Hälso- och sjukvård i andra EU-länder – patienträttigheter

VIKTIGA PUNKTER

• Det EU-land som erbjuder behandlingen måste säkerställa
  • att patienterna har all den information som krävs för att göra ett välgrundat val, inbegripet avseende behandlingsalternativ, om tillgänglighet, kvalitet och säkerhet när det gäller den hälso- och sjukvård som tillhandahålls, om priser samt om tillstånds- eller registreringsstatus,
  • att tydliga klagomålsförfaranden finns,
  • att system med yrkesansvarsförsäkring eller liknande garantier finns på plats,
  • att skyddet av personuppgifter respekteras,
  • att patienter har tillgång till en skriftlig eller elektronisk patientjournal för den mottagna behandlingen, och
  • att samma arvoden för hälso- och sjukvård tillämpas som för inhemska patienter i motsvarande medicinska situation eller att ett pris tas ut som beräknats enligt objektiva, icke-diskriminerande kriterier om det inte finns något jämförbart pris för inhemska patienter.
• Det EU-land där patienten är försäkrad måste se till
  • att kostnaden för den tillhandahållna hälso- och sjukvården ersätts,
  • att information finns om patientens rättigheter,
  • att patienter har tillgång till all nödvändig medicinsk uppföljning, och
  • att patienter har tillgång till sina patientjournaler.
• De nationella kontaktpunkterna finns för att informera och samråda med patientorganisationer, vårdgivare och försäkringsgivare.
• Vårdgivare ska ge patienterna all sådan information som är nödvändig för att de ska kunna fatta ett välgrundat beslut, inbegripet om
  • behandlingsalternativ,
  • tillgänglighet,
  • kvalitet och säkerhet på den hälso- och sjukvård som de tillhandahåller,
  • priser, och
  • tillstånds- eller registreringsstatus.
• En patients hemland måste ersätta kostnaden för behandlingen enligt de arvoden som tillämpas inhemskt.
• Patienter kan ansöka om ett förhandstillstånd från sitt hemland innan de behandlas utomlands. Detta kan vara nödvändigt om hälso- och sjukvården innebär att patienten läggs in på sjukhus minst en natt och/eller kräver användning av högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk utrustning, eller om det utgör en särskild risk för patienten eller befolkningen.
• En nationell myndighet får neka att ge förhandstillstånd om den anser att den kan ge patienten nödvändig hälso- och sjukvård inom en medicinskt försvarbar tid.
• Ansökningar om medicinsk behandling i ett annat EU-land måste hanteras inom en rimlig tid.
• Recept som utfärdats i ett EU-land gäller i ett annat.
• De nationella hälsovårdsmyndigheterna måste samarbeta med varandra vid genomförandet av lagstiftningen och vid utformningen av europeiska referensnätverk mellan vårdgivare och kompetenscentrum.
• Samarbetet omfattar hantering av sällsynta sjukdomar, utveckling av e-hälsa och utvärdering av ny medicinsk teknik.
• Lagstiftningen omfattar inte långvarigt vårdbehov, fördelning av och tillgång till organ eller vaccinationer.
• Direktivet påverkar inte hur EU-länderna organiserar och finansierar sina nationella hälso- och sjukvårdssystem för sina egna medborgare.
• Europeiska kommissionen lägger fram en rapport vart tredje år om hur systemet fungerar och hur direktivet genomförs. Den första rapporten antogs i september 2015 och en efterföljande rapport antogs i september 2018.

Kommissionen har antagit en rad genomförandeakter och delegerade akter som rör direktiv 2011/24/EU. Dessa innefattar följande:

• Genomförandedirektiv 2012/52/EU om erkännande av recept som utfärdats i ett annat EU-land.
• Genomförandebeslut 2013/329/EU om inrättande, förvaltning och drift av ett nätverk av nationella myndigheter eller organ med ansvar för utvärdering av medicinsk teknik.
• Delegerat beslut 2014/286/EU om kriterier och villkor som europeiska referensnätverk och vårdgivare som vill gå med i ett europeiskt referensnätverk måste uppfylla
• Genomförandebeslut 2014/287/EU om kriterier för etablering och utvärdering av europeiska referensnätverk och deras medlemmar samt för att underlätta utbyte av information och sakkunskap om etablering och utvärdering av sådana nätverk.
• Genomförandebeslut 2019/1765 om inrättande, förvaltning och drift av ett nätverk av nationella myndigheter med ansvar för e-hälsa, vilket senare ändrades genom genomförandebeslut (EU) 2020/1023 om det gränsöverskridande utbytet av uppgifter mellan nationella mobilapplikationer för kontaktspårning och varning i kampen mot covid-19-pandemin. Genom det ändrande genomförandebeslutet (EU) 2020/1023 tillförs framför allt två nya bilagor till genomförandebeslut 2019/1765, vilka handlar ansvaret för
  • de deltagande EU-länderna i egenskap av gemensamt personuppgiftsansvariga för den samordnade nätslussen för gränsöverskridande behandling mellan nationella mobilapplikationer för kontaktspårning och varning, respektive
  • kommissionen i egenskap av personuppgiftsbiträde för den samordnade nätslussen för gränsöverskridande behandling mellan nationella mobilapplikationer för kontaktspårning och varning.