Genèvekonventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar

Beslut 81/462/EEG om ingående av konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar

VILKET SYFTE HAR KONVENTIONEN OCH BESLUTET?

• Enligt Genèvekonventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar förbinder sig parterna (dvs. de länder som har ratificerat konventionen) att arbeta tillsammans för att begränsa, gradvis förebygga och minska sina utsläpp av luftföroreningar i syfte att bekämpa gränsöverskridande föroreningar.
• Genom rådets beslut ingås konventionen på EU:s vägnar. Samtliga medlemsstater är också parter i konventionen.

VIKTIGA PUNKTER

Långväga gränsöverskridande luftföroreningar definieras som utsläpp, direkt eller indirekt på grund av mänskliga aktiviteter, av ämnen till luften som har negativa effekter på människors hälsa eller miljön i ett annat land och där bidrag från enstaka eller grupper av källor inte kan urskiljas.

Totalt har följande åtta separata protokoll utarbetats inom ramen för denna konvention:

• 1984 års protokoll angående den långsiktiga finansieringen av samarbetsprogrammet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa (EMEP): Detta är ett instrument för internationell kostnadsdelning avseende ett övervakningsprogram som ligger till grund för översyn och bedömning av luftföroreningar i Europa mot bakgrund av avtalen om utsläppsminskning.
• 1985 års protokoll om begränsning av utsläppen av svavelföroreningar eller dessas gränsöverskridande flöden (Helsingforsprotokollet) med minst 30 procent jämfört med 1980 års nivåer.
• 1988 års protokoll gällande reglering av utsläppen av kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden (Sofiaprotokollet): I ett första steg krävs att utsläppen av kvävedioxider eller dessas gränsöverskridande flöden fryses på 1987 års nivåer. I ett andra steg krävs att en effektbaserad strategi tillämpas för att ytterligare minska utsläppen av kväveföreningar, inbegripet ammoniak (NH₃) och flyktiga organiska föreningar, mot bakgrund av dessas bidrag till fotokemisk förorening, försurning och eutrofiering och effekterna på människors hälsa, miljö och material, genom att ta itu med alla viktiga utsläppskällor.
• 1991 års protokoll gällande reglering av utsläppen av flyktiga organiska föreningar eller dessas gränsöverskridande flöden: Dessa föreningar leder till bildandet av marknära ozon, och parterna måste välja ett av tre utsläppsminskningsmål som ska nås senast 1999:
  • En 30-procentig minskning av flyktiga organiska föreningar, utifrån ett år mellan 1984 och 1990.
  • En 30-procentig minskning av utsläppen av flyktiga organiska föreningar inom det förvaltningsområde för troposfäriskt ozon som anges i bilaga I till protokollet, med säkerställande av att de totala nationella utsläppen inte överstiger 1988 års nivåer.
  • Om utsläppen 1988 inte översteg vissa angivna nivåer kan parterna välja att stabilisera utsläppen på den nivån.
• 1994 års protokoll om ytterligare minskning av svavelutsläppen (Osloprotokollet): Detta protokoll bygger på 1985 års Helsingforsprotokoll och anger utsläppstak fram till 2010 och därefter. Parterna måste vidta de mest verkningsfulla åtgärderna för att minska svavelutsläppen, däribland följande:
  • öka energieffektiviteten,
  • använda förnybar energi,
  • minska svavelinnehållet i bränslen, och
  • tillämpa bästa tillgängliga kontrollteknologier. I protokollet uppmuntras också tillämpning av ekonomiska instrument i syfte att använda kostnadseffektiva metoder för att minska svavelutsläppen.
