Administrativt samarbete i fråga om beskattning

VIKTIGA PUNKTER

Direktivet 2011/16/EU gäller alla skatter, utom följande:

• mervärdesskatt (moms) och tullar,
• punktskatter som omfattas av annan EU-lagstiftning,
• obligatoriska sociala avgifter,
• avgifter för intyg och andra handlingar som utfärdas av offentliga myndigheter,
• betalningar till allmännyttiga företag.

Ändring av direktivet (EU) 2021/514 klargör att mervärdesskatt och andra indirekta skatter omfattas av direktiv 2011/16/EU. Upplysningar som överförs mellan medlemsstaterna kan således också användas för att fastställa, administrera och verkställa mervärdesskatt och andra indirekta skatter.

Medlemsstaterna utser en myndighet som ska övervaka direktivet. Genom detta inrättas ett centralt kontaktkontor, vars uppgift är att:

• upprätthålla kontakter med kommissionen och nationella motsvarigheter,
• behandla begäranden om upplysningar.

Utbyte av upplysningar på begäran

Avtalet fastställer att:

• en myndighet som kontaktas av en annan myndighet (den begärande myndigheten) delar med sig av all information som den innehar eller som den senare upptäcker
• standardiserade datoriserade formulär som utarbetats av kommissionen ska användas om möjligt
• den begärande myndigheten ska ange:
  • vilka skattemässiga skäl som ligger till grund för begäran
  • vilken information som krävs
• den begärande myndigheten ska:
  • inom sju arbetsdagar elektroniskt bekräfta att begäran har mottagits
  • samla in informationen, även om informationen inte behövs för myndighetens egna skatteändamål
  • tillhandahålla informationen så snabbt som möjligt och senast inom tre månader, eller inom två månader om den redan innehar informationen
  • svara inom en månad om den begär ytterligare upplysningar, inte har informationen eller vägrar att dela den på grund av att det är en affärshemlighet eller kan störa den allmänna ordningen eller för att informationen avser skatter före januari 2011.

Varje år utbyter myndigheterna i en medlemsstat automatiskt information med sina motparter i en annan medlemsstat om den sistnämndes medborgare som är bosatta på den förstnämnda medlemsstatens territorium. Denna information avser följande kategorier:

• inkomster från anställning,
• styrelsearvoden,
• inkomster från livförsäkringssystem,
• pensioner,
• ägande av och inkomster från fast egendom,
• upphovsrättsliga avgifter (införda i DAC7),
• utdelningar som inte är kopplade till depåkonton (införd i DAC8).

Medlemsstater:

• strävar efter att inkludera en individs skatteregistreringsnummer (tax identification number, TIN) tillsammans med ovanstående information från 1 januari 2024;
• informerar kommissionen årligen om den information som utbytts, som till en början omfattar två av ovanstående kategorier men kommer att omfatta minst fem av dem från 1 januari 2026;
• kräver att den nationella myndigheten som tillhandahåller informationen enligt DAC2 (”rapporterande finansiellt institut”) genomför de detaljerade reglerna för finansiell och personlig rapportering och för tillbörlig aktsamhet som anges i bilagorna I och II och automatiskt utbyter:
  • information om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor och förhandsbeslut om prissättning inom ramen för DAC3
  • rapporter för multinationella företagsgrupper land för land, inklusive uppgifter om varje skattemässig jurisdiktion där de är verksamma och om vinst före skatt (bilaga III innehåller de uppgifter som krävs) enligt DAC4
  • rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang som involverar mer än en medlemsstat eller en medlemsstat och ett tredjeland enligt DAC6.
• kräver att digitala plattformar (”plattformsoperatörer”) i enlighet med DAC7-rapporten i en medlemsstat och tillämpar reglerna om rapportering och tillbörlig aktsamhet som anges i bilaga V på säljare som använder deras tjänster för:
  • uthyrning av bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter
  • personliga tjänster
  • försäljning av varor
  • transporthyra
• förser kommissionen årligen med statistik om det automatiska utbytet av upplysningar
• för register över informationen som mottagits genom det automatiska utbytet under minst fem år
• övervakar och bedömmer det administrativa samarbetet och varje år delar sina resultat med kommissionen
• tillämpar sanktioner för överträdelser av förordningen.

Spontant informationsutbyte

De nationella myndigheterna måste spontant lämna information till sina motparter så snabbt som möjligt, och inom högst en månad, om de anser att:

• en annan medlemsstat kan drabbas av skatteförluster
• någon får en skatteförmån i en medlemsstat som skulle öka hans eller hennes skatteskulder i en annan medlemsstat
• affärstransaktioner mellan två personer i olika länder kan leda till skattebortfall för ett land eller båda länderna
• skattebesparingar grundar sig på artificiella vinstöverföringar inom företagsgrupper
• information som de får från en annan myndighet kan vara relevant vid bedömningen av skatteplikten i medlemsstaten.

Ytterligare administrativt samarbete

Nationella myndigheter kan:

• begära att deras tjänstemän deltar i utredningar som genomförs i en annan medlemsstat
• enas om att utföra samtidigt kontroller i två eller flera medlemsstater av personer av gemensamt intresse
• be om återkoppling av de uppgifter som de har lämnat och ge årlig återkoppling av det automatiska utbytet av uppgifter till sina partners.

Information

• som kommunicerats mellan medlemsstaterna omfattas av sekretessregler
• får användas för
  • att genomföra nationell lagstiftning om mervärdesskatt, andra indirekta skatter, tullar, bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
  • bedömning av andra skatter och avgifter som omfattas av överenskommelser om ömsesidigt bistånd
  • att stödja rättsliga och administrativa förfaranden som kan leda till sanktioner
• kan delas med ett land utanför EU om den medlemsstat som ursprungligen tillhandahöll informationen samtycker till detta,
• från ett land utanför EU, kan med dess samtycke lämnas till en annan medlemsstat om det bedöms vara till nytta.

Kommissionen tillhandahåller medlemsstaterna elektroniska och automatiserade medel för att kontrollera om en enskild persons skatteregistreringsnummer är korrekt.

Genom detta direktiv upphävdes direktiv 77/799/EG den 1 januari 2013.

Ändring av direktiv (EU) 2023/2226 utökar det administrativa skattesamarbetet till kryptovalutor genom att kräva att:

• leverantörer av kryptotillgångstjänster ska uppfylla de detaljerade skyldigheterna avseende rapportering och tillbörlig aktsamhet i bilaga VI.
• de nationella myndigheterna delar automatiskt den information de får från tjänsteleverantörerna med sina EU-motparter inom nio månader efter kalenderårets slut – det första utbytet kommer att äga rum från den 1 januari 2026.

Direktivet kräver också att de nationella myndigheterna lämnar följande uppgifter för varje:

• person som omfattas av lagstiftningen (”rapporteringsskyldig”) – namn, adress, bosättningsmedlemsstat, personnummer samt födelsedatum och födelseort
• leverantören av kryptotillgångar – namn, adress, TIN och, om tillgängligt, det individuella identifieringsnummer som tillhandahölls vid registreringen
• transaktioner med kryptovalutor – uppgifter som det betalda beloppet, berörda enheter och marknadsvärde.

Direktivet kräver att kommissionen:

• standardiserar det datoriserade formulär som ska användas för informationsutbytet
• fastställer de praktiska och tekniska arrangemangen för registrering och identifiering av aktörer som bedriver verksamhet med kryptovalutor
• upprättar ett register över kryptovalutor senast den 31 december 2025
• ger medlemsstaterna tillgång till en säker central katalog senast den 31 december 2026.