Samordning av den ekonomiska politiken och övervakning av de offentliga finanserna

VIKTIGA PUNKTER

Reglerna omfattar följande.

Den europeiska planeringsterminen

Rådet och kommissionen genomför, tillsammans med Europaparlamentet, multilateral övervakning baserad på oberoende statistik av hög kvalitet.

I terminen ingår följande:

• Utformning och genomförande av övervakning av:
  • Europeiska unionens (EU) och medlemsstaternas allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
  • landspecifika rekommendationer,
  • rekommendationer om euroområdets ekonomiska politik,
  • riktlinjer för sysselsättningen, inbegripet principerna för den europeiska pelaren för sociala rättigheter och relaterade landspecifika rekommendationer,
• inlämnande, bedömning och godkännande av nationella finanspolitiska strukturplaner på medellång sikt och efterföljande övervakning av dessa genom årliga lägesrapporter,
• övervakning för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser.

Varje medlemsstat:

• ska ta vederbörlig hänsyn till rådets rekommendationer, som grundar sig på kommissionens förslag, när viktiga ekonomiska, sociala, sysselsättningsmässiga samt strukturella och budgetmässiga beslut fattas,
• kan förses med ytterligare rekommendationer eller bli föremål för en varning från kommissionen och ekonomiska sanktioner om de bortser från den ursprungliga rekommendationen och riktlinjerna.

Referensbanor¹

När en medlemsstat med en statsskuld som överstiger 60 % av dess bruttonationalprodukt (BNP) eller ett underskott som överstiger 3 % av BNP utarbetar en nationell finanspolitisk strukturplan på medellång sikt ger kommissionen och Ekonomiska och finansiella kommittén medlemsstaten riktlinjer på förhand i form av en finanspolitisk väg på lång sikt (”referensbana”).

Referensbanan är riskbaserad och anpassad till medlemsstatens hållbarhetsutmaningar för att säkerställa att:

• skuldkvoten i förhållande till BNP:
  • nedbringas, eller sannolikt ska minska, eller på en aktsam nivå under tröskelvärdet 60 % av BNP, vid utgången av en fyraårsperiod (”anpassningsperiod”) utan ytterligare budgetåtgärder,
  • minskar med ett lägsta årsgenomsnitt på 1 procentenhet av BNP när kvoten överstiger 90 % och 0,5 procentenheter när kvoten ligger mellan 60 % och 90 %,
• underskottet:
  • understiger 3 % av BNP vid utgången av en fyraårig anpassningsperiod och ligger kvar under denna nivå på medellång sikt utan ytterligare budgetåtgärder,
  • fortsätter att minska tills det finns en marginal på 1,5 % av BNP i strukturella termer i förhållande till referensvärdet på 3 % av BNP,
• anpassningen är i regel linjär,
• anpassningsperioden kan förlängas från fyra till sju år om den underbyggs av en särskild uppsättning reform- och investeringsåtaganden – i ett sådant fall bör anpassningen under löptiden för den nationella finanspolitiska strukturplanen på medellång sikt åtminstone stå i proportion till den totala anpassningen,
• det finns överensstämmelse med den korrigerande väg som rekommenderas enligt förfarandet vid alltför stora underskott, i tillämpliga fall.

Kommissionen:

• använder en reproducerbar, förutsägbar och transparent metod för att avgöra om en medlemsstats skuldkvot är nedåtgående eller bibehålls på en aktsam nivå,
• skickar följande till medlemsstaterna innan de lämnar in sin nationella finanspolitiska strukturplan på medellång sikt och till Ekonomiska och finansiella kommittén:
  • en referensbana (för medlemsstater med statsskulder över 60 % av BNP eller underskott över 3 % av BNP) och det motsvarande strukturella primära saldot,
  • tekniska uppgifter och motsvarande strukturella primära saldo, på begäran av en medlemsstat med statsskuld under 60 % av BNP och underskott under 3 % av BNP,
  • den underliggande ramen och resultaten för den offentliga skuldprognosen på medellång sikt,
  • dess makroekonomiska prognos och antaganden.

