det i den förstnämnda föreskrivs att den skattesats som skall tillämpas på det belopp som erhållits i avgångsvederlag vid frivillig uppsägning skall sättas ned till hälften för kvinnliga arbetstagare som fyllt 50 år och för manliga arbetstagare som fyllt 55 år.”

(1) EGT L 39, s. 40, svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 191.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/7

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Conseil d'État (Belgien), 13:e avdelningen, av den 29 april 2004 i målet mellan Inter-Environnement Wallonie och Regionen Vallonien

(mål C-208/04)

(2004/C 179/14)

Conseil d'État (Belgien), 13:e avdelningen, begär genom beslut av den 29 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 11 maj 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Inter-Environnement Wallonie och Regionen Vallonien beträffande följande fråga:

Skall artikel 1 a direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 (1), i dess lydelse enligt direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (2), tolkas så att medlemsstaterna har rätt att genom en rättsregel införa en kategori av ämnen som varken kan hänföras till kategorin avfall eller kategorin produkter, men som ändå antingen kan uppfylla den definition av avfall som anges i ovannämnda artikel 1 a eller kan innehålla substanser eller föremål som uppfyller nämnda definition av avfall?

(1) Direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975(EGT L 194, 25.7.1975, s. 39).

(2) Direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991(EGT L 78, 26.3.1991, s. 32).

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/7

Talan mot Republiken Österrike väckt den 12 maj 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-209/04)

(2004/C 179/15)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 12 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol. Sökanden företräds av Michel Van Beek och Bernhard Schima, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

fastställa att Republiken Österrike har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 4.1 och 4.2 i rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (1) (nedan kallat fågeldirektivet) och artikel 6.4 jämförd med artikel 7 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (2) (nedan kallat direktivet om livsmiljöer) genom att

—

underlåta att låta områdena ”Soren” och ”Gleggen-Köblern” ingå i ”Lauteracher Ried”. Liksom sistnämnda område, som betecknas som ett särskilt skyddsområde, utgör dessa områden sådana områden som enligt vetenskapliga kriterier är mest lämpade för bevarandet av dessa arter vad gäller antal och storlek,

—	underlåta att, då det beslutades om ett projekt avseende uppförande av en motorväg vid Bodensee S 18, korrekt och fullständigt iaktta de krav som uppställs i artikel 6.4 i direktivet om livsmiljöer för det fall då resultaten vid en bedömning av konsekvenserna med avseende på området är negativa.

2.	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Österrike har betecknat området ”Lauteracher Ried” i Vorarlberg som ett särskilt skyddsområde. Detta område är ett viktigt häckningsområde för den fågelart som i bilaga I till fågeldirektivet benämns kornknarre (crex crex) och ett viktigt häcknings- uppehålls- och genomfartsområde för flera andra arter av flyttfåglar i Vorarlberget.

Kommissionen anser att de nuvarande gränserna i det särskilda skyddsområdet Lauteracher Ried är svårbegripliga från en ornitologisk synvinkel och kan enligt expertisen inte säkerställa bevarandet på lång sikt av de fågelarter som är i farozonen, eftersom de inte omfattar områdena ”Soren” och ”Gleggen-Köblern”. Av detta följer enligt kommissionen att Republiken Österrike inte har uppfyllt kraven i artikel 4.1 och 4.2 i fågeldirektivet.

Kommissionen anser dessutom att skyldigheterna enligt artikel 6.4 jämförd med artikel 7 i fågeldirektivet inte har iakttagits i fråga om skyddskraven för området Lauteracher Ried i fråga om projektet avseende planerna på uppförandet av en motorväg vid Lac de Constance S18. Enligt kommissionen förefaller det visserligen som att miljöbedömningen, vars resultat efter en bedömning av konsekvenserna av byggnadsprojektet med avseende på målen att skydda och bevara fågelarter i Lauteracher Ried området är negativa, i huvudsak uppfyller kravet på en bedömning av konsekvenserna enligt artikel 6.3 i livsmiljödirektivet. Återstående del av förfarandet enligt artikel 6.4 för det fall då resultaten är negativa har emellertid inte iakttagits. Det har inte gjorts en korrekt prövning av alternativ och kompensatoriska åtgärder.

(1) EGT L 103, s. 1.

(2) EGT L 206, s. 7.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/8

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 12 maj 2004 av Republiken Italien

(mål C-211/04)

(2004/C 179/16)

Republiken Italien har den 12 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Ivo Maria Braguglia, i egenskap av ombud, biträdd av Maurizio Fiorilli, Avvocato dello Stato.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

ogiltigförklara förordning (EG) nr 316/2004 (1) om ändring av förordning (EG) nr 753/2002 (2) om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 (3) när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter, särskilt vad gäller ändringarna i artiklarna 24, 36 och 37 i ovannämnda förordning nr 753/2002 beträffande skydd för traditionella benämningar.

Grunder och huvudargument

Sökanden hävdar att förordningen om ändring av förordning nr 753/2002 skall ogiltigförklaras av följande skäl:

—	Förfarandet vid antagandet av förordningen var rättsstridigt till följd av att förfaranderegler har åsidosatts liksom rätten att yttra sig.

—	Det gjordes inte någon avvägning mellan intressena för gemenskapsproducenter och producenter från tredje land.

—	Befogenhet saknades och rådets bestämmelser har åsidosatts.

—	Artikel 24.3 i TRIPS-avtalet har åsidosatts.

(1) EUT L 55, 24.2.2004, s. 16.

(2) EGT L 118, 4.5.2002, s. 1.

(3) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/8

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Monomeles Protodikeio Thessalonikis (Grekland) av den 8 april 2004 i målet mellan Konstantinos Adeneler m.fl. och Ellinikos Organismos Galaktos

(mål C-212/04)

(2004/C 179/17)

Monomeles Protodikeio Thessalonikis (Grekland) begär genom beslut av den 8 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 17 maj 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Konstantinos Adeneler m.fl. och Ellinikos Organismos Galaktos beträffande följande frågor:

Skall den nationella domstolen i möjligaste mån tolka nationell rätt i enlighet med ett direktiv som införlivats för sent med den nationella rättsordningen a) från den tidpunkt då direktivet trädde i kraft eller b) från den tidpunkt då tidsfristen för direktivets införlivande med den nationella rättsordningen löpte ut, utan att någon åtgärd för införlivande vidtagits, eller c) från den tidpunkt då den nationella genomförandebestämmelsen trädde i kraft?

