Europeiskt betalningsföreläggande

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Det europeiska betalningsföreläggandet ska tillämpas på privaträttens område om minst en av parterna bor i ett annat EU-land än det där ansökan om ett betalningsföreläggande görs.

Betalningsföreläggandet tillämpas inte när det gäller

• skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor,
• statens ansvar för handlingar och underlåtenhet vid utövandet av statens myndighet,
• makars förmögenhetsförhållanden,
• konkurs, ackord och liknande förfaranden,
• social trygghet,
• utomobligatoriska fordringar, såvida det inte fanns ett avtal mellan parterna eller betalningsskyldighet medgivits eller fordringarna avser fastställda skulder som uppstått på grund av gemensamt ägande av egendom.

Ansökningsförfarandet

• Förordningen innehåller ett standardformulär som ska användas vid ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande hos domstol.
• Fordringen måste avse ett bestämt belopp som har förfallit till betalning när ansökan lämnas in.
• Domstolarnas behörighet bestäms av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1215/2012.
• Den domstol till vilken en ansökan har gjorts prövar snarast möjligt om de olika villkoren är uppfyllda (gränsöverskridande karaktär hos fall på privaträttens område, domstolens behörighet osv.) och om fordran förefaller välgrundad.
• Domstolen måste underrätta sökanden om skälen till att den avvisar en ansökan. Beslut om att avvisa ansökan kan inte överklagas, men sökanden kan göra en ny ansökan om ett europeiskt betalningsföreläggande eller använda sig av något annat förfarande som finns tillgängligt enligt lagstiftningen i ett EU-land.

Utfärda ett europeiskt betalningsföreläggande

• Om villkoren för detta är uppfyllda utfärdar domstolen ett europeiskt betalningsföreläggande snarast möjligt, normalt inom 30 dagar från det att ansökan lämnats in.
• Ett europeiskt betalningsföreläggande utfärdas enbart på grundval av de uppgifter sökanden har lämnat och om fordran förefaller vara välgrundad.
• Såvida inte svaranden lämnar in ett bestridande till den domstol som utfärdat betalningsföreläggandet erkänns det automatiskt och verkställs i andra EU-länder utan att svaranden har ytterligare möjlighet att motsätta sig dess erkännande.
• Verkställighetsförfaranden regleras av den nationella lagstiftningen i det EU-land där det europeiska betalningsföreläggandets verkställighet begärs.

Delge svaranden ett europeiskt betalningsföreläggande

Ett europeiskt betalningsföreläggande delges svaranden i enlighet med den nationella lagstiftningen i det land där det delgivs. De sätt som ett europeiskt betalningsföreläggande kan delges på, antingen med eller utan bevis på att svaranden mottagit handlingen, anges i förordningen.

Bestrida ett europeiskt betalningsföreläggande

• Svaranden kan lämna in ett bestridande till den domstol som utfärdade betalningsföreläggandet. Detta måste avsändas inom 30 dagar efter delgivningen av föreläggandet.
• Om svaranden lämnar in ett bestridande, går det ordinarie civilrättsliga förfarandet vidare vid de behöriga domstolarna i det EU-land där det europeiska betalningsföreläggandet utfärdades, såvida sökanden inte väljer att avbryta förfarandet.

Svaranden kan ansöka om förnyad prövning av det europeiska betalningsföreläggandet hos den behöriga domstolen efter det att 30-dagarsfristen för att lämna in ett bestridande gått ut om

• betalningsföreläggandet har delgivits utan att svaranden fått ett mottagningsbevis och delgivningen inte skett i tillräckligt god tid för att svaranden skulle haft möjlighet att förbereda sitt svaromål,
• svaranden utan egen förskyllan har varit förhindrad att bestrida fordran på grund av force majeure eller exceptionella omständigheter,
• det är uppenbart att betalningsföreläggandet har utfärdats felaktigt.

Om domstolen avslår svarandens ansökan har det europeiska betalningsföreläggandet fortsatt rättsverkan. Om domstolen i stället beslutar att en förnyad prövning är motiverad förlorar det europeiska betalningsföreläggandet sin giltighet.