Nationella finanspolitiska planer på medellång sikt

Efter samråd med organisationer i civilsamhället, arbetsmarknadsparter, regionala myndigheter och andra berörda aktörer ska medlemsstaterna lämna in en nationell finanspolitisk plan på medellång sikt till rådet och kommissionen, som ska omfatta en period på fyra eller fem år beroende på den ordinarie mandatperioden för medlemsstaten. Innan planen lämnas in ska medlemsstaten föra en teknisk dialog med kommissionen.

Planen:

• fastställer en finanspolitisk väg som uppfyller EU:s skuld- och underskottskrav,
• inkluderar kommissionens referensbana (för medlemsstater med statsskulder över 60 % av BNP eller underskott över 3 % av BNP),
• förklarar hur medlemsstaten kommer att säkerställa genomförandet av en relevant uppsättning reformer och investeringar som ligger till grund för förlängningen av anpassningsperioden till högst sju år i tillämpliga fall,
• förklarar hur medlemsstaten kommer att se till att reformer och investeringar genomförs som svar på de viktigaste utmaningar som identifierats inom ramen för Europeiska terminen, och hur medlemsstaten kommer att ta itu med EU:s prioriteringar för en rättvis grön och digital omställning, social och ekonomisk motståndskraft, energitrygghet och, vid behov, uppbyggnad av försvarskapacitet,
• innehåller viktig ekonomisk och budgetmässig information.

Kommissionen granskar den nationella planen och rekommenderar rådet att antingen godkänna den eller begära en reviderad plan. Rådet måste offentligt förklara när den inte följer kommissionens rekommendation (”följ eller förklara”).

Genomförande av de nationella finanspolitiska strukturplanerna på medellång sikt

Medlemsstaterna lämnar in en årlig framstegsrapport tillgänglig för allmänheten till kommissionen. Kommissionen övervakar noga om medlemsstaterna följer den nettoutgiftsbana som anges i planen och som godkänts av rådet, genomförandet av reform- och investeringsramen som ligger till grund för en förlängning av anpassningsperioden (i tillämpliga fall) och genomförandet av de bredare reformer och investeringar som rör Europeiska terminen. På begäran av medlemsstaten tillhandahåller oberoende finanspolitiska institutioner också en bedömning av efterlevnaden av den av rådet godkända nettoutgiftsbanan.

Den europeiska finanspolitiska nämnden:

• tillhandahåller en efterhandsutvärdering av genomförandet av EU:s ram för finanspolitisk styrning,
• ger råd om lämplig finanspolitisk inriktning för euroområdet och de nationella ekonomierna,
• ger råd, på kommissionens eller rådets begäran, om genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten,
• samarbetar nära med oberoende finanspolitiska institutioner,
• ger förslag på den framtida utvecklingen av den finanspolitiska ramen.

Rådet får tillåta avvikelser från nettoutgiftsbanan:

• för alla medlemsstater vid en allvarlig konjunkturnedgång i euroområdet eller EU som helhet, förutsatt att den inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt (den allmänna undantagsklausulen),
• för en enda medlemsstat när exceptionella omständigheter utanför den medlemsstatens kontroll har stor inverkan på dess offentliga finanser (nationell undantagsklausul), förutsatt att en sådan avvikelse inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt.

Transparens och ansvarsskyldighet

Parlamentet deltar på ett regelbundet och strukturerat sätt i Europeiska terminen genom att:

• ta del av de nationella finanspolitiska strukturplanerna på medellång sikt,
• få regelbundna uppdateringar från rådets och kommissionens ordförande om den multilaterala övervakningen och en årsrapport från Eurogruppens ordförande,
• få omfattande ekonomisk och finansiell information från kommissionen,
• kunna bjuda in Europeiska rådets, rådets, kommissionens och Eurogruppens ordförande för att diskutera den ekonomiska utvecklingen.

Förordningen tillämpas tillsammans med förordning (EU) nr 1176/2011 om korrigering av makroekonomiska obalanser och förordning (EU) nr 472/2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstaterna.

Kommissionen:

• upprättar en fortlöpande dialog med medlemsstaterna,
• får utföra övervakningsuppdrag i medlemsstaterna,
• måste offentliggöra en rapport senast den 31 december 2030 och därefter vart femte år om genomförandet av förordningen.