Konventionen om skydd av flyttande vilda djur – Bonnkonventionen

VIKTIGA PUNKTER

• Parterna i konventionen erkänner vikten av att skydda flyttande arter och behovet av att ägna särskild uppmärksamhet åt arter som har en ogynnsam bevarandestatus (skyddsstatus)³.
• För att undvika att flyttande arter blir akut hotade⁴ ska parterna göra följande:
  • Främja, samarbeta om eller stödja forskning om flyttande arter.
  • Träffa överenskommelser om skydd och förvaltning av de flyttande arter som ingår i bilaga II.
• Parterna i konventionen ska försöka skydda akut hotade flyttande arter på följande sätt:
  • Omedelbart skydda flyttande arter som ingår i bilaga I.
  • Bevara eller återställa livsmiljöer för akut hotade arter.
  • Förebygga, avlägsna, kompensera för eller minimera de negativa effekterna av verksamheter eller hinder som stör artens flyttning.
  • Förebygga, minska eller kontrollera hot eller sannolika ytterligare hot mot arten, i den mån detta är möjligt och lämpligt.
• Länder inom en flyttande arts utbredningsområde måste förbjuda fångst av djur som tillhör arter i bilaga I. Vissa undantag får göras, såsom fångst för vetenskapliga ändamål eller för att främja artens föryngring eller överlevnad. Sådana undantag måste vara exakt definierade och begränsas till en viss tid och plats, och bör inte vara till nackdel för arten.
• Skydd och förvaltning av arter som ingår i bilaga II kan kräva internationella överenskommelser.
• Riktlinjer för överenskommelser:
  • Överenskommelser ska syfta till att återställa eller bevara de berörda flyttande arterna.
  • Hela utbredningsområdet för de berörda flyttande arterna ska omfattas av överenskommelsen.
  • Alla länder inom utbredningsområdet ska kunna ansluta sig till överenskommelsen, oavsett om de är parter i konventionen eller inte.
  • Om möjligt ska överenskommelser omfatta flera arter.
• Varje överenskommelse måste innehålla följande information:
  • Namn på den berörda flyttande arten/de berörda flyttande arterna.
  • Artens/arternas utbredningsområde och flyttvägar.
  • Åtgärder för att genomföra överenskommelsen.
  • Förfaranden för tvistlösning.
  • Utseende av en myndighet som ska genomföra överenskommelsen.
• Överenskommelser kan också innehålla bestämmelser om följande:
  • Forskning om arterna.
  • Utbyte av information om de flyttande arterna.
  • Återställande eller bevarande av ett nätverk av lämpliga livsmiljöer för att skydda arterna.
  • Återkommande översyn av arternas bevarandestatus.
  • Nödförfaranden som innebär att skyddsåtgärderna snabbt kan förstärkas.
• En annan typ av överenskommelser kan träffas enligt artikel IV.4 i konventionen. Denna typ av överenskommelser är inte begränsade till arter som ingår i bilaga II till konventionen, utan kan träffas för varje population eller geografiskt åtskild del av populationen av någon art eller underart av vilda djur av vilka en del regelbundet passerar en eller flera nationella jurisdiktionsgränser.
• Parternas konferens är konventionens beslutsfattande organ. Den granskar genomförandet av konventionen och kan anta rekommendationer.
• Konventionen och bilagorna I och II kan ändras.
• Eventuella tvister mellan parterna i konventionen ska lösas genom förhandlingar mellan de berörda parterna. Om tvisten inte kan lösas genom förhandling kan den i stället avgöras genom skiljedom, särskilt vid Permanenta skiljedomstolen i Haag, vars beslut är bindande för parterna.