Lissabonfördraget

VIKTIGA PUNKTER

Institutionella ändringar

Europaparlamentet

• består numer av företrädare för EU-medborgarna, inte som tidigare av företrädare för EU-länderna, vilket stärker den demokratiska kopplingen mellan Europaparlamentsledamöterna och deras väljare,
• har fått större lagstiftande makt genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet; genom Lissabonfördraget utökas denna till 40 nya politikområden, vilket innebär att parlamentet och rådet numera antar lagstiftning på lika villkor på totalt 73 områden,
• väljer Europeiska kommissionens ordförande genom en majoritetsomröstning bland ledamöterna,
• har högst 751 ledamöter.

Europeiska rådet

Detta består av stats- och regeringschefer och gör EU mer konsekvent och samstämmigt. Det är formellt erkänt som en EU-institution som fastställer EU:s allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar.

Genom en majoritetsomröstning väljer Europeiska rådet sin ordförande för en 30 månaders mandatperiod som kan förnyas en gång, vilket ersätter det tidigare roterande ordförandeskapet på sex månader.

Rådet

Rådet tillämpar nya regler för majoritetsröstning när det godkänner lagstiftning. För att säkra en majoritet krävs minst 55 % av EU-länderna, som företräder minst 65 % av EU:s befolkning. För att blockera ett förslag måste minst fyra länder vara emot det.

Rådet håller offentliga sammanträden där det diskuterar och röstar om förslag till lagstiftning.

Europeiska kommissionen

Kommissionens ordförande

• utses och väljs på grundval av resultaten i Europaparlamentsvalet,
• ansvarar för att utse kommissionsledamöter och fördela deras ansvarsområden och kan begära att en enskild kommissionsledamot ska avgå.

Europeiska unionens domstol

Denna har behörighet när det gäller EU:s samtliga politikområden, utom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Europeiska centralbanken (ECB)

ECB är nu formellt erkänd som en EU-institution, eftersom den nämns i artikel 13 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Genom fördraget

• inrättas den nya befattningen kommissionens vice ordförande och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik; denna person är också ordförande för rådet (utrikes frågor) (artikel 18 i EU-fördraget),
• skapas Europeiska utrikestjänsten, vars personal kommer från kommissionen, rådet och nationella diplomattjänster,
• införs en klausul om ömsesidigt försvar enligt vilken alla EU-länder måste hjälpa varandra/ett annat EU-land som attackeras.

Andra ändringar

EU:s politik

Den tidigare pelarstrukturen ersätts av en ny befogenhetsfördelning:

• Exklusiv befogenhet: områden där EU ensamt lagstiftar och medlemsländerna genomför lagstiftningen (artikel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget)).
• Delad befogenhet: områden där EU-länderna kan lagstifta och anta rättsligt bindande åtgärder om EU inte har gjort detta (artikel 4 i EUF-fördraget).
• Stödjande befogenhet: områden där EU antar åtgärder och stöder, samordnar eller kompletterar nationella åtgärder (artikel 6 i EUF-fördraget).
• Dessutom blir all politik avseende gränskontroller, asyl, immigration och rättsligt och polisiärt samarbete en EU-befogenhet, i stället för att som tidigare vara mellanstatliga ansvarsområden.

Förstärkning av demokratin

Genom fördraget

• bekräftas de tre grundläggande principerna om demokratisk jämlikhet¹, representativ demokrati² och deltagandedemokrati³,
• införs medborgarinitiativet som är en av de stora nyheterna i Lissabonfördraget, enligt vilken minst en miljon medborgare (på vissa villkor) kan begära att kommissionen ska lägga fram ett förslag (artikel 11 i EU-fördraget),
• gör EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande och ger den samma rättsverkan som fördragen (artikel 6 i EU-fördraget),
• ger de nationella parlamenten större inflytande över EU:s beslutsfattande (artikel 12 i EU-fördraget),
• gör det ordinarie lagstiftningsförfarandet (tidigare medbeslutandeförfarandet) till det normala lagstiftningsförfarandet, där Europaparlamentet har en lika stor roll som rådet i egenskap av medlagstiftare (artikel 294 i EUF-fördraget),
• inför en åtskillnad mellan lagstiftningsakter och icke-lagstiftningsakter beroende på hur beslutsfattandeförfarandet ser ut (artikel 297 i EUF-fördraget),
• inför delegerade akter (artikel 290 i EUF-fördraget) och genomförandeakter (artikel 291 i EUF-fördraget). Delegerade akter ger kommissionen rätt att anta icke-lagstiftande akter med allmän räckvidd som kompletterar (icke väsentliga delar av) en lagstiftningsakt. Genomförandeakter utgör en ram för kommissionens åtgärder på områden som tidigare omfattades av kommittéförfarandet.

EU-utträde

I Lissabonfördraget inkluderas för första gången ett formellt förfarande som ska tillämpas när ett EU-land vill lämna EU (artikel 50 i EU-fördraget – se sammanfattningen om artikel 50-förhandlingar med Förenade kungariket (1)).