Europeiska systemrisknämnden

VIKTIGA PUNKTER

Syfte, mål och uppgifter

ESRB har sitt säte i Frankfurt am Main (Tyskland) och har som uppgift att övervaka och analysera risker för det finansiella systemet i dess helhet (så kallad makrotillsyn). ESRB gör detta genom att

• identifiera systemrisker och klassificera dem efter rangordning,
• utfärda varningar när systemrisker bedöms vara väsentliga och, vid behov, offentliggöra dessa varningar,
• rekommendera korrigerande åtgärder som svar på de risker som identifierats,
• skicka en konfidentiell varning och utvärdering till Europeiska unionens råd när den anser att en krissituation föreligger,
• övervaka de åtgärder som vidtogs som svar på varningar och rekommendationer,
• samordna sin verksamhet med internationella finansiella organisationer som Internationella valutafonden och rådet för finansiell stabilitet.

De ändringar som infördes genom förordning (EU) 2025/2088 underlättar informationsutbytet mellan ESRB och andra myndigheter som övervakar det finansiella systemet. Förbättrat informationsutbyte säkerställer att uppgifter endast rapporteras en gång och sedan återanvänds. Dessutom ger den ESRB möjlighet att dela uppgifter för forsknings- och innovationsändamål, på vissa villkor.

Organisation och styrning

ESRB är uppbyggd på följande sätt:

• En styrelse, som leds av ECB:s ordförande, säkerställer att uppgifterna fullgörs genom att fatta de nödvändiga besluten.
• En styrkommitté som medverkar i beslutsprocessen.
• Ett sekretariat som ansvarar för den dagliga verksamheten och ger stöd.
• En rådgivande vetenskaplig kommitté och en rådgivande teknisk kommitté som ger råd och stöd.

ESRB:s styrelse representerar ESRB externt och har även två vice ordföranden. ECB ger analytiskt, statistiskt, administrativt och logistiskt stöd till ESRB genom att svara för ESRB:s sekretariat.

ECB:s tillsynsnämnd och Gemensamma resolutionsnämnden skickar varsin representant till Styrelsen (utan rösträtt). För att undvika politiska störningar får ingen ledamot av Styrelsen inneha någon myndighetsbefattning i en medlemsstat.

Varningar och rekommendationer

Om man upptäcker betydande systemrisker när det gäller att uppnå målet, utfärdar ESRB varningar och vid behov rekommendationer om korrigerande åtgärder, även om lagstiftningsinitiativ när så är lämpligt.

Dessa varningar och rekommendationer riktas främst till

• EU i sin helhet,
• en eller flera medlemsstater,
• ECB, som ansvarar för makrotillsynen när det gäller banker,
• en eller flera nationella tillsynsmyndigheter,
• en eller flera nationella tillsynsmyndigheter,
• en eller flera nationella myndigheter som utsetts att tillämpa åtgärder för att hantera system- eller makrorisker,
• Europeiska kommissionen, när det gäller relevant unionslagstiftning,
• resolutionsmyndigheter som utsetts av medlemsstater, eller
• den gemensamma resolutionsnämnden.

ESRB:s rekommendationer

Mottagarna av rekommendationer från ESRB måste följa rekommendationerna eller ge en förklaring till eventuell passivitet. Om ESRB anser att dess rekommendation inte har följts eller att mottagaren inte har motiverat passiviteten på ett tillfredsställande sätt informerar man konfidentiellt mottagarna, Europaparlamentet, rådet och berörda europeiska tillsynsmyndigheter.

Ytterligare utveckling av det europeiska övervakningssystemet

Allt eftersom finanskrisen 2008 utvecklades och statsskuldskrisen blev värre i euroområdet under perioden 2010–2011, blev det nödvändigt att integrera euroområdets banksystem ytterligare. Detta ledde fram till EU-initiativet om en bankunion.

En översyn av insatserna under förordning (EU) nr 1092/2010 genomfördes 2013. Det resulterade slutligen i de ändringar som infördes i förordning (EU) 2019/2176. Genom dessa ändringar anpassades ESRB:s styrelsesätt till att, sedan 2014 ansvara för:

• en gemensam tillsynsmekanism, genom vilken ECB utses till huvudtillsynsmyndighet för banker i euroområdet (ca 2 000 banker) (länder utanför euroområdet får också delta), samt
• en gemensam resolutionsmekanism, som syftar till att säkerställa att konkurshotade banker som omfattas av den gemensamma tillsynsmekanismen avvecklas under ordnade förhållanden, utan att använda skattebetalarnas pengar.

De ändringar som infördes genom förordning (EU) 2019/2176 gäller även reglerna för att minimera riskerna inom EU:s banksektor. De har ändrats kontinuerligt över tid och omfattar:

• kapitalkravsdirektivet (direktiv 2013/36/EU – se sammanfattning) och förordning (förordning (EU) nr 575/2013 – se sammanfattning),
• direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (direktiv 2014/59/EU – se sammanfattning),
• gemensam resolutionsmekanism (som ändrats genom förordning (EU) 2019/877 – se sammanfattning),
• insättningsgarantisystem (direktiv 2014/49/EU – se sammanfattning) som skyddar alla insättningar som har gjorts av enskilda personer och företag,
• direktivet om kreditförvaltare och köpare av krediter (direktiv (EU) 2021/2167 – se sammanfattning).