Skall klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, vilket utgör en del av rådets direktiv 1999/70/EG (EGT L 175, s. 43), tolkas så, att enbart den omständigheten att ingåendet av ett avtal om tidsbegränsad anställning följer av en bestämmelse i lag eller annan författning kan anses utgöra en objektiv grund som motiverar fortlöpande förnyelse eller ingående av på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning, i likhet med omständigheter som hänger samman med arbetets natur, art och särskilda beskaffenhet eller liknande omständigheter?

Kan klausul 5.1 och 5.2 i ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, vilket utgör en del av rådets direktiv 1999/70/EG (EGT L 175, s. 43), tolkas så, att nationella bestämmelser enligt vilka avtal om tidsbegränsad anställning eller tidsbegränsade anställningsförhållanden endast anses vara ”på varandra följande” om det inte förflyter mer än 20 arbetsdagar mellan dessa, och den presumtion till förmån för arbetstagaren som följer av dessa bestämmelser, enligt vilken på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning eller tidsbegränsade anställningsförhållanden skall anses gälla tills vidare, vilken med nödvändighet grundas på ovannämnda villkor, [inte skall tillämpas]?

Är förbudet mot att på varandra följande avtal om tidsbegränsad anställning övergår till avtal om tillsvidareanställning, vilket föreskrivs i artikel 21 i lag nr 2190/1994, förenligt med principen om gemenskapsrättens ändamålsenliga verkan och syftet med klausul 5.1 och 5.2 jämförd med klausul 1 i ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, vilket utgör en del av rådets direktiv 1999/70/EG (EGT L 175, s. 43), när dessa avtal har ingåtts för en begränsad tid för att tillgodose arbetsgivarens särskilda eller säsongsrelaterade behov, men i själva verket har till syfte att tillgodose arbetsgivarens konstanta och varaktiga behov?

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/9

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 26 maj 2004 av Republiken Grekland

(mål C-218/04)

(2004/C 179/18)

Republiken Grekland har den 26 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Vasileios Kontolaimos, juridisk rådgivare, och Ioannis Chalkias, biträdande juridisk rådgivare vid jordbruksdepartementets enhet för EG-rätt, samt av Sofia Chala, biträdande juridisk rådgivare vid utrikesdepartementets juridiska avdelning, enheten för EG-rätt, delgivningsadress: Greklands ambassad i Luxemburg, 27, Rue Marie-Adélaïde.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att kommissionens beslut K(2004) 1070 slutlig av den 30 mars 2004, genom vilket kommissionen krävde återbetalning av den summa på 710 341 euro som Europeiska unionen hade utbetalat som ekonomiska bidrag till Grekland för utgifter för att upprätta ett gemenskapsregister över vinodlingar, är ogiltigt,

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.	Lagöverträdelse.

2.	Maktmissbruk.

3.	Kommissionens beslut om återbetalning av den beviljade summan är oförenligt med proportionalitetsprincipen och principen om att kommissionen skall samarbeta med medlemsstaterna.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/9

Talan mot Konungariket Spanien, väckt den 27 maj 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-221/04)

(2004/C 179/19)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 27 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Spanien. Sökanden företräds av van Beek och G. Valero Jordana, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 12.1 i och bilaga 6 till rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (1) genom att myndigheterna i Castilla och León tillåter utplacering av bromsförsedda snaror inom flera privata jaktområden, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tillstånden till rävjakt med snara, som beviljas av myndigheterna i Castilla och León, strider mot artikel 12.1 i och bilaga 6 till rådets direktiv 92/43/EEG av två skäl.

För det första har användningen av bromsförsedda snaror tillåtits inom områdena Aldeanueva de la Sierra och de Mediana de Voltoya, vilket utgör jakt på eller avsiktligt störande av en djurart, lutra lutra (utter), som omfattas av bilaga IV till direktivet och som är en sådan art av gemenskapsintresse som kräver särskilt skydd. De spanska myndigheterna har själva medgett att utter förekommer inom nämnda områden.

För det andra är bromsförsedda snaror en icke selektiv jaktmetod, eftersom alla djur riskerar att fångas, oavsett vad som är avsett att fångas (i detta fall räv). De spanska myndigheternas argument att tillstånden innehåller en klausul enligt vilken de är skyldiga att frige övriga arter innebär inte att fällorna är selektiva, eftersom de djur som fångas drabbas av skador, däribland amputationer, i försöken att befria sig från snarorna.

(1) EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/10

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 16 april av Elisabetta Righini

(mål T-145/04)

(2004/C 179/20)

Rättegångsspråk: franska

Elisabetta Righini, Bryssel (Belgien) har den 16 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Eric Boigelot.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut, som sökanden fått kännedom om den 27 maj 2003 och den 30 juni 2003, att placera sökanden i lönegrad A7-3 när hon trädde i tjänst, såväl avseende en tjänstgöring som tillfälligt anställd eller som provanställd tjänsteman

—	förplikta svaranden att betala rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Sökanden motsätter sig att hon har placerats i lönegrad A7, tredje löneklassen, när hon utnämndes till provanställd tjänsteman den 21 maj 2003.

Till stöd för sitt yrkande har hon gjort gällande:

—	att artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts,

—	att kommissionens beslut angående tillämpliga kriterier vid placering i lönegrad och löneklass vid rekrytering av den 1 september 1983 i dess ändrade lydelse av den 7 februari 1996, har åsidosatts,

—

att vissa allmänna gemenskapsrättsliga principer inte har iakttagits, såsom likabehandlingsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om omsorgsplikt, samt de principer som tillsättningsmyndigheten gör gällande om att endast fatta ett beslut på grundval av relevanta orsaker och av skäl som inte grundas på en uppenbart felaktig bedömning.

Sökanden framhåller att såväl hennes exceptionella kvalifikationer som den aktuella tjänstens profil, vilken krävde att en särskilt kvalificerad person rekryterades, motiverar att hon skulle placeras i lönegrad A6.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/10

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 26 april 2004 av TQ3 Travel solutions

(mål T-148/04)

(2004/C 179/21)

Rättegångsspråk: franska

TQ3 Travel solutions, Mechelen (Belgien), har den 26 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Rusen Ergec och Kim Möric, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 24 februari 2004 genom vilket sökanden underrättades om att dess anbud avseende del 1 (Bryssel) i kontrakt nr ADMIN/D1/PR/2003/131 hade godtagits,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut att tilldela bolaget Carlson Wagon Travels del 1, vilket kommissionen underrättade svaranden om genom skrivelse av den 16 mars 2004,

—	fastställa att kommissionen har ådragit sig skadeståndsansvar gentemot sökanden på grund av rättsstridigt handlande,

—	återförvisa sökandens ärende till kommissionen för bedömning av skadans omfattning,

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Med anledning av det selektiva upphandlingsförfarande som inleddes den 20 oktober 2003 avseende ”resetjänster” (1) och det efterföljande tilldelningsförfarandet valde kommissionen Carlson Wagonlit Travels anbud i stället för sökandens.

