29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/1

---

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av Arbeitsgericht München av den 26 februari 2004 i målet mellan Werner Mangold och Rüdiger Helm

(mål C-144/04)

(2004/C 146/01)

Arbeitsgericht München begär genom beslut av den 26 februari 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 17 mars 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Werner Mangold och Rüdiger Helm beträffande följande frågor:

1.a.

Skall klausul 8.3 i ramavtalet (rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete (1) undertecknat av EFS, UNICE och CEEP) tolkas på så sätt att den innebär ett förbud för att vid införlivandet i nationell rätt införa en försämring i form av att sänka åldern från 60 till 58 år?

1.b.

Skall klausul 5.1 i ramavtalet (rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP) tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som – liksom den här ifrågasatta – inte innehåller några sådana begränsningar som avses i de tre alternativen i klausul 5.1?

2.

Skall artikel 6 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (2) tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som – liksom den här ifrågasatta – tillåter att anställningsavtal som ingås med arbetstagare som fyllt 52 år tidsbegränsas – med avvikelse från principen att det krävs en objektiv grund – utan att det föreligger någon objektiv grund?

3.

För det fall någon av de tre frågorna besvaras jakande, ställs följande fråga: Skall den nationella domstolen underlåta att tillämpa den nationella bestämmelse som strider mot gemenskapsrätten, och gäller då den allmänna principen i nationell rätt enligt vilken visstidsanställningar endast är tillåtna om de motiveras av objektiva grunder?

---

(1)  EGT L 175, s. 43.

(2)  EGT L 303, s. 16.

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/1

---

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 31 mars 2004 av Republiken Finland

(mål C-162/04)

(2004/C 146/02)

Republiken Finland har den 31 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av A. Guimaraes-Purokoski, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

i)	ogiltigförklara kommissionens beslut 2004/136/EG av den 4 februari 2004 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (1), i den mån det berör Finland,

ii)	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna, och, i andra hand,

iii)

ogiltigförklara kommissionens beslut 2004/136/EG av den 4 februari 2004 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, i den mån det avser ett belopp på 3 194 596 euro,

iv)	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Finland anser att kommissionen då den antog det omtvistade beslutet

i)

felaktigt tillämpade artikel 9.2 i förordning nr 3887/92 (2) och felaktigt bedömde situationen i Nordkarelen. Kommissionen har inte fastställt att det i det finska systemet för kontroll av arealstöd finns betydande brister avseende de berörda regionerna och att de finska myndigheterna inte har vidtagit sådana korrigernade åtgärder som kommissionen har krävt.

ii)

felaktigt bedömde situationen i norra Österbotten, norra Savolax, mellersta Finland, Kainuu och Lappland. Kommissionen har inte fastställt att det i det finska systemet för kontroll av arealstöd fanns betydande brister avseende de berörda områdena och de finska myndigheterna har inte tagit sådana korrigerande åtgärder som kommissionen krävt.

iii)	åsidosatte proportionalitetsprincipen genom att låta det omtvistade beslutet gälla, förutom för Nordkarelen, Norra Österbotten, norra Savolax och mellersta Finland, även för Kainuu och Lappland. Slutligen

iv)	fastställde kommissionen inte att de åtgärder som vidtagits enligt systemet för kontroll av arealstöd i Nordkarelen, Norra Österbotten, norra Savolax, mellersta Finland, Kainuu och Lappland strider mot gemenskapsrätten.

---

(1)  EGT L 40 av den 12 februari 2004, s. 31.

(2)  Kommissionens förordning 3887/92 av den 23 december 1992 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystemet för vissa av gemenskapens stödsystem, EGT L 391 av den 31 december 1992, s. 36; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 107).