• 1998 års protokoll om tungmetaller (Århusprotokollet): Det riktar in sig på de tre metallerna kadmium, bly och kvicksilver. Partierna måste minska sina utsläpp av dessa metaller till nivåer som understiger 1990 års nivåer (eller ett annat år mellan 1985 och 1995). Protokollet syftar till att minska utsläppen från industriella källor, förbränningsprocesser och avfallsförbränning. Där anges stränga gränsvärden för utsläpp från stationära källor, och bästa tillgängliga tekniker föreslås för dessa källor, såsom särskilda filter eller lufttvättare för förbränningsanläggningar eller kvicksilverfria processer. Enligt protokollet ska parterna fasa ut blyhaltig bensin. I protokollet anges även åtgärder för att minska utsläppen av tungmetaller från andra produkter, såsom kvicksilver i batterier, liksom förslag om att införa förvaltningsåtgärder för andra produkter som innehåller kvicksilver, såsom elektroniska komponenter, mätdon, lysrör, tandamalgam, bekämpningsmedel och målarfärg. Protokollet ändrades 2012 i syfte att införa strängare gränsvärden för utsläpp av partiklar och kadmium, bly och kvicksilver från vissa förbränningskällor och andra industrikällor som leder till sådana utsläpp i atmosfären. Kategorierna av utsläppskällor för de tre tungmetallerna utvidgades också till att omfatta tillverkning av kisel- och ferromanganlegeringar, och därigenom utökades omfattningen av industriverksamhet som har fastställda utsläppsgränser.
• 1998 års protokoll om långlivade organiska föroreningar,, vars slutliga mål är att eliminera utsläpp och läckage av sådana föroreningar. Protokollet förbjuder tillverkning och användning av vissa produkter helt och hållet, medan andra ska elimineras senare. Protokollet innehåller bestämmelser om hantering av avfall från förbjudna produkter och ålägger parterna att minska sina utsläpp av dioxiner, furaner, polycykliska aromatiska kolväten och hexaklorbensen till under 1990 års nivåer (eller ett annat år mellan 1985 och 1995). Särskilda gränsvärden fastställs för förbränning av kommunalt, farligt och medicinskt avfall. Protokollets fokus låg först på en förteckning med 16 ämnen som valts ut utifrån överenskomna riskkriterier. Dessa ämnen omfattade elva bekämpningsmedel, två industrikemikalier och tre biprodukter/främmande ämnen. Protokollet ändrades 2009 till att inkludera sju nya ämnen: hexaklorbutadien, oktabromodifenyleter, pentaklorbensen, pentabromodifenyleter, perfluoroktansulfonat, polyklorerad naftalen och klorparaffiner med kort kolkedja. Parterna reviderade skyldigheterna i fråga om föreningarna DDT, heptaklor, hexaklorbensen och PCB samt i fråga om gränsvärdena för utsläpp från avfallsförbränning. För att göra det enklare för länder med övergångsekonomier att ratificera protokollet införde parterna en flexibel tidsram för tillämpning av utsläppsgränsvärden och bästa tillgängliga tekniker.
• 1999 års protokoll om minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (Göteborgsprotokollet): Där fastställs nationella utsläppstak för 2010 fram till 2020 för fyra föroreningar: svaveldioxid (SO₂), NO_x, flyktiga organiska föreningar och NH₃. I protokollet fastställs även låga gränsvärden för särskilda utsläppskällor (såsom förbränningsanläggningar, elproduktion, kemtvätt, bilar och lastbilar) liksom krav på användning av bästa möjliga tekniker för att begränsa utsläppen. Utsläppen av flyktiga organiska föreningar från produkter som målarfärg och aerosoler måste också minska, och lantbrukare måste vidta särskilda åtgärder för att begränsa utsläppen av NH₃. Protokollet ändrades 2012 till att inkludera nationella åtaganden om utsläppsminskning till år 2020 och därefter (EU ratificerade dessa ändringar genom rådets beslut (EU) 2017/1757). Flera av de tekniska bilagorna till protokollet har reviderats med uppdaterade utsläppsgränsvärden för både viktiga stationära källor och mobila källor. Det reviderade protokollet är det första bindande avtalet med åtaganden om minskade utsläpp av fina partiklar. I det ändrade protokollet anges även specifikt det kortlivade klimatpåverkande ämnet sot som en del av ett särskilt ämne. Minskningen av sekundära partiklar (inbegripet sot) tack vare protokollets genomförande kommer att begränsa luftföroreningarna och även ge positiva bieffekter för klimatet.

