Genom direktivet kan offer för våld, särskilt våld i nära relationer och olaga förföljelse, fortsätta att åtnjuta skydd mot brottslingar när de flyttar till ett annat EU-land.
I direktivet fastställs regler som gör att en domare eller motsvarande auktoritet i ett EU-land kan utfärda en europeisk skyddsorder när den skyddade personen flyttar till ett annat EU-land.
Det fungerar tillsammans med förordning (EU) nr 606/2013, som inför en enkel certifieringsprocess så att en order som utfärdas i ett EU-land snabbt och lätt kan erkännas i ett annat.
VIKTIGA PUNKTER
För att utfärda en europeisk skyddsorder måste det finnas en befintlig nationell skyddsåtgärd på plats i det EU-landet, som ålägger ett eller flera av följande förbud eller begränsningar för personen som är orsak till fara för den skyddade personen:
Tillträdesförbud till vissa platser eller definierade områden där den skyddade personen bor eller är på besök.
Förbud mot eller begränsning av kontakt i någon form med den skyddade personen, däribland på telefon, e-post eller vanlig post, fax eller någon annan metod.
Förbud mot eller begränsning av att komma närmare den skyddade personen än ett fastställt avstånd.
Utfärdande av order
Det finns flera villkor, däribland att
den skyddade personen bestämmer sig för att bo eller uppehålla sig, eller redan bor eller uppehåller sig, i ett annat EU-land,
den skyddade personen själv begär ordern,
personen som är orsak till fara har rätt att höras och invända mot skyddsåtgärden, om personen inte hade rätt att göra det innan den ursprungliga skyddsåtgärden antogs.
Ordern kan begäras i antingen det EU-land där den skyddade personen för närvarande bor eller uppehåller sig (det verkställande landet) eller det där ordern kommer att utfärdas (det utfärdande landet).
Icke-erkännande av en order
Det utfärdande landet kan vägra att erkänna en order av ett antal skäl, däribland följande:
Ordern är inte fullständig eller har inte slutförts inom den tidsram som fastställts av det utfärdande landet.
Skyddsåtgärden gäller en handling som inte är en brottslig gärning i det verkställande landet.
Skyddsåtgärden ålägger inte ett eller flera av de förbud eller begränsningar som fastställs ovan.
Om det verkställande landet vägrar att erkänna ordern, måste det
vederbörligen informera den skyddade personen och det utfärdande landet om att ordern inte har erkänts, och förklara varför,
informera den skyddade personen om möjligheten att begära en skyddsåtgärd enligt hans/hennes nationella lag,
informera den skyddade personen om eventuella grunder för överklagande av beslutet enligt hans/hennes nationella lag.
Verkställande av order
Det verkställande landet ansvarar för att vidta och verkställa åtgärder för att utföra ordern. Om ordern överträds kan landet
påföra straffrättsliga påföljder och eventuella andra åtgärder om överträdelsen är en brottslig gärning i det landet,
fatta andra beslut med anledning av överträdelsen,
vidta en brådskande och tillfällig åtgärd för att avbryta överträdelsen i avvaktan på ett följdbeslut av det utfärdande landet.
VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?
Det trädde i kraft den . EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den .
BAKGRUND
Se ”Offer” på Europeiska kommissionens webbplats om rättsliga frågor.
RÄTTSAKT
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den om den europeiska skyddsordern (EUT L 338, , s. 2–18)
ANKNYTANDE RÄTTSAKTER
Europaparlamentets och rådets förordning 606/2013 av den om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor (EUT L 181, , s. 4–12)