Avtal med USA om utlämning

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

VILKET SYFTE HAR AVTALET OCH BESLUTET?

I avtalet fastställs villkoren för utlämning av förbrytare mellan EU och USA i syfte att förbättra samarbetet inom ramen för deras tillämpliga utlämningsförbindelser.

Genom beslutet ingås ett utlämningsavtal med USA å EU:s vägnar.

VIKTIGA PUNKTER

Avtalet kompletterar de bilaterala utlämningsavtalen mellan EU-länderna och USA och stärker samarbetet inom ramen för tillämpliga utlämningsförbindelser.

Brott som kan leda till utlämning

Utlämningsbara brott består av följande:

Brott som kan straffas med frihetsberövande under en viss maxtid (i minst ett år) eller med strängare påföljder enligt lagstiftningen i både det ansökande och det anmodade landet.
Ett försök att begå eller medverkan till ett sådant brott.

Om det anmodade landet beviljar utlämning för ett utlämningsbart brott måste det också bevilja utlämning för varje annat brott som ingår i framställningen, förutsatt att det andra brottet är straffbart med frihetsberövande i upp till ett år och att alla övriga krav för utlämning är uppfyllda.

Framställningar om utlämning

Det ansökande landet översänder sina framställningar om utlämning och eventuella styrkande handlingar via diplomatiska kanaler. Dessa handlingar behöver inte bestyrkas ytterligare om de är försedda med intyg eller sigill från det ansökande landets justitieministerium eller ministerium eller departement med ansvar för utrikesfrågor.
Det ansökande landet får översända framställningar om provisoriskt anhållande via justitieministerierna i stället för att använda de diplomatiska kanalerna. Sådana framställningar kan också översändas via Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol). När det ansökande landet begär utlämning av en person som redan är provisoriskt anhållen i det anmodade landet får det lämna in sin framställning direkt till det anmodade landets ambassad på dess territorium.
Om det anmodade landet anser att den information som lämnats i framställningen om utlämning är otillräcklig för att verkställa utlämningen, får det begära att det ansökande landet lämnar ytterligare information. Sådan ytterligare information får begäras och lämnas direkt mellan justitieministerierna.

Utlämningsförfaranden

Det anmodade landet får tillfälligt överlämna en person som är föremål för ett rättsligt förfarande eller som avtjänar ett straff till det ansökande landet för att lagföras.
När flera länder begär utlämning av samma person för samma eller olika brott, beslutar det anmodade landets verkställande myndighet till vilket land personen ska överlämnas. På samma sätt gäller att om USA lämnar in en framställning om utlämning av en person som även har begärts överlämnad i enlighet med den europeiska arresteringsordern för samma eller olika brott, beslutar det anmodade EU-landets behöriga myndighet om till vilket land personen ska överlämnas.
Om USA:s utlämningsbegäran riktas till ett EU-land som har regler för att skydda sina egna medborgare mot utlämning och om framställningen rör en medborgare i ett annat EU-land, måste den verkställande rättsliga myndigheten emellertid informera det EU-land där den berörda personen är medborgare och, i tillämpliga fall, överlämna personen till det landet enligt dess europeiska arresteringsorder, i enlighet med domstolens dom i mål C-182/15, Petruhhin.
Artiklarna 18 och 21 i EUF-fördraget måste tolkas så att när ett EU-land till vilket en EU-medborgare eller en medborgare i ett annat EU-land har flyttat mottar en framställning om utlämning från ett land utanför EU med vilket det första EU-landet har ingått ett utlämningsavtal, måste det informera det EU-land i vilket den berörda personen är medborgare och, om det landet så begär, överlämna medborgaren till det landet, i enlighet med rådets rambeslut 2002/584/RIF, förutsatt att det EU-landet har behörighet, enligt sin nationella lagstiftning, att lagföra den personen för brott som begåtts utanför dess nationella territorium.
Om ett EU-land tar emot en framställning från ett land utanför EU om utlämning av en medborgare i ett annat EU-land, måste det första EU-landet kontrollera att utlämningen inte kommer att påverka de rättigheter som avses i artikel 19 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Följaktligen klargjorde domstolen följande i sin dom i mål C-191/16, Pisciotti: ”I ett fall där en EU-medborgare som har varit föremål för en framställning om utlämning till USA enligt utlämningsavtalet mellan EU och USA har omhändertagits i ett annat EU-land än det land där han eller hon är medborgare, i avvaktan på en eventuell utlämning, måste artiklarna 18 och 21 i EUF-fördraget tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för att det anmodade EU-landet, på grundval av en grundlagsbestämmelse, gör åtskillnad mellan sina egna medborgare och medborgare i andra EU-länder och tillåter utlämning av sistnämnda medborgare, medan det inte tillåter utlämning av sina egna medborgare, i den mån som det på förhand har gett de behöriga myndigheterna i det EU-land där den berörda personen är medborgare möjlighet att begära att han eller hon ska överlämnas i enlighet med en europeisk arresteringsorder och det sistnämnda EU-landet inte har vidtagit några åtgärder i detta avseende.”
Vidare klargjorde domstolen följande i sin dom i mål C-247/17, Raugevicius: ”Artiklarna 18 och 21 i EUF-fördraget ska tolkas så, att när det inkommit en framställning från ett land utanför EU om utlämning av en EU-medborgare som har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, och framställningen inte avser lagföring utan verkställighet av en frihetsberövande påföljd, är det anmodade EU-landet, vars lagstiftning förbjuder utlämning av egna medborgare utanför EU för verkställighet av en påföljd och föreskriver en möjlighet att en sådan påföljd som utdömts i utlandet avtjänas i detta land, skyldigt att säkerställa att denna EU-medborgare, i den mån han eller hon är stadigvarande bosatt i landet, behandlas på samma sätt som landet behandlar sina egna medborgare vad gäller utlämning.”
Det anmodade landet får använda sig av förenklade förfaranden för utlämning, det vill säga överlämna en person utan dröjsmål och ytterligare förfaranden, när den berörda personen går med på att överlämnas.
EU-länderna och USA får tillåta transitering genom sina territorier av en person som har överlämnats till eller av endera part och ett tredjeland. Framställningar om transitering kan göras via diplomatiska kanaler, antingen direkt mellan USA:s justitiedepartement och EU-landets justitieministerium eller via Interpol. Inget tillstånd behövs för lufttransport, förutsatt att ingen landning är planerad till transitlandets territorium. Vid oplanerad landning får det berörda landet begära en framställning om transitering.
Det anmodade landet får bevilja utlämning för ett brott som är belagt med dödsstraff enligt det ansökande landets lagstiftning men inte enligt landets egna lagar, under förutsättning att
- dödsstraffet inte kommer att ådömas,
- dödsstraffet inte kommer att verkställas om det ådöms.
Genom beslut 2009/933/Gusp utvidgas den territoriella räckvidden för avtalet om utlämning mellan EU och USA till att omfatta Nederländska Antillerna och Aruba.

DAG FÖR IKRAFTTRÄDANDE

Avtalet trädde i kraft den 1 februari 2010.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Ömsesidig rättslig hjälp och utlämning (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Avtal om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (EUT L 181, 19.7.2003, s. 27).

Rådets beslut 2009/820/Gusp av den 23 oktober 2009 om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater och av avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (EUT L 291, 7.11.2009, s. 40).

Rådets beslut 2003/516/EG av den 6 juni 2003 om undertecknande av avtalen mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om utlämning och om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (EUT L 181, 19.7.2003, s. 25).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets beslut 2009/933/Gusp av den 30 november 2009 om utvidgning på Europeiska unionens vägnar av den territoriella räckvidden för avtalet om utlämning mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (EUT L 325, 11.12.2009, s. 4).

Information om datum för ikraftträdande av avtalen om utlämning och om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (EUT L 323, 10.12.2009, s. 11).

Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna - Uttalanden från vissa medlemsstater vid antagandet av rambeslutet (EUT L 190, 18.7.2002, s. 1).

Fortlöpande ändringar av beslut 2002/584/JHA har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Senast ändrat 05.12.2019