Gränsöverskridande betalningar i EU
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Förordning (EU) 2021/1230 om gränsöverskridande betalningar i Europeiska unionen
VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?
Den kodifierar reglerna inom Europeiska unionen (EU) om
- Gränsöverskridande betalningar*
- transparens i avgifter för valutaomräkning.
VIKTIGA PUNKTER
Förordningen gäller gränsöverskridande betalningar uttryckta i
Avgifter* för gränsöverskridande betalningar i euro eller i deltagande medlemsstaters nationella valutor bör dessa vara desamma som för motsvarande betalningar inom en medlemsstat.
Betaltjänstleverantörer* tillhandahåller kunder:
- möjlighet att kostnadsfritt använda kortbaserade transaktioner med:
- med totala valutaväxlingsavgifter som ett procentuellt påslag enligt den senaste referensväxelkursen för euron från Europeiska centralbanken, på ett begripligt och lättillgängligt sätt innan betalningen görs, samt att
- utan onödigt dröjsmål efter att transaktionen genomförts, och åtminstone en gång i månaden, skicka ett elektroniskt meddelande,
- göra överföringar online med
- tydlig, neutral och förståelig information om det totala överföringsbeloppet innan transaktionen genomförs, inklusive eventuella transaktionsavgifter och valutaväxlingsavgifter.
Företag som tillhandahåller valutaväxlingstjänster i en uttagsautomat eller på ett försäljningsställe ska innan en transaktion genomförs ge kunderna tydlig information om
- totala valutaväxlingsavgifter som ett procentuellt påslag,
- aktuellt belopp både i betalarens och i betalningsmottagarens valuta samt information om att det finns möjlighet att betala i vilken som av dem.
Kunder och leverantörer av varor och tjänster som tillämpar förordningen för att göra och ta emot betalningar använder sitt internationella bankkontonummer (IBAN) och betaltjänstleverantörens företagsidentifieringskod (BIC).
Medlemsstaterna
- utser nationella myndigheter för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av lagstiftningen,
- fastställer förfaranden för hur betaltjänstanvändare och andra kan lämna in klagomål,
- inrättar lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och tvistlösning utanför domstol,
- säkerställer samarbete mellan sina nationella myndigheter, särskilt när det gäller att lösa gränsöverskridande tvister,
- tillämpar sanktioner för överträdelser av lagstiftningen.
Kommissionen lägger fram en rapport om förordningens tillämpning och verkan senast den 19 april 2022, mellan den 15 december 2019 och den 19 oktober 2021, till Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Europeiska centralbanken och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
Förordningen upphäver förordning (EG) nr 924/2009.
VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?
- Förordningen har gällt sedan den 19 augusti 2021.
- En medlemsstat som inte har euron som sin valuta och som beslutar att utvidga tillämpningen av denna förordning till sin nationella valuta, ska underrätta kommissionen om detta.
BAKGRUND
Det gemensamma eurobetalningsområdet syftar till att säkerställa att
- det ska vara lika lätt att göra elektroniska betalningar som kontantbetalningar i euroområdet,
- inga extra avgifter tas ut vid elektroniska betalningar i euro mellan medlemsstater.
Enligt direktiv (EU) 2015/2366 ska de avgifter och växelkurser som används vid gränsöverskridande betalningar vara transparenta. Direktivet anger också vilken information som ska lämnas till kunderna (se sammanfattning).
VIKTIGA BEGREPP
Gränsöverskridande betalningar. Elektroniska grossist- och detaljistbetalningar där betalaren och mottagaren befinner sig i olika länder.
Avgift. Direkt eller indirekt kostnad kopplad till en betalningstransaktion.
Betaltjänstleverantör. Ett företag som möjliggör för andra företag att ta emot kredit- och betalkort samt digitala plånböcker vid betalningar personligen och online.
HUVUDDOKUMENT
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 av den 14 juli 2021 om gränsöverskridande betalningar i unionen (kodifiering) (EUT L 274, 30.7.2021, s. 20).
ANKNYTANDE DOKUMENT
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (EUT L 337, 23.12.2015, s. 35).
Fortlöpande ändringar av direktiv (EU) 2015/2366 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.
Senast ändrat 28.10.2021