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/2

---

Talan mot Republiken Österrike väckt den 5 april 2004 av Europeiska gemenskapernas kommission

(mål C-168/04)

(2004/C 146/03)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 5 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Republiken Österrike. Sökanden företräds av Dr. Barbara Eggers och Dr. Enrico Traversa, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

fastställa att Republiken Österrike inte har uppfyllt sina förpliktelser enligt artikel 49 EG genom att 18 § 12-16 stycket AuslBG och 10 § första stycket tredje punkten FrG innebär en oproportionell inskränkning av möjligheterna att utstationera arbetstagare som är medborgare i tredje land i samband med tillhandahållande av tjänster,

—	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

En tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat och som i Österrike utstationerar arbetstagare som är medborgare i tredje land hindras av tre olika kontrollförfaranden som genomförs av tre olika österrikiska myndigheter. Enligt Ausländerbeschäftigungsgesetz (AuslBG) krävs att en ”EU-utstationeringsförklaring” erhålls från det regionala arbetsmarknadskontoret tillsammans med ett visum enligt Fremdengesetz (FrG) som beviljas av behöriga konsulat. Slutligen föreskrivs ett anmälningsförfarande i syfte att kontrollera löne- och arbetsvillkoren i enlighet med Arbeitsvertragsrechts-Anpassungsgesetz (AVRAG).

I.   EU-utstationeringsförklaring, 18 § 12-16 stycket AuslBG

Kravet på en EU-utstationeringsförklaring enligt 18 § 12-16 stycket AuslBG utgör en inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster inom gemenskapen.

Kravet på en EU-utstationeringsförklaring tillsammans med ett visum enligt FrG samt anmälningsförfarandet enligt AVRAG är oproportionellt i förhållande till det av Republiken Österrike eftersträvade syftet att bekämpa missbruk och skydda arbetstagarna.

1.   Förebyggande av missbruk

Den österrikiska lagstiftningen strider mot proportionalitetsprincipen, eftersom en ändamålsenlig kontroll av villkoren vid utstationering av arbetstagare inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster kan säkerställas genom mindre ingripande åtgärder.

Medlemsstaternas berättigade intresse av att kontrollera de villkor på vilka ett tjänsteföretag utstationerar arbetstagare som är medborgare i tredje land, kan uppnås genom visumkravet. Andra kontroller, som i detta fall genom EU-utstationeringsförklaringen, som genomförs av andra myndigheter är inte berättigade.

2.   Iakttagande av löne- och arbetsvillkoren

De materiella villkoren i 18 § 13 stycket andra punkten AuslBG enligt vilka EU-utstationeringsförklaringen endast utställs för det fall de österrikiska löne- och arbetsvillkoren i AVRAG iakttas, leder likaså till en oproportionell dubbelkontroll.

Kravet på en EU-utstationeringsförklaring och de därtill anknutna förfarandena står inte i proportion till det eftersträvade syftet att skydda arbetstagarna, eftersom Republiken Österrike redan förfogar över mindre ingripande åtgärder.

Republiken Österrike har införlivat ustationeringsdirektivet genom AVRAG i vilken det ges en möjlighet att i efterhand kontrollera att den erforderliga lönen verkligen betalas ut.

3.   Fast anställda

Kravet i 18 § 13 stycket första punkten AuslBG på att den som utför tjänsten skall få ett kontrakt på minst ett år eller ett icke tidsbegränsat anställningsavtal för att en EU-utstationeringsförklaring skall ställas ut, utgör en oberättigad inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster. Syftet att bekämpa missbruk kan uppnås med mycket mindre ingripande åtgärder.

II.   Avslag på begäran om uppehållstillstånd, 10 § första stycket tredje punkten FrG

Enligt 10 § första stycket tredje punkten FrG skall en begäran om uppehållstillstånd avslås för det fall arbetstagaren har rest in utan visum. Denna bestämmelse hindrar utstationering även när den som tillhandahåller tjänsten kan bevisa att han är berättigad till inresa på grund av att han redan har ingivit en ansökan om uppehållstillstånd på grundval av vilken en medlemsstat kan utföra den erforderliga kontrollen.

Ett automatiskt avslag på en begäran om uppehållstillstånd enligt 10 § första stycket tredje punkten FrG är oproportionellt i förhållande till ändamålet att kontrollera förutsättningarna för rätten att uppehållas sig i landet och skall därför anses vara rättsstridigt.

