Behörighet och tillämplig lag i arvsfrågor och det europeiska arvsintyget
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Förordning (EU) nr 650/2012 om arvsfrågor och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg
SAMMANFATTNING
VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?
-
Förordningen ger juridisk klarhet till förmånstagare vid internationella arv. Den gör att motstridiga beslut undviks och gör förfarandena enklare. På så sätt blir det lättare för förmånstagarna i ett annat EU-land att åtnjuta de rättigheter som har beviljats eller överförts till dem genom arv.
-
I förordningen fastställs EU-täckande regler för behörighet och för den tillämpliga lag som styr arvsfrågor i EU, och även regler för erkännande och verkställighet av beslut som tas i ett EU-land samt godkännande och verkställighet av formella rättsliga handlingar som utfärdas i ett EU-land.
-
Genom förordningen införs också ett europeiskt arvsintyg som ska användas av arvingar, testamentstagare, testamentsexekutorer eller boutredningsmän så att de kan visa sin status och/eller verkställa sina rättigheter eller befogenheter i ett annat EU-land.
-
Förordningen gäller för alla EU-länder utom Storbritannien (1), Irland och Danmark, som fortsätter att tillämpa sina nationella lagar på internationella arv. Övriga länder tillämpar sina nationella regler om erkännande och verkställighet på beslut som fattats i dessa tre länder.
-
Förordningen tillämpas på dödsfall från och med den 17 augusti 2015.
VIKTIGA PUNKTER
Tillämpningsområde
Förordningen gäller alla civila aspekter av arv efter avlidna personer.
Den gäller inte för
-
skattefrågor,
-
tullfrågor,
-
förvaltningsrättsliga frågor.
Andra civilrättsliga områden än arv, till exempel makars förmögenhetsförhållanden, gåvor och pensionssparande, omfattas inte av förordningen.
Behörighet och tillämplig lag
-
Domstolarna i det EU-land där den avlidna personen vanligen var bosatt vid tidpunkten för dödsfallet har behörighet att fatta beslut om arvet som helhet.
-
Den lag som är tillämplig på arvet är i regel lagen i det land där den avlidna vanligen var bosatt vid tidpunkten för dödsfallet. Det kan vara lagen i antingen ett EU-land eller ett land utanför EU.
-
Före sin död kan en person dock välja att den tillämpliga lagen ska vara lagen i det land där han eller hon är medborgare. Om personen är medborgare i ett EU-land, kan de parter som berörs av arvet komma överens om att domstolarna i det EU-landet ska ha hand om arvsfrågan istället för det land där den avlidna vanligen bodde.
-
Samma lag gäller för hela arvet, oavsett vilken typ av tillgångar det rör sig om (fasta eller lösa) eller i vilket land de finns.
Den tillämpliga lagen styr exempelvis
-
avgörandet av vilka som är förmånstagare och deras respektive andelar,
-
kapaciteten att ärva,
-
arvingarnas, testamentsexekutorernas och boutredningsmännens befogenheter,
-
ansvaret för skulderna i arvsärendet,
-
arvets uppdelning.
Erkännande och verkställighet
Genom att en enda lag tillämpas av en enda myndighet på ett internationellt arv undviks parallella förfaranden, med rättsliga beslut som kan strida mot varandra. Det säkerställer också att beslut som fattas i ett EU-land erkänns i hela EU utan att det behövs något särskilt förfarande. Beslut som är verkställbara i det EU-land där de har fattats är också verkställbara i ett annat EU-land, när de efter ansökan från en berörd part har förklarats verkställbara där av lokal domstol.
Europeiskt arvsintyg
-
Det europeiska arvsintyget är en valfri handling som utfärdas av den myndighet som handlägger arvet.
-
Det ska användas av arvingar, testamentstagare, testamentsexekutorer eller boutredningsmän som i ett annat EU-land behöver visa sin status och/eller verkställa sina rättigheter som arvingar eller testamentstagare eller sina befogenheter som testamentsexekutorer eller boutredningsmän.
-
När intyget är utfärdat ska det erkännas i alla EU-länder utan att det behövs något särskilt förfarande.
-
Till skillnad från de nationella arvsintygen, som har olika verkan beroende på vilket EU-land som utfärdar dem, har det europeiska arvsintyget samma verkan i alla EU-länder, vilket fastställs i förordningen.
-
I förordning (EU) nr 1329/2014 fastställs vilka formulär som ska användas för att åtfölja förordningen, i synnerhet det europeiska arvsintyget.
VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?
Den trädde i kraft den 5 juli 2012.
BAKGRUND
Se mer information på e-juridikportalen.
Europeiskt arvsintyg (Europeisk e-juridikportal)
RÄTTSAKT
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, 27.7.2012, s. 107–134)
Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 650/2012 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.
ANKNYTANDE RÄTTSAKTER
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1329/2014 av den 9 december 2014 om införande av de formulär som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 359, 16.12.2014, s. 30–84). Se den konsoliderade versionen.
Senast ändrat 25.01.2016