VIS-förordningen

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 767/2008 om informationssystemet för viseringar och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen)

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Genom förordningen införs Informationssystemet för viseringar (VIS) och fastställs förfaranden och villkor för utbyte av uppgifter om viseringar som rör ansökningar om viseringar för kortare vistelse mellan Europeiska unionens (EU) medlemsstater som har undertecknat Schengen (avtal och konvention).

VIKTIGA PUNKTER

Observera: förordningen har ändrats flera gånger. I den här sammanfattningen presenteras förordningens innehåll med ändringarna, i de fall där ändringarna faktiskt trätt i kraft.

Syfte

Syftet med VIS, som ursprungligen inrättades genom beslut 2004/512/EG, är att förbättra genomförandet av den gemensamma viseringspolitiken, konsulärt samarbete och samråd mellan de centrala viseringsmyndigheterna genom att

• underlätta förfarandet vid viseringsansökningar,
• förebygga ”visashopping”,
• underlätta kampen mot bedrägerier,
• underlätta kontrollen vid gränsövergångar vid de yttre gränserna och de nationella territorierna,
• bidra med att identifiera personer som inte uppfyller kraven för att komma in, uppehålla sig eller vara bosatta i de nationella territorierna,
• underlätta tillämpningen av förordning (EU) nr 604/2013 som avgör vilken medlemsstat som ansvarar för att pröva asylansökan av en medborgare i ett land utanför EU (se sammanfattning),
• bidra till att förebygga hot mot medlemsstaternas inre säkerhet.

I särskilda fall kan nationella myndigheter och Europol begära åtkomst till uppgifter som läggs in i VIS i syfte att förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott och andra grova brott.

Följande uppgiftskategorier registreras i VIS:

• Alfanumeriska uppgifter om den sökande och om de sökta, utfärdade, vägrade, ogiltigförklarade, återkallade eller förlängda viseringarna.
• Fotografier.
• Fingeravtryck.
• Länkar till föregående viseringsansökningar och till ansökningsakter för personer som reser tillsammans.

Uppgiftskategorier som registreras i den gemensamma databasen för identitetsuppgifter

Följande uppgifter registreras i den gemensamma databasen för identitetsuppgifter (CIR):

• Efternamn, förnamn, födelsedatum, kön.
• Efternamn vid födelsen (tidigare efternamn), födelseort och födelseland, nuvarande medborgarskap och medborgarskap vid födseln.
• Information om resehandlingar, bl.a. följande:
  • Typ och nummer.
  • Utfärdande land.
  • Utfärdande myndighet.
  • Sista giltighetsdag.

Åtkomst till VIS

• Endast vederbörligen bemyndigad personal vid viseringsmyndigheter får registrera, ändra eller radera VIS-uppgifter.
• Endast vederbörligen bemyndigad personal vid viseringsmyndigheter och myndigheter som utför kontroller vid de yttre gränsövergångarna, invandrings- och asylkontroller får ta hjälp av VIS.
• Myndigheter med åtkomst till VIS måste försäkra att
  • användningen är begränsad till vad som är nödvändigt, lämpligt och proportionerligt för att de ska kunna utföra sina arbetsuppgifter,
  • de som ansöker och innehar viseringar inte diskrimineras och att deras människovärde och integritet respekteras.

Datainmatning av viseringsmyndigheterna

• Viseringsmyndigheten skapar ansökningshandlingar. En ansökan är antagbar om den uppfyller den viseringskodex som fastställts i ändringsförordning (EG) nr 810/2009 (se sammanfattning). Viseringsmyndigheten registrerar de uppgifter som anges i artikel 9 i förordning (EG) nr 767/2008 i VIS.
• Viseringsmyndigheten lägger till andra uppgifter där beslut har fattats om utfärdande av visering, till exempel
  • utfärdande myndighet,
  • typ av visering,
  • viseringsmärkets nummer,
  • området där viseringsinnehavaren har rätt att resa,
  • start- och slutdatum för viseringens giltighet,
  • antal tillåtna inresor på det territorium som viseringen gäller.
• Skälen måste specificeras när ett beslut har fattats för att
  • avslå, upphäva eller återkalla en visering, eller
  • förlänga dess giltighetstid.

Användningen av VIS

VIS används

• av behöriga viseringsmyndigheter som prövar ansökningar och beslut som avser de ansökningarna,
• mellan centrala viseringsmyndigheter för samråd och begäran om dokument,
• av behöriga viseringsmyndigheter för rapporter och statistik (utan att enskilda sökanden identifieras).

Andra myndigheters åtkomst till VIS-uppgifter

• Genom ändringsförordning (EU) 2017/2226, som införde in- och utresesystemet för EU (se sammanfattning), blev gränskontrollerna mer effektiva och snabbare med hjälp av en säker kommunikationskanal mellan in- och utresesystemets centrala system och centrala VIS. Direkt samråd mellan in- och utresesystemet för EU och VIS är bara möjligt om det föreskrivs i både förordning (EG) nr 767/2008 och förordning (EU) 2017/2226.
• Viseringsmyndigheter som använder VIS får ta hjälp av in- och utresesystemet för EU via VIS
  • vid granskning av och beslut om viseringsansökningar,
  • för att hämta in och exportera viseringsuppgifter direkt från VIS till in- och utresesystemet för EU om en visering ogiltigförklaras, återkallas eller förlängs.
• Gränsmyndigheter som använder in- och utresesystemet för EU får ta hjälp av VIS från in- och utresesystemet för EU för att
  • hämta in uppgifter som gäller visering direkt från VIS och importera dem till in- och utresesystemet för EU,
  • kontrollera viseringens äkthet och giltighet,
  • kontrollera om viseringsfria tredjelandsmedborgare som inte har registrerats i en individuell fil i in- och utresesystemet tidigare registrerats i VIS,
  • kontrollera (i de fall en viseringsinnehavares identitet kontrolleras med fingeravtryck) en viseringsinnehavares identitet med fingeravtryck mot VIS.
• Myndigheter som är behöriga att utföra kontroller inom medlemsstaternas område får göra sökningar i uppgifter uteslutande för att kontrollera en viseringsinnehavares identitet och/eller viseringens äkthet och/eller om villkoren för inresa, vistelse eller bosättning är uppfyllda.
• Nationella myndigheter med ansvar för asyl kan också få åtkomst till uppgifterna, uteslutande för att
  • avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan, och
  • pröva en asylansökan.

