Förpackningar och förpackningsavfall (från 2026)

VIKTIGA PUNKTER

• Förordningen omfattar alla förpackningar och allt förpackningsavfall, oavsett material eller ursprung (industri, detaljhandel, hushåll osv.) och kompletterar befintlig lagstiftning om avfallshantering inom Europeiska unionen (EU).
• Förpackningar som uppfyller kraven i förordningen kan fritt saluföras i hela EU. EU:s medlemsstater får inte införa ytterligare nationella krav som strider mot förordningen.
• Förpackningar ska vara utformade så att förekomsten av skadliga ämnen minimeras för att skydda människors hälsa och miljön. Alla förpackningar måste vara återvinningsbara, vilket innebär att de måste
  • vara designade för materialåtervinning,
  • kunna samlas in, sorteras och materialåtervinnas i stor skala när de blir avfall – kravet på att förpackningar ska materialåtervinnas i stor skala träder i kraft 2035.
• Genom förordningen inrättas ett system med klasser för materialåtervinningsbarhetsom ska tillämpas från och med 2030, och den inför även strängare krav på materialåtervinningsbarhet från och med 2038.

Hållbarhet

• Plastförpackningar måste innehålla ett minimum av återvunnet material från plastavfall efter konsumentledet, med vissa undantag för läkemedelsförpackningar, livsmedelsförpackningar för spädbarn och småbarn, medicintekniska produkter, transport av farligt gods och komposterbar plast.
• Komposterbar förpackning måste uppfylla standarderna för industriell kompostering. Medlemsstaterna får kräva komposterbarhet för särskilda förpackningstyper om det finns lämplig infrastruktur.
• Förpackningen måste vara designad för att minimera vikt och volym samtidigt som funktionaliteten bibehålls. Marknadsföring eller konsumenternas acceptans motiverar dock inte ytterligare förpackningsvikt eller förpackningsvolym.
• Förpackningar som syftar till att öka den upplevda volymen av produkten (t.ex. dubbla väggar, falska bottnar) är förbjudna om de inte skyddas av mönsterrätter eller varumärken.
• Återanvändbara förpackningar måste
  • vara designade för flera rotationer vid normal användning,
  • uppfylla kraven på säkerhet, hygien och återvinningsbarhet,
  • möjliggöra märkning och påfyllning utan att produktkvaliteten äventyras.

Skyldigheter

• Producenterna ansvarar för förpackningens hela livscykel, inbegripet avfallshantering. Deras utökade producentansvar ska
  • täcka de nödvändiga kostnaderna för insamling, sortering och materialåtervinning,
  • ge incitament till ekodesign och återvinningsbarhet genom differentierade avgifter,
  • säkerställa finansiell transparens och ansvarsskyldighet.
• Medlemsstaterna måste:
  • gradvis minska mängden förpackningsavfall som genereras per capita, med mål för 2030, 2035 och 2040,
  • säkerställa lämplig infrastruktur för separat insamling, sortering och materialåtervinning av allt förpackningsavfall,
  • uppnå en materialåtervinningsgrad på 65 % senast 2025 för allt förpackningsavfall och öka till 70 % senast 2030, med specifika mål för olika material,
  • säkerställa att retursystem för dryckesbehållare av plast eller metall för engångsbruk inrättas senast 2029, såvida de inte redan uppnår en hög separat insamlingsnivå.
• Tillverkare och importörer måste
  • genomföra en bedömning av överensstämmelse (tillverkare) eller se till att en bedömning av överensstämmelse har genomförts (importörer) och bevara den tekniska dokumentationen i fem år, eller tio år när det gäller återanvändbara förpackningar,
  • utfärda en EU-försäkran om överensstämmelse (tillverkare) där det anges att förpackningen uppfyller kraven i förordningen,
  • säkerställa korrekt märkning och dokumentation,
  • vidta korrigerande åtgärder (t.ex. återkalla eller dra tillbaka) om bristande efterlevnad misstänks och informera myndigheterna.
• Leverantörer måste förse tillverkarna med all information och dokumentation som krävs för att visa överensstämmelse.
• Distributörer måste kontrollera att förpackningarna överensstämmer med EU:s regler och att tillverkare/importörer har uppfyllt sina skyldigheter och på begäran lämna relevant information till myndigheterna.
• Leverantörer av distributionstjänster måste säkerställa att hanterings-, lagrings- och avsändningsprocesserna inte äventyrar förpackningens överensstämmelse.
• Aktörer inom hantering av förpackningsavfall måste årligen rapportera uppgifter om förpackningsavfall till myndigheter och producenter för att stödja skyldigheterna avseende utökat producentansvar.

