Direktiv 2000/43/EG har till syfte att bekämpa diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung.
I direktivet fastställs minimikraven för genomförandet av principen om likabehandling av personer i Europeiska unionen (EU). Genom att motverka diskriminering ska det hjälpa till att öka deltagandet i det ekonomiska och sociala livet och minska social utslagning.
Genom ändringsdirektiv (EU) 2024/1499 införs minimikrav för likabehandlingsorgan, däribland de som verkar på området för likabehandling mellan personer oavsett ras eller etniskt ursprung.
VIKTIGA PUNKTER
Direktivet bygger på principen om likabehandling av personer. Det förbjuder både direkt1 och indirekt2 diskriminering, trakasserier3, föreskrifter att diskriminera och repressalier4.
Direktivet tillämpas på alla personer och alla aktivitetsområden, gällande
tillträde till anställning,
arbetsvillkor, inräknat befordran, löne- och uppsägningsvillkor,
tillträde till yrkesutbildning,
medverkan i en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation eller i andra yrkesorganisationer,
utbildning,
tillgång till socialt skydd och hälso- och sjukvård,
sociala förmåner,
tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder.
Direktivet gäller för icke-EU-medborgare men omfattar inte särbehandling på grund av nationalitet eller villkor för inresa och bosättning för medborgare i länder utanför EU.
Undantag från likabehandlingsprincipen
Inom anställningsområdet kan ett undantag godkännas om ras eller etniskt ursprung utgör ett verkligt yrkeskrav. Undantaget måste vara försvarbart utifrån yrkesverksamhetens natur eller det sammanhang där det utförs. Det måste vara legitimt och proportionerligt.
Direktivet tillåter positiv särbehandling, det vill säga nationella åtgärder för att förhindra eller kompensera för missgynnanden kopplade till ras eller etniskt ursprung.
Rättsmedel och efterlevnad av bestämmelserna
Alla som anser sig ha utsatts för diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung ska ha tillgång till rättsliga och/eller administrativa förfaranden. Organisationer eller andra juridiska personer som har ett intresse i frågan får också engagera sig i förfaranden på den klagande personens vägnar eller för att stödja denne.
Den som utsatts för diskriminering behöver bara lägga fram fakta om att diskriminering antas ha skett, det åligger sedan svaranden att bevisa att ingen diskriminering har skett.
Dialog med arbetsmarknadens parter och dialog med civila organisationer
Arbetsmarknadens parter säkerställer främjandet av likabehandling, särskilt genom att övervaka praxis på arbetsplatser, ta fram etiska regler samt sluta kollektivavtal. Mer allmänt uppmuntras i direktivet till att man avtalar om bestämmelser mot diskriminering på de områden som faller inom räckvidden för förhandlingar om kollektivavtal.
Genom ändringsdirektiv (EU) 2024/1499 förtydligas rollen för de organ som utses på nationell nivå för att främja likabehandling och bekämpa diskriminering (likabehandlingsorgan). Det innehåller minimikrav som EU:s medlemsstater ska genomföra när det gäller dessa organs roll och verksamhet, inbegripet hur de bör hjälpa drabbade personer när de har tagit emot deras klagomål. Dessa organ måste
vara oberoende när det gäller juridisk struktur, ansvarsskyldighet, budget, bemanning och organisatoriska frågor,
förses med tillräckliga resurser för att utföra alla sina uppgifter och uppfylla sina ansvarsområden på ett effektivt sätt,
kunna utreda möjliga fall av diskriminering och antingen utfärda ett bindande yttrande eller anta ett bindande beslut,
regelbundet konsulteras av regeringen och andra offentliga inrättningar om lagstiftning och politik med aspekter som rör likabehandling och icke-diskriminering,
samla in data om sin egen verksamhet,
regelbundet planera och offentligt rapportera om sitt arbete och tillståndet när det gäller likabehandling och icke-diskriminering.
Enligt ändringsdirektiv (EU) 2024/1499 måste medlemsstaterna också
införa regler som möjliggör tvistlösning utanför domstol,
säkerställa att likabehandlingsorgan har rätt att agera i civil- och förvaltningsrättsliga ärenden när det gäller genomförandet av likabehandlingsprincipen,
säkerställa att likabehandlingsorgan tillhandahåller sina tjänster utan kostnad för de klagande i hela sitt territorium, inbegripet i landsbygdsområden och avlägsna områden.
Kräva att likabehandlingsorgan garanterar tillgänglighet och tillhandahåller rimliga hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning avseende alla sina tjänster och aktiviteter.
Rekommendation
Som utveckling av direktiv 2000/43/EG och Europeiska kommissionens meddelande från 2020 om EU:s strategiska ram för romer antog Europeiska unionens råd 2021 en rekommendation som gjorde medlemsstaterna skyldiga att bekämpa diskriminering av romer och att främja deras inkludering på områdena utbildning, sysselsättning, hälsa och bostäder.
Rekommendationen ersätter en tidigare rekommendation som antogs 2013.
VILKEN PERIOD GÄLLER BESTÄMMELSERNA FÖR?
Direktiv 2000/43/EG skulle införlivas i den nationella lagstiftningen senast den .
Ändringsdirektiv (EU) 2024/1499 måste införlivas i den nationella lagstiftningen senast den . De bestämmelser som introduceras i ändringsdirektivet bör gälla från och med samma datum.
BAKGRUND
Bekämpning av diskriminering och respekt av rättigheterna för personer som tillhör minoriteter är grundläggande principer i EU, som föreskrivs i artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen. Artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt utgör den juridiska grunden för att bekämpa alla typer av diskriminering baserad på kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller tro, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.
Direkt diskriminering. När en person på grund av ras eller etniskt ursprung behandlas mindre förmånligt än en annan person har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.
Indirekt diskriminering. När en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av en viss ras eller ett visst etniskt ursprung jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.
Trakasserier. När ett oönskat beteende som har samband med en persons ras eller etniska ursprung syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.
Repressalier. Orättvis eller grym behandling av någon som framför klagomål om diskriminering eller bistår någon annan som framför klagomål om diskriminering.
HUVUDDOKUMENT
Rådets direktiv 2000/43/EG av den om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, , s. 22).
ANKNYTANDE DOKUMENT
Rådets direktiv (EU) 2024/1499 av den om standarder för likabehandlingsorgan på området likabehandling av personer oavsett ras eller etniskt ursprung, likabehandling i fråga om anställning och yrke oavsett personers religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuella läggning, likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster och om ändring av direktiven 2000/43/EG och 2004/113/EG (EUT L, 2024/1499, ).
Rådets rekommendation av den om romers jämlikhet, inkludering och delaktighet 2021/C 93/01 (EUT L 93, , s. 1).
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – En jämlikhetsunion: EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande (COM(2020) 620 final, ).
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning I – Gemensamma bestämmelser – Artikel 2 (EUT C 202, , s. 17).
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning I – Gemensamma bestämmelser – Artikel 3 (f.d. artikel 2 FEU) (EUT C 202, , s. 17).
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Andra delen – Icke-diskriminering och unionsmedborgarskap – Artikel 19 (f.d. artikel 13 FEG) (EUT C 202, , s. 56).