Drift av VIS

• Sedan juni 2018 har Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA) ansvarat för den operativa förvaltningen av det centrala VIS och de nationella gränssnitten som ansluter till medlemsstaternas nationella system.
• Den operativa förvaltningen av VIS består av alla de arbetsuppgifter som krävs för att VIS ska kunna fungera dygnet runt, alla dagar i veckan. Här ingår det underhållsarbete och den tekniska utveckling som krävs för att se till att systemet fungerar med en tillfredsställande driftkvalitet.
• Varje medlemsstat i EU ansvarar för
  • utveckling, organisering, förvaltning, drift och underhåll av dess nationella system,
  • datasäkerheten före och under överföringen till dess nationella gränssnitt och att anta en dataskyddsplan för att åstadkomma detta,
  • hantering av åtkomst till VIS av vederbörligen bemyndigad personal vid behöriga nationella myndigheter,
  • kostnaderna för systemen.
• Uppgifter i VIS får inte föras vidare till länder utanför EU eller internationella organisationer om det inte är avgörande för att bekräfta identiteten för tredjelandsmedborgare i enskilda fall.

Datasäkerhet, ansvar och skydd

• En medlemsstat som har registrerat uppgifterna i VIS måste se till att de är säkra innan och under överföringen till det nationella gränssnittet. Varje land måste se till att de uppgifter som mottagits från VIS är säkra samt anta en säkerhetsplan för dess eget nationella system.
• Varje person eller land som lidit skada till följd av en otillåten behandling eller någon annan åtgärd som är oförenlig med förordning (EG) nr 767/2008 har rätt till ersättning från det land som är ansvarigt för skadan.
• Varje land och eu-Lisa måste föra register över behandlingen av uppgifter inom VIS, samt register över den vederbörligen bemyndigade personal som registrerar eller hämtar in uppgifter.
• Varje medlemsstat ska se till att en nationell tillsynsmyndighet som utsetts i enlighet med förordning (EU) 2016/679 (se sammanfattning) kontrollerar att behandlingen av personuppgifter sker på ett lagenligt sätt i det landet. Den europeiska datatillsynsmannen ska kontrollera eu-Lisas verksamhet.

Tillämpning

Som ett Schengen-redskap gäller denna förordning medlemsstater, med undantag för Irland. Danmark har i likhet med Island, Norge och Schweiz beslutat att genomföra förordningen.

Nyligen genomförda ändringar av förordning (EG) nr 767/2008

I syfte att hantera säkerhetsutmaningar och ändra migrationsmönster pågår insatser för att få EU:s olika informationssystem att samverka. Förordning (EG) nr 767/2008 har därför ändrats flera gången för att ta hänsyn till detta arbete – även om det ännu inte fattats beslut om från vilket datum dessa förändringar ska tillämpas, dock tidigast 2023. Dessa ändringar är följande:

• Förordning (EU) 2019/817 om interoperabilitet mellan EU-informationssystem på området rättvisa, frihet och säkerhet (se sammanfattning).
• Förordning (EU) 2021/1134 om ändring av förordning (EG) nr 767/2008, samt två nära anknytande texter, viseringskodex (förordning (EG) nr 810/2009 – se sammanfattning) och kodex om Schengengränserna (förordning (EU) 2016/399 – se sammanfattning). Den stärker bland annat de bakgrundskontroller som genomförs innan beslut fattas om beviljande av visering.
• Förordning (EU) 2021/1152 om ändring av förordning (EG) nr 767/2008 om interoperabiliteten mellan VIS och EU-systemet för reseuppgifter och resetillstånd som inrättats under förordning (EU) 2018/1240 (se sammanfattning).

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

• Tillämpningen av förordning (EG) nr 767/2008 fastställdes av Europeiska kommissionen enligt dess artikel 48.3. VIS inledde sin verksamhet den 11 oktober 2011.
• Förordningens artiklar 26, 27, 32, 45, 48.1, 48.2, 48.4 och 49 har gällt sedan den 2 september 2008.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Informationssystemet för viseringar (VIS) (Europeiska kommissionen)
• IT-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (Europeiska unionens råd)

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 767/2008 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1726 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA), om ändring av förordning (EG) nr 1987/2006 och rådets beslut 2007/533/RIF och om upphävande av förordning (EU) nr 1077/2011 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 99).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1240 av den 12 september 2018 om inrättande av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) och om ändring av förordningarna (EU) nr 1077/2011, (EU) nr 515/2014, (EU) 2016/399, (EU) 2016/1624 och (EU) 2017/2226 (EUT L 236, 19.9.2018, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Rådets beslut 2004/512/EG av den 8 juni 2004 om inrättande av Informationssystemet för viseringar (VIS) (EUT L 213, 15.6.2004, s. 5).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 03.08.2023