Sökanden åberopar två identiska grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av dessa beslut, som har antagits till följd av att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning av anbuden.

Som första grund anför sökanden att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att inte inse att Carlson Wagonlit Travels anbud var onormalt lågt. Vidare anförs att beslutet är rättsstridigt på grund av att kommissionen inte har begärt lämpliga klargöranden om anbudets sammansättning, vilket den är skyldig till enligt artikel 146.4 i kommissionens förordning (EG) nr 2341/2002 av den 23 december 2002. (2)

Som andra grund anför sökanden att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning av anbudens kvalitativa värde, genom att tilldela Carlson Wagonlit Travels anbud flest poäng när det gäller kvaliteten på de erbjudna tjänsterna trots att detta anbud inte kunde säkerställa att de erbjudna tjänsterna höll tillräckligt hög kvalitet.

(1) Kontrakt nr ADMIN/D1/PR/2003/131 (EGT S 143).

(2) Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, s. 1).

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/11

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 26 april 2004 av Graftech International Ltd.

(mål T-152/04)

(2004/C 179/22)

Rättegångsspråk: engelska

Graftech International Ltd., Wilmington, Delaware (Förenta staterna), har den 26 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna K.P.E. Lasok QC och Brian Hartnett, delgivningsadress: Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det ifrågasatta beslutet,

—	i andra hand, med stöd av sin fulla prövningsrätt ändra det ifrågasatta beslutet så att dröjsmålsräntan endast skall löpa från den 30 september 2003, eller så att dröjsmålsräntesatsen sänks,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan avser ett beslut av kommissionen, vilket meddelades genom skrivelse av den 17 februari 2004, att kräva att sökanden betalar en räntesats på 8,04 procent, istället för 6,04 procent, på de böter som ålagts av kommissionen den 18 juli 2001 (1).

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att kommissionen agerade rättstridigt då den valde att tillämpa den högre av de två möjliga räntesatserna. Enligt sökanden berodde förseningen med betalning av böterna, eller med inlämnandet av en acceptabel finansiell garanti avseende dessa, på att kommissionen hade godtagit att sökanden inte kunde betala böterna, och på båda parters ansträngningar för att komma överens om en acceptabel finansiell garanti. Sökanden gör gällande att den, mot bakgrund av sitt beslut att väcka talan mot beslutet om åläggande av böter samt karaktären av och innehållet i de förhandlingar som skedde godvilligt, inte kan behandlas som en försumlig betalare.

Vidare gör sökanden gällande att kommissionen åsidosatte artikel 86.5 i förordning nr 2342/2002 (2).

Sökanden gör även gällande att kommissionens agerande väckte berättigade förväntningar hos sökanden om att en räntesats på 6,04 procent skulle komma att tillämpas.

Sökanden anför att principen om god förvaltningssed åsidosattes genom att kommissionen vägrade acceptera en lämplig finansiell garanti. Sökanden gör även gällande att kommissionen underlät att ge klart besked om att den högre räntesatsen skulle komma att tillämpas under förhandlingstiden.

Slutligen gör sökanden gällande att det ifrågasatta beslutet är oproportionerligt. Enligt sökanden är syftet med den tillämpade dröjsmålsräntesatsen att avskräcka från förhalningsförsök och inte att bestraffa de bona fide-förhandlingar som kommissionen villigt givit sig in i och låtit fortgå i sin egen takt.

(1) 2002/271/EG: Kommissionens beslut av den 18 juli 2001 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet – Ärende COMP/E-1/36.490 – Grafitelektroder (EGT L 100, 2002, s. 1)

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/11

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 23 april 2004 av Alenia Marconi Systems S.p.A.

(mål T-155/04)

(2004/C 179/23)

Rättegångsspråk: italienska

Alenia Marconi Systems S.p.A. har den 23 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Francesco Sciaudone.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	förplikta kommissionen att till förstainstansrätten inge samtliga handlingar avseende sökandens ansökan som denna institution förfogar över,

—	ogiltigförklara och/eller ändra det omtvistade beslutet,

—	vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att kommissionen fullgör sina skyldigheter enligt artikel 233 EG och, särskilt, att ansökan som ingavs den 27 oktober 1997 omprövas, och

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom det omtvistade beslutet avslogs ansökan som ingavs den 27 oktober 1997, i enlighet med artikel 3 i förordning nr 17/62, av det bolag som då kallades Alenia Difesa som utgör en del av bolaget FINMECCANICA S.p.A, med anledning av att förutsättningarna för att gemenskapsrättsliga bestämmelser på konkurrensområdet skulle tillämpas avseende EUROCONTROL inte ansågs vara uppfyllda och tillräcklig bevisning för det påstådda missbruket, som ansökan avsåg, inte hade förebringats. Sökanden har särskilt påpekat EUROCONTROLS missbruk av dominerande ställning och den snedvridning av konkurrensen som förelåg avseende villkoren för ingående och administrationen av avtalen om utveckling av prototyper, om immateriella rättigheter (IPR), med hänvisning till avtal om tillhandahållande av utrustning avseende Air Traffic Management, men även beträffande tillhandahållande av stödåtgärder till nationella myndigheter.

Det har framför allt anförts att beslutet innebär ett åsidosättande av artikel 82 EG. Detta gäller särskilt i den mån som, även om det däri i princip medges att artikel 82 EG är tillämplig på EUROCONTROL, det i förevarande fall inte anses vara relevant i den del som den ekonomiska karaktären av verksamhet avseende standardisering och stöd till nationella myndigheter som den ifrågavarande organisationen utövar, förnekas.

Utöver ovannämnda åsidosättande, skall beslutet anses vara ogiltigt genom att kommissionen:

a)	inte har gjort en materiell prövning av det missbruk som påpekats beträffande verksamheten för standardisering, lagstiftning och tillståndsgivning samt stödverksamheten till nationella myndigheter,

b)	beslutade i sak, även om det var kortfattat, att EUROCONTROLS agerande avseende verksamheten för förvärv av prototyper och handläggningen av de därmed sammanhängande immateriella rättigheterna inte utgjorde missbruk i den mening som avses i artikel 82 EG.

