Förfarande för förhandsavgörande – rekommendationer till nationella domstolar

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

VILKET SYFTE HAR REKOMMENDATIONERNA, ARTIKEL 267 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONENS FUNKTIONSSÄTT OCH ARTIKEL 19.3 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN?

Rekommendationerna från 2019

förklarar för domstolarna i Europeiska unionens (EU) medlemsstater syftet med ett förfarande som innebär att de i enlighet med artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 19.3 b i fördraget om Europeiska unionen kan vända sig till Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) med en begäran om ett förhandsavgörande*,
beskriver vad förfarandet kan avse och den form i vilken de nationella domstolarna ska lämna in sin begäran om förhandsavgörande,
utgör ett komplement till artiklarna 93–118 i EU-domstolens rättegångsregler (se sammanfattning för mer information),
ersätter tidigare rekommendationer från 2018.

VIKTIGA PUNKTER

Vikten av ett förfarande för förhandsavgörande

Detta förfarande anses användbart när en tolkningsfråga som är ny och av allmänt intresse för en enhetlig tillämpning av EU:s lagstiftning uppkommer i ett mål i en nationell domstol eller när befintlig rättspraxis inte verkar ge den vägledning som krävs för att en ny rättslig situation ska kunna hanteras.

Rekommendationernas struktur

Vissa rekommendationer tillämpas i samband med varje begäran om förhandsavgörande, medan det finns särskilda rekommendationer som gäller för när det krävs skyndsam handläggning* eller ett förfarande för brådskande mål*.

Vem lämnar in begäran om förhandsavgörande?

Den nationella domstol där en tvist tas upp bär hela ansvaret för att fastställa både behovet av ett förhandsavgörande och relevansen hos de frågor som ställs till EU-domstolen.

Domstolar som hänskjuter ett ärende ska bland annat

vara inrättade enligt lag samt vara permanenta,
ha jurisdiktion av tvingande art,
tillämpa rättsreglerna och
vara oberoende.

Ämnesområde och omfattning

Ett hänskjutet ärende måste röra EU-lagstiftningens tolkning eller giltighet. Det får inte röra tolkningen av nationella rättsregler eller frågor som rör de faktiska omständigheterna i det nationella målet.
EU-domstolen kan endast pröva en begäran om förhandsavgörande om EU-lagstiftningen är tillämplig i det nationella målet.
EU-domstolen tillämpar inte själv EU-lagstiftningen på en tvist som tagits upp i en hänskjutande domstol eftersom EU-domstolens roll är att hjälpa till att lösa tvisten. Den nationella domstolens roll är att dra slutsatser av EU-domstolens beslut.
Förhandsavgöranden är bindande både för den hänskjutande domstolen och för alla domstolar i EU:s medlemsstater.

Förfarandet för förhandsavgörande och det nationella förfarandet

En begäran om förhandsavgörande ska göras så snart det står klart att det krävs ett avgörande i EU-domstolen för att en nationell domstol ska kunna fatta ett beslut och på ett tillräckligt precist sätt fastställa de rättsliga och faktiska omständigheterna i målet och de rättsliga problem som målet ger upphov till.
Förhandlingarna vid den nationella domstolen måste förklaras vilande till dess att EU-domstolen har meddelat sitt avgörande.
Den hänskjutande nationella domstol som begärt förhandsavgörande måste informera EU-domstolen om alla beslut under rättegången som kan påverka ärendet (i synnerhet om talan har återkallats eller parterna har förlikats i det nationella målet), och om andra händelser som innebär att målet avslutas. Den nationella domstolen måste även informera EU-domstolen om ett avgörande har meddelats i samband med ett överklagande av beslutet om hänskjutande och om vilka följder detta får för begäran om förhandsavgörande.

Hänskjutandets form och innehåll

Hänskjutandet måste vara formulerat på ett enkelt, tydligt och exakt sätt med tanke på att det ska översättas så att andra EU-länder kan komma med synpunkter.
I artikel 94 i EU-domstolens rättegångsregler anges vad den begäran ska innehålla som ska lämnas in tillsammans med den hänskjutande domstolens frågor (en sammanfattning av de viktigaste punkterna i begäran återfinns i bilagan till dessa rekommendationer). Om ett eller flera innehållskrav inte uppfylls kan det hända att EU-domstolen förklarar sig obehörig att pröva de hänskjutna frågorna eller avvisar begäran om förhandsavgörande.
Den hänskjutande domstolen kan kortfattat redogöra för de viktigaste argument som framförts av parterna i det nationella målet Det bör dock påpekas att det endast är själva begäran om förhandsavgörande som översätts, inte eventuella bilagor till begäran.
Den hänskjutande domstolen kan även kortfattat redogöra för hur den anser att de frågor som hänskjuts för förhandsavgörande ska besvaras. En sådan redogörelse kan vara till hjälp för EU-domstolen, särskilt när det ska prövas om begäran ska hanteras inom ramen för ett förfarande för skyndsam handläggning eller ett förfarande för brådskande mål.
De frågor som hänskjuts till EU-domstolen för förhandsavgörande måste finnas i en separat och tydligt angiven del av beslutet om hänskjutande, helst i början eller slutet av beslutet. Frågorna ska inte behöva läsas tillsammans med skälen till begäran för att vara begripliga.
En begäran om förhandsavgörande måste lämnas in i maskinskriven form, och sidorna och styckena i beslutet om att begära ett förhandsavgörande måste vara numrerade.