Det automatiska avslag på en ansökan om visum som föreskrivs i 10 § tredje stycket FrG för det fall det endast formellt är fråga om en olaglig inresa hindrar i betydande mån friheten att tillhandahålla tjänster och medför att denna frihet för vissa tjänstesektorer blir illusorisk. På gemenskapsrättens nuvarande stadium förfogar Republiken Österrike genom kontroller vid beviljandet av visum för inresa över en lika ändamålsenlig men mindre inskränkande åtgärd för kontroll av om medborgaren i ett tredje land har rest in i landet i syfte att utföra tjänster.

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/3

---

Begäran om förhandsavgörande enligt beslut av VAT and Duties Tribunals, London Tribunal Centre, av den 2 april 2004 i målet mellan Abbey National plc (med Inscape Investments Ltd som ytterligare deltagare) och Commissioners of Customs and Excise.

(mål C-169/04)

(2004/C 146/04)

VAT and Duties Tribunals, London Tribunal Centre begär genom beslut av den 2 april 2004, vilket inkom till domstolens kansli den 5 april 2004, att Europeiska gemenskapernas domstol skall meddela ett förhandsavgörande i målet mellan Abbey National plc (med Inscape Investments Ltd som ytterligare deltagare) och Commissioners of Customs and Excise beträffande följande frågor:

1.

Innebär undantaget för ”förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna” i artikel 13 B.d 6 i sjätte mervärdesskattedirektivet att medlemsstaterna har befogenhet att definiera såväl de verksamheter som inbegriper ”förvaltningen” av de särskilda investeringsfonderna som de särskilda investeringsfonder som kan omfattas av undantaget?

2.

Om svaret på den första frågan är nekande och begreppet ”förvaltning” i artikel 13 B.d 6 i sjätte mervärdesskattedirektivet skall ges en självständig gemenskapsrättslig innebörd är, mot bakgrund av rådets direktiv 85/611/EEG, i dess ändrade lydelse, om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (direktiv 85/611), de avgifter som ett förvaringsinstitut eller en trustee debiterar för sina tjänster enligt artiklarna 7 och 14 i direktiv 85/611, nationella bestämmelser i lagar och andra författningar och tillämpliga fondbestämmelser sådant tillhandahållande av tjänster avseende ”förvaltning av särskilda investeringsfonder” som är undantaget enligt artikel 13 B.d 6 i sjätte mervärdesskattedirektivet?

3.

Om återigen svaret på den första frågan är nekande, och begreppet ”förvaltning” skall ges en självständig gemenskapsrättslig innebörd, gäller undantaget för ”förvaltning av särskilda investeringsfonder” i artikel 13 B.d 6 i sjätte mervärdesskattedirektivet tjänster som fullgörs av en tredjemansförvaltare med avseende på den administrativa förvaltningen av fonderna?

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/4

---

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 13 april 2004 av Konungariket Spanien.

(mål C-175/04)

(2004/C 146/05)

Europeiska gemenskapernas kommission har den 13 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas domstol mot Konungariket Spanien. Sökanden företräds av Lourdes Fraguas Gadea, Abogado del Estado, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att domstolen skall

—

ogiltigförklara beslutet av den 4 februari 2004, (1) i den del det innebär att betalningar utesluts från gemenskapsfinansiering, såvitt avser Spanien, på grund av ”brister i kvalitativa kontroller” (7 314 117 euro) beträffande stödet till produktionsstöd för bearbetning av tomater och på grund av ”bristande efterlevnad av tidsplanen för leveranser” (1 277 630,65 euro) beträffande stödet till producenter av vissa citrusfrukter, och

—	förplikta svarandeinstitutionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Produktionsstöd till förmån för bearbetning av tomater:

Kommissionen anser att det förfarande som genomförs med hänsyn till den kvalitativa kontrollen av färdiga produkter inte är förenlig med artikel 15 i kommissionens förordning (EG) nr 504/97 av den 19 mars 1997 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2201/96 när det gäller systemet med produktionsstöd för bearbetade produkter av frukt och grönsaker. Kommissionen har därför föreslagit en korrigering på 10 procent av de utgifter som sammanlagt har uppkommit för detta stöd i denna medlemsstat. I Spanien genomförs det emellertid årliga kontroller av samtliga företag under hela regleringsåret. Vidare företas det beträffande utvalda företag (conjunto muestra), i överensstämmelse med artikel 15.1 a i förordning nr 504/97, ytterligare analytiska kontroller av färdiga produkter som kan omfattas av en ansökan om stöd, vilket inte innebär att övriga företag har gjort sig skyldiga till oegentligheter.

