Internationellt skydd - akut hjälp till Italien och Grekland
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Beslut (EU) 2015/1523 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland
Beslut (EU) 2015/1601 om fastställande av provisoriska åtgärder på området asyl till förmån för Italien och Grekland
VILKET SYFTE HAR BESLUTEN?
- I besluten fastställs provisoriska åtgärder för att hjälpa Italien och Grekland att klara en tillströmning av asylsökande från länder utanför EU i enlighet med principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning.
- Därför ska, som mest, 160 000 människor som behöver asyl omplaceras från Grekland och Italien till andra EU-länder under perioden 2015–2017.
VIKTIGA PUNKTER
- Enligt beslut (EU) 2015/1523 kommer 24 000 asylsökande att omplaceras från Italien och 16 000 att omplaceras från Grekland till andra EU-länder.
- Enligt beslut (EU) 2015/1601 kommer 15 600 asylsökande att omplaceras från Italien och 50 400 från Grekland, och efter ett år kommer 54 000 sökande att omplaceras från Italien och Grekland till andra EU-länder (i proportion till de siffror som fastställs i bilagorna I och II till detta beslut). Men om ytterligare EU-länder upplever liknande nödsituationer som Italien och Grekland kommer Europeiska kommissionen att lägga fram förslag om proportionerlig omplacering av asylsökande till andra EU-länder. Detta skedde inte.
- När det gäller det första beslutet från rådet var det runt 8 000 människor som inte omplacerades till något medlemsland. Inom ramen för det andra beslutet från rådet, kan medlemsländerna också uppfylla sina skyldigheter rörande 54 000 personer via lagliga inresor av syrier från Turkiet.
- Om ett omplaceringsmedlemsland inte kan ta emot sin andel asylsökande måste det ange motiverade skäl (t.ex. för stora påfrestningar på sitt asylsystem) till kommissionen och Europeiska unionens råd. När kommissionen har bedömt situationen kan den ge EU-landet ett tillfälligt upphävande av fördelningen av upp till 30 %.
- Personer som är berättigade till omplacering är personer som ansöker om internationellt skydd som har identifierats, registrerats och fått sina fingeravtryck insamlade; som tillhör en nationalitet som har en nivå av godkännande på 75 % över hela EU i enlighet med Eurostats uppgifter för motsvarande kvartal; och som har kommit till Italien eller Grekland inom den tidsram som anges i rådets beslut.
- Ett EU-land kan vägra att ta emot en asylsökande om hon eller han utgör ett hot mot den nationella säkerheten eller allmänna ordningen eller om det finns synnerliga skäl för att tillämpa undantagsbestämmelserna i skyddsdirektivet.
Omplaceringsprocessen
- I rådets beslut inrättas ett obligatoriskt system till förmån för Italien och Grekland, vilket innebär att varken omplaceringsmedlemslandet eller den asylsökande har något val i förfarandet.
- Varje EU-land måste
- inrätta en nationell kontaktpunkt för informationsutbyte med andra EU-länder och Europeiska stödkontoret för samarbete i asylfrågor (Easo),
- utse sambandsmän som arbetar med Italien och Grekland,
- med jämna mellanrum och minst var tredje månad ange hur många sökande som snabbt kan omplaceras på deras territorium (formella åtaganden).
- De asylsökande identifieras, registreras, lämnar fingeravtryck och intervjuas i Grekland eller Italien. Deras profiler fastställs med Easos hjälp. Sedan omplaceras de till det EU-land som bäst matchar deras profil. EU-länderna får ange sina preferenser för vissa sökande för att underlätta integrationen, men dessa är inte juridiskt bindande för Italien eller Grekland. De grekiska och italienska myndigheterna ska när de gör matchningen ta hänsyn till dessa preferenser samt till eventuella kopplingar när det gäller familj, språk, sociala aspekter eller kultur som kan finnas mellan den enskilda sökanden och det potentiella omplaceringsmedlemslandet.
- När det mottagande EU-landet har godkänt omplaceringen, sker överföringen av den asylsökande så snart som möjligt.
- Hela omplaceringsprocessen, från det att EU-landet gör ett formellt åtagande till det att den asylsökande anländer i omplaceringsmedlemslandet, bör inte ta mer än två månader men i undantagsfall kan det ta upp till tre och en halv månad.
- Enligt båda besluten kommer omplaceringsmedlemslandet att få 6 000 euro för varje omplacerad person.
- Enligt beslut (EU) 2015/1601 kommer Italien och Grekland även att få 500 euro för varje omplacerad person för att täcka kostnaderna för transport till omplaceringsmedlemsländerna.
- Båda besluten innehåller ett tillfälligt undantag från förordning (EU) nr 604/2013 (även kallad Dublin III-förordningen), som fastställer vilket EU-land som är ansvarigt för att pröva asylsökningar.
- Italien och Grekland måste ta fram färdplaner för att hantera strukturella brister i deras system för asyl, mottagande och återsändande.
- Kommissionen har regelbundet rapporterar om genomförandet av rådets beslut om omplacering och identifierat flaskhalsar samt lösningar.
VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTEN FÖR?
- Beslut (EU) 2015/1523 trädde i kraft den 16 september 2015 och tillämpas på personer som reste in på italienskt eller grekiskt territorium från och med den 16 september 2015 till och med den 17 september 2017, liksom på sökande som anlänt till dessa medlemsländers territorium från och med den 15 augusti 2015.
- Beslut (EU) 2015/1601 trädde i kraft den 25 september 2015 och tillämpas på personer som reste in på italienskt och grekiskt territorium från och med den 25 september 2015 till och med den 26 september 2017, liksom på sökande som anlänt till dessa medlemsländers territorium från och med den 24 mars 2015.
BAKGRUND
- Både Italien och Grekland har haft en mycket stor tillströmning av asylsökande, främst från Syrien, Irak och Eritrea. Detta har lett till betydande påfrestningar på asylsystemet i båda länderna.
- Den rättsliga grunden för besluten är artikel 78.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Där anges följande: ”Om [ett] eller flera [EU-länder] försätts i en nödsituation med plötslig tillströmning av medborgare från [länder utanför EU], får rådet på förslag av kommissionen besluta om provisoriska åtgärder till förmån för [det] eller de [EU-länder] som berörs. Rådet ska besluta efter att ha hört Europaparlamentet.”
- Mer information finns här:
HUVUDDOKUMENT
Rådets beslut (EU) 2015/1523 av den 14 september 2015 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland (EUT L 239, 15.9.2015, s. 146).
Rådets beslut (EU) 2015/1601 av den 22 september 2015 om fastställande av provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland (EUT L 248, 24.9.2015, s. 80).
Fortlöpande ändringar av beslut (EU) 2015/1601 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.
ANKNYTANDE DOKUMENT
Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet – Femtonde rapporten om omplacering och vidarebosättning (COM(2017) 465 final, 6.9.2017).
Tidigare rapporter från kommissionen om genomförande av program för omplacering och vidarebosättning: COM(2016) 165 final; COM(2016) 222 final; COM(2016) 360 final; COM(2016) 416 final; COM(2016) 480 final; COM(2016) 636 final; COM(2016) 720 final; COM(2016) 791 final; COM(2017) 74 final; COM(2017) 202 final; COM(2017) 212 final; COM(2017) 260 final; COM(2017) 330 final; COM(2017) 405 final.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den 26 juni 2013 om inrättande av ”Eurodac” för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 180, 29.6.2013,s. 1).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).
Se den konsoliderade versionen.
Senast ändrat 17.11.2016