Det omtvistade beslutet förefaller slutligen vara ogiltigt, eftersom det saknas en erforderlig motivering avseende den icke-ekonomiska karaktären hos vissa av EUROCONTROLS verksamheter och avseende att EUROCONTROL inte har gjort sig skyldig till missbruk i den mening som avses i artikel 82 EG.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/12

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 27 april 2004 av Electricité de France (EDF)

(mål T-156/04)

(2004/C 179/24)

Rättegångsspråk: franska

Electricité de France (EDF) har den 27 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Michel Debroux, Luxemburg.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artiklarna 3 och 4 i kommissionens slutliga beslut C (2003) 4637 av den 16 december 2003 angående statligt stöd som Frankrike beviljat sökanden och sektorerna för el- och gasindustri i form av redovisnings- och beskattningsåtgärder som antagits år 1997, i samband med en rekonstruktion av EDF:s balansräkning,

—	i andra hand ogiltigförklara artiklarna 3 och 4 i det ifrågasatta beslutet eftersom EDF ålades att återbetala ett alldeles för högt belopp, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det ifrågasatta beslutet anser kommissionen att det faktum att sökanden inte betalat bolagsskatt vid omklassificeringen av det kapitaltillskott som uppstått genom de avsättningar som skapats genom befrielsen från att betala skatt för förnyelsen av det franska högspänningsnätet, utgör ett statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden som första grund ett påstått åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. Sökanden gör gällande att kommissionen, genom att ändra sin bedömning mellan beslutet att inleda ett förfarande och det ifrågasatta beslutets antagande utan att bereda sökanden tillfälle att yttra sig, har åsidosatt rätten till försvar.

Sökanden hävdar vidare att de ifrågasatta åtgärderna skall bedömas som en kapitalanskaffning som sökanden är berättigad till. Kommissionen har, genom att underlåta att ta ställning till detta argument, underlåtit att uppfylla sin motiveringsskyldighet och gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning vid bedömningen av begreppet statligt stöd. Inom ramen för samma grund påstår sökanden även att de ifrågasatta åtgärderna inte påverkat handeln mellan medlemsstaterna och därför inte kan anses utgöra ett statligt stöd.

Till stöd för sitt andrahandsyrkande hävdar sökanden slutligen att det genom det ifrågasatta beslutet har fastställts ett högre återbetalningsbelopp än det som eventuellt skulle kunna anses berättigat.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/13

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 24 april 2004 av Davide Rovetta

(mål T-159/04)

(2004/C 179/25)

Rättegångsspråk: italienska

Davide Rovetta har den 24 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Maurizio Gambardella.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det slutgiltiga beslutet av den 14 maj 2003 att placera sökanden i lönegrad B 5/3 och avslå hans ansökan nr D/77/03 om att placeras i lönegrad B 4,

—	ogiltigförklara beslutet i svaret på klagomål nr R/563/03 enligt vilket sökanden nekades tillgång till handlingarna tillhörande partssammansatta kommittén för lönegradsplacering,

—	förplikta svaranden att betala ett symboliskt skadestånd på 1 euro för den ideella skada som det ifrågasatta beslutet har orsakat sökanden,

—	förplikta kommissionen att betala den summa som sökanden, med retroaktiv verkan från anställningstillfället, skulle har erhållit om han hade placerats i lönegrad B 4 och den löneklass som fastställs av tillsättningsmyndigheten,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Davide Rovetta, tjänsteman vid Generaldirektoriatet skatter och tullar, inlämnade till tillsättningsmyndigheten, när hans provanställningsperiod hade löpt ut, en ansökan om att placeras i en högre lönegrad än den som var hans egentliga lönegrad i enlighet med artikel 31 i tjänsteföreskrifterna, det vill säga B 4. I sin ansökan gjorde han gällande att han även anställts för att utföra uppgifter som jurist vid Generaldirektoriatet skatter och tullar, enheten A 3 Rättsliga frågor och kontroll av gemenskapsbestämmelsernas tillämpning.

Efter det att sökande erhållit ett negativt svar från tillsättningsmyndigheten och placerats i lönegrad B 5/3, anförde han i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ett klagomål mot detta beslut, som avslogs uttryckligen.

Sökanden yrkar i sin talan att förstainstansrätten skall ogiltigförklara detta beslut avseende klagomålet, det föregående beslutet om placering i lönegrad och beslutet att avslå hans ansökan om tillgång till handlingar tillhörande partssammansatta kommittén för lönegradsplacering.

Enligt sökanden utgör besluten åsidosättanden av artiklarna 25 och 31 i tjänsteföreskrifterna och av domstolens och förstainstansrätten rättspraxis på området. Han anser även att väsentliga formföreskrifter har åsidosatts, att motiveringen är bristfällig och att det gjorts en uppenbart felaktig bedömning. Han gör även gällande att grundbeslutet från år 1983, i dess lydelse enligt beslut av den 7 februari 1996, inte har tillämpats i förevarande fall.

Sökanden anför slutligen att systemet för kollegiets delegering av befogenheter till tillsättningsmyndigheten inom ramen för placering i lönegrad är rättsstridigt på grund av att proportionalitetsprincipen och principerna om insyn och om god förvaltningssed har åsidosatts.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/13

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 3 maj 2004 av Hippocrate Vounakis

(mål T-165/04)

(2004/C 179/26)

Rättegångsspråk: franska

Hippocrate Vounakis, Wezembeek-Oppem (Belgien), har den 3 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Sébastien Orlandi, Albert Coolen, Jean-Noël Louis och Etienne Marchal med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara sökandens karriärutvecklingsrapport för perioden från den 1 juli 2001 till den 31 december 2002,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden bestrider sin karriärutvecklingsrapport för perioden från den 1 juli 2001 till den 31 december 2002 på såväl formella som materiella grunder.

Till stöd för sina yrkanden åberopar sökanden följande grunder:

—	Åsidosättande av artikel 2 i de allmänna tillämpningsföreskrifterna för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna. Enligt sökanden har den aktuella rapporten upprättats av en person som inte var behörig.

—	En uppenbart felaktig bedömning och bristande samstämmighet mellan de kommentarer som getts och de givna betygen.

—	Åsidosättande av motiveringsplikten. Sökanden hävdar att hans betyg ligger under genomsnittet trots att hans tidigare rapporter varit bra. Sänkningen har inte förklarats.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/14

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 13 maj 2004 av Carmelo Morello

(mål T-166/04)

(2004/C 179/27)

Rättegångsspråk: franska

Carmelo Morello, Bryssel, har den 13 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Jacques Sambon och Pierre Paul Van Gehuchten, delgivningsadress: Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

1.	ogiltigförklara det underförstådda avslaget på sökandens ansökan av den 28 mars 2003 och, om nödvändigt, ogiltigförklara avslaget på sökandens klagomål,

2.	förplikta kommissionen att till sökanden utge 1 000 000 euro i ersättning för ideell skada och 1 000 000 euro i ersättning för materiell skada,

3.	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som är tjänsteman vid kommissionen, yrkade inom ramen för ett annat mål att förstainstansrätten skulle ogiltigförklara kommissionens beslut att utse en annan tjänsteman till avdelningschef. Sökanden hade också sökt denna tjänst. Förstainstanrätten ogiltigförklarade tillsättningsbeslutet i enlighet med sökandens yrkande.

