EU:s gemensamma fiskeripolitik

VIKTIGA PUNKTER

• Fiskeriförvaltning syftar till att göra det möjligt för fiskare att maximera sina fångster utan att hota fiskbeståndens fortplantning (deras ”maximala hållbara avkastning”). För detta ändamål fastställs totala tillåtna fångster (eller ”fiskemöjligheter”) för de flesta kommersiella fiskbestånd. Fiskenivåerna var tvungna att, om möjligt, överensstämma med den maximala hållbara avkastningen för alla bestånd senast 2015, och inte senare än 2020, och i vissa fall 2025.
• Förvaltningen av fiskbestånden bygger på vetenskapliga utlåtanden. EU:s medlemsstater måste samla in, hantera och tillgängliggöra de uppgifter som behövs för vetenskaplig rådgivning. Detta inbegriper biologiska, miljömässiga och socioekonomiska uppgifter. Datainsamlingsverksamhet stöds ekonomiskt av EU.
• Genom att införa en landningsskyldighet syftar förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken till att få ett slut på den slösaktiga metoden att kasta tillbaka oönskad fångst i havet (kasta överbord). Landningsskyldigheten fasades gradvis in under perioden 2015–2019 och har nu helt trätt i kraft, vilket innebär att fiskare måste landa alla fångster av kommersiellt nyttjade arter.
• I flerårsplaner fastställs mål för förvaltningen av fiskbestånden.
• Tekniska åtgärder innebär en bred uppsättning regler som styr hur, var och när fiskare får fiska. De har upprättats för alla europeiska havsområden, men de skiljer sig avsevärt för olika havsområden, vilket återspeglar regionala förhållanden.
• Förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken decentraliserar beslutsfattandet genom att det förs närmare fiskeområdena (en process som kallas regionalisering). I förordningen föreskrivs att det ska inrättas rådgivande nämnder för vart och ett av de geografiska områdena. Medlemsstater som har ett förvaltningsintresse i ett visst område kan föreslå detaljerade åtgärder som kommissionen kan införliva i EU-lagstiftning.
• Genom ett system för fiskerikontroll säkerställs efterlevnad av bestämmelserna i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken, inbegripet den nya förordningen (EU) 2023/2842 (förordningen om fiskerikontroll) och bekämpning av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (förordning (EG) nr 1005/2008 – se sammanfattning). I förordning (EU) nr 1026/2012 (se sammanfattning) fastställs de bestämmelser som gäller för att bevara fiskbestånd i länder med ohållbart fiske.
• Nya standarder för marknadsföring när det gäller märkning, kvalitet och spårbarhet möjliggör för konsumenterna att vara bättre informerade om ursprunget för den fisk som de köper och hur den har producerats.
• Hållbarhetsprincipen gäller också EU-fartyg som fiskar utanför EU:s vatten. Kommissionen har beviljats befogenhet att för EU:s räkning förhandla fram och ingå hållbara fiskepartnerskapsavtal med vissa partnerländer utanför EU. Dessa avtal
  • ger EU-fartyg tillstånd att fiska efter överskottsbestånd i partnerlandets exklusiva ekonomiska zon i en genom lagstiftning reglerad miljö i utbyte mot ett ekonomiskt bidrag,
  • är inriktade på resursbevarande och miljöhållbarhet, genom att säkerställa att alla EU-fartyg omfattas av samma regler avseende kontroll och öppenhet.
• Medlemsstaterna måste stödja utvecklingen av hållbart vattenbruk genom fleråriga nationella planer.

Översyn av förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken

År 2023 offentliggjorde kommissionen en rapport om hur den gemensamma fiskeripolitiken fungerar. Denna rapport utvärderar hur den gemensamma fiskeripolitiken fungerar tio år efter den senaste reformen 2013. Den ger en översikt över vad som fungerar och var konkreta resultat har uppnåtts, var genomförandet släpar efter och vilka insatser som fortfarande krävs för att utnyttja den gemensamma fiskeripolitikens fulla potential. Samtidigt har den också ett framåtblickande perspektiv som ger en vision och en väg mot ett hållbart och motståndskraftigt framtida fiske.

Varje år offentliggör kommissionen ett meddelande som beskriver framstegen gällande fiskbestånden och inleder ett brett offentligt samråd om fastställandet av årliga fiskemöjligheter för det kommande året. I detta meddelande görs en bedömning av de framsteg som gjorts när det gäller hållbart fiske i EU och en översyn av balansen mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter, sektorns socioekonomiska resultat och genomförandet av landningsskyldigheten. I förordningen anges också skälen till förslaget om fiskemöjligheter för det kommande året.