Stöd till producenter av vissa citrusfrukter:

Kommissionen har grundat förslaget om finansiell korrigering på att avtalade kvantiteter har flyttats mellan olika leveransperioder. Regleringsåret 1997/1998 regnade det emellertid i betydligt större omfattning än normalt, vilket i vissa områden och distrikt gav upphov till problem avseende plockningen av olika frukter som var i stånd att skördas och avseende förseningar i mogningen av sena sorter. Dessa omständigheter ledde till ändringar av de leveranstider som angavs i avtalen. De spanska myndigheterna har sedan första början gjort gällande force majeur. För regleringsåret 1997/1998 fanns det, i fråga om fleråriga avtal, inte heller bestämmelser om överföringar mellan de kvantiteter som angavs i tidsplanen för varje kvartal. Det kan därför inte anses vara ett olovligt beteende, när så inte uttryckligen anges i förordningen, i synnerhet när överföringar av avtalade kvantiteter mellan leveransperioder tillåts för senare regleringsår.

---

(1)  Kommissionens beslut 2004/136/EG av den 4 februari 2004 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruk (EUT L 40, s. 31).

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/5

---

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 18 mars 2004 av Railion Deutschland AG

(mål T-109/04)

(2004/C 146/06)

Rättegångsspråk: tyska

Railion Deutschland AG, Mainz (Tyskland) har den 18 mars 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten H. Johlen.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall ogiltigförklara kommissionens beslut av den 12 december 2003, C(2003)4660 slutligt, om att nedsättning av importavgifter i ett visst fall saknar grund

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

—	Grunder och huvudargument

Sökanden är ett företag som transporterar varor på järnväg. Talan avser kommissionens beslut, enligt vilket kommissionen avslog en begäran från Förbundsrepubliken Tyskland att en tullskuld skulle sättas ned till förmån för sökanden. Tullskulden hade uppkommit på grund av att sökanden hade transporterat alkohol, som deklarerats som färg, över järnvägen från frizonen Bremen till frizonen Hamburg. Det fanns inga bevis för att sökanden hade gjort en sådan felaktig deklaration. Efter Hamburg nådde varorna slutligen Tjeckien.

Sökanden gör bland annat gällande att väsentliga formföreskrifter har åsidosatts genom att rätten att höras inte har iakttagits. Sökanden fick visserligen formellt två gånger tillfälle att yttra sig. Sökandens argument har emellertid inte bemötts i avslagsbeslutet i strid med rätten att höras. Kommissionen har inte beaktat de olika risker som uppkommer för ett järnvägsföretag och ett rederi i en frizon. Kommissionen har i sitt beslut utgått från att sökanden i egenskap av järnvägsföretag skulle behandlas på samma sätt som ett rederi.

Sökanden gör vidare gällande att beslutet strider mot artikel 239 i tullkodexen. Sökanden åberopar att det finns felaktiga eller ofullständiga omständigheter och anser att det inte föreligger ”särskilda omständigheter”. Sökanden utsätts till följd av förenklingar i förfarandet för järnvägstransitering en större risk att att bli utsatt för bedrägeri avseende de transporterade varorna.

Denna risk för sökanden kan varken avlägsnas eller kontrolleras. Särskilt kontainrarna är det praktiskt taget omöjligt att kontrollera.

