EU:s bestämmelser om samordnade förfaranden och avtal mellan företag

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning nr 19/65/EEG om tillämpning av EU-fördragen på vissa typer av avtal och samordnade förfaranden mellan företag

Artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) – konkurrensregler tillämpliga på företag

VILKET SYFTE HAR ARTIKEL 101 I FEUF OCH FÖRORDNINGEN?

Artikel 101.1 i EUF-fördraget^₁ förbjuder avtal och samordnade förfaranden* mellan företag och grupper av företag som kan påverka handeln mellan EU-länder och som syftar till att förhindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på EU:s inre marknad.

Artikel 101.2 stadgar att alla avtal som omfattas av artikel 101.1 är ogiltiga, såvida de inte tillhör undantagen i artikel 101.3.

Artikel 101.3 tillåter dock undantag från denna bestämmelse om avtalen eller förfarandena

bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller
främjar tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande och
tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås.

Genom förordningen tillämpas artikel 101.3 i FEUF på vissa typer av avtal och samordnade förfaranden mellan företag när de konkurrensfrämjande fördelarna är större än de konkurrensbegränsande följderna.

¹Anm: Artikel 101 är f.d. artikel 81 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, ändrat genom Amsterdamfördraget. Dessförinnan var den artikel 85 i Romfördraget.

VIKTIGA PUNKTER

Förordningen ger Europeiska kommissionen befogenhet att tillämpa artikel 101.3 i FEUF på vissa grupper av vertikala avtal* och motsvarande samordnade förfaranden som omfattas av artikel 101.1 i FEUF.

I förordningen fastställs villkoren för när kommissionen, efter samråd med berörda parter och rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, får anta en förordning som stadgar att artikel 101.1 inte ska tillämpas på ett enskilt fall eller på grupper av avtal

som ingås mellan två eller flera företag som vart och ett är verksamt i olika led av produktions- eller distributionskedjan och som avser villkoren för parternas inköp, försäljning eller återförsäljning av vissa varor och tjänster,
där endast två företag är parter och som innehåller begränsningar i fråga om förvärv eller utnyttjande av immateriella rättigheter såsom patent, bruksmönster, mönster eller varumärken eller i fråga om rättigheter som följer av avtal om överlåtelse eller upplåtelse av rätten att använda en tillverkningsmetod eller kunskaper om användning eller tillämpning av industriella processer.

I kommissionens förordning fastställs de grupper av avtal som omfattas av förordningen liksom vilka begränsningar eller bestämmelser som avtalen inte får innehålla. Samma bestämmelser tillämpas också på grupper av samordnade förfaranden.

Förordningen får även ange vilka förhållanden som kan medföra att förordningen inte ska tillämpas på vissa parallella nätverk av liknande avtal eller samordnade förfaranden på en viss marknad.

Sådana förordningar

antas för en bestämd period,
får ändras eller upphävas om de förhållanden som de bygger på har ändrats,
får utfärdas med retroaktiv verkan.

Som en följd av kommissionens grönbok från 1997 om vertikala begränsningar i EU:s konkurrenspolitik ändrades förordning nr 19/65/EEG liksom förordning nr 17/62 (EU:s första förordning om konkurrenspolitik, som antogs för att tillämpa Romfördragets artiklar 85 och 86) för att bana vägen för en samlad gruppundantagsförordning för vertikala avtal om produktion och distribution (förordning (EU) nr 330/2010).

Kommissionen har även utfärdat riktlinjer om vertikala begränsningar där villkoren för tillämpningen av gruppundantagsförordningen anges.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Förordningen gäller sedan den 6 mars 1965.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Undantagna avtal (artikel 101.3 i FEUF) (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

Samordnade förfaranden: konkurrensbegränsande förfaranden, oavsett om det finns ett formellt avtal mellan parterna eller inte. De kan vara resultatet av direkta eller indirekta kontakter mellan företag som antingen har för avsikt att påverka marknadens funktion eller avslöja planerade framtida åtgärder för konkurrenter.

Vertikala avtal: avtal mellan företag som är verksamma i olika led av leveranskedjan, t.ex. när ett företag förser ett annat företag med produktionsmaterial.

HUVUDDOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tredje delen, Unionens politik och inre åtgärder, avdelning VII, Gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmning av lagstiftning, kapitel 1, Konkurrensregler, avsnitt 1, Regler tillämpliga på företag, artikel 101 (f.d. artikel 81 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 88).

Rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden. (Svensk specialutgåva: Område 8 Volym 1 s. 36)http://publications.europa.eu/resource/celex/31965R0019

Fortlöpande ändringar av förordning (EEG) nr 19/65 har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Riktlinjer om vertikala begränsningar (EUT C 130, 19.5.2010, s. 1)

Kommissionens förordning (EU) nr 330/2010 av den 20 april 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (EUT L 102, 23.4.2010, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Grönbok om vertikala begränsningar i EU:s konkurrenspolitik (KOM(96) 721 slutlig, 20.1.1997)

Rådets förordning nr 17: Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86. (Svensk specialutgåva: Område 8 Volym 1 s. 36)

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 08.01.2019