Styrningen av energiunionen

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och klimatåtgärder

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

• Förordningen syftar till att säkerställa att Europeiska unionens (EU) strategi för energiunionen genomförs på ett samordnat och samstämmigt sätt när det gäller alla dess fem dimensioner.
• Förordningens mål är att genomföra strategier och åtgärder som är utformade för att uppnå energiunionens mål i EU:s långsiktiga åtaganden när det gäller växthusgasutsläpp i överensstämmelse med Parisavtalet och, för tidsperioden från 2021 till 2030, EU:s energi- och klimatmål inför 2030.
• Styrningsmekanismen har till syfte att kraftigt minska den administrativa bördan och komplexiteten för EU:s medlemsstater.
• Mer allmänt syftar förordningen också till att säkerställa att energiunionens mål uppnås, särskilt målen i den klimat- och energipolitiska ramen för 2030 och Parisavtalet om klimatförändringar.

VIKTIGA PUNKTER

Strategin för energiunionen har fem dimensioner:

• minskade växthusgasutsläpp,
• energieffektivitet,
• energitrygghet,
• den inre energimarknaden,
• forskning, innovation och konkurrenskraft.

Förordningen omfattar följande huvudåtgärder:

• Medlemsstaterna ska
  • framställa integrerade nationella energi- och klimatplaner för 2021–2030 senast den 31 december 2019, och därefter senast den 1 januari 2029 och vart tionde år därefter, och uppdatera dem senast den 30 juni 2024 och därefter den 1 januari 2034 och vart tionde år efter det.
  • ta fram och rapportera till kommissionen om långsiktiga strategier för låga utsläpp med ett 30-årigt perspektiv, i syfte att bidra till de övergripande målen för hållbar utveckling och det långsiktiga mål som fastställts i Parisavtalet,
  • ta fram lägesrapporter vartannat år om genomförandet av planerna från och med den 15 mars 2023, för att övervaka framstegen för energiunionens samtliga fem dimensioner.
• Det ska inrättas en samrådsprocess återkommande mellan Europeiska kommissionen och medlemsstaterna, och det ska främja ett regionalt samarbete mellan medlemsstaterna innan planerna slutställs och därefter vart tionde år för en period på tio år åt gången.
• Det kräver att kommissionen övervakar och bedömer medlemsstaternas framsteg mot målen, målsättningarna och bidragen i deras nationella planer och föreslår åtgärder och utövar sina befogenheter på EU-nivå för att säkerställa ett kollektivt uppnående av dessa målsättningar och mål.
• Ett inventeringssystem på EU-nivå och nationella inventeringssystem ska inrättas för växthusgasutsläpp, politik, åtgärder och prognoser.
• I förordningen fastställs ett bindande EU-mål om en inhemsk nettominskning av växthusgasutsläppen med minst 55 procent (jämfört med 1990 års nivåer) senast 2030, samt ett klimatmål för 2040 inom sex månader efter den första globala översynen enligt Parisavtalet, som enligt kommissionens rekommendation bör fastställas till 90 %.
• I förordningen nämns inte bara medlemsstaternas åtaganden utan också deras nationella mål inom ramen för förordning (EU) 2018/841 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 (den så kallade LULUCF-förordningen).
• Under 2025 ska kommissionen genomföra en omfattande översyn av de nationella uppgifter från inventeringen som medlemsstaterna har lämnat in för att fastställa de årliga målen för att minska medlemsstaternas nettoutsläpp av växthusgaser och fastställa medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar i enlighet med förordning (EU) 2018/842, som fastställer bindande årliga minskningar av växthusgasutsläppen.
• Det ligger i linje med de mål som fastställs i det ändrade direktivet om förnybar energi (direktiv (EU) 2018/2001 – se sammanfattning), som har som mål att öka andelen förnybar energi i EU:s totala energiförbrukning till 42,5 % senast 2030, med ytterligare ett vägledande tillägg på 2,5 % för att uppnå ett mål på 45 %. Varje medlemsstat måste bidra till detta gemensamma mål.
• Det ligger i linje med de mål som fastställs i det ändrade direktivet om energieffektivitet (direktiv (EU) 2023/1791 – se sammanfattning), som fastställer ett bindande EU-mål för energieffektivitet för att säkerställa en minskning av energiförbrukningen med minst 11,7 % senast 2030, jämfört med prognoserna i EU:s referensscenario för 2020.

Delegerade akter

• Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter för att anpassa mallen till ändringar av EU:s klimat- och energipolitiska ram som har en direkt och särskild anknytning till EU:s bidrag enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar och Parisavtalet.
• Kommissionen har även befogenhet att anta delegerade akter för att ta hänsyn till förändringar i den globala uppvärmningspotentialen och internationellt överenskomna inventeringsriktlinjer. Kommissionen får även fastställa krav för EU:s inventeringssystem samt upprätta register.
• Delegerad förordning (EU) 2020/1044 kompletterar förordning (EU) 2018/1999 med regler om värden för global uppvärmningspotential, riktlinjer för växthusgasinventering samt EU:s inventeringssystem.
  • I förordningen upphävs delegerad förordning (EU) nr 666/2014 från och med den 1 januari 2021.
  • Förordningen gäller rapporter som lämnats av medlemsstaterna från och med 2021.
  • Medlemsstaterna och kommissionen ska använda de värden för global uppvärmningspotential som finns i bilaga I för att fastställa och rapportera uppgifter från växthusgasinventeringar.

Genomförandeakter

Kommissionen har antagit följande tre genomförandeakter:

• Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1208 om struktur, format, inlämningsförfaranden och granskning gällande medlemsstaternas rapportering av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999.
• Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1294 om unionens finansieringsmekanism för förnybar energi.
• Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2299 vad gäller struktur, format, tekniska detaljer och förfaranden för de integrerade nationella energi- och klimatlägesrapporterna.

Upphävande

Förordningen upphäver förordning (EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 24 december 2018.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Energiunionen (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) 2018/1999 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1044 av den 8 maj 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 om värden för global uppvärmningspotential och inventeringsriktlinjerna och om unionens inventeringssystem och om upphävande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 666/2014 (EUT L 230, 17.7.2020, s. 1).

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/1208 av den 7 augusti 2020 om struktur, format, inlämningsförfaranden och granskning gällande medlemsstaternas rapportering av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 och om upphävande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 749/2014 (EUT L 278, 26.8.2020, s. 1).

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/2299 av den 15 november 2022 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 vad gäller struktur, format, tekniska detaljer och förfaranden för de integrerade nationella energi- och klimatlägesrapporterna (EUT L 306, 25.11.2022, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (Text av betydelse för EES) (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1–25).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26).

Se den konsoliderade versionen.

Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: En klimat- och energipolitisk ram för perioden 2020–2030 (COM(2014) 15 final/2, 28.1.2014).

Senast ändrat 27.05.2024