Utökat samarbete med Schweiz, Norge och Island: Luganokonventionen

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpning

Konventionen tillämpas på domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

Den gäller inte följande:

• Skattefrågor, tullfrågor eller förvaltningsrättsliga frågor.
• Fysiska personers ställning och rättskapacitet.
• Makars förmögenhetsförhållanden.
• Testamenten och arv.
• Konkurs eller företagssammansättning.
• Socialförsäkringar eller skiljedomsförfaranden.

En hög grad av rörlighet för domar

Konventionen undertecknades av Europeiska gemenskapen, Danmark, Island, Norge och Schweiz och skulle träda i kraft så snart den ratificerats av parterna. Danmark var en separat avtalsslutande part i denna konvention, eftersom landet valt att inte omfattas av den dåvarande Bryssel I-förordningen (rådets förordning (EG) nr 44/2001), som sedermera ersattes av förordning (EU) nr 1215/2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.

Parterna lämnar sina ratificeringsinstrument till det schweiziska förbundsrådet som är konventionens depositarie. Efter konventionens ikraftträdande kan följande länder också ansluta sig till den:

• Framtida medlemmar av Europeiska frihandelssammanslutningen.
• EU-länder som agerar på vissa icke-europeiska territoriers vägnar när dessa ingår i deras territorium (t.ex. franska utomeuropeiska territorier såsom Nouméa) eller för vars yttre relationer de ansvarar.
• Alla andra stater, under förutsättning att de undertecknande parterna enhälligt godkänner detta.

Baserad på de regler som tillämpas mellan EU:s medlemsstater

Konventionen följer EU:s nuvarande regler om domstolars behörighet och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område mellan EU-länderna. Det innebär att liknande regler tillämpas i EU och i Schweiz, Norge och Island. Konventionen underlättar också det ömsesidiga erkännandet och verkställigheten av domar som har meddelats av nationella domstolar i dessa länder.

Konventionen föreskriver som allmän regel att talan mot den som är lagligen bosatt i någon av de undertecknande staterna ska väckas vid domstol i den staten, oavsett i vilken stat personen är medborgare. Inom vissa områden anger konventionen dock särskilda behörighetsregler, till exempel i fråga om följande:

• Kontrakt: Domstolarna i det land där skyldigheten ska verkställas är behöriga.
• Underhåll: Domstolarna på den plats där underhållsborgenären (dvs. den person som ska motta betalningarna enligt en dom) är bosatt eller har sin stadigvarande vistelseort är behöriga.
• Skadestånd utanför avtalsförhållanden (när en oriktig gärning, en överträdelse av en rättighet eller underlåtenhet ger upphov till skada på en person eller dennes egendom som kan leda till civilrättsliga sanktioner): Domstolarna på den plats där skadan uppkom eller kan komma att uppkomma är behöriga.

I konventionen fastställs även särskild behörighet i ärenden som gäller

• försäkringstvister,
• konsumentavtal, och
• tvister om anställningsavtal.

I tvister som gäller nyttjanderätt (nyttjanderättshavares besittning av mark eller fast egendom) och sakrätt i fast egendom har domstolarna i den konventionsstat där egendomen är belägen exklusiv behörighet.

Ett antal protokoll har fogats till konventionen, bland annat för att säkerställa att den tolkas enhetligt.