Vid tidpunkten för avkunnandet av förstainstansrättens dom i ovannämnda mål hade den tillsatta tjänstemannen redan befordrats och förflyttats till en annan tjänst. Tjänsten som avdelningschef, vilket på detta sätt hade blivit ledig, hade tilldelades en tjänsteman som återträdde i tjänst efter att ha varit tjänsledig.

Efter ovannämnda doms avkunnande begärde sökanden att kommissionen skulle verkställa domen i fråga. Sökanden anförde därefter klagomål mot kommissionens underförstådda avslag på denna begäran. Kommissionen avslog klagomålet med hänvisning till att den saknaden möjlighet att verkställa den aktuella domen eftersom det inte fanns någon ledig tjänst.

Förevarande talan avser avslaget på sökandens begäran. Till stöd för sina yrkanden har sökanden åberopat åsidosättande av artikel 233 EG, artiklarna 4,7, 24, 25 och 45 i tjänsteföreskrifterna, principen om god förvaltningssed samt maktmissbruk eller rättegångsmissbruk. Sökanden har också gjort gällande ideell och materiell skada till följd av att han förlorat en chans att nå lönegrad A3 under sin yrkeskarriär och begär skadestånd härför.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/14

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 12 maj 2004 av Société Calliope S.A.

(mål T-169/04)

(2004/C 179/28)

Rättegångsspråk: franska

Société Calliope S.A., Mourenx (Frankrike) har den 12 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av advokaten Stéphanie Legrand.

Även BASF A.G. var part i förfarandet vid överklagandenämnden.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 4 mars 2004 som innebar avslag på sökandens överklagande (ärende R 289/2003-1),

—	förplikta harmoniseringsbyrån att registrera gemenskapsvarumärket CARPOVIRUSINE enligt ansökan nr 1 422 641 för de produkter som avses i denna ansökan,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Sökanden
Sökt gemenskapsvarumärke:	Ordmärket ”CARPOVIRUSINE”, för varor som ingår i klass 5 — Ansökan nr 1 422 641 (preparat för bekämpning av insekter m.m.)
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	BASF A.G.
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Det nationella och internationella ordmärket ”CARPO” för varor som ingår i klass 5
Invändningsenhetens beslut:	Avslag på ansökan om registrering
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet
Grunder:	Felaktig tillämpning av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (1)

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/15

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 18 maj 2004 av FederDOC – Confederazione nazionale dei Consorzi volontari per la tutela delle denominazioni di origine e delle indicazioni geografiche tipiche dei vini italiani m.fl.

(mål T-170/04)

(2004/C 179/29)

Rättegångsspråk: italienska

FederDOC – Confederazione nazionale dei Consorzi volontari per la tutela delle denominazioni di origine e delle indicazioni geografiche tipiche dei vini italiani m.fl. har den 18 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Luciano Spagnuolo Vigorita, Paolo Tanoni och Roberto Gandin.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara kommissionens förordning (EG) nr 316/2004 av den 20 februari 2004 om ändring av förordning (EG) nr 753/2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter, publicerad i Europeiska unionens officiella tidning L 55 av den 24 februari 2004, s. 16,

—	i andra hand helt eller delvis ogiltigförklara artiklarna 1.3, 8 a, 9 a, 9 b, 10 och 18 (och följaktligen bilaga II) i förordning nr 316/2004,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan riktar sig mot kommissionens förordning (EG) nr 316/2004 av den 20 februari 2004 om ändring av förordning (EG) nr 753/2002 om vissa tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller beteckning, benämning, presentation och skydd av vissa vinprodukter. (1)

Sökandena har i huvudsak varnat för den verkliga faran för att införandet av den omtvistade förordningen kan innebära en slags liberalisering till förmån för tillverkare från tredje land vad gäller användningen av följande traditionella beteckningar, vilka används för att beteckna vissa italienska viner som är kända i hela världen: Amarone, Cannellino, Brunello, Est!Est!Est!, Falerno, Governa all'uso toscano, Gutturnio, Lacryma Christi, Lambiccato, Morellino, Recioto, Sciacchetrà, Sciac-trà, Sforzato (eller Sfurzat), Torcolato, Vergine, Vino Nobile, Vin Santo (eller Vino Santo eller Vinsanto). Detta skulle medföra att den med möda uppnådda ställning på vinmarknaden som tillverkarna i medlemsstaterna (vintillverkare som är skyldiga att iaktta stränga kvantitativa och kvalitativa kriterier) har skulle skadas, och framförallt att konsumenternas förtroende för produkterna skulle skadas på ett oacceptabelt sätt. Tillverkarna i tredje land är nämligen inte skyldiga att iaktta förfarandereglerna vid tillverkningen och kommer därför i slutändan att i gemenskapen kunna saluföra produkter som saknar de enologiska och organoleptiska egenskaper som de aktuella tillverkarnas viner måste ha.

Samtliga sökanden är på grundval av nationella bestämmelser berättigade att övervaka användningen av ovannämnda traditionella beteckningar eller att själva använda dem.

Till stöd för sina påståenden har sökandena särskilt anfört att kommissionen har gått utöver de befogenheter som tilldelats den när den antagit den omtvistade förordningen – som saknar lämplig motivering – utan att i förväg ha inhämtat ett yttrande från den förvaltningskommitté för vin som inrättats genom förordning nr 1493/1999 samt utan att först ha tillfrågat sökandena.

Sökandena har vidare anfört att vissa bestämmelser i den omtvistade förordningen strider mot viktiga tvingande principer i EG-fördraget, såsom principer rörande jordbruk, konkurrens, konsumentskydd, likabehandling, proportionalitet, samt tredje mans förvärvade rättigheter och rättssäkerhet. Vissa regler i förordning nr 1493/1999 (närmare bestämt artiklarna 47, 48 och 49) innebär att den att den omtvistade förordningen åsidosätts, och förordningen har en annan innebörd än den som följer av vad som föreskrivs i artiklarna 23.3 och 24.4 i det så kallade TRIPs-avtalet från Marrakech av den 15 april 1994 (Avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter), till vilket Europeiska gemenskapen är part.

Sökandena har dessutom gjort gällande att skyldigheten att motivera rättsakter har åsidosatts genom den omtvistade förordningen.

(1) EUT L 55, 24.2.2004, s. 16

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/15

Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), väckt den 17 maj 2004 av Telefónica S.A.

