Uppdelning av befogenheter inom EU

 

SAMMANFATTNING

EU har endast de befogenheter som man fått tilldelade enligt fördragen (principen om tilldelade befogenheter). Enligt denna princip får EU endast agera inom gränserna för de befogenheter som man fått tilldelade av EU-länderna i fördragen för att nå de mål som anges där. Befogenheter som inte tilldelats EU i fördragen förblir hos EU-länderna. I Lissabonfördraget klargörs uppdelningen av befogenheter mellan EU och EU-länderna. Dessa befogenheter är uppdelade i följande tre huvudkategorier:

Tre huvudtyper av befogenheter

Särskilda befogenheter

EU kan vidta åtgärder för att säkerställa att EU-länderna samordnar sin ekonomiska politik, socialpolitik samt arbetsmarknadspolitik på EU-nivå.

EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik kännetecknas av särskilda institutionella funktioner, såsom att Europeiska kommissionen och Europaparlamentet är begränsat delaktiga i beslutsfattandeförfarandet och att alla lagstiftningsverksamheter är uteslutna. Denna politik definieras och genomförs av Europeiska rådet (som består av EU-ländernas statsöverhuvud eller regeringschefer) och av rådet (som består av en representant för varje EU-land på ministernivå). Europeiska rådets ordförande och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik representerar EU i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Utövande av befogenhet

Utövandet av EU:s befogenheter är underställt två grundläggande principer som fastställs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen:

Senast ändrat 26.01.2016