Överträdelser av EU-lagstiftningen

VIKTIGA PUNKTER

Underlåtenhet att uppfylla skyldigheter enligt EU-lagstiftningen kan bero på

• rättsliga eller administrativa beslut eller förfaranden,
• positiva åtgärder (antagande av åtgärder som strider mot EU-lagstiftningen eller underlåtelse att avskaffa åtgärder som gör detta),
• negativa åtgärder (förseningar i genomförandet av EU-lagstiftning eller underlåtenhet att underrätta kommissionen om genomförandet).

Överträdelseförfarandet

Det rättsliga förfarandet i Europeiska unionens domstol

• inleds vanligtvis av kommissionen, men kan även inledas av ett annat EU-land,
• inleds mot EU-landet i fråga, även om det är regeringen, parlamentet eller federala eller subnationella organ som ansvarar för de brister som anses föreligga.

Förfarandet går till på följande sätt:

• Kommissionen eller ett EU-land anger att ett visst EU-land kan ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter.
• Kommissionen översänder en formell underrättelse till landet i fråga, med en förfrågan om ytterligare upplysningar. Landet i fråga måste lämna in ett utförligt svar inom en viss tidsfrist (vanligtvis två månader).

• På grundval av detta svar kan kommissionen
  • avge ett motiverat yttrande (en formell begäran om efterlevnad av EU-lagstiftningen, där EU-landet i fråga uppmanas att underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att efterleva denna inom en viss tid, vanligtvis två månader), eller
  • avsluta ärendet, om problemen med EU-landet i fråga har lösts utan att kommissionen behövt fullfölja förfarandet.
• Om landet i fråga inte rättar sig efter kommissionens yttrande inom den tid som angivits, får kommissionen föra ärendet vidare till Europeiska unionens domstol.
• Om ett annat EU-land har inlett förfarandet kan det föra ärendet vidare till domstolen även om kommissionen inte avger ett motiverat yttrande.
• Domstolen kan beordra ett EU-land som den anser bryter mot EU-lagstiftningen att vidta vissa åtgärder.
• Om kommissionen anser att landet inte rättar sig efter domstolens dom, kan den hänskjuta ärendet till domstolen en andra gång och ange storleken på de böter som den anser att landet bör betala.
• Om domstolen finner att domen fortfarande inte följs, kan den förelägga landet att betala ett standardbelopp och/eller vite.
• Om kommissionen hänskjuter ett EU-land till domstolen därför att det inte har meddelat nationella åtgärder för att genomföra EU-lagstiftningen, kan den samtidigt begära att domstolen ska utdöma ekonomiska sanktioner. I sådana fall kan domstolen ålägga vite vid den första domen.