(mål T-172/04)

(2004/C 179/30)

Rättegångsspråk: spanska

Telefónica S.A., Madrid (Spanien), har den 17 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). Sökanden företräds av Andrea Sirimarco, letrado en ejercicio.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 12 mars 2004 (ärende R 676/2002-1),

—	medge registrering av gemenskapsvarumärke nr 1.694.157 ”EMERGIA” (figurmärke) för att särskilja ”telekommunikationstjänster via undervattenskabelnät för elektronisk överföring av röst, data och video” i klass 38 i internationella nomenklaturen, och

—	förplikta Byrån för harmonisering inom den inre marknaden samt övriga eventuella intervenienter att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke:	Sökanden
Sökt gemenskapsvarumärke:	Figurmärket ”emergia” för varor och tjänster som ingår i klasserna 9, 38 och 42.
Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	D. Branch.
Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet:	Gemenskapsvarumärket ”EMERGEA” för varor och tjänster i bland annat klass 38 ”Telematiska tjänster via nationella och internationella nätverk samt kommunikation via datorterminaler”.
Invändningsenhetens beslut:	Delvis bifall till invändningen till den del den avser ”telekommunikation, kommunikationstjänster via informationsnät” i klass 38.
Överklagandenämndens beslut:	Avslag på överklagandet.
Grunder:	Felaktig tillämpning av artikel 8.1b i förordning (EG) nr 40/94 (förväxlingsrisk).

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/16

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 14 maj 2004 av Jürgen Carius

(mål T-173/04)

(2004/C 179/31)

Rättegångsspråk: franska

Jürgen Carius, Bryssel (Belgien), har den 14 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Nicolas Lhoëst, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet av den 21 maj 2003 av generaldirektören för direktoratet för personal och administration, genom vilket rapporten om karriärutveckling avseende sökanden för perioden den 1 juli till den 31 december 2002 slutgiltigt fastställdes,

—	om nödvändigt ogiltigförklara kommissionens beslut av den 23 december 2003 om avslag på sökandens överklagande,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande att det nya utvärderingssystemet är rättsstridigt, eftersom bedömningskriterierna varken är objektiva eller möjliggör för den berörde att i tid få kännedom om sin betygsrapport och i förekommande fall inkomma med synpunkter.

Sökanden gör även gällande dels ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten i den mån hans meriter utan rimlig förklaring har nedvärderats högst avsevärt, dels en uppenbart oriktig bedömning.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/16

Talan mot Europeiska unionens råd väckt den 6 maj 2004 av Petrotub S.A.

(mål T-174/04)

(2004/C 179/32)

Rättegångsspråk: engelska

Petrotub SA, Roman, Rumänien, har den 6 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska unionens råd. Sökanden företräds av A.L. Merckx, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—

ogiltigförklara artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 235/2004 om ändring av förordning (EG) nr 2320/97 om införande av slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i bl.a. Rumänien med avseende på import till Europeiska gemenskapen av produkter som tillverkats av Petrotub SA och Republica SA (1),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den omtvistade förordningen antogs av rådet till följd av den dom som avkunnades av Europeiska gemenskapernas domstol i mål C-76/00 P. Genom denna dom upphävdes den dom som avkunnades den 15 december 1999 av förstainstansrätten i de förenade målen T-33/98 och T-34/98, Petrotub och Republica mot rådet (2) och rådets förordning (EG) nr 2320/97 av den 17 november 1997, om införande av slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål beträffande Petrotub SA och Republica SA.

Sökanden har till stöd för sin talan gjort gällande att rådet har överskridit sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 233 EG genom att tolka domen i strid med artikel 6.1 och 6.9 och artikel 2.11 i förordning (EG) nr 384/96 (3). Sökanden har särskilt gjort gällande att artikel 6.9 har åsidosatts på grund av att den omtvistade förordningen har antagits på grundval av den ursprungliga undersökningen trots att det gått mer än 15 månader från det att den inleddes. Dessutom har artikel 6.1 åsidosatts på grund av att de antagna antidumpningsåtgärderna inte grundade sig på information avseende en period om minst sex månader innan det att förfarandet inleddes. Sökanden har även gjort gällande att förordningen inte är tillräckligt motiverad i fråga om skälet till att de två första beräkningsmetoderna för dumpningsmarginalerna, som anges i artikel 2.11 i förordning nr 384/96 inte valdes, utan att den tredje metoden valdes istället. På denna grund har sökanden gjort gällande att den omtvistade förordningen även strider mot artikel 2.11 i förordning nr 384/1996 och mot artikel 253 EG.

(1) EGT L 40 av den 12 februari 2004, s. 12.

(2) REG 1999, s. II-03837.

(3) EGT L 56, s. 1.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/17

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 7 maj 2004 av Donal Gordon

(mål T-175/04)

(2004/C 179/33)

Rättegångsspråk: engelska

Donal Gordon, Bryssel (Belgien), har den 7 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av M. Byrne, solicitor.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara det beslut som tillsättningsmyndigheten antog till följd av sökandens klagomål R/402/03,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 april 2002 om allmänna genomförandebestämmelser avseende artikel 43 i tjänsteföreskrifterna eller gällande tillämpningsföreskrifter i den mån rapporterna fastställdes innan alla klagomål i samma lönegrad vid samma avdelning hade behandlats,

—	ogiltigförklara det administrativa meddelandet 99-2002 av den 3 december 2002 eller gällande tillämpningsföreskrifter i den mån ett medelbetyg fastställdes,

—	förplikta svaranden att utge skadestånd till sökanden till följd av hans försämrade karriärmöjligheter och hans psykiska och fysiska lidande,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör till stöd för sin talan för det första gällande ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och av rätten till försvar, eftersom den medundertecknande tjänstemannen inte tog kontakt med tjänstemannen inom fem arbetsdagar, såsom föreskrivs i artikel 7.5 i kommissionens beslut av den 26 april 2002 om allmänna genomförandebestämmelser av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna.

Sökanden gör för det andra gällande att den medundertecknande tjänstemannen har gjort en uppenbart oriktig bedömning eftersom rapporten om karriärutveckling avseende sökanden undertecknades trots de onormala och motsägelsefulla uppgifter som fanns om honom. Tjänstemannen har vidare, genom att inte korrigera denna uppenbart oriktiga bedömning, gjort sig skyldig till maktmissbruk.

