Miljöansvar och principen att förorenaren ska betala

VIKTIGA PUNKTER

I direktivet definieras miljöskada som

• skada som avsevärt påverkar miljöstatusen (den ekologiska, kemiska eller kvantitativa statusen) för vattenresurser, enligt definitionen i direktiv 2000/60/EG, EU:s vattendirektiv och direktiv 2008/56/EC, direktivet om en marin strategi,
• skada på mark som leder till avsevärda risker mot människors hälsa,
• skada på skyddade arter och naturliga livsmiljöer som har en negativ påverkan på bevarande enligt definitionen i direktiv 2009/147/EG om bevarande av vilda fåglar och direktiv 92/43/EEG, direktivet om bevarande av naturliga livsmiljöer.

Definitionen innefattar utsläpp av föroreningar i luften (eftersom detta påverkar mark- eller vattenförhållandena), inlandsytvatten och grundvatten samt varje avsiktligt utsläpp i miljön av genmodifierade organismer enligt definitionen i direktiv 2001/18/EG.

Tillämpningsområde

Det finns två scenarier då ansvarighet uppkommer:

1. Miljöskador orsakade av någon av de verksamheter som förtecknas i bilaga III i direktivet, såsom
   • energiindustri,
   • produktion och bearbetning av metall,
   • mineralindustri,
   • kemisk industri,
   • avfallshantering,
   • storskalig produktion av pappersmassa, papper och kartong, textilfärgning och garverier
   • storskalig kött-, mejeri- och livsmedelsproduktion.
2. Miljöskada på skyddade arter och naturliga livsmiljöer (eller överhängande hot mot dem) orsakade av andra yrkesverksamheter än de som förtecknas i bilaga III, samt om företaget har begått ett fel eller varit oaktsamt.

Undantag

Till undantagen hör väpnad konflikt, naturkatastrof, ansvar för sådana miljöskador som täcks av internationella konventioner (t.ex. havsföroreningar) samt kärntekniska risker, som omfattas av Euratomfördraget.

Förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder

• Om det föreligger ett överhängande hot om att skada ska inträffa måste företaget utan dröjsmål vidta de förebyggande åtgärder som behövs.
• Om skada redan har inträffat måste företaget omedelbart informera myndigheterna och vidta åtgärder för att hantera situationen så att ytterligare miljöskador och hot mot människors hälsa undviks, samt vidta lämpliga hjälpåtgärder.

Företaget måste betala för förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder, utom i vissa situationer, t.ex. om skadan orsakades av en tredje part trots lämpliga säkerhetsåtgärder, eller berodde på efterlevnad av en officiell instruktion.

Genomförande

• I en genomföranderapport från 2016 gavs en överblick av erfarenheterna från att ha genomfört direktivet mellan 2007 och 2013 med en utvärdering som genomförts enligt Refit, Europeiska kommissionens program om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat.
• I rapporten bekräftas att direktivet visserligen inte har uppnått sin fulla potential, men att det har fungerat ändamålsenligt för att avhjälpa miljöskador och uppmuntra till förebyggande.

Ändringsförordning (EU) 2019/1010

Direktivet ändrades 2019 genom förordning (EU) 2019/1010 som innebär en samordning och harmonisering av rapporteringsskyldigheterna inom miljölagstiftningen. De nya reglerna, som har varit i kraft sedan den 26 juni 2019 är följande.

• EU-länderna rapporterar sina erfarenheter från genomförandet av detta direktiv till kommissionen. Den information som de måste tillhandahålla föreskrivs i bilaga VI till direktivet och måste insamlas senast den 30 april 2022 och vart femte år därefter.
• Senast den 30 april 2023 och vart femte år därefter ska kommissionen publicera en utvärdering av direktivet baserat på informationen som tillhandahållits av EU-länderna.
• Senast den 31 december 2020 måste kommissionen utveckla riktlinjer som tillhandahåller en gemensam förståelse av begreppet ”miljöskada” enligt definitionen i det här direktivet.