Politiskt samarbete

Enligt konventionen ska de avtalsslutande parterna utveckla och genomföra åtgärdsprogram och strategier, särskilt system för luftkvalitetshantering.

De avtalsslutande parterna enas om att träffas regelbundet (minst en gång om året) för att bedöma de framsteg som gjorts och samarbeta i frågor som rör konventionen.

Vetenskapligt samarbete

Parterna enas om att genomföra samordnade forsknings- och utvecklingsinsatser, i synnerhet för att minska utsläppen av viktiga luftföroreningar, för övervakning och mätning av deras utsläppsnivåer och koncentrationer, samt för att få en uppfattning om deras effekter på hälsan och miljön.

Informationsutbyte

Parterna enas om att utbyta information, särskilt när det gäller data om

• utsläpp av viktiga luftföroreningar (först svaveldioxid) och dessas effekter,
• aspekter som kan orsaka betydande förändringar av långväga gränsöverskridande luftföroreningar (särskilt i nationell politik och industriell utveckling),
• teknik för att minska luftföroreningar,
• nationell politik och strategier för att bekämpa större luftföroreningar.

Samarbete i övervakning av föroreningar

• Parterna enas om att delta i samarbetsprogrammet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa, EMEP. Detta program, vars verksamhet finansieras genom ett särskilt protokoll (EMEP-protokollet), syftar till att förse parterna i konventionen med
  • vetenskaplig information om övervakning av atmosfären, datorbaserade modeller,
  • bedömning av utsläpp, och
  • utveckling av prognoser.
• För att detta samarbete ska lyckas tillåter konventionen
  • att programmet, med initialt fokus på övervakning av svaveldioxid och närliggande ämnen, utvidgas till andra viktiga luftföroreningar,
  • övervakning av sammansättningen av media som är mottagliga för kontaminering av dessa föroreningar (vatten, mark och vegetation), samt effekterna på hälsa och miljö,
  • generering av meteorologiska och andra vetenskapliga data om processer under överföring,
  • användning, när så är möjligt, av jämförbara eller standardiserade övervaknings- och modelleringsmetoder,
  • integreringen av EMEP i nationella och internationella program,
  • ett regelbundet utbyte av data som erhållits genom övervakning.

VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTET OCH KONVENTIONEN FÖR?

Konventionen trädde i kraft den 16 mars 1983, nittio dagar efter depositionen av det tjugofjärde instrumentet avseende ratifikation, antagande, godkännande eller anslutning.

BAKGRUND

• Genom konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar införs ett system som tillåter regeringar att samarbeta i syfte att skydda hälsan och miljön från luftföroreningar som kan påverka flera länder. Konventionen undertecknades 1979 i Genève, inom ramen för FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece), och trädde i kraft 1983.
• Mer information finns här: miljöpolitik (Unece).

HUVUDDOKUMENT

Konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar – Resolution om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (EGT L 171, 27.6.1981, s. 13).

Rådets beslut 81/462/EEG av den 11 juni 1981 om ingående av konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (EGT L 171, 27.6.1981, s. 11).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets beslut (EU) 2017/1757 av den 17 juli 2017 godtagande på Europeiska unionens vägnar av en ändring av 1999 års protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (EUT L 248, 27.9.2017, s. 3).

Rådets beslut (EU) 2016/768 av den 21 april 2016 om godtagande av ändringarna av 1998 års protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar avseende tungmetaller (EUT L 127, 18.5.2016, s. 8).

Rådets beslut (EU) 2016/769 av den 21 april 2016 om godtagande av ändringarna av 1998 års protokoll om långlivade organiska föroreningar till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (EUT L 127, 18.5.2016, s. 21).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

Fortlöpande ändringar av direktiv 2010/75/EU har införlivats i originaldokumentet. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Rådets beslut 2004/259/EG av den 19 februari 2004 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar (EUT L 81, 19.3.2004, s. 35).

Protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar (EUT L 81, 19.3.2004, s. 37).

Rådets beslut 2003/507/EG av den 13 juni 2003 om Europeiska gemenskapens anslutning till protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (EUT L 179, 17.7.2003, s. 1).

Protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (EUT L 179, 17.7.2003, s. 3).

Rådets beslut 2001/379/EG av den 4 april 2001 om godkännande på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar avseende tungmetaller (EGT L 134, 17.5.2001, s. 40).

Protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar avseende tungmetaller (EGT L 134, 17.5.2001, s. 41).

Rådets beslut 98/686/EG av den 23 mars 1998 om Europeiska gemenskapens ingående av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om ytterligare minskning av svavelutsläppen (EGT L 326, 3.12.1998 s. 34).

Protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om ytterligare minskning av svavelutsläppen (EGT L 326, 3.12.1998, s. 35).

Rådets beslut 93/361/EEG av den 17 maj 1993 om anslutning av gemenskapen till protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om reglering av utsläppen av kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden (EGT L 149, 21.6.1993, s. 14).

Protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om reglering av utsläppen av kväveoxider eller dessas gränsöverskridande flöden (EGT L 149, 21.6.1993, s. 16).

Rådets beslut 86/277/EEG av den 12 juni 1986 om antagande av protokollet till 1979 års ECE-konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående den långsiktiga finansieringen av samarbetsprogrammet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa, EMEP (EGT L 181, 4.7.1986, s. 1).

Protokoll till 1979 års ECE-konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående den långsiktiga finansieringen av samarbetsprogrammet för övervakning och utvärdering av den långväga transporten av luftföroreningar i Europa, EMEP (EGT L 181, 4.7.1986, s. 2).

Senast ändrat 08.09.2020