Undantag för avtal om forskning och utveckling

SAMMANFATTNING AV:

Förordning (EU) nr 1217/2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av avtal om forskning och utveckling

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anger reglerna för samordnade förfaranden och avtal mellan företag. Som en allmän regel är sådana samordnade förfaranden och avtal förbjudna om de inte omfattas av artikel 101.3 när de är undantag från regeln.
I förordning (EU) nr 1217/2010 anges att artikel 101 inte ska tillämpas på avtal om forskning och utveckling* när parterna antingen bedriver gemensam FoU avseende produkter eller processer och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna FoU, eller bedriver någon av dessa verksamheter separat.

VIKTIGA PUNKTER

Artikel 101.1 i EUF-fördraget är inte tillämplig på avtal om forskning och utveckling. I förordning (EEG) nr 2821/71 föreskrivs dock ett undantag för FoU-avtal som innehåller bestämmelser om överlåtelse eller licensiering av immateriella rättigheter för att genomföra gemensam FoU, beställd FoU eller gemensamt utnyttjande, så länge dessa bestämmelser inte är det primära syftet med sådana avtal, utan i stället är direkt knutna till och nödvändiga för genomförandet av dem.
I förordningen undantas också det gemensamma utnyttjande av resultaten av FoU som parterna genomför enligt förordningen. Denna förordning ersätter förordning (EG) nr 2659/2000 som upphörde att gälla den 31 december 2010.

Villkor för undantag

För att undantas måste det i avtalet anges att alla parter har fullständig tillgång till slutresultaten av FoU, inklusive eventuella immateriella rättigheter och know-how som följer av detta, för ytterligare FoU och utnyttjande. Om parterna begränsar sin rätt till utnyttjande kan tillgången till resultaten för utnyttjande begränsas i enlighet därmed.
Om det i avtalet endast föreskrivs gemensam FoU eller beställd FoU, måste varje part ha tillgång till all tidigare know-how hos de andra berörda parterna, om denna know-how är nödvändig för att resultaten ska kunna utnyttjas. Detta utbyte av tidigare know-how kan kompenseras, men ersättningen får inte vara så hög att den effektivt hindrar sådan tillgång.
Ett gemensamt utnyttjande får endast avse resultat som skyddas av immateriella rättigheter eller som utgör know-how och som är nödvändiga för tillverkningen av avtalsprodukterna eller tillämpningen av avtalstekniken.

Tröskelvärde för marknadsandelar och undantagets varaktighet

Om FoU-avtalets parter inte är konkurrerande företag är undantaget i denna förordning tillämpligt under hela FoU-perioden. Om resultaten utnyttjas gemensamt fortsätter undantaget att gälla i sju år efter det att avtalsprodukterna eller avtalstekniken för första gången släpps ut på Europeiska unionens (EU:s) marknad.
Om parterna är konkurrerande företag när FoU-avtalet ingås är undantaget endast tillämpligt enligt följande:
- Vid gemensamma FoU-avtal får parternas sammanlagda marknadsandel inte överstiga 25 % på de relevanta produkt- och teknikmarknaderna.
- Vid betalda FoU-avtal får den sammanlagda marknadsandelen för den finansierande parten och alla parter med vilka den finansierande parten har ingått FoU-avtal avseende samma avtalsprodukter eller avtalsteknik inte överstiga 25 % på de relevanta produkt- och teknikmarknaderna.
Vid utgången av sjuårsperioden ska undantaget fortsätta att gälla så länge som parternas sammanlagda marknadsandel inte överstiger 25 % på de relevanta marknaderna.

Särskilt allvarliga begränsningar

Undantaget gäller inte för FoU-avtal som direkt eller indirekt, eller separat eller tillsammans med andra faktorer inom parternas kontroll, har som mål att
- begränsa parternas frihet att bedriva FoU på ett icke-närstående område,
- begränsa parternas frihet att bedriva FoU på ett närstående område efter slutförandet av det berörda FoU-avtalet,
- begränsa produktion eller försäljning, med vissa undantag.

Uteslutna begränsningar

Undantaget gäller inte följande skyldigheter i FoU-avtal:
- Skyldigheten att inte bestrida giltigheten av relaterade immateriella rättigheter efter slutförandet av FoU.
- Skyldigheten att inte bevilja licenser till tredje part för tillverkning av avtalsprodukterna eller för tillämpning av kontraktsteknik, såvida att det inte i avtalet föreskrivs att minst en av parterna ska utnyttja resultaten och detta utnyttjande sker på den inre marknaden i förhållande till tredje man.

Europeiska kommissionens riktlinjer

Europeiska kommissionen antog 2011 riktlinjer för tolkningen och tillämpningen av artikel 101 i EUF-fördraget på horisontella samarbetsavtal*, som omfattar FoU-avtal (se sammanfattning).

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har tillämpats sedan den 1 januari 2011 och kommer att upphöra att gälla den 30 juni 2023.

BAKGRUND

Under 2019 inledde kommissionen en utvärdering för att undersöka om EU-förordningar om horisontella avtal ska upphöra att gälla när de löper ut i december 2022 eller om de ska förlängas eller ändras (och riktlinjerna för hur de ska tolkas). Resultaten av utvärderingen offentliggjordes i juli 2021 (se pressmeddelandet). I utvärderingen drogs slutsatsen att vissa frågor skulle behöva behandlas för att förbättra rättssäkerheten. Kommissionen kommer att inleda konsekvensbedömningsfasen av översynen för att undersöka de frågor som identifierades under utvärderingen i syfte att ha reviderade regler på plats senast den 31 december 2022, när de nuvarande reglerna löper ut.

VIKTIGA BEGREPP

Avtal om forskning och utveckling. Ett avtal som ingåtts av två eller flera parter om de villkor enligt vilka parterna eftersträvar

gemensam FoU avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna FoU,
gemensamt utnyttjande av resultaten från FoU avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som gemensamt har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter,
gemensam FoU avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten,
beställd FoU avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik och gemensamt utnyttjande av resultaten från denna FoU,
gemensamt utnyttjande av resultaten från beställd FoU avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik som har bedrivits inom ramen för ett tidigare avtal mellan samma parter,
beställd FoU avseende avtalsprodukter eller avtalsteknik utan gemensamt utnyttjande av resultaten.

Horisontella avtal. Avtal som ingåtts mellan två eller fler företag som är verksamma på samma nivå på marknaden. Horisontellt samarbete avser i de flesta fall samarbete mellan faktiska eller potentiella konkurrenter inom områden som FoU, produktion, inköp, kommersialisering eller standardisering. Det kan också omfatta informationsutbyte, antingen som ett självständigt avtal eller inom ramen för en annan typ av horisontellt samarbetsavtal.

HUVUDDOKUMENT

Kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal (EUT L 335, 18.12.2010, s. 36).

Fortlöpande ändringar av kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen – Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning VII – Gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmning av lagstiftning – Kapitel 1 – Konkurrensregler – Avsnitt 1 – Regler tillämpliga på företag – Artikel 101 (f.d. artikel 81 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 88).

Meddelande från kommissionen – Riktlinjer för tillämpningen av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på horisontella samarbetsavtal (EUT C 11, 14.1.2011, s. 1).

Rådets förordning (EEG) nr 2821/71 av den 20 december 1971 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden (EGT L 285, 29.12.1971, s. 46).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 16.01.2023