Industriutsläpp och utsläpp från djuruppfödning

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Lagstiftningen omfattar verksamhet i industriell skala i följande sektorer (minsta kapacitet gäller):

• Energi.
• Metallproduktion och metallbearbetning, inbegripet batteritillverkning.
• Mineraler, inbegripet glas, asbest och keramik.
• Gruvdrift, särskilt vissa typer av malm.
• Kemikalier och gaser.
• Avfallshantering.
• Förbehandling av textilier (exempelvis tvättning och blekning) och färdigställande.
• Garvning av hudar och skinn.
• Slakterier och animaliska och vegetabiliska råmaterial, inbegripet avyttring och återvinning av djurkadaver och biprodukter.
• Intensiv uppfödning av grisar och fjäderfä.
• Elektrolys av vatten för väteproduktion.
• Ytbehandling av ämnen, föremål eller produkter med hjälp av ekologiska lösningsmedel.
• Kolproduktion (hårt kol) eller elektrografit.
• Avskiljningsströmmar av _koldioxid.
• Kemisk konservering av trä och träprodukter.
• Oberoende behandling av spillvatten under vissa omständigheter.

Alla anläggningar som omfattas av direktivet måste förebygga och minska föroreningar genom att använda bästa tillgängliga teknik (BAT) och vidta åtgärder för att uppnå effektiv användning av energi, vatten och resurser, tillsammans med förebyggande och hantering av avfall.

Allmänna principer

EU:s medlemsstater måste vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att anläggningar drivs i enlighet med följande principer:

• Alla lämpliga förebyggande åtgärder vidtas mot föroreningar.
• Ingen betydande förorening orsakas.
• Generation av avfall förebyggs i enlighet med direktiv 2008/98/EG (se sammanfattning).
• Om avfall genereras görs förberedelser (i ordning enligt EU:s avfallshierarki) för återanvändning, materialåtervinning eller återvinning, och om detta är tekniskt eller ekonomiskt omöjligt avyttras avfallet på ett sätt som undviker eller minskar miljöpåverkan.
• Energi används på ett effektivt sätt, och användning av förnybar energi främjas, när det är möjligt.
• Materialresurser och vatten används på ett effektivt sätt, även genom återanvändning.
• Ett miljöförvaltningssystem (EMS) införs.
• Åtgärder vidtas för att förhindra olyckor eller begränsa deras konsekvenser.
• När verksamhet upphör vidtas åtgärder för att undvika risken för förorening och på nytt försätta anläggningen i ett tillfredsställande skick.

Tillstånd

• Anläggningar kan endast verka om de har officiella tillstånd och de måste uppfylla alla villkor i dessa.
• Tillståndsvillkoren bygger på de BAT-slutsatser som antagits av Europeiska kommissionen.
• Utsläppsgränsvärden måste sättas på en nivå där det säkerställs att förorenande utsläpp inte överstiger de nivåer som förknippas med användning av BAT. Undantag är möjliga under strikta förutsättningar.
• Tillstånd kan också innehålla gränsvärden för miljöprestanda för resurs-, energi- eller vatteneffektivitet.
• De nationella myndigheterna ska regelbundet inspektera anläggningarna.
• Medlemsstaterna måste utveckla elektroniska system för att utfärda e-tillstånd till den 31 december 2035.
• Kommissionen organiserar informationsutbyten med medlemsstaterna om e-tillstånd och utfärdar vägledning om bästa praxis.

Innovation

Lagstiftningen innehåller en uppsättning regler för att påskynda och underlätta utbyggnaden av innovativ teknik i industrianläggningar, för att bidra till målet med nollutsläpp, utfasning av fossila bränslen och en cirkulär ekonomi till 2050. Det inbegriper att skapa ett center som arbetar med att samla in och analysera information om innovativ teknik (European Innovation Centre for Industrial Transformation and Emissions).

Särskilda regler

I direktivet fastställs minimikrav för särskilda sektorer i separata kapitel. Det innehåller specifika regler som bland annat rör

• förbränningsanläggningar – driftsrelaterade aspekter, utsläppsgränser, övervaknings- och efterlevnadsregler (med möjlighet till undantag fram till den 31 december 2029 för anläggningar som ingår i ett litet isolerat system),
• avfallsförbränningsanläggningar och samförbränningsanläggningar – driftskrav, utsläppsgränser, övervaknings- och efterlevnadsregler.
• anläggningar och verksamheter som använder organiska lösningsmedel – utsläppsgränser, minskningsplaner och krav på att ersätta farliga ämnen.
• anläggningar som producerar titandioxid – utsläppsgränser, övervakningsregler och förbud mot att släppa ut vissa former av avfall i vatten.
• uppfödning av fjäderfä och grisar – medlemsstaterna har möjlighet att använda ett tillståndssystem eller ett registreringssystem för gårdar med djuruppfödning, och i båda fallen måste dessa gårdar verka i enlighet med enhetliga villkor för driftsregler, som ska utvecklas av kommissionen.

Information till allmänheten, deltagande och verkställighet

I enlighet med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor är information till allmänheten och deltagande obligatoriska för beviljandet av nya tillstånd och eventuella större revisioner av dem.

Lagstiftningen har ett starkt fokus på skyddet av folkhälsan, vilket är ett uttryckligt mål för direktivet om industriutsläpp. Den fastställer också rätten för personer att söka ersättning för skada på deras hälsa orsakad av olagliga föroreningar.

Tillgång till rättslig prövning ges för berörda personer i allmänheten, i enlighet med de högsta standarder som fastställs av Europeiska unionens domstol, för att bidra till skyddet av deras rätt att leva i en miljö som är lämplig för deras personliga hälsa och välbefinnande.

I direktivet uppmanas medlemsstaterna att fastställa effektiva, proportionella och avskräckande påföljder för åsidosättanden, med beaktande av hur allvarligt åsidosättandet var, om det var återkommande och vilka personer och vilken miljö som påverkades av det.

Påföljderna måste inbegripa böter, vilka för de allvarligaste åsidosättandena måste uppgå till minst 3 % av operatörens årsomsättning i EU.