Regler för civil luftfart och Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet

VIKTIGA PUNKTER

Förordningen omfattar alla centrala områden inom luftfarten, däribland följande:

• Luftvärdighet.
• Flygande personal.
• Flygplatser.
• Flygdrift.
• Flygtrafiktjänster.

Förordningen

• införs regler för obemannade luftfartyg (civila drönare),
• främjas enklare regler för flygsport eller fritidsflyg,
• fastställs uppgiftsfördelningen mellan EU och nationella myndigheter,
• upphävs tre tidigare förordningar (förordningarna (EG) 552/2004, (EG) 216/2008 och (EEG) 3922/91),
• ändras två direktiv (direktiv 2014/30/EU om minskad störning mellan elektriska och elektroniska anordningar och 2014/53/EU om saluföring av radioutrustning) och fyra förordningar (förordning (EG) 2111/2005 om upprättande av en förteckning över lufttrafikföretag som förbjudits att bedriva verksamhet och om information om lufttrafikföretag, förordning (EG) 1008/2008 om tillhandahållande av lufttrafik, förordning (EU) 996/2010 om olyckor och tillbud inom civil luftfart och förordning (EU) nr 376/2014 om händelser inom civil luftfart),
• kompletteras förordningarna (EU) 1321/2014 om luftvärdighet och (EU) 748/2012 om miljöcertifiering.

Viktiga ändringar och tillägg

• Genom förordningen uppdateras EU:s säkerhetslagstiftning inom luftfartssektorn. Grundläggande krav fastställs för luftfartyg i fråga om luftvärdighet och miljökompatibilitet. Tillverkare kommer att behöva utfärda luftfärdighetsbevis i enlighet med de tekniska kraven.
• Genom förordningen införs risk- och resultatbaserade bestämmelser där mål fastställs men även en viss flexibilitet för att nå dessa. Förordningen främjar även icke-bindande åtgärder (t.ex. säkerhetsfrämjande sådana) där så är möjligt.
• Genom förordningen ändras tillämpningsområdet för vissa bestämmelser genom att små varmluftsballonger för en person undantas från detta, samt att viktgränserna för segelflygplan justeras och elektriska luftfartyg läggs till. Förordningen medför reformer för att
  • hantera den ökade lufttrafiken,
  • öka säkerheten,
  • minska kostnader, förseningar och lufttrafikens miljöpåverkan.
• Kabinbesättning som deltar i kommersiella lufttransporter är föremål för certifiering och bör få ett intyg utfärdat. Europeiska kommissionen har fastställt utförliga regler och förfaranden för kabinbesättningsmedlemmars behörighet.
• I förordningen fastställs även grundläggande krav för säkra marktjänster som numera omfattas av förordningen, och vidare åtgärdas en rad andra säkerhetsbrister.
• Det finns också ett kapitel om säkerhetsledning för luftfart, som handlar om fastställandet av den europeiska planen för flygsäkerhet, som omfattar hela flygsäkerhetssystemet.

Civila drönare

• Genom förordningen införs grundläggande krav för drönare. Tanken är att reglerna ska stå i proportion till risken med en viss verksamhet eller typ av verksamheter, och det fastställs bland annat att drönaren ska kunna styras och manövreras på ett säkert sätt. Drönaren ska vara utformad på ett sådant sätt att den är lämplig för sin funktion och avsedda flygning, och den ska beakta principerna om skydd av privatlivet och av personuppgifter som standard. Det måste även gå att identifiera drönaren samt användningens art och syfte.
• Drönaroperatören ska ansvara för användningen och ha de kunskaper och färdigheter som krävs för att använda drönaren på ett säkert sätt. Organisationer som medverkar i konstruktion, produktion, underhåll och drift av drönare samt i tjänster och utbildning med anknytning därtill ska införa ett system för rapportering av säkerhetshändelser.
• I förordningen specificeras registreringskravet för drönaroperatörer: operatörerna måste registreras om de använder drönare som kan överföra över 80 joule kinetisk energi till en människa vid kollision. Detta tröskelvärde kan ändras i framtiden utan långdragna förfaranden för att beakta den utveckling som skett på området.
• Beroende på verksamhetens art och risk, luftfartygets operativa egenskaper och verksamhetsområdets egenskaper, kan ett certifikat krävas för konstruktion, produktion, underhåll och drift samt för anställda, inbegripet fjärrpiloter.
• I enlighet med förordningen utarbetade kommissionen, med hjälp av Easa, genomförandeförordning (EU) 2019/947 som omfattar närmare bestämmelser för drönare och drönardrift (se sammanfattning).
• I en delegerad akt, delegerad förordning (EU) 2024/1107, fastställs reglerna för fortsatt luftvärdighet för certifierade obemannade luftfartygssystem och deras komponenter, och om godkännandet av organisationer och personal som medverkar i relaterade uppgifter.
• En genomförandeakt, genomförandeförordning (EU) 2024/1109, som gäller från den 1 maj 2025, innehåller regler vad gäller behöriga myndigheters krav på och administrativa förfaranden för certifiering, tillsyn och kontroll av efterlevnad av fortsatt luftvärdighet för certifierade drönare.

