Genom direktiv 2009/123/EG ändrades direktiv 2005/35/EG för att förbättra reglerna om föroreningar förorsakade av fartyg och se till att de personer som är ansvariga för utsläpp av förorenande ämnen omfattas av lämpliga sanktioner. Direktivet ställer krav på EU-länderna att införa regler om privaträttsliga juridiska personers3, exempelvis företags, ansvar.
I direktiv 2009/123/EG ställs också krav på att EU-ländernas nationella myndigheter ser till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner tillämpas, även i mindre allvarliga fall. De måste samarbeta när ett fartyg förklarats skyldigt till olaga utsläpp inom deras ansvarsområde innan fartyget anlöper en hamn i ett annat EU-land.
Det har tillämpats sedan den . EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den .
Genom Prestiges förlisning i november 2002 och Erikas förlisning i december 1999 uppmärksammades behovet av effektivare åtgärder mot föroreningar orsakade av fartyg. Olyckor är emellertid inte den främsta källan till föroreningar: den största mängden föroreningar orsakas av avsiktliga utsläpp (tankrengöringsarbeten och utsläpp av spillolja).
Dessa regler införlivar delar av 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg och 1978 års protokoll till denna konvention (den så kallade Marpol-konventionen) i EU-lagstiftningen. På så vis blir det möjligt att harmonisera tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (EUT L 255, , s. 11–21)
Fortlöpande ändringar av direktiv 2005/35/EG har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.
senast ändrad