Sjötransport – tillhandahållande av tjänster, konkurrens, orättvis prissättning och tillgång till sjöhandel
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGARNA?
De syftar till att organisera sjötransport i enlighet med de principer som fastställs i EU:s lagstiftning om tillhandahållande av tjänster, konkurrens och fri tillgång till marknaden inom sjötransport.
VIKTIGA PUNKTER
Frihet att tillhandahålla tjänster
Förordning (EEG) nr 4055/86
-
ger medborgare i EU-länderna (och företag i länder utanför EU som använder fartyg registrerade i ett EU-land och som kontrolleras av EU-medborgare) rätten att transportera passagerare eller gods till sjöss mellan en hamn i ett EU-land och en hamn eller offshore-anläggning i något annat EU-land,
-
kräver att nationella restriktioner som gäller transport av gods till fartyg under inhemsk flagg avvecklas eller anpassas, och förhindrar införandet av nya restriktioner,
-
upprättar ett förfarande i de fall då EU-länders linjerederier inte har faktisk möjlighet att bedriva transport till och från det berörda landet utanför EU,
-
utökar bestämmelserna i denna förordning till att avse medborgare i ett land utanför EU som är etablerade i EU.
Förordning (EEG) nr 3577/92 berör särskilt friheten att tillhandahålla sjötransporttjänster inom EU-länder (”sjöfartscabotage”*).
Orättvis prissättning inom sjötransport
Förordning (EEG) nr 4057/86
-
ger EU rätten att tillämpa gottgörande skatter för att skydda rederier i EU-länder från orättvis prissättningspraxis gentemot rederier från länder utanför EU. Dessa gottgörande skatter kan införas efter en utredning som påvisar att skada har skett till följd av orättvis prissättning och att EU:s intressen tvingar fram ett ingripande,
-
gällande undersökning av skada fastslår lämpliga faktorer och indikatorer som ska tas i beaktande, t.ex. en minskning av rederiets marknadsandel eller vinst, eller påverkan på anställning,
-
fastslår ett förfarande för klagomål, samråd och fortlöpande utredningar.
Fri tillgång till sjöhandel
Förordning (EEG) nr 4058/86
-
gäller när åtgärder av ett land utanför EU eller dess företrädare begränsar fri tillgång till transport av last i linjetrafik, bulklast eller annan last av rederier i EU-länder eller av fartyg registrerade i ett EU-land (utom då åtgärderna vidtas enligt Förenta nationernas konvention),
-
medger samordnade åtgärder av EU till följd av framställan gjord av ett EU-land till Europeiska kommissionen. Sådana åtgärder kan bestå av diplomatisk uppvaktning i länder utanför EU och motåtgärder riktade mot berörda rederier,
-
tillåter liknande samordnade åtgärder att vidtas på begäran av ett annat land som tillhör Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling med vilket ett ömsesidigt arrangemang har ingåtts.
Konkurrensregler
Allmänna konkurrensregler inom EU som fastställts i förordning (EG) nr 1/2003 är även tillämpliga för sjötransportsektorn inom EU. Dock gäller, i enlighet med rådets förordning (EG) nr 246/2009, att kommissionen kan göra undantag för vissa typer av samarbete mellan rederier som bedriver linjetrafik* (konsortier*). Kommissionen antog följaktligen förordning (EG) nr 906/2009, som tillåter dessa undantag, och utökade dess giltighetsperiod till den 25 april 2020 genom förordning (EU) nr 697/2014.
VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGARNA FÖR?
-
Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 har tillämpats sedan den 1 januari 1987.
-
Rådets förordningar (EEG) nr 4057/86 och (EEG) nr 4058/86 har tillämpats sedan den 1 juli 1987.
-
Rådets förordning (EG) nr 1/2003 har tillämpats sedan den 1 maj 2004.
-
Rådets förordning (EG) nr 246/2009 har tillämpats sedan den 14 april 2009.
-
Kommissionens förordning (EG) nr 906/2009 har tillämpats sedan den 26 april 2010.
BAKGRUND
Mer information finns här:
* VIKTIGA BEGREPP
Cabotage: när ett företag som transporterar gods och är registrerat i ett EU-land genomför nationella transporter i ett annat EU-land.
Linjetrafik: reguljär transport av gods längs en viss rutt eller rutter mellan hamnar, på tidigare aviserade datum och tider, som finns tillgängliga för betalande transportanvändare även om det sker på tillfällig grund.
Konsortium: Avtal (eller en uppsättning avtal) mellan två eller flera rederier som tillhandahåller internationella sjöfartstjänster i linjetrafik enbart i syfte att transportera gods som härrör till en eller flera branscher. Deras syfte är att tillhandahålla en gemensam sjötransporttjänst som är bättre än den tjänst som varje enskild medlem hade kunnat erbjuda individuellt (t.ex. utan konsortiet).
HUVUDDOKUMENT
Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan EU-länder och med tredje land (EGT L 378, 31.12.1986, s. 1–3).
Fortlöpande ändringar av förordning (EEG) nr 4055/86 har införlivats i originaldokumentet. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.
Rådets förordning (EEG) nr 4057/86 av den 22 december 1986 om orättvis prissättning inom sjötransport (EGT L 378, 31.12.1986, s. 14–20).
Rådets förordning (EEG) nr 4058/86 av den 22 december 1986 om samordnade åtgärder för att säkerställa fri tillgång till last inom sjöhandel (EGT L 378, 31.12.1986, s. 21–23).
Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1–25).
Se den konsoliderade versionen.
Rådets förordning (EG) nr 246/2009 av den 26 februari 2009 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget om vissa kategorier av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan rederier i linjetrafik (konsortier) (kodifierad version) (EUT L 79, 25.3.2009, s. 1–4).
Kommissionens förordning (EG) nr 906/2009 av den 28 september 2009 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget om vissa kategorier av avtal, beslut och samordnade förfaranden mellan rederier i linjetrafik (konsortier) (EUT L 256, 29.9.2009, s. 31–34).
Se den konsoliderade versionen.
Senast ändrat 17.10.2016