Att gå med i EU – anslutningsförfarandet

SAMMANFATTNING AV:

Fördraget om Europeiska unionen – att gå med i EU

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN (FEU)?

VIKTIGA PUNKTER

Behörighet

Det ansökande landet måste

Det ansökande landet måste också uppfylla EU:s behörighetskriterier. Dessa brukar allmänt kallas för Köpenhamnskriterierna, eftersom de definierades vid det möte med Europeiska rådet som ägde rum i Köpenhamn i juni 1993. Dessa kriterier är följande:

Vid det möte med Europeiska rådet som ägde rum i Madrid i december 1995 tillades att kandidatlandet måste kunna tillämpa EU:s lag och se till att EU-lagstiftning som införlivas i den nationella lagstiftningen genomförs effektivt genom lämpliga administrativa och rättsliga strukturer.

EU förbehåller sig rätten att avgöra när kandidatlandet har uppfyllt anslutningskriterierna. Dessutom måste EU själv kunna införliva nya medlemmar.

Förfarande

En formell ansökan lämnas in till Europeiska unionens råd av det europeiska land som uppfyller kriterierna i artikel 2 i EU-fördraget. Rådet informerar Europaparlamentet, kommissionen och de nationella parlamenten om ansökan.

Ett lands status som kandidatland beviljas av Europeiska unionens råd efter tillstyrkan från kommissionen och med förbehåll för godkännande av Europeiska rådet.

Förhandlingar inleds efter ett enhälligt beslut i Europeiska unionens råd.

Förhandlingarna äger rum under regeringskonferenser mellan EU-ländernas regeringar och kandidatlandets regering. Regelverket (EU:s legala fundament) delas upp i politikområden där förhandlingar görs för vart och ett. (Det finns just nu 35 politikområden eller ”kapitel”.)

Under föranslutningsfasen övervakar kommissionen kandidatlandets insatser för att genomföra regelverket. Den hjälper också kandidatländerna under processen genom instrument för föranslutningsstöd, såsom TAIEX.

Övergångsbestämmelser – parterna diskuterar också om (och i så fall hur) vissa regler kan införas gradvis, så att det nya medlemslandet eller de befintliga EU-länderna får tid att anpassa sig. Detta diskuteras huvudsakligen under förhandlingarnas sista skeden.

Parallellt med förhandlingarna görs den så kallade screeningfasen, eller genomgången av regelverket. Detta består i att man kontrollerar att enskilda punkter i regelverket som förtecknas i ett visst kapitel verkligen har införlivats i lagen i kandidatlandet. Det är först när kandidatlandet visar att det redan har genomfört ett kapitel i regelverket eller kommer att genomföra det på anslutningsdatumet, som kapitlet provisoriskt kan avslutas. Undantaget är när ett kandidatland går med på särskilda bestämmelser för en viss del av regelverket.

Kommissionen informerar Europeiska unionens råd och Europaparlamentet under hela processen, i synnerhet genom årliga framstegsrapporter. Dessa rapporter diskuteras i Europaparlamentet som lämnar sina synpunkter i resolutioner som antagits av kammaren. Kandidatlandet gör också upp årliga nationella program där det bedömer sina egna framsteg med att genomföra de olika kapitlen i regelverket.

Det slutgiltiga målet med förhandlingarna är att iordningställa ett anslutningsfördrag. Anslutningen måste sedan godkännas enhälligt av Europeiska unionens råd, och Europaparlamentet måste ge sitt samtycke till det. Fördraget undertecknas sedan av vart och ett av EU-länderna samt av det anslutande landet, samt ratificeras av varje EU-land och det anslutande landet, hela tiden enligt ländernas egna konstitutionella förfaranden.

BAKGRUND

RÄTTSAKT

Artikel 49 i fördraget om Europeiska unionen (FEU)

Artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (FEU)

Senast ändrat 09.05.2016