Förenta nationernas havsrättskonvention

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Beslut 98/392/EG om Europeiska gemenskapens ingående av Förenta nationernas havsrättskonvention och avtalet om genomförande av del XI i denna konvention

VILKET SYFTE HAR KONVENTIONEN OCH BESLUTET?

Genom beslutet godkänns formellt FN:s havsrättskonvention och avtalet om del XI i konventionen, så att EU kan bli part i båda.

Genom konventionen fastställs en rättsordning för världens oceaner och hav som reglerar all användning av oceanerna och deras tillgångar.

VIKTIGA PUNKTER

I konventionen fastställs följande:

Motsvarande rättsordningar för de olika delarna av oceanerna, bland annat för
- territorialhavet*,
- den angränsande zonen*,
- den ekonomiska zonen*,
- kontinentalsockeln*,
- det fria havet*, och
- det internationella havsbottenområdet (nedan kallat området) utanför den nationella jurisdiktionens gränser,
- samt alla länders respektive rättigheter och skyldigheter.
Kustländernas rättigheter och skyldigheter när det gäller fastställandet och förvaltningen av vatten som omfattas av deras suveränitet eller jurisdiktion, nämligen
- territorialhavet (upp till tolv nautiska mil från fastställda baslinjer),
- den angränsande zonen (upp till 24 nautiska mil från fastställda baslinjer),
- de ekonomiska zonerna (upp till 200 nautiska mil från fastställda baslinjer och kontinentalsockeln).
Rättigheterna och skyldigheterna för andra länder (inklusive kustlösa och geografiskt missgynnade länder) i sådana områden.
Alla länders (även kustlösa länders) friheter på det fria havet, bland annat
- frihet till sjöfart och överflygning,
- frihet att lägga ut undervattenskablar och rörledningar,
- frihet att uppföra konstgjorda öar och andra anläggningar,
- frihet till fiske och vetenskaplig forskning.
Flaggländers skyldigheter.
Regler för bevarandet och förvaltningen av de levande tillgångarna i haven, även i fråga om samarbete för att förvalta och bearbeta gemensamma fiskebestånd.
Regler för bearbetningen av mineraliska tillgångar på havsbottnen i området, samt upprättandet av den internationella havsbottenmyndigheten, som reglerar och godkänner undersökning av havsbottnen och gruvdrift och samlar in och distribuerar royaltyer.
Ansvarsområdena för länder belägna vid slutna eller halvslutna hav*.
Regler för skyddet och bevarandet av den marina miljön, bland annat krav på att utföra konsekvensbedömningar samt krav på länder att förhindra och kontrollera havsföroreningar och deras ansvar om de inte förhindrar sådana föroreningar.
Regler för genomförandet av vetenskaplig marin forskning.
Regler för kapacitetsuppbyggnad och överföring av marin teknologi.
En bindande tvistlösningsmekanism: Tvister kan hänskjutas till den internationella havsrättsdomstolen, till Internationella domstolen eller till skiljeförfarande. Havsrättsdomstolen har exklusiv behörighet i tvister som rör gruvdrift på djuphavsbottnen.

VILKEN PERIOD GÄLLER KONVENTIONEN OCH BESLUTET FÖR?

Beslutet gäller sedan den 13 juli 1998.

Konventionen trädde i kraft 1994 och har undertecknats av samtliga EU-länder. EU undertecknade konventionen 2003. I en förklaring anges de frågor som regleras i konventionen och avtalet där EU-länderna har överfört behörighet till EU.

BAKGRUND

EU:s arbetsgrupp för havsrätt (rådet).

VIKTIGA BEGREPP

Territorialhav: ett lands territorialhav sträcker sig till högst tolv nautiska mil (22,2 km) från landets baslinje.

Angränsande zon: ett vattenband som sträcker sig längre ut från territorialhavets ytterkant, inom vilket ett land får utöva begränsad kontroll för att hindra eller bestraffa överträdelser av sina lagar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård inom sitt territorium eller territorialhav.

Ekonomisk zon: en ekonomisk zon sträcker sig till högst 200 nautiska mil (370,4 km) från baslinjen. Ett kustland bestämmer över alla ekonomiska tillgångar (t.ex. i samband med fiske, gruvdrift och oljeprospektering) inom sin ekonomiska zon, liksom över eventuella föroreningar av dessa tillgångar.

Kontinentalsockel: kontinentalsockeln sträcker sig till kontinentalrandens ytterkant, men till minst 200 nautiska mil (370 km) från baslinjen för ett kustlands territorialhav.

Fria havet: det öppna havet, särskilt det som inte omfattas av något lands jurisdiktion.

Slutet eller halvslutet hav: en bukt, en vik eller ett hav som omges av två eller flera länder och förbinds med ett annat hav genom ett trångt utlopp – eller som helt eller huvudsakligen utgörs av två eller flera kustländers territorialhav och ekonomiska zoner.

HUVUDDOKUMENT

Förenta nationernas havsrättskonvention och avtalet om genomförande av del XI i denna konvention – Förenta nationernas havsrättskonvention (EGT L 179, 23.6.1998, s. 3).

Rådets beslut 98/392/EG av den 23 mars 1998 om Europeiska gemenskapens ingående av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 och avtalet av den 28 juli 1994 om genomförande av del XI i denna konvention (EGT L 179, 23.6.1998, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Avtal om genomförande av del XI i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (EGT L 215, 20.8.1994, s. 10).

Senast ändrat 28.08.2018