Slutligen har sökanden gjort gällande att det då ett sådant skälighetsbeslut som avses i artikel 239 i tullkodexen antas skall beaktas att det inte har uppkommit någon ekonomisk skada för gemenskapen och att det aldrig har funnits någon risk för detta, eftersom alkoholen var avsedd för den tjeckiska marknaden och att den också transporterades dit.

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/5

---

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 1 april 2004 av KM Europa Metal AG, Tréfimétaux S.A. och Europa Metalli S.p.A.

(mål T-127/04)

(2004/C 146/07)

Rättegångsspråk: engelska

KM Europa Metal AG, Osnabruck (Tyskland), Tréfimétaus S.A., Courbevoie Cedex (Frankrike) och Europa Metalli S.p.A., Florens (Italien), har den 1 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaterna M. Siragusa, A. Winckler, G. Cesare Rizza, T. Graf och M. Piergiovanni.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall

—	avsevärt nedsätta det bötesbelopp som sökandena ålagts genom det beslut som Europeiska gemenskapernas kommission fattade den 16 december 2003 i ärende COMP/E-1/38.240, och

—	förplikta kommissionen att betala sökandenas kostnader för advokatarvode och andra rättegångskostnader såväl som de utgifter sökandena ådragits för den bankgaranti de ställt i stället för betalningen av KME:s böter i väntan på avgörandet.

Grunder och huvudargument

Kommissionen fastslog i det ifrågasatta beslutet att sökandena bland annat överträtt artikel 81.1 EG och artikel 53.1 i EES-avtalet genom att medverka i en rad avtal och samordnade förfaranden som påverkat EES-marknaden beträffande industrikopparrör, levererade i ringar, upprullade i nivåer. Av detta skäl har kommissionen ålagt sökandena att med solidariskt ansvar betala böter på 18 990 000 euro.

Sökandena bestrider inte slutsatserna i beslutet beträffande överträdelsen av EG:s och EES konkurrensregler, men hävdar att kommissionen begått ett antal faktiska fel och gjort en felaktig rättstillämpning då den fastställt bötesbeloppet. Först och främst påstår sökandena att kommissionen, då den fastställt grundbeloppet och vid uträkningen av överträdelsens varaktighet, åsidosatt proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen genom att varken beakta den statistiskt sett obetydliga påverkan på marknaden som överenskommelserna i fråga haft eller variationerna i kartellens verksamheter.

Sökandena hävdar vidare att kommissionen, beträffande bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är, kraftigt överdrivit den ekonomiska verkan som överenskommelserna i fråga haft, då den beaktat storleken på marknaden för halvfabrikat (industriella kopparrör) snarare än marknaden för förädling.

Sökandena hävdar också att kommissionen felaktigt underlåtit att beakta ett flertal förmildrande omständigheter, nämligen att det endast var i begränsad utsträckning som sökandena genomförde överenskommelserna i fråga, att de omedelbart och frivilligt upphörde med överträdelserna, den strukturella krisen inom den industriella rörtillverkningen och sökandenas samarbete med kommissionen. De hävdar att den nedsättning med 30 procent av bötesbeloppet som de beviljats, grundats på felaktiga faktiska förutsättningar och stämde varken överens med kommissionens praxis eller med rättspraxis. De påstår vidare att kommissionen rättsstridigt har diskriminerat dem i förhållande till ett annat bolag genom att tillämpa vissa förmildrande omständigheter endast till det senare och genom att, utan saklig grund, ha mer överseende med detta.

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/6

---

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 8 april 2004 av Guiseppe Caló

(mål T-134/04)

(2004/C 146/08)

Rättegångsspråk: franska

Guiseppe Caló, Luxemburg, har den 8 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Sébastien Orlandi, Albert Coolen, Jean-Noël Louis och Etienne Marchal, med delgivningsadress i Luxemburg.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 30 mars 2004 att tillsätta tjänsten i lönegrad A2 som direktör för direktoratet för jordbruks-, fiske- och miljöstatistik vid generaldirektoratet EUROSTAT, genom vilket sökandens ansökan till denna tjänst avslås, och

—	förplikta kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, en tjänsteman vid kommissionen som innehade en tjänst vid EUROSTAT som direktör för direktoratet för statistik avseende jordbruk, miljö, livsmedel och regionala frågor, fick sin tjänst ändrad till chefsrådgivare åt generaldirektören för det generaldirektorat där sökanden tjänstgör. Kommissionen beslutade även att tillsätta hans gamla anställning.

