Domstols behörighet i rättsfall som involverar olika EU-länder

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) nr 1215/2012 - domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Genom förordningen uppdateras en tidigare EU-lagstiftning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (kallad ” Bryssel I-förordningen ”). Förordningen syftar till att underlätta och öka rörligheten för domar på privaträttens område inom EU i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande och riktlinjerna i Stockholmsprogrammet.

VIKTIGA PUNKTER

Förordningen tillämpas på mål på privaträttens område. Den gäller emellertid inte för familjerätt, konkursrätt, arvsfrågor och andra specifika områden som är förtecknade i förordningen, såsom social trygghet eller skiljeförfaranden.

Det som i ”Bryssel I-förordningen” gick under benämningen exekvaturförfarandet har avskaffats i den nya lagstiftningen. Detta innebär att en dom som har meddelats i ett EU-land ska erkännas i de andra EU-länderna utan att det behövs något särskilt förfarande. Om domen är verkställbar i ursprungslandet ska den vara verkställbar i de andra EU-medlemsstaterna utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring.

Personen mot vilken verkställighet söks måste underrättas om detta genom ett ” intyg om dom på privaträttens område ”. Detta utfärdas på begäran av en berörd part (en förlaga bifogas förordningen). Intyget måste åtföljas av domen (om den inte redan har delgetts). Den måste delges personen inom rimlig tid innan domen verkställs.

I vissa fall kan den person mot vilken verkställighet söks ansöka om att erkännandet eller verkställigheten av domen ska vägras. Detta kan inträffa när vederbörande anser att någon av grunderna för att vägra erkännande som fastställs i förordningen föreligger (t.ex. när erkännandet av en dom uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen). EU-länderna måste underrätta kommissionen om de behöriga domstolar till vilka ansökan ska göras.

Gemensamma behörighetsbestämmelser

Det måste finnas en anknytning mellan de förfaranden som omfattas av förordningen och EU-ländernas territorium. Gemensamma behörighetsbestämmelser bör i princip tillämpas när svaranden har hemvist i ett EU-land. En svarande som inte har hemvist i ett EU-land (d.v.s. som inte har sin permanenta bostad i ett EU-land) bör omfattas av de nationella behörighetsbestämmelser som gäller i det land där talan väcks (den domstol där förfarandena inleds).

Emellertid gäller vissa behörighetsregler, oavsett svarandens hemvist, för att:

Bestämmelserna om domstols behörighet kan under vissa omständigheter även tillämpas när parterna har hemvist utanför EU. Det kan till exempel inträffa när dessa parter har avtalat att domstolarna i ett EU-land ska ha behörighet.

Större respekt för avtal om val av behörig domstol

I den nya lagstiftningen tas större hänsyn till avtal om val av behörig domstol, det vill säga avtal där parterna har angett en eller flera särskilda domstolar för tvistlösning av sina mål. Den valda domstolen ska ges företräde att besluta om sin behörighet, oavsett om talan väcktes först vid denna eller en annan domstol. Varje annan domstol måste låta handläggningen av målet vila tills den valda domstolen har fastställt att den har eller - om avtalet är ogiltigt - inte har behörighet.

Storbritannien (1) och Irland har deltagit i antagandet och tillämpningen av denna förordning. Danmark tillämpar förordningen enligt avtalet av den 19 oktober 2005 mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

Tillämpning av Bryssel I-reglerna i den enhetliga patentdomstolen och Beneluxdomstolen

I förordning (EU) nr 542/2014 införs nya regler om förhållandet mellan förfaranden inför vissa domstolar som är gemensamma för flera EU-länder (såsom den enhetliga patentdomstolen och Beneluxdomstolen) å ena sidan, och domstolarna i EU-länderna enligt Bryssel I-förordningen å andra sidan. Detta innebär att domar som avkunnas av dessa domstolar ska erkännas och verkställas i linje med förordning (EU) nr 1215/2012.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (”Bryssel I” omarbetad).

HÄNVISNINGAR

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EU) nr 1215/2012

9.1.2013 Tillämpning: från och med 10.1.2015

-

EUT L 351, 20.12.2012

Ändringsrättsakter

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EU) nr 542/2014 o

30.5.2014

-

EUT L 163, 29.5.2014, s. 1-4

Förordning (EU) 2015/281

26.2.2015

-

EUT L 54, 25.2.2015, s. 1-9

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Europeiska unionens officiella tidning L 79, 21.3.2013, s. 4-4)

Senast ändrat 24.09.2015



(1) Den 1 februari 2020 lämnar Storbritannien EU och blir ett tredjeland (land utanför EU).