Nästan sju miljoner medborgare i Europeiska unionen (EU) reser eller bor utanför EU, på platser där deras eget land inte har någon ambassad eller konsulat.
Under sin vistelse kan de behöva hjälp från konsulära myndigheter, till exempel om deras pass kommer bort eller blir stulet, om de råkar ut för en olycka eller om de hamnar mitt i en politisk kris och måste evakueras.
I direktivet fastställs när och hur EU-medborgare som fått problem i ett land utanför EU har rätt att åtnjuta skydd från ett annat EU-lands ambassad eller konsulat om deras eget land inte är representerat.
Icke-diskriminerande konsulärt skydd
Andra EU-länder måste tillhandahålla icke-företrädda EU-medborgare all den hjälp de skulle ge till sina egna medborgare, såsom
I direktivet klargörs också i hur stor omfattning familjemedlemmar i länder utanför EU kan få hjälp.
Samordnings- och samarbetsåtgärder
I det nya direktivet klarläggs även reglerna för hur hjälpen ska samordnas mellan EU-länderna samt EU-delegationernas roll.
Medborgarens EU-hemland kontaktas alltid av det land där medborgaren söker hjälp, och kan när som helst besluta att ta hand om sina egna medborgare, även när det inte har någon ambassad eller konsulat i det berörda landet (till exempel genom att ge information via telefon, kontakta familj eller vänner, eller genom konsulära tjänster online).
Medborgaren kan hänvisas från en ambassad till en annan, då EU-länder som finns närvarande i landet kan avtala lokalt vem som ska ta hand om vem, för att säkerställa ett effektivt skydd för EU-medborgarna. Sådana avtal måste göras offentliga.
Medborgarna kan få information om vilken hjälp som finns och eventuella avtal mellan konsulaten genom att kontakta EU-delegationen i landet i fråga.
Krissituationer
I direktivet fastställs regler för att garantera att icke-företrädda medborgare uppmärksammas ordentligt och får fullständig hjälp i krissituationer. I sådana fall är det nödvändigt med en tydlig ansvarsfördelning och samordning för att undvika att EU-medborgare blir försummade.
Ekonomiska förfaranden
Om den tillhandahållna hjälpen medför kostnader eller avgifter, ska inte icke-företrädda EU-medborgare behöva betala mer än medborgarna i det EU-land som hjälper dem.
Medborgare som inte kan betala kostnaderna direkt på plats ombeds att skriva på ett formulär där de åtar sig att betala tillbaka dessa kostnader till sina egna myndigheter.
Från och med den 1 maj 2018.
EU-fördragen garanterar alla EU-medborgare rätt till likabehandling när det gäller skydd från de diplomatiska och konsulära myndigheterna i alla EU-länder när de reser eller bor utanför EU och deras eget land inte är representerat (se artiklarna 20.2.c och 23 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt; artikel 46 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna).
Enligt den tidigare rättsliga ordningen skulle EU-länderna mellan sig fastställa de regler som behövdes. Detta gjordes i form av ett beslut från rådet (rådets beslut 95/553/EG om konsulärt skydd för icke-företrädda EU-medborgare).
Genom det nya direktivet upphävs beslut 95/553/EG från och med den 1 maj 2018. Syftet är att ytterligare underlätta samarbetet och samordningen mellan de konsulära myndigheterna och stärka EU-medborgarnas rätt till konsulärt skydd.
Mer information finns här:
Rådets direktiv (EU) 2015/637 av den 20 april 2015 om samordnings- och samarbetsåtgärder för underlättande av konsulärt skydd till icke-företrädda unionsmedborgare i tredjeländer och om upphävande av beslut 95/553/EG
Rättsakt |
Dag för ikraftträdande |
Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna |
Europeiska unionens officiella tidning |
Rådets direktiv (EU) 2015/637 |
14.5.2015 |
1.5.2018 |
95/553/EG: Beslut fattat av företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 19 december 1995 om de diplomatiska och konsulära representationernas bistånd till Europeiska unionens medborgare (EGT L 314, 28.12.1995, s. 73-76).
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet - Konsulärt skydd i tredjeländer för EU-medborgare - Läget för närvarande och vägen framåt (KOM(2011) 149 slutlig, 23.3.2011).
Senast ändrat 19.08.2015