Skydd för grundvatten mot föroreningar

VIKTIGA PUNKTER

Direktivet omfattar

• kriterier för bedömning av kemisk grundvattenstatus,
• kriterier för identifiering av betydande och ihållande uppåtgående trender i föroreningar av grundvatten och fastställande av utgångspunkter för att vända dessa trender,
• förebyggande och begränsning av indirekta utsläpp (efter filtrering genom jord eller lager under jordytan) av förorenande ämnen i grundvattnet.

Grundvattens kemiska status

Grundvatten anses ha en god kemisk status

• när uppmätta eller förväntade nitratnivåer inte överstiger 50 mg/l, samtidigt som nivåerna för aktiva ämnen i bekämpningsmedel, deras metaboliter och reaktionsprodukter inte överstiger 0,1 µg/l (totalt 0,5 µg/l för alla uppmätta bekämpningsmedel),
• när nivåerna för vissa riskämnen ligger under de tröskelvärden som fastställts av EU-länderna; dessa måste, som minst, omfatta arsenik, kadmium, bly, kvicksilver, ammonium, klorid, sulfat, nitriter, fosfor (total)/fosfater, trikloretylen och tetrakloretylen, samt konduktivitet (vattnets elektriska konduktivitet möjliggör mätning av koncentrationerna av olika metaller som lösts upp i det),
• när koncentrationen av alla andra förorenande ämnen uppfyller den definition om god kemisk status som anges i bilaga V till ramdirektivet för vatten,
• om ett värde som fastställts som kvalitetsstandard eller tröskelvärde överstigs men en undersökning bekräftar, bland annat, att detta inte innebär en betydande miljörisk.

Förekomsten av förorenande ämnen i grundvatten

• Senast den 22 december 2008 måste EU-länderna fastställa ett gränsvärde för varje förorenande ämnen som identifierats i någon av grundvattenförekomsterna på deras territorium och som anses utgöra en risk. Som minst måste de fastställa gränsvärden för de förorenande ämnen som räknas upp ovan. För varje förorenande ämne på listan måste information (i enlighet med definitionen i bilaga III till det här direktivet) tillhandahållas om de vattenförekomster som bedöms vara i riskzonen samt om hur tröskelvärdena fastställdes. Dessa tröskelvärden måste anges i de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som föreskrivs i ramverksdirektivet för vatten. År 2010 publicerade Europeiska kommissionen en rapport baserad på den information EU-länderna lämnat.
• EU-länderna måste identifiera alla betydande och ihållande uppåtgående trender för nivåerna på förorenande ämnen i grundvattenförekomster. För att göra det måste de inrätta ett övervakningsprogram i enlighet med bilaga IV till detta direktiv.
• Med hänsyn till bilaga IV till direktivet måste EU-länderna också fastställa en utgångspunkt för att vända dessa uppåtgående trender. Vändande av trender ska fokuseras på koncentrationer som utgör en risk för förbundna vattenekosystem, beroende terrestra ekosystem, människors hälsa eller legitim användning av vattenmiljön.

Hindra och begränsa utsläpp av föroreningar

• Det åtgärdsprogram som tagits fram för varje avrinningsdistrikt i enlighet med ramdirektivet för vatten måste omfatta åtgärder för att förhindra indirekta utsläpp av alla förorenande ämnen, särskilt de farliga ämnen som anges i punkt 1 till 6 i bilaga VIII till ramdirektivet för vatten, samt de ämnen som anges i punkt 7 till 9 i bilagan, när de bedöms vara farliga. Dessutom måste förorenande ämnen som inte anges som farliga också begränsas om de utgör en verklig eller potentiell risk för förorening.
• Förutom i de fall där annan EU-lagstiftning föreskriver striktare regler, får man i de förebyggande åtgärderna undanta, bland annat, resultaten av godkända direkta utsläpp, förorenande ämnen som finns i så små mängder att de inte utgör någon risk, resultaten av olyckor och naturkatastrofer, eller förorenande ämnen som kommer från utsläpp som de behöriga myndigheterna av tekniska skäl anser vara omöjliga att hindra eller begränsa utan att vidta åtgärder som skulle öka risken för människors hälsa eller miljön eller åtgärder som skulle vara oproportionerligt kostsamma.