Deponering av avfall

VIKTIGA PUNKTER

• Deponier indelas i tre kategorier:
  • Deponier för farligt avfall.
  • Deponier för icke-farligt avfall.
  • Deponier för inert avfall (avfall som inte kan brytas ned eller brännas, t.ex. grus, sand och sten).
• EU-länderna måste genomföra nationella strategier för att gradvis minska mängden biologiskt nedbrytbart avfall som går till deponi.
• Deponianläggningar får inte ta emot begagnade däck eller avfall som är flytande, brandfarligt, explosivt eller frätande. De får inte heller ta emot avfall från medicinska eller veterinärmedicinska verksamheter.
• Endast avfall som har behandlats får deponeras.
• Kommunalt avfall får gå till deponier för icke-farligt avfall.
• De nationella myndigheterna måste se till att det pris som huvudmannen (den fysiska eller juridiska person som är ansvarig för en deponi) tar ut för att ta hand om avfall täcker alla kostnader från det att anläggningen öppnas till det att den läggs ned.
• Huvudmän för deponier måste ansöka om tillstånd och lämna information om
  • sökandens identitet, samt huvudmannens identitet om någon annan än huvudmannen ansöker,
  • vilken typ och mängd av avfall som ska deponeras,
  • platsen och dess kapacitet, samt planer för drift, övervakning och kontroll,
  • metoder för att förebygga och minska föroreningar,
  • hur stängning och efterbehandling av platsen ska gå till.
• År 2014 antogs ändringsdirektivet 2014/52/EU för att stärka kvaliteten på förfarandet för bedömning av projektens miljöpåverkan enligt direktiv 2011/92/EU (se sammanfattning). Detta behövdes för att säkerställa konsekvens och synergi med andra områden av EU:s lagstiftning och politik.
• I beslut 2003/33/EG fastställs kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier.

Ändringsdirektiv (EU) 2018/850

• Direktiv 1999/31/EG har ändrats genom direktiv (EU) 2018/850 för att stödja EU:s övergång till en cirkulär ekonomi.
• Genom direktiv (EU) 2018/850 införs följande:
  • Begränsningar för deponering från och med 2030 för allt avfall som är lämpligt för materialåtervinning eller annan resurs- eller energiåtervinning.
  • Målet att andelen kommunalt avfall som deponeras ska begränsas till 10 % senast 2035.
  • Regler för hur man ska beräkna om målen för kommunalt avfall har uppnåtts samt krav på att EU-länderna ska införa ett effektivt system för kvalitetskontroll och spårbarhet för deponerat kommunalt avfall.
  • Krav på att kommissionen, tillsammans med Europeiska miljöbyrån, ska utarbeta rapporter för tidig varning tre år före varje tidsfrist. Syftet med rapporterna är att upptäcka brister i uppnåendet av målen och rekommendera åtgärder.
  • Möjligheter för EU-länderna att använda ekonomiska styrmedel och andra åtgärder för att uppmuntra tillämpning av avfallshierarkin¹ som infördes enligt direktiv 2008/98/EG, ramdirektivet om avfall (se sammanfattning).