Avtalsförpliktelser i EU – om fastställande av vilken nationell lag som är tillämplig

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 593/2008 – tillämplig lag för avtalsförpliktelser

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

• I förordningen fastställs EU-regler för att avgöra vilken nationell lag som bör tillämpas på avtalsförpliktelser på privaträttens område där mer än ett land är inblandat.
• Förordningen, som kallas Rom I, tillämpas parallellt med två andra förordningar, Rom II (utomobligatoriska förpliktelser) och Rom III (skilsmässa och hemskillnad) för att fastställa tillämplig lag i olika typer av frågor på privaträttens område.

VIKTIGA PUNKTER

Förordningen gäller inte skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor, eller bevisfrågor och processuella frågor under rättsliga förfaranden. Den ska heller inte tillämpas på skyldigheter, däribland de som gäller:

• En fysisk persons rättsliga status eller rättskapacitet.
• Familjeförhållanden.
• Makars förmögenhetsförhållanden.
• Dokument som garanterar betalning av en viss summa pengar, såsom växlar, checkar och löpande skuldebrev.
• Skiljedomsavtal och avtal om val av domstol.
• Lagreglerna om bolag, föreningar och andra juridiska personer.
• Truster.
• Diskussioner som föregår innan ett avtal undertecknas.

Den tillämpliga lagens omfattning

Förordningen fastställer tillämplig nationell lagstiftning om olika aspekter i avtal, däribland:

• Hur ett avtal ska tolkas och vad som måste göras för att uppfylla dess villkor.
• Följderna vid avtalsbrott, inbegripet uppskattning av skadans omfattning.
• Olika sätt att få förpliktelserna att upphöra (t.ex. betalning, ersättning, hävning av avtal), preskription* och andra rättighetsförluster som följer av utgången av en frist.
• Följderna av avtalets ogiltighet.

Val av lag

• Parterna i ett avtal kan välja tillämplig lag.
• Den kan appliceras på endast en del av eller hela avtalet.
• Tillämplig lag kan ändras när som helst, så länge som alla parter är överens.

Tillämplig lag när inget lagval har gjorts

Typen av avtal bestämmer reglerna om parterna inte har valt tillämplig lag, däribland följande:

• Avtal om köp av varor, utförande av tjänster, franchise eller distribution underkastas lagen i det land där säljaren, tjänsteleverantören eller franchisetagaren har sin vanliga vistelseort.
• Avtal som avser fast egendom underkastas lagen i det land där egendomen är belägen, utom i fall av tillfällig och privat hyra (högst sex månader i följd). I sådana fall tillämpas den lag i det land där hyresvärden har sin vanliga vistelseort.
• Auktionsförsäljningsavtal underkastas lagen i det land där auktionen äger rum.
• Om ingen eller fler än en av ovanstående regler gäller för ett avtal underkastas avtalet lagen i det land där den part som ska utföra avtalets karakteristiska prestation har sin vanliga vistelseort.

Om avtalet har närmare anknytning till ett annat land än vad som föreskrivs av dessa regler tillämpas dock lagen i det landet. Samma sak gäller när ingen tillämplig lag kan fastställas.

Särskilda avtal

För vissa typer av avtal fastställer förordningen också alternativ för val av lag och bestämmer tillämpligt val där inget val har gjorts. Det rör sig om:

• Godstransportavtal.
• Avtal om persontransport.
• Konsumentavtal mellan konsumenter och näringsidkare.
• Försäkringsavtal.
• Individuella anställningsavtal.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Förordningen tillämpas på avtal som ingås efter den 17 december 2009.

BAKGRUND

Avtalsförpliktelser och utomobligatoriska förpliktelser

VIKTIGT BEGREPP

* Preskription: den roll tidens gång har när det gäller rättigheters början och slut.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, 4.7.2008, s. 6–16)

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 593/2008 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 31.7.2007, s. 40–49)

Rådets förordning (EU) 1259/2010 av den 20 december 2010 om genomförande av ett fördjupat samarbete om tillämplig lag för äktenskapsskillnad och hemskillnad (EUT L 343, 29.12.2010, s. 10–16)

Senast ändrat 11.01.2016