Flygcertifikat utfärdade av länder utanför EU

• I delegerad förordning (EU) 2020/723 fastställs förfarandena och i synnerhet de eventuella tillgodoräknanden som kan begäras av en pilot som har erhållit flygcertifikat i ett land utanför EU och som vill omvandla det till ett EU-certifikat.
• Genom den säkerställs att dessa piloter fortfarande får utbildning i ämnen som rör EU:s luftrum eller som inte krävs i länder utanför EU. Samtidigt ser man till att de inte i onödan behöver genomgå utbildning inom områden som har behandlats tidigare.
• Förordning (EU) 2020/723 ingick tidigare i en genomförandeförordning, förordning (EU) 1178/2011 (se sammanfattning), men behövde separeras till en delegerad akt på grund av kraven i förordning (EU) 2018/1139.

Miljöskydd

När det gäller buller och utsläpp måste andra luftfartyg än obemannade sådana och deras motorer, propellrar, delar och utrustning som inte är fast installerad uppfylla miljöskyddskraven i bilaga 16 till konventionen angående internationell civil luftfart från och med den 1 januari 2021.

Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet

• Genom förordningen utvidgas Easas behörighetsområde till säkerhetsrelaterade frågor, till exempel it-säkerhet och miljöskydd.
• Det införs en mekanism för sammanslagning och gemensamt utnyttjande av luftfartsinspektörer och annat tekniskt stöd för att EU:s medlemsstater effektivt ska kunna utföra sina uppgifter i samband med certifiering, tillsyn och kontroll.
• Den elektroniska informationsdatabas som Easa upprättat för att säkerställa ett effektivt samarbete mellan Easa och berörda nationella myndigheter innefattar information om omfördelning, från ett EU-land till ett annat eller till Easa, av ansvaret i samband med certifiering, tillsyn och kontroll av efterlevande samt åtgärder i fråga om flygningar över konfliktområden.
• Easa och de behöriga nationella myndigheterna får fördela deras uppgifter när det gäller certifiering och tillsyn enligt denna förordning till behöriga organ som har ackrediterats. I genomförandeförordning (EU) 2024/1403, som trädde i kraft den 13 juni 2024, fastställs villkoren och förfarandena för ackreditering av dessa organ.

Informationssäkerhetsrisker med potentiell inverkan på flygsäkerheten

• I delegerad förordning (EU) 2022/1645, som gäller från och med den 16 oktober 2025, fastställs de krav som ska uppfyllas för hantering av informationssäkerhetsrisker med potentiell inverkan på flygsäkerheten för organisationer.
• Dessa krav omfattar ett stort antal luftfartsområden och deras gränssnitt, eftersom luftfarten är ett i hög grad sammanlänkat system av system, och gäller för alla organisationer som enligt EU:s befintliga lagstiftning om flygsäkerhet redan måste ha ett ledningssystem.
• Organisationer som omfattas är tillverknings- och konstruktionsorganisationer, lufttrafikföretag, underhållsorganisationer, luftvärdighetsorganisationer, utbildningsorganisationer, operatörer av utbildningshjälpmedel för flygsimulering, leverantörer av flygledningstjänster/flygtrafiktjänster, flygplatsoperatörer och leverantörer av ledningstjänster för trafik på plattan¹.
• I genomförandeförordning (EU) 2023/203 föreskrivs mallen för EU:s flygsystem med motståndskraft mot cyberhot, samt reglerna för att identifiera och hantera säkerhetsrisker som kan påverka informations- och kommunikationstekniksystem och data som används för civila luftfartsändamål i flygorganisationer som omfattas av kommissionens förordningar (EU) 1321/2014, 965/2012 och 1178/2011 samt (EU) 2015/340 och kommissionens genomförandeförordningar (EU) 2017/373 och 2021/664, och i behöriga myndigheter (inbegripet Easa) som omfattas av kommissionens förordningar (EU) 748/2012, 1321/2014, 965/2012, 1178/2011 och 139/2014 samt (EU) 2015/340 och kommissionens genomförandeförordningar (EU) 2017/373 och 2021/664, och med ändring av kommissionens förordningar (EU) 1178/2011, 748/2012, 965/2012, 139/2014 och 1321/2014 samt (EU) 2015/340 och kommissionens genomförandeförordningar (EU) 2017/373 och 2021/664. I genomförandeförordning (EU) 2023/203, som gäller från den 22 februari 2026, föreskrivs krav för upptäckt av informationssäkerhetshändelser, identifiering av de händelser som anses utgöra informationssäkerhetsincidenter och hantera dessa informationssäkerhetsincidenter, även när det gäller återställning efter dem, på en nivå som motsvarar deras inverkan på flygsäkerheten.
• För att hantera säkerhetsrisker till följd av informationssäkerhetshot, medför genomförandeförordning (EU) 2024/1109 (se ovan) en ändring av förordning (EU) 2023/203 till att även omfatta de behöriga myndigheter som ansvarar för att certifierade drönare och deras komponenter är fortsatt luftvärdiga så att kraven när det gäller dessa risker tillämpas.