Sökande gör slutligen gällande ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och rätten till försvar med hänsyn till att det interna förfarandet för överklaganden som infördes genom kommissionens beslut av den 26 april 2002 förlorade all verkan på dels grund av att övriga rapporter beträffande samma avdelning, till vilka den överklagade rapporten var kopplad på grund av ett medelbetyg, slutgiltigt hade fastställts vid tidpunkten för överklagandet, dels på grund den begränsning av poäng som avsatts för eventuella överklaganden.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/17

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 13 maj 2004 av Luigi Marcuccio

(mål T-176/04)

(2004/C 179/34)

Rättegångsspråk: italienska

Luigi Marcuccio har den 13 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten Alessandro Distant.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut, i den del ansökan avslagits, och

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan rör en begäran som sökanden ställt till kommissionen den 1 april 2003, angående a) att få ta del av den mediciska journal som eventuellt upprättats av doktor P. Simmonet eller den läkare denne utsett efter ett hembesök hos sökanden den 20 juni 2002, i bestyrkt kopia som överensstämmer med originalet, eller b) om någon sådan journal inte upprättats, att skriftligen informeras i detta ärende, och c) om det finns några skäl till att inte bifalla begäran enligt punkterna a) och b), att skriftligen informeras om dessa.

Sökandena har till stöd för sin talan åberopat följande grunder:

Åsidosättande av tjänstemännens lagstadgade rätt att få tillgång till samtliga uppgifter som rör dem och som sammanställts av uppdragstagare enligt avtal, och således även en medicinsk journal.

Åsidosättande av sökandens rätt till fysisk och psykisk hälsa och oförvitlighet, av vilken det följer att institutionerna har en skyldighet att beakta de anställdas välbefinnande.

Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 25 i Stadgan.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/18

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 17 maj 2004 av Daniel Van der Spree

(mål T-182/04)

(2004/C 179/35)

Rättegångsspråk: franska

Daniel Van der Spree, Overijse (Belgien), har den 17 maj 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Sébastien Orlandi, Albert Coolen, Jean-Noël Louis och Etienne Marchal, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara beslutet genom vilket rapporten om karriärutveckling avseende sökanden för perioden den 1 juli till den 31 december 2002 slutgiltigt fastställdes,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden gör till stöd för sin talan gällande ett åsidosättande av såväl artiklarna 26 och 43 i tjänsteföreskrifterna som de särskilda riktlinjerna för personalutvärderingen för åren 2001–2002. Sökanden gör även gällande ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten, bristande överensstämmelse mellan skriftliga omdömen och betyg samt en uppenbart oriktig bedömning. Dessutom gör sökanden gällande att rätten till försvar har åsidosatts samt att beslutet har grundats på en intern rapport och bedömningskriterier som han aldrig har fått del av.

10.7.2004

Europeiska unionens officiella tidning

C 179/18

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 7 juni 2004 av Microsoft Corporation

(mål T-201/04)

(2004/C 179/36)

Rättegångsspråk: engelska

Microsoft Corporation, Washington (Förenta staterna), har den 7 juni 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av I.S. Forrester, QC, och juristen J.-F. Bellis.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 24 mars 2004, eller, i andra hand, upphäva eller väsentligt nedsätta de böter som ålagts, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden bestrider kommissionens beslut i vilket denna fastställer att sökande har gjort sig skyldig till missbruk av dominerande ställning i två fall, samt ålägger sökanden böter om 497 196 304 euro. Kommissionen konstaterar i beslutet att sökanden har vägrat att lämna ut ”information om interoperabilitet” och att tillåta att sådan information används för att utveckla och distribuera operativsystemprodukter för arbetsgruppsservrar. För det andra konstaterar kommissionen att sökanden endast har tillhandahållit ”Windows Client PC Operating System” vid samtidigt förvärv av Windows Media Player.

Till stöd för sin talan gör sökanden för det första gällande att kommissionen felaktigt fastställde att sökanden har överträdde artikel 82 EG, genom att vägra överlämna kommunikationsprotokoll till konkurrenter och inte tillåta användning av dess äganderättsskyddade teknologi i konkurrerande operativsystem för arbetsgruppsservrar.

Enligt sökanden har de villkor som gemenskapsdomstolarna uppställer för att ett företag i dominant ställning skall bli skyldigt att bevilja licenser avseende sina immaterialrättigheter, inte uppfyllts i förevarande fall. Enligt sökanden är den teknologi den anmodas licensera inte nödvändig för att uppnå interoperabilitet med Microsofts operativsystem för persondatorer, dess påstådda vägran att lämna ut teknologin har inte hindrat att nya produkter uppkommit på en andrahandsmarknad, och denna har, slutligen, inte lett till att all konkurrens uteslutits på andrahandsmarknaden.

Sökanden gör dessutom gällande att kommissionen felaktigt drog slutsatsen i det ifrågasatta beslutet att sökandens immaterialrättigheter inte kunde anföras som saklig grund för dess vägran att lämna ut teknologin, och att kommissionen istället framförde ett nytt och rättsstridigt avvägningstest med åberopande av samhällsintresset av att ett utlämnande sker.

Sökanden hävdar även att det aldrig har framställts någon begäran om licensering för mjukvaruutveckling inom EES, och att den inte var skyldig att inse att Suns begäran skulle ge upphov till något särskilt ansvar enligt artikel 82 EG.

Sökanden gör vidare gällande att kommissionen vid sin tillämpning artikel 82 EG på omständigheterna i förevarande fall underlät att beakta de skyldigheter som Europeiska gemenskaperna har enligt Världshandelsorganisationens avtal om handelsrelaterad immaterialrätt (TRIPS).

För det andra gör sökanden gällande att kommissionen felaktigt fastställde att sökanden överträdde artikel 82 EG genom att endast tillhandahålla sitt operativsystem för persondatorer vid samtidigt förvärv av en mediefunktionalitet, kallad Windows Media Player.

Enligt sökanden är det ifrågasatta beslutat grundat på en spekulativ utestängningsteori, enligt vilken den omfattande distributionen av mediefunktionalitet i Windows vid någon obestämd tidpunkt i framtiden kan leda till en situation där innehållsleverantörer och mjukvaruutvecklare nästan enbart kodar i Windows Media-formatet. Sökanden anför att denna teori är oförenlig med kommissionens beslut avseende AOL/Time Warner koncentrationen (1) liksom med i akten medtagna bevis för att innehållsleverantörer alltjämt kodar i mångahanda format.

Sökanden gör även gällande att det saknas uppgifter i det ifrågasatta beslutet om fördelarna med sökandens affärsmodell, vilken medför att nya funktionaliteter integreras i Windows som svar på teknologiska framsteg och förändringar av kundernas efterfrågan.

Sökanden gör även gällande att det ifrågasatta beslutet inte uppfyller kraven för att en överträdelse av artikel 82 EG, i synnerhet av punkten d) däri, skall kunna fastställas. Sökanden anför att Windows och dess mediefunktionalitet inte är två separata produkter. Sökanden gör vidare gällande att det saknas bevis i det ifrågasatta beslutet för att det påstådda kopplingsförbehållet och de produkter som påstås omfattas av detta inte hör samman naturligt eller genom kommersiell användning. Dessutom anför sökanden att kommissionen inte har beaktat Europeiska gemenskapernas skyldigheter enligt TRIPS vid tillämpningen av artikel 82 EG på de sakliga omständigheterna i målet, och att den ålagda påföljden är oproportionerlig.

