Genom den upphävs förordning (EG) nr 2201/2003, kallad ”Bryssel IIa-förordningen”, för att effektivisera reglerna om skydd av barn och deras föräldrar som hamnat i gränsöverskridande tvister om föräldraansvar, till exempel gällande vårdnad, umgänge och bortförande av barn.
Syftet är att påskynda förfarandena eftersom man behöver agera snabbt för att skydda barnets bästa i många av dessa situationer.
VIKTIGA PUNKTER
Förordningen omfattar civilrättsliga ärenden1 gällande
äktenskapsskillnad,
hemskillnad,
annullering av äktenskap,
föräldraansvar (tillerkännande, utövande, delegering, upphörande eller begränsande), framför allt
vårdnad och umgänge,
förmynderskap, godmanskap2 och motsvarande företeelser,
barn i institutionsvård eller vård utanför det egna hemmet,
skydd av barn med avseende på deras personliga egendom.
I gränsöverskridande avseende innebär förordningen följande:
Harmoniserade bestämmelser om jurisdiktion i mål om äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap.
Harmoniserade bestämmelser om jurisdiktion i tvister om föräldraansvar såsom vårdnad, umgängesrätt eller placering av ett barn i ett annat EU-land.
Bättre återlämnandeförfaranden i fall med bortföranden av barn genom införande av tydliga tidsfrister så att målen kan avgöras snabbt; domstolar i första och andra instans måste meddela sina avgöranden inom sex veckor.
Främjande av medling.
Barn får möjlighet att bli hörda i förfaranden som rör dem.
Undanröjande av behovet av ett mellanliggande förfarande (”exkvatur”) för beslut om föräldraansvar samt tids- och kostnadsbesparing för enskilda personer.
Tydligare bestämmelser om placering av barn i ett annat EU-land, inklusive om behovet av samtycke i alla situationer, förutom där barnet ska placeras hos en förälder.
Ett mer effektivt genomförande av avgöranden, med införande av möjliga skäl för uppskjutande eller vägran av verkställighet.
Underlättad rörlighet för avgöranden, officiella handlingar3 och vissa överenskommelser inom EU genom bestämmelser om erkännande och verkställighet i andra EU-länder.
Bättre samarbete mellan de olika EU-ländernas centralmyndigheter och mellan domstolarna, samtidigt som parternas rättigheter respekteras och sekretessen iakttas.
Förordningen kompletterar 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, som handlar om beslut om återlämnande av barn till sina ursprungsländer.
Upphävande
Genom förordning (EU) 2019/1111 upphävs förordning (EG) nr 2201/2003 från och med .
VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?
Den gäller från och med . Vissa bestämmelser som rör delegerade akter och kravet att EU-länderna ger information till Europeiska kommissionen gäller från och med .
Civilrättsliga ärenden: förfaranden i tvistemålsdomstol och efterföljande avgöranden. I denna förordning omfattar begreppet alla ansökningar, åtgärder eller avgöranden som rör ”föräldraansvar” i den mening som avses i förordningen, i enlighet med dess mål, och baserat på EU-domstolens fasta rättspraxis.
Godmanskap: en enskild person som lagligen har utsetts att värna intressena hos en person som, på grund av sin unga ålder, eller bristande omdömesförmåga eller av något annat skäl, inte kan värna dessa själv. Det tillämpas på förmyndaren av egendomen tillhörande den omyndige personen (dvs. en minderårig åt vilken en rättslig myndighet har utsett en förmyndare) till skillnad från förmyndaren för själva personen.
Officiella handlingar: definieras i förordning (EG) nr 805/2004 som
HUVUDDOKUMENT
Rådets förordning (EU) 2019/1111 av om behörighet, erkännande och verkställighet av avgöranden i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, och om internationella bortföranden av barn (omarbetning) (EUT L 178, , s. 1).
ANKNYTANDE DOKUMENT
Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, , s. 1).
Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 2201/2003 har införlivats i originaldokumentet. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.
Rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, , s. 1).