Skydd av unionens och dess medlemsstaters intressen mot ekonomiskt tvång från länder utanför EU

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) 2023/2675 om skydd av unionen och dess medlemsstater mot ekonomiskt tvång från tredjeländer

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Genom förordningen införs regler och förfaranden för Europeiska unionens (EU) åtgärder för att säkerställa ett ändamålsenligt skydd av EU:s och dess medlemsstaters intressen mot ekonomiskt tvång från ett tredjeland (land utanför EU). Det främsta målet är att avskräcka länder utanför EU från att tillgripa ekonomiskt tvång. Om ekonomiskt tvång äger rum är målet att bemöta det ekonomiska tvånget i syfte att stoppa det.

I direktivet fastställs en ram för att EU ska kunna reagera genom att

• undersöka och fastställa fall av ekonomiskt tvång,
• samarbeta med landet utanför EU i syfte att stoppa tvånget i enskilda fall,
• som en sista utväg införa åtgärder för att motverka tvånget i enskilda fall,
• eftersträva att avhjälpa skadan som det ekonomiska tvånget orsakat EU eller dess medlemsstater.

VIKTIGA PUNKTER

• 1.

  Undersökning och fastställande

  Ekonomiskt tvång föreligger om ett land utanför EU tillämpar eller hotar att tillämpa en åtgärd som påverkar handel eller investeringar i syfte att förhindra eller få unionen eller en medlemsstat att upphöra med, ändra eller anta en viss handling, och därigenom inkräktar på EU:s eller en medlemsstats legitima suveräna val.

  När Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd fastställer om en åtgärd från ett land utanför EU kan betraktas som ekonomiskt tvång på grundval av ovanstående villkor, ska följande beaktas:

  • Hur intensiv, allvarlig, frekvent, varaktig, bred och omfattande åtgärden är, inbegripet dess inverkan på handels- eller investeringsförbindelserna med EU och det tryck som den medför på EU eller en medlemsstat.
  • Huruvida det aktuella landet utanför EU uppvisar ett mönster av inkräktande som syftar till att försöka förhindra eller förmå EU, en medlemsstat eller ett annat land utanför EU att vidta vissa handlingar.
  • I vilken utsträckning åtgärden inkräktar på en del av EU:s eller en medlemsstats suveränitet.
  • Huruvida landet utanför EU agerar på grundval av ett legitimt skäl som är internationellt erkänt.
  • Huruvida det aktuella landet utanför EU innan det införde sin åtgärd gjort allvarliga och ärliga försök att lösa frågan genom internationell samordning eller internationellt avgörande.

  Kommissionen får på eget initiativ eller efter en vederbörligen motiverad begäran undersöka varje åtgärd från ett land utanför EU. Kommissionens undersökning måste normalt slutföras inom fyra månader. Kommissionen genomför undersökningen på grundval av underbyggd information som samlats in på dess eget initiativ eller som mottagits från en tillförlitlig källa, däribland medlemsstater och berörda parter.

  Rådet fastställer förekomsten av ekonomiskt tvång genom en genomförandeakt på grundval av ett kommissionsförslag. Rådet har högst åtta veckor på sig att slutföra detta steg. Rådet kan ta mer än åtta veckor på sig (men i princip inte mer än tio veckor), förutsatt att man informerar kommissionen om skälen till förseningen. Rådet får även besluta att EU begär att landet som använder tvång avhjälper skadan som orsakats av det ekonomiska tvånget.

• 2.

  Samarbete

  Kommissionen undersöker möjligheter att samarbeta med landet som använder tvång i syfte att stoppa tvånget och få till stånd att skadan avhjälps, i tillämpliga fall. En förutsättning för samarbetet med tredjelandet som använder tvång måste vara att detta land utanför EU har ett ärligt uppsåt i sina ansträngningar.

• 3.

  EU:s svarsåtgärder

  EU vidtar svarsåtgärder, genom kommissionens genomförandeakter, när tre villkor är uppfyllda:

  • Ansträngningarna (t.ex. samarbetet med tredjelandet som använder tvång) har inte gett resultat inom en rimlig tidsram (landet utanför EU har alltså inte satt stopp för det ekonomiska tvånget eller har inte avhjälpt skadan, i tillämpliga fall).
  • EU:s svarsåtgärder är nödvändiga för att skydda EU.s och medlemsstaternas intressen och rättigheter i det aktuella fallet, mot bakgrund av de alternativ som finns.
  • EU:s svarsåtgärder ligger i EU:s intresse.

  Till möjliga åtgärder för att motverka ekonomiskt tvång hör

  • nya eller höjda tullar,
  • export- och importrestriktioner, däribland exportkontroll,
  • åtgärder som är tillämpliga på varor i transit eller interna åtgärder som tillämpas på varor,
  • att utesluta leverantörer, varor eller tjänster från offentlig upphandling, eller tillämpa poänganpassningar av anbud som omfattar varor eller tjänster,
  • åtgärder som påverkar handeln med tjänster,
  • åtgärder som påverkar möjligheten att göra utländska direktinvesteringar i EU,
  • begränsningar av skyddet av immateriella rättigheter eller av det kommersiella utnyttjandet av dessa,
  • begränsningar vad gäller bankverksamhet, försäkringar, tillträde till EU:s kapitalmarknader och andra finansiella tjänster,
  • nya eller utökade begränsningar av möjligheten att släppa ut kemikalier på EU-marknaden,
  • nya eller utökade begränsningar av möjligheten att släppa ut varor på EU-marknaden som omfattas av EU:s sanitära och fytosanitära rättsakter.

