Termen ”kommittéförfaranden” syftar på de förfaranden genom vilka Europeiska kommissionen utövar de genomförandebefogenheter som den tilldelats av EU-lagstiftaren, med hjälp av kommittéer med representanter från EU:s medlemsstater.
Enligt artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får EU-lagstiftaren ge kommissionen befogenhet att anta ”genomförandeakter” genom särskilda bestämmelser som är inskrivna i en lagstiftningsakt (den ”grundläggande akten”). Detta görs när det är nödvändigt att införa enhetliga villkor för genomförandet av EU-lagstiftningen, i stället för att låta varje medlemsstat genomföra den på egen hand på ett potentiellt avvikande sätt.
De praktiska regler och allmänna principer som ska följas när det gäller kommittéförfaranden fastställs i förordning (EU) nr 182/2011 (”kommittéförfarandeförordningen”). I enlighet med förordningen samråder kommissionen med en kommitté, vilken är sammansatt av representanter för alla medlemsstater och leds av kommissionen, om utkast till genomförandeakter. Dessa kommittéer använder sig av två slags förfaranden:
Dessa förfaranden skiljer sig åt i sina omröstningsbestämmelser och i hur rösterna påverkar kommissionens möjligheter att anta ifrågavarande genomförandeakt. Vilket förfarande som används för en viss akt bestäms av EU-lagstiftaren, och beror på vilken typ av genomförandebefogenheter som fastställs i den grundläggande akten (förordning, direktiv eller beslut).
SE ÄVEN