För det tredje anför sökanden att kravet på att den skall utnämna och avlöna en förtroendeman som skall övervaka att sökanden följer beslutet samt motta och utreda klagomål, går utanför det lagliga kompetensområdet (ultra vires). Sökanden anför att de befogenheter som delegeras till förtroendemannen är de undersökande och verkställande befogenheter som normalt sett tillhör kommissionen och inte kan delegeras.

Slutligen anför sökanden att det saknas grund för att ålägga sökanden några som helst böter mot bakgrund av att fastställandet av missbruk innebär en juridisk nyhet. Sökanden gör även gällande att bötesbeloppet är överdrivet.

(1) 2001/718/EG: Kommissionens beslut av den 11 oktober 2000 om att förklara en koncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (Ärende COMP/M.1845 – AOL/Time Warner) (EGT L 268, 2001, s. 28)

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 179

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	47 årgången 10 juli 2004

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Meddelanden
	Domstolen

2004/C 179/1	Domstolens dom (första avdelningen) den 27 maj 2004 i mål C-285/02 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Minden), Edeltraud Elsner-Lakeberg mot Land Nordrhein-Westfalen (Artikel 141 EG – Direktiv 75/117/EEG – Nationell bestämmelse om att heltidsanställda och deltidsanställda lärare måste arbeta lika många övertidstimmar för att få rätt till ersättning – Indirekt diskriminering av kvinnliga deltidsanställda arbetstagare)	1

2004/C 179/2	Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 27 maj 2004 i mål C-398/02: Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien (Fördragsbrott – Direktiv 75/442/EEG – Miljö – Avfallshantering)	1

2004/C 179/3	Domstolens dom (första avdelningen) den 27 maj 2004 i mål C-68/03 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden): Staatssecretaris van Financiën mot D. Lipjes (Sjätte mervärdesskattedirektivet – Artikel 28b E.3 – Tjänster som tillhandahålls av mellanhänder – Platsen för tillhandahållande)	2

2004/C 179/4	mål C-185/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Länsrätten i Stockholms län av den 20 april 2004 i målet Ulf Öberg mot Stockholms läns allmänna försäkringskassa	2

2004/C 179/5	mål C-187/04: Talan mot Republiken Italien väckt den 22 april 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	3

2004/C 179/6	mål C-189/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 22 april 2004 av Republiken Grekland	3

2004/C 179/7	mål C-194/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Rechtbank's-Gravenhage av den 22 april 2004, i målet mellan Nederlandse Vereniging Diervoederindustrie Nevedi och Productschap Diervoeder	4

2004/C 179/8	mål C-195/04: Talan mot Republiken Finland väckt den 29 april 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	4

2004/C 179/9	mål C-199/04: Talan mot Förenade kungariket väckt den 4 maj 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	4

2004/C 179/0	mål C-201/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Hof van beroep te Antwerpen av den 27 april 2004 i målet mellan å ena sidan Belgiska staten och finansministeriet och å andra sidan N.V. Molenbergnatie	5

2004/C 179/1	mål C-202/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Tribunale di Roma, Italien av den 6 maj 2004 i målet mellan Stefano Macrino och Roberto Melon	6

2004/C 179/2	mål C-206/04 P: Överklagande, ingivet den 10 maj 2004 av Mühlens GmbH & Co. KG, av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt, fjärde avdelningen, har meddelat den 3 mars 2004 i mål T-355/02: Mühlens GmbH & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån). Den andra parten i förfarandet vid överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån var Zirh International Corp.	6

2004/C 179/3	mål C-207/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Commissione tributaria provinciale di Novara av den 26 april 2004 i målet mellan Paolo Vergani och Agenzia delle Entrate, Ufficio locale di Arona	6

2004/C 179/4	mål C-208/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Conseil d'État (Belgien), 13:e avdelningen, av den 29 april 2004 i målet mellan Inter-Environnement Wallonie och Regionen Vallonien	7

2004/C 179/5	mål C-209/04: Talan mot Republiken Österrike väckt den 12 maj 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	7

2004/C 179/6	mål C-211/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 12 maj 2004 av Republiken Italien	8

2004/C 179/7	mål C-212/04: Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Monomeles Protodikeio Thessalonikis (Grekland) av den 8 april 2004 i målet mellan Konstantinos Adeneler m.fl. och Ellinikos Organismos Galaktos	8

2004/C 179/8	mål C-218/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 26 maj 2004 av Republiken Grekland	9

2004/C 179/9	mål C-221/04: Talan mot Konungariket Spanien, väckt den 27 maj 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission	9

	FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
2004/C 179/0	mål T-145/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 16 april av Elisabetta Righini	10

2004/C 179/1	mål T-148/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 26 april 2004 av TQ3 Travel solutions	10

2004/C 179/2	mål T-152/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 26 april 2004 av Graftech International Ltd.	11

2004/C 179/3	mål T-155/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 23 april 2004 av Alenia Marconi Systems S.p.A.	11

2004/C 179/4	mål T-156/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 27 april 2004 av Electricité de France (EDF)	12

2004/C 179/5	mål T-159/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 24 april 2004 av Davide Rovetta	13

2004/C 179/6	mål T-165/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 3 maj 2004 av Hippocrate Vounakis	13

2004/C 179/7	mål T-166/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 13 maj 2004 av Carmelo Morello	14

2004/C 179/8	mål T-169/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) väckt den 12 maj 2004 av Société Calliope S.A.	14

2004/C 179/9	mål T-170/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 18 maj 2004 av FederDOC – Confederazione nazionale dei Consorzi volontari per la tutela delle denominazioni di origine e delle indicazioni geografiche tipiche dei vini italiani m.fl.	15

2004/C 179/0	mål T-172/04: Talan mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), väckt den 17 maj 2004 av Telefónica S.A.	15

2004/C 179/1	mål T-173/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 14 maj 2004 av Jürgen Carius	16

2004/C 179/2	mål T-174/04: Talan mot Europeiska unionens råd väckt den 6 maj 2004 av Petrotub S.A.	16

2004/C 179/3	mål T-175/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 7 maj 2004 av Donal Gordon	17

2004/C 179/4	mål T-176/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 13 maj 2004 av Luigi Marcuccio	17

2004/C 179/5	mål T-182/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 17 maj 2004 av Daniel Van der Spree	18

2004/C 179/6	mål T-201/04: Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 7 juni 2004 av Microsoft Corporation	18

	III Upplysningar
2004/C 179/7	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 168, 26.6.2004	20