  Dessa åtgärder kan innebära att EU inte fullgör sina internationella skyldigheter gentemot landet utanför EU som använder tvång, om det ekonomiska tvånget utgör en internationellt olovlig handling.

  Kommissionen förlitar sig på en rad objektiva kriterier när man väljer ut och utformar EU:s lämpliga svarsåtgärder. I en särskild bestämmelse förklaras hur EU:s intresse fastställs när det gäller EU:s svarsåtgärder.

  EU:s svarsåtgärder kan vara tillämpningsåtgärder med allmän räckvidd eller vara tillämpliga på personer med anknytning eller koppling till regeringen i landet utanför EU som använder tvång.

  I kommissionens genomförandeakt om EU:s svarsåtgärder föreskrivs följande:

  • Där sätts en tidsfrist (i regel inom tre månader) för tillämpning av åtgärder, såvida inte landet utanför EU som använder tvång upphör med det ekonomiska tvånget och i tillämpliga fall avhjälper skadan för EU. Tidsfristen ska förlängas ytterligare om det finns trovärdig information om att landet utanför EU som använder tvång redan vidtar åtgärder för att stoppa tvånget, så att kommissionen kan göra det fastställandet.
  • Kommissionen ges i uppdrag att uppmana landet utanför EU som använder tvång att omedelbart stoppa tvånget och avhjälpa skadan, i tillämpliga fall, och vidare att erbjuda sig att förhandla fram en lösning med tredjelandet, samt att underrätta tredjelandet om att EU:s svarsåtgärder kommer att gälla såvida inte det ekonomiska tvånget upphör och skadan avhjälps, i tillämpliga fall.
  • I undantagsfall kommer EU:s svarsåtgärder att gälla utan att kommissionen först uppmanar landet som använder tvång att stoppa tvånget och avhjälpa skadan eller underrättar landet om tillämpningen av åtgärder, när detta är nödvändigt i synnerhet för att åtgärderna ska vara ändamålsenliga.
  • Om det ekonomiska tvånget utgörs av ett hot om att vidta åtgärder som påverkar handel eller investeringar får EU:s svarsåtgärder endast tillämpas från och med det datum då hotet uppstår.

  Enligt förordningen ska kommissionen samla in information för att inhämta synpunkter och information om lämpliga åtgärder som ska införas i ett enskilt fall. Detta är ett ändamålsenligt tillfälle för berörda parter att komma med underlag, som kommissionen då ska ta hänsyn till när man väljer ut och utformar lämpliga åtgärder.

  Kommissionen får genom en genomförandeakt tillfälligt upphäva, ändra eller avsluta EU:s insatsåtgärder i de situationer som anges i förordningen. Omedelbart tillämpliga genomförandeakter är möjliga när det finns vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet.

  Kommissionen får fortsätta arbetet med att lösa frågan i samråd med landet som använder tvång, med möjlighet att tillfälligt upphäva EU:s svarsåtgärder.

• 4.

  Internationellt samarbete

  Internationellt samarbete med andra länder utanför EU kan tillämpas under hela processen och parallellt med andra insatser för att lösa frågan om ekonomiskt tvång i enskilda fall. Samråd och samarbete kan omfatta utbyte av relevant information och samordning av svarsåtgärderna, eller äga rum inom ramen för relevanta internationella forum.

• 5.

  Övergripande regler

  I bilaga II till förordningen ges kommissionen delegerade befogenheter att ändra ursprungsreglerna och nationalitetsreglerna.

  I förordningen föreskrivs inrättandet av en gemensam kontaktpunkt för berörda parter, och där anges regler för konfidentiell behandling av information och fastställs översyns- och rapporteringsskyldigheter för kommissionen.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Förordningen har gällt sedan den 27 december 2023.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Skydd mot tvång (Europeiska kommissionen)
• Frågor och svar om instrumentet mot tvång -– Europeiska kommissionen (Europeiska kommissionen)
• Gemensam kontaktpunkt (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2675 av den 22 november 2023 om skydd av unionen och dess medlemsstater mot ekonomiskt tvång från tredjeländer (EUT L 2023/2675, 7.12.2023).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning I – Gemensamma bestämmelser – Artikel 3 (f.d. artikel 2 FEU) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 17).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning V – Allmänna bestämmelser om unionens yttre åtgärder och särskilda bestämmelser om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – Kapitel 1 – Allmänna bestämmelser om EU:s yttre åtgärder – Artikel 21 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 28).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Femte delen – Unionens yttre åtgärder – Avdelning II – Den gemensamma handelspolitiken – Artikel 207 (f.d. artikel 133 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 140).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Femte delen – Unionens yttre åtgärder – Avdelning V – Internationella avtal – Artikel 218 (f.d. artikel 300 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 144).

Rådets förordning (EG) nr 2271/96 av den 22 november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning (EUT L 309, 29.11.1996, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 2271/96 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Senast ändrat 09.02.2024