Genom förordningen inrättas instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning.
Instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik syftar till att
säkerställa en stark och effektiv europeisk integrerad gränsförvaltning vid EU:s yttre gränser,
bidra till en hög inre säkerhetsnivå,
skydda den fria rörligheten för personer inom EU,
respektera EU-lagstiftningen och internationella åtaganden.
Två specifika mål – i bilaga II anges de åtgärder som ska användas – är att stödja
Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (se sammanfattning) som ett ansvar som delas mellan Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och nationella myndigheter för att underlätta laglig gränspassage, förebygga och upptäcka olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet samt effektivt hantera migrationsströmmar (bilaga III innehåller de kostnader som kan finansieras),
den gemensamma viseringspolitiken och ett harmoniserat tillvägagångssätt avseende utfärdandet av viseringar för att underlätta lagligt resande och bidra till att förhindra migrations- och säkerhetsrisker.
Verksamheten inom ramen för instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik
inriktas främst på områden som gränsöverskridande infrastruktur, operativ utrustning, utbildning, utstationering av sambandsmän för invandring, pilotstudier och utbyte av bästa praxis (i bilaga III anges dessa i detalj),
kan utvidgas av Europeiska kommissionen för att hantera oförutsedda eller nya omständigheter,
kompletterar nationella, regionala och lokala åtgärder och gynnar EU.
se till att verksamheten är förenlig med EU:s externa och interna politik,
fokusera på åtgärder som inte är utvecklingsrelaterade.
Den sjuåriga budgeten uppgår till 5,241 miljarder euro, plus ytterligare 1,141 miljarder euro. Detta används på följande sätt:
3,668 miljarder euro anslås till nationella program, varav 200 568 000 euro anslås till en särskild transiteringsordning för Litauen.
1,573 miljarder euro anslås till särskilda åtgärder, EU-åtgärder och bistånd i nödsituationer (”den tematiska delen”), främst för att stödja EU:s interna politik.
En liten andel (upp till 0,52 %) anslås till tekniskt stöd, efter kommissionens egen bedömning.
Minst 10 % av de nationella programmen måste anslås till viseringspolitiken.
I bilaga I anges hur budgeten, som tillåter viss förfinansiering, fördelas mellan de nationella programmen:
Varje medlemsstat får ett grundläggande fast belopp på 8 miljoner euro, förutom Cypern, Malta och Grekland (28 miljoner euro vardera).
Resten delas mellan
de yttre landgränserna (30 %),
de yttre sjögränserna (35 %),
flygplatser (20 %),
konsulat (15 %).
EU:s bidrag är normalt sett begränsat till 75 % av ett projekts totala kostnad. Detta får ökas till 90 % i vissa fall (som anges i bilaga IV), t.ex. inköp av operativ utrustning för Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, och till och med till 100 % för ett fåtal åtgärder som förtecknas i artikel 12, t.ex. bistånd i nödsituationer.
Medlemsstaterna
säkerställer att deras programprioriteringar är förenliga med EU:s gränsförvaltning och viseringspolitik, EU-lagstiftningen och internationella åtaganden,
samråder med kommissionen innan instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik används för ett projekt med eller i ett land utanför EU,
får använda upp till 33 % av sitt anslag till offentliga myndigheter som utför de olika uppgifterna och tjänsterna i EU:s intresse (driftsstöd),
lämnar årliga prestationsrapporter till kommissionen från den till den .
Följande rättsliga enheter är berättigade till EU-finansiering:
De som är etablerade i en medlemsstat eller ett utomeuropeiskt land eller territorium, eller i ett tredjeland som förtecknas i arbetsprogrammet.
De som inrättats i enlighet med unionsrätten eller en relevant internationell organisation.
Skyldigheter avseende information, kommunikation och publicitet innebär att
mottagare av EU-finansiering ska framhålla finansieringens ursprung och säkerställa dess synlighet,
kommissionen ska
genomföra informations- och kommunikationsåtgärder,
offentliggöra arbetsprogrammen för den tematiska delen.
Kommissionen
samarbetar med offentliga och privata partner, inbegripet det civila samhället och icke-statliga organisationer, när de använder den tematiska delen för att tillhandahålla direkt finansiering via bidrag eller offentliga upphandlingar,
lägger fram information inför Europaparlamentet och rådet om centrala prestationsindikatorer för gränser och viseringar (som anges i bilaga V),
genomför en halvtidsutvärdering av förordningen senast den ,
offentliggör sammanfattningar av de årliga prestationsrapporter som den får från medlemsstaterna på alla officiella EU-språk.
VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?
Förordningen har gällt sedan den .
BAKGRUND
Mellan 2021 och 2027 är den totala budgeten för inrikes frågor 29 miljarder euro. Detta delas mellan tre fonder – instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik, asyl-, migrations- och integrationsfonden (se sammanfattning) och Fonden för inre säkerhet (se sammanfattning) – och byråerna för inrikes frågor.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1148 av den om inrättande, som en del av Fonden för integrerad gränsförvaltning, av instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 251, , s. 48).
ANKNYTANDE DOKUMENT
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 231, , s. 159).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, , s. 1).