Bekämpning av onödiga förpackningar

• Senast 2030 måste de ekonomiska aktörerna säkerställa att de gruppförpackningar, transportförpackningar och e-handelsförpackningar som de fyller inte överstiger 50 % tomrum.
• Försäljningsförpackningar måste minimera tomrum samtidigt som funktionaliteten bibehålls.
• Från och med 2030 är vissa förpackningsformat som förtecknas i bilaga V förbjudna. Medlemsstaterna får behålla begränsningar för material som inte finns med i förteckningen före 2025. Mikroföretag får undantas från förbudet mot engångsförpackningar för livsmedel och drycker som konsumeras i lokalerna om alternativ inte är möjliga.
• Genom de nya reglerna införs begränsningar för plastförpackningar för engångsbruk för
  • film eller folie för engångsbruk som används för att gruppera varor på försäljningsstället för att uppmuntra konsumenterna att köpa mer än en produkt,
  • färdigförpackade frukter, bär och grönsaker på mindre än 1,5 kg,
  • mat och dryck som fylls och förbrukas på hotell, barer och restauranger,
  • individuella portioner av kryddor, såser, gräddersättning för kaffe och socker,
  • små kosmetiska produkter och toalettartiklar för engångsbruk som används på hotell,
  • de flesta mycket tunna plastpåsar.
• Aktörer som inför återanvändbara förpackningar måste se till att det finns ett system för insamling och återanvändning av dem.
• Aktörer som använder återanvändbara förpackningar måste delta i återanvändningssystem och se till att förpackningarna renoveras innan de återanvänds.
• Aktörer som erbjuder påfyllningsalternativ måste informera konsumenterna om vilka typer av behållare de kan använda, hygienstandarder och säkerhetsbestämmelser. Från och med 2030 måste stora detaljhandlare sträva efter att avsätta 10 % av försäljningsytan till påfyllningsstationer.
• Senast 2030 måste 40 % av transportförpackningarna vara återanvändbara och öka till det eftersträvade målet på 70 % senast 2040.
• Senast 2030 måste 10 % av de grupperade förpackningarna vara återanvändbara, vilket ökar till det eftersträvade målet på 25 % senast 2040.
• Senast 2030 måste dryckesdistributörer se till att 10 % av produkterna finns i återanvändbara förpackningar, och öka till 40 % senast 2040.
• Undantag gäller för mikroföretag, små dryckesdistributörer och särskilda sektorer. På vissa villkor har medlemsstaterna möjlighet att utesluta ytterligare sektorer, tillåta distributörer att bilda pooler och undanta dem som är verksamma på små öar eller i områden med låg befolkningstäthet.
• Restauranger och kaféer som tillhandahåller mat eller dryck för avhämtning måste
  • göra det möjligt för konsumenterna att ta med sig egna behållare för livsmedel och drycker för avhämtning, utan extra kostnad, senast 2027,
  • erbjuda återanvändbara förpackningar för takeaway-artiklar, utan extra kostnad, senast 2028.

Plastbärkassar

Medlemsstaterna måste säkerställa att den årliga förbrukningen av tunna plastbärkassar inte överstiger 40 kassar per capita senast 2025.

• Åtgärder för att uppnå detta mål kan omfatta saluföringsbegränsningar, ekonomiska incitament och nationella minskningsmål.
• Mycket tunna påsar är förbjudna om de inte används för hygien eller för att förhindra matavfall. Medlemsstaterna får besluta om sådana mycket tunna kassar måste vara komposterbara på deras territorier.