Sökanden har ifrågasatt dessa beslut hos förstainstansrätten inom ramen för ett annat ärende, T-118/04 Caló mot kommissionen.

Genom förevarande talan har sökanden ifrågasatt beslutet att tillsätta en annan tjänsteman till hans gamla tjänst, och åberopar i första hand samma grunder som i mål T-118/04. Han gör dessutom gällande att den kandidat som utnämnts inte besitter de kvalifikationer som krävs enligt det aktuella meddelandet om ledig tjänst. Han hävdar också att kandidaten borde ha deltagit i det chefsmöte vid kommissionärsledamöternas kabinett som hölls då beslutet om tillsättningen av den tjänst som sökanden själv sökt fattades. Sökanden åberopar, mot bakgrund av detta, ett åsidosättande av offentlighetsprincipen, skälighetsprincipen och principen om opartiskhet samt åsidosättande av principen om rätten till försvar. Slutligen åberopar sökanden en total avsaknad av motivering.

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/6

---

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 13 april 2004 av Kurt Martin Mayer, Tilly Forstbetriebe GesmbH, Anton Volpini de Maestri och Johannes Volpini de Maestri

(mål T-137/04)

(2004/C 146/09)

Rättegångsspråk: tyska

Kurt Martin Mayer, Eisentratten (Österrike), Tilly Forstbetriebe GesmbH, Treibach (Österrike), Anton Volpini de Maestri, Spittal/Drau (Österrike) och Johannes Volpini de Maestri, Seeboden (Österrike) har den 13 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten M. Schaffgotsch, i egenskap av ombud.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	ogiltigförklara kommissionens omtvistade beslut i dess helhet,

för det fall detta yrkande inte bifalles, alternativt,

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet i den del det avser österrikiska områden av gemenskapsintresse (kod AT i bilaga I till det omtvistade beslutet),

för det fall detta yrkande inte bifalles, alternativt,

—	a) ogiltigförklara inskrivningen av område AT 2102000 ”Nockberge” i kommissionens omtvistade beslut, b) ogiltigförklara inskrivningen av område AT 211900 ”Gut Walterskirchen” i kommissionens omtvistade beslut,

för det fall detta yrkande inte bifalles, alternativt,

—

ogiltigförklara inskrivningen i bilaga I till det omtvistade beslutet, i vilken fastställs vissa områden som anses vara områden av gemenskapsintressen på grund av livsmiljöers och arters representativitet på området och en global bedömning av B, C och D (alternativt C och D, eller alternativt endast C) enligt medlemsstaternas standardformulär för uppgifter, a) av samtliga områden som anges i det omtvistade beslutet (det vill säga bilaga I), alternativt b) av samtliga österrikiska områden (kod AT i bilaga I), alternativt c) endast av områdena AT 2102000 ”Nockberge” och AT 211900 ”Gut Walterskirchen”,

—	under alla omständigheter, förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena har genom sin talan ifrågasatt kommissionens beslut av den 22 december 2003 om antagande av lista över områden av gemenskapsintresse i den alpina biogeografiska regionen (1), som antagits i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG. Sökandena är jordbrukare och skogsbrukare vilka bedriver jordbruks- och skogsbruksverksamhet, inbegripet sidoverksamhet, på sina fastigheter. Dessa fastigheter befinner sig inom områden av gemenskapsintresse enligt det omtvistade beslutet. Sökandena har gjort gällande att de genom beslutet blivit gemenskapsbestämmelsers adressater. Sökandenas äganderätt, vilken skall skyddas i enlighet med den konstitutionella sedvänjan inom gemenskapen, har därigenom begränsats schablonmässigt utöver de eventuella begränsningar som det allmänna intresset kräver, utan att det skett någon intresseavvägning, utan att det föreskrivits några undantag och utan lämplig ersättning (eller utan att det ens vidtagits åtgärder för ersättning), vilket innebär ett åsidosättande av fördraget i den mening som avses i artikel 230 andra stycket EG. Det innebär att beslutet skall ogiltigförklaras.

Sökandena har gjort gällande att det omtvistade beslutet även står i strid med det direktiv (2), på vilket det är grundat. De nödvändiga grunderna för att fastställa de nödvändiga finansiella bidragen har inte fastslagits på ett korrekt sätt och det har inte säkerställts att nätet av de skyddade områdena är sammanhängande, vilket krävs enligt direktivet.

Sökandena har dessutom gjort gällande att kommissionen, i det omtvistade beslutet, inte uttryckligen och precist har angett för vilka arter och livsmiljöer som de områden som den har klassificerat som ”områden av gemenskapsintresse” verkligen har ett gemenskapsintresse. Sökandena har slutligen gjort gällande att kommissionen, avseende de områden som rör sökandena, har grundat sig på felaktiga omständigheter vad gäller beslutets innehåll. Områdena har därigenom felaktigt klassificerats som områden av gemenskapsintresse för vissa arter och livsmiljöer. Det är även av detta skäl nödvändigt att ogiltigförklara det omtvistade beslutet.

---

(1)  EGT L 14, 21.01.2004, s. 21.

(2)  Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114).

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/7

---

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 8 april 2004 av Adviesbureau Ehcon B.V.

(mål T-140/04)

(2004/C 146/10)

Rättegångsspråk: nederländska

Adviesbureau Ehcon B.V., Reeuwijk (Nederländerna) har den 8 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaten M. A. Goedkoop.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

—	förplikta Europeiska gemenskapen att utge skadestånd om 158.400 euro till sökanden jämte ränta till dess full betalning erlagts som ersättning för att sökanden inte tilldelats upphandlingen,

—	förplikta Europeiska gemenskapen att ersätta sökanden för förlorad arbetsinkomst om 60.000 euro jämte ränta till dess full betalning erlagts på grund av att sökanden, vars anbud förkastats, inte kunnat utnyttja och öka sin yrkeskunskap,

—

förplikta Europeiska gemenskapen att ersätta den indirekta skada som sökanden lidit till följd av att den inte kommer att kunna inge anbud för en ny upphandling. Den indirekta skadan är en följd av att den lägre sannolikheten att tilldelas en ny upphandling och beräknas till 100 procent av nettoinkomsten av en sådan upphandling, nämligen 25.500 euro.

—	I andra hand förplikta Europeiska gemenskapen att ersätta den skada sökanden lidit som en följd av den förlorade möjligheten att tilldelas en upphandling. Ersättning yrkas med 26.400 euro jämte ränta till dess full betalning erlagts,

—	förplikta Europeiska gemenskapen att ersätta sökanden för de kostnader som uppstått för att samla bevisning och för att att inleda ett förfarande inför Europeiska ombudsmannen. Ersättning yrkas med 40.000 euro jämte ränta till dess full betalning erlagts,

—	förplikta Europeiska gemenskapen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I september 1996 deltog sökanden i en öppen anbudsinfordran som kommissionen utlyste beträffande direktivet avseende förbrukningsvatten. (1) Sökandens anbud förkastades.

Sökanden anser att kommissionen handlat i strid med skyldigheten att garantera insyn vid offentlig upphandling. Sökanden hävdar att Europeiska ombudsmannen kommit fram till en liknande slutsats sedan sökanden anfört klagomål.

Sökanden anför även att kommissionen handlat i strid med rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster. (2) Enligt sökanden har kommissionen inte behandlat de olika anbudsgivarna lika, vilket strider mot principen om god förvaltningssed.

Sökanden hävdar även att kommissionen åsidosatt artikel 12.1 i direktiv 92/50/EEG, eftersom den inte underrättat sökanden om orsakerna till att hans anbud förkastats inom femton dagar efter det att en skriftlig begäran härom inkom.

Sökanden anför även att om kommissionen iakttagit god förvaltningsses hade sökanden deltagit i tilldelningsförfarandet, i vilket fall den även tilldelats upphandlingen.

Sökanden hävdar vidare att kommissionen enligt artiklarna 16 och 17.2 i direktiv 92/50/EEG var skyldig att sända ett meddelande om resultatet av tilldelningsförfarandet till Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, senast 48 dagar efter det att kontraktet har tilldelats.

Sökanden anger slutliten att kommissionen försökt att lura den.

---

(1)  Öppen anbudsinfordran – XI.D.1 (EGT 1996, C 232, s. 35)

(2)  Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster, EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/8

---

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission, väckt den 9 april 2004 av Lapin Liito (Lapplandsförbundet) och kommunerna Enontekiö, Inari, Utsjoki samt renuppfödaren Unto Autto.

(mål T-141/04)

(2004/C 146/11)

Rättegångsspråk: finska

Lapin Liito och kommunerna Enontekiö, Inari, Utsjoki samt renuppfödaren Unto Autto har den 9 april 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av Kari Marttinen och professor Pertti Eilavaara.

Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall ogiltigförklara och dra tillbaka upplysningarna i kommissionens beslut som avser de finska områdena eftersom dessa däri beskrivs på ett sätt som får dem att framstå som rättstridiga,

—	Särskilt undanta det skyddade område som utgör nationalparken Pallas-Ounastunturi (F11300101) eftersom det rättsstridigt har upptagits i listan och detta kränker rättigheterna för sökanden Unto Autto som är renuppfödare,

—	Ersätta samtliga rättegångskostnader jämte ränta räknat från dagen då domen

—

meddelas.

Grunder och huvudargument

Kommissionens beslut 2004/69/EG av den 22 december 2003 om antagande av lista över områden av gemenskapsintresse i den alpina biogeografiska regionen, har fattats med tillämpning av rådets direktiv 92/43/EEG på rättsstridiga grunder. Till stöd för detta anförs följande skäl:

—	Kommissionen har överskridit sina befogenheter när den godtog listan över områden som upprättats av Republiken Finland.

—	Kommissionen kontrollerade inte i enlighet med Romfördraget eller i enlighet med kraven i naturadirektivet huruvida Republiken Finlands beslut var lagenligt. På grund av detta kom kommissionens egna förarbeten att grundas på ett förfarande som strider mot bilaga III till naturadirektivet.

—	Republiken Finland förberedde sitt eget beslut avseende områdena på ett sätt som strider mot gemenskapsrätten, eftersom den inte tillämpade naturadirektivet i enlighet med bilaga III till detta, vilket är en skyldighet som upprepade gånger har slagits fast i EG-domstolens rättspraxis.

—	Sökandena har inte beretts tillfälle att yttra sig angående bildandet av alpina biogeografiska regioner, och övriga delar av det förberedande förfarandet i Finland har inte heller baserats på det förfarande som fastställs i naturadirektivet.

—

Unto Autto gör särskilt gällande att kommissionens beslut av den 22 december 2003 om antagande av lista över områden av gemenskapsintresse i den alpina biogeografiska regionen, som antagits med tillämpning av rådets direktiv 92/43/EEG, inte skyddar hans grundläggande rättigheter eftersom detta beslut får rättsverkningar medan hans grundläggande rättigheter inte skyddas. Med grundläggande rättigheter avses här rättigheter som hägnas av Finlands grundlag och som avser såväl skydd för äganderätten som det fria utövandet av en yrkesverksamhet och skydd för kulturen. Kommissionens beslut kränker också de grundläggande rättigheter som regelbundet erkänns och tillämpas av Europeiska unionen.

---

29.5.2004

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 146/10

---

(2004/C 146/12)

Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 146, 29.5.2004

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 106, 30.4.2004

EUT C 94, 17.4.2004

EUT C 85, 3.4.2004

EUT C 71, 20.3.2004

EUT C 59, 6.3.2004

EUT C 47, 21.2.2004

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex: http://europa.eu.int/eur-lex

CELEX: http://europa.eu.int/celex

---