Att analysera alternativ för den framtida inriktningen för konsumentskyddet inom EU genom att stimulera till debatt med de berörda parterna. Grönboken behandlar även de olika hindren för genomförandet av den inre marknaden på detta område, frågan om konsumentskydd och vad som kan göras för att harmonisera gemenskapens lagstiftning. Dessutom analyseras de olika möjligheterna att förbättra samarbetet mellan offentliga myndigheter som ansvarar för den praktiska tillämpningen av konsumentskyddet.

Grönbok om konsumentskyddet inom EU, av den 2 oktober 2001 [KOM(2001) 531 - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Det största problemet med att säkerställa konsumentskyddet inom den inre marknaden beror på skillnader i de nationella bestämmelserna om affärsrelationerna mellan företag och konsumenter. Ingen av dem kan för närvarande utnyttja den inre marknadens hela potential, som har förstärkts genom euron, inom den elektroniska handeln (handel av typen B2C, "business-to-consumer").

Företag som vill erbjuda konsumenterna möjligheten att handla elektroniskt, möter en juridisk oklarhet, som är nedslående och begränsar den inre marknadens effektivitet. Detta problem är till nackdel även för konsumenterna, genom att tillgången till olika produkter och ett mer fördelaktigt utbud blir begränsad.

Efter en analys av de offentliga myndigheternas roll konstateras i grönboken att gemenskapsbestämmelserna om konsumentskydd inte går att anpassa till marknadens naturliga utveckling och till nya affärsmetoder. Den lösning som planeras inriktas på en förenkling av nationella bestämmelser och ett effektivare konsumentskydd. Förenklingen av bestämmelser kan även inbegripa en harmonisering av gemenskapslagstiftningen inom detta område. Med grönboken vill man dessutom fastställa vilka områden som är viktigast för denna harmonisering.

Avregleringen och förenklingen av gällande bestämmelser kan, när de är möjliga, vara till hjälp för både konsumenter och företag. Företagen skulle öka sin konkurrenskraft genom att sänka sina kostnader, och konsumenterna skulle få tillgång till ett större utbud och bättre priser.

För att genomföra denna förenkling framhålls i grönboken två möjliga tillvägagångssätt, nämligen att anta en rad nya direktiv eller att anta ett ramdirektiv kompletterat med särskilda direktiv. Där föreslås olika alternativ för att utarbeta detta ramdirektiv, som skulle omfatta affärsrelationer av typen elektronisk handel mellan företag och privatpersoner.

Alternativet med ett ramdirektiv innebär fler fördelar, eftersom det skulle bli möjligt att förenkla alla gällande bestämmelser som tillämpas i hela Europeiska unionen. Dessutom blir förhandlingen enklare än om det gäller en rad direktiv och berörda parter skulle kunna delta i lagstiftningsprocessen.

Vidare skulle ramdirektivet bli mer effektivt i kombination med nuvarande självreglering i varje medlemsstat. Eftersom denna ännu inte är fullt effektiv skulle en förstärkning i juridiskt avseende vara nödvändig, särskilt genom frivilliga åtaganden från företagen gentemot konsumenterna.

Detta förutsätter en förstärkning av självregleringen, genom företagens åtaganden om självregleringskoder eller uppförandekoder. Denna självreglering skulle inte gälla områdena hälsa och säkerhet, inte heller frågor som gäller social- eller arbetsmarknadspolitik, som affärers öppettider.

Direktivet kan grundas på juridiska modeller med bestämmelser om god affärssed eller bestämmelser om begreppet bedrägliga och vilseledande affärsmetoder. I det första fallet skulle det innebära att företagen inte får ägna sig åt otillbörliga affärsmetoder. I det andra fallet får direktivet ett mer begränsat tillämpningsområde, som antagligen måste kompletteras med nya särskilda gemenskapsdirektiv.

Ett av grönbokens huvudmål är harmonisering eller förenkling när det gäller konsumentskydd. Den räknar med nästan 20 gemenskapsdirektiv, förutom rättspraxis på EU-nivå och medlemsstaternas olika bestämmelser.

De fyra allmänt sett viktigaste direktiven gäller vilseledande reklam (rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984), ändrat genom direktivet om jämförande reklam (Europaparlamentets och rådets direktiv 97/55/EG av den 6 oktober), direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal (es de en fr) (direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993) och direktivet om försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999).

5) ytterligare åtgärder

Som uppföljning till grönboken inledde kommissionen ett offentligt samråd om konsumentskyddet inom EU. Detta samråd avslutades den 15 januari 2002. Resultaten ingår i kommissionens meddelande - Uppföljning av grönboken om konsumentskyddet inom Europeiska unionen av den 11 juni 2002 [KOM(2002) 289 slutlig] och beaktas också i den nya handlingsplanen för konsumentskydd 2002-2006.