Uppgiftsskydd och anonymisering av begäran om förhandsavgörande

För att personuppgifterna ska ges starkast möjliga skydd vid EU-domstolens handläggning av målet ombeds den hänskjutande domstolen anonymisera målet genom att ersätta fysiska personers namn med t.ex. initialer eller en bokstavskombination och genom att maskera de uppgifter som skulle kunna göra det möjligt att identifiera dessa personer.

Översändande av begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen

Begäran måste dateras, skrivas under och skickas elektroniskt eller per post till EU-domstolens kansli i Luxemburg.
EU-domstolen rekommenderar att den hänskjutande nationella domstolen använder applikationen e-Curia.
Begäran om förhandsavgörande ska ges in till kansliet tillsammans med samtliga relevanta handlingar som kan vara till hjälp för EU-domstolens handläggning av målet, däribland exakta kontaktuppgifter till parterna i det nationella målet och deras eventuella företrädare, samt akten i det nationella målet eller en kopia av den.

Kostnader och rättshjälp

Mål om förhandsavgörande i EU-domstolen är kostnadsfria.
Den hänskjutande domstolen beslutar om parternas kostnader vid behov.
EU-domstolen kan bevilja en part i det nationella målet rättshjälp om han eller hon saknar tillräckliga medel för att täcka sina kostnader vid EU-domstolen, särskilt kostnader för ombud. Rättshjälp kan emellertid beviljas endast om en part inte redan har beviljats rättshjälp på nationell nivå eller om den rättshjälpen inte – eller endast delvis – täcker kostnaderna vid EU-domstolen.

EU-domstolskansliets roll

Kansliet samarbetar med den hänskjutande domstolen under förfarandena och förser den med kopior av alla rättegångshandlingar och förfrågningar om information.
Vid förfarandenas slut skickar kansliet EU-domstolens beslut till den hänskjutande domstolen. Den hänskjutande domstolen ska hålla kansliet underrättat om alla åtgärder som vidtagits samt om sitt slutgiltiga avgörande i målet.

Skyndsam och brådskande hantering av hänskjutanden

Enligt artiklarna 105–114 i EU-domstolens rättegångsregler kan EU-domstolen besluta att vissa hänskjutanden ska hanteras genom förfaranden för skyndsam handläggning eller för brådskande mål.
Vid skyndsam handläggning är tidsfristerna kortare, t.ex. när det gäller hur lång tid medlemsstaterna har på sig att komma med synpunkter.
Den hänskjutande domstolen måste motivera varför ärendet ska anses som brådskande och ange de risker som ett ordinarie förfarande skulle kunna innebära.
Begäran om skyndsam handläggning eller förfarande för brådskande mål ska inges med hjälp av applikationen e-Curia eller per e-post.

VILKEN PERIOD GÄLLER REKOMMENDATIONERNA FÖR?

De har gällt sedan den 8 november 2019.

BAKGRUND

Mer information finns här:

EU-domstolens förfarande (EU-domstolen)
Förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande och förfarandet för skyndsam handläggning – tematiskt faktablad (Europeiska unionens domstol).

VIKTIGA BEGREPP

Förhandsavgörande. Ett förfarande som används i fall där frågor om tolkningen eller giltigheten av en EU-lagstiftning uppkommer och

där ett beslut krävs för att en nationell domstol ska kunna träffa ett avgörande eller
där det inte finns något rättsmedel i den nationella lagstiftningen.

Skyndsam handläggning. Ett förfarande som används om målet är av sådan beskaffenhet eller om sådana exceptionella omständigheter föreligger att det måste avgöras snabbt. En ansökan om skyndsam handläggning får endast göras om särskilda omständigheter medför att det är fråga om en brådskande situation som motiverar att EU-domstolen besvarar de hänskjutna frågorna snabbt. En sådan situation kan exempelvis uppstå om folkhälsan eller miljön utsätts för sådana allvarliga och överhängande hot som ett snabbt avgörande av EU-domstolen skulle kunna bidra till att förhindra eller om det föreligger särskilda omständigheter som gör att man snarast måste reda ut oklarheter i grundläggande frågor som rör nationell konstitutionell rätt eller unionsrätten.

Förfarande för brådskande mål. Ett förfarande som tillämpas endast på mål som rör frågor om frihet, säkerhet och rättvisa. Det medför framför allt att bara ett begränsat antal parter får yttra sig skriftligen, och det är dessutom möjligt att i ytterst brådskande fall helt utelämna den skriftliga delen av förfarandet vid EU-domstolen.

HUVUDDOKUMENT

Rekommendationer till nationella domstolar om begäran om förhandsavgörande (EUT C 439, 25.11.2016, s. 1).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Sjätte delen – Institutionella och finansiella bestämmelser – Avdelning I – Institutionella bestämmelser – Kapitel 1 – Institutionerna – Avsnitt 5 – Europeiska unionens domstol – Artikel 267 (f.d. artikel 234 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 164).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning III – Institutionella bestämmelser – Artikel 19 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 27).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rättegångsregler för domstolen (EUT L 265, 29.9.2012, s. 1).

Ändring av domstolens rättegångsregler (EUT L 173, 26.6.2013, s. 65).

Senast ändrat 26.04.2022