Europeiska konkurrensnätverket

VIKTIGA PUNKTER

Genom förordningen inrättas ett system med parallella befogenheter som gör det möjligt för alla konkurrensmyndigheter att tillämpa artiklarna 101 och 102. Ärenden hanteras av den myndighet som mottog ett klagomål eller inledde ett förfarande på tjänstens vägnar¹. Överflyttning av ett ärende kan endast bli aktuellt i början av förfarandet i situationer där antingen den myndigheten ansåg att den inte var väl lämpad att handlägga det eller där andra myndigheter ansåg att de också var väl lämpade. En myndighet kan anses vara väl lämpad att handlägga ett ärende när alla tre nedanstående villkor är uppfyllda:

• Det påstådda olagliga beteendet genomförs inom eller har sitt ursprung i dess jurisdiktion.
• Den kan sätta stopp för denna praxis.
• Den kan, eventuellt med hjälp av andra myndigheter, samla in de bevis som behövs för att bevisa den oriktiga gärningen.

Därav följer att följande myndigheter är särskilt väl lämpade att handlägga ett ärende:

• En enda nationell myndighet, när följande villkor bekräftar en relevant anknytning mellan överträdelsen och dess territorium.
• Två eller tre nationella myndigheter som samarbetar och arbetar parallellt när det beteende som är under utredning väsentligt påverkar konkurrensen på deras respektive territorier.
• Kommissionen när ärendet påverkar konkurrensen i fler än tre EU-länder eller är kopplat till andra EU-regler under kommissionens ansvar eller om EU:s intresse kräver att kommissionen antar ett beslut om att utveckla EU:s konkurrenspolitik när en ny konkurrensfråga uppstår eller att säkerställa ett ändamålsenligt genomförande.

Samarbetet om fördelning av ärenden och bistånd inom nätverket omfattar följande:

• Snabb och effektiv fördelning av ärenden.
• Informationsutbyte i början av förfarandet om alla pågående förfaranden inför de olika konkurrensmyndigheterna för att avgöra vilken myndighet som är bäst lämpad att genomföra utredningen.
• Vid behov, överflyttning av ett ärende, normalt inom två månader.

En nationell myndighet får

• avbryta eller avsluta sitt förfarande, men är inte tvungen att göra det, och kan besluta att göra detta när en annan myndighet handlägger, eller har handlagt, ärendet,
• be en annan nationell myndighet om hjälp med att samla in information eller hitta fakta,
• på begäran genomföra en inspektion på kommissionens vägnar.

Alla konkurrensmyndigheter får utbyta och använda konfidentiella uppgifter som de har samlat in under förutsättning att de tillämpar följande skyddsåtgärder för företag och enskilda:

• Respekt för sekretess, såvida inte offentliggörande är nödvändigt för att bevisa konkurrensbegränsande beteende.
• Användning av den utbytta informationen endast för konkurrensärenden.
• Efterlevnad av rätten till försvar för enskilda, särskilt när sanktioner kan åläggas.

Klagande som anmäler ett påstått missbruk till kommissionen har rätt att, i tillämpliga fall, få veta skälen till att deras klagomål avvisas.

Företag som anser sig ha rätt till förmånlig behandling i kartellärenden inom ramen för nationella regler om förmånlig behandling²

• ska lämna in sin ansökan om förmånlig behandling till alla konkurrensmyndigheter som deltar i ärendet,
• ska ge, och får inte senare dra tillbaka, sitt samtycke innan den information de frivilligt tillhandahållit eller hjälpt till att erhålla ges till en annan nätverksmedlem, utom när den myndighet som tar emot informationen
  • också har mottagit en ansökan om förmånlig behandling från företaget,
  • tillhandahåller ett skriftligt åtagande om att inte använda informationen för att ålägga sanktioner mot sökanden, andra juridiska eller fysiska personer eller nuvarande och tidigare anställda som omfattas av åtgärderna för förmånlig behandling.

En enhetlig tillämpning av EU:s konkurrensregler innebär följande:

• Att de nationella myndigheterna
  • inte får avvika från beslut som kommissionen redan har fattat när de fattar egna beslut om avtal, beslut och praxis,
  • ska skicka kommissionen en sammanfattning av ärendet senast 30 dagar innan beslut fattas om det konkurrensbegränsande beteendet.
• Att de nationella myndigheterna tillåts att fatta ett beslut efter de 30 dagarna, under förutsättning att kommissionen inte har inlett något förfarande. Denna får dock lämna skriftliga synpunkter i ärendet.
• Att de nationella myndigheterna har möjlighet att informera kommissionen och nätverket om alla andra fall som rör EU:s konkurrenslagstiftning.

Kommissionen får inleda ett eget förfarande enligt artiklarna 101 och 102, antingen på grund av att den är den första konkurrensmyndigheten att göra detta eller (om det sker efter den ursprungliga tilldelningen av ärendet och den förklarar varför för de nationella myndigheterna) på grund av att

• medlemmar i nätverket avser att fatta motstridiga beslut i ärendet eller beslut som inte är förenliga med EU:s rättspraxis, inte motsätter sig detta eller drar ut på förfarandet i ärendet alltför länge,
• det finns ett behov av att anta ett kommissionsbeslut för att utveckla EU:s konkurrenspolitik.

Så snart som kommissionen har inlett ett förfarande får de nationella myndigheterna inte ingripa på samma rättsliga grund mot samma företags avtal eller samordnade förfaranden på samma relevanta geografiska marknad och produktmarknad.

Tillkännagivandet

• ses över regelbundet av de nationella myndigheterna och kommissionen,
• ersätter kommissionens meddelande från 1997 om samarbete mellan kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter för handläggning av ärenden som omfattas av artiklarna 81